Nonicoclolasos

Etisk kunskap finns inte

Eftersom en objektiv moral inte existerar går det förstås heller inte att införskaffa kunskap om vad som ytterst är rätt och fel att göra. Men som Bertrand Russell utvecklar behöver vi ändå inhämta kunskap för att klargöra hur givna mål (enligt vår egen uppfattning) bäst uppnås:

When I speak of knowledge as an ingredient of the good life, I am not thinking of ethical knowledge but of scientific knowledge and knowledge of particular facts. I do not think there is, strictly speaking, such a thing as ethical knowledge. If we desire to achieve some end, knowledge may show us the means, and this knowledge may loosely pass as ethical. But I do not believe that we can decide what sort of conduct is right or wrong except by reference to its probable consequences. Given an end to be achieved, it is a question for science to discover how to achieve it. All moral rules must be tested by examining whether they tend to realize ends that we desire. I say ends that we desire, not ends that we ought to desire. What we ‘ought’ to desire is merely what someone else wishes us to desire.*

____________________________________

*Russell, Bertrand (1957). ”What I Believe.” I Why I Am Not a Christian and Other Essays on Religion and Related Subjects. London: George Allen & Unwin: 60.

Written by Niclas Berggren

21 maj 2008 den 8:53

Publicerat i etik, filosofi, moral, normer, regler

14 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Men om det inte går att veta vad som är rätt eller fel, varför skall vi då bry oss om vad Russel och andra säger om vetenskaplig kunskap? Det är ju bara en ren smaksak. What kind of konwledge we ‘ought’ to focus on is merely what someone else wishes us to focus on.

    martenschultz

    21 maj 2008 at 10:50

  2. Mårten: Om du menar varför man ska bry sig om vetenskaplig kunskap givet att målen som den kunskapen kan bidra till att uppnå är subjektiva, är min syn att det beror på att aggregerad preferenstillfredsställelse är önskvärd. Genom att människor vet hur de uppnår sina mål blir sannolikheten för att målen uppnås större, vilket tenderar att öka mänskligt välmående. Nu är detta förvisso en förenklad analys, eftersom vi kan ha olika uppfattning om vilka mål som ska uppnås – och om man anser att mål x, som person A värderar, är negativt, kan man också önska att A inte ska få kunskap om hur x uppnås.

    Om du menar varför man ska ha tilltro till vetenskaplig kunskap rent allmänt är den frågan, som jag ser det, separat från frågan om etisk kunskap. Dvs. man kan utan att göra sig skyldig till en motsägelse hävda att vi kan ha kunskap om icke-normativa fenomen (som existerar) och att vi inte kan ha kunskap om en objektiv moral (som inte existerar). Varför vi kan ha tilltro till den förra typen av kunskap är en stor filosofisk fråga som du nog kan mer om än jag; men min egen tendens är att här ha tilltro till kunskap på basis av den vetenskapliga metodens intersubjektiva uppfattningar.

    nonicoclolasos

    21 maj 2008 at 11:06

  3. What kind of knowledge we ‘ought’ to focus on is merely ”mänskligt välmående”, med andra ord. Fan, jag som inte vill må bra.

    Peter

    21 maj 2008 at 16:52

  4. Peter: Vad gäller moraluppfattningar och mål kan de förstås variera människor emellan, och om ditt mål är att må dåligt kan du införskaffa kunskap om hur det målet bäst uppnås. Men det går inte att skaffa kunskap som säger att det målet är objektivt dåligt.

    nonicoclolasos

    21 maj 2008 at 19:51

  5. Nej, det har du givetvis helt rätt i, och jag raljerar bara. Men kanske kan man istället använda följande tankegång rörande subjektiv objektivitet: Människor vill uppfylla mål, t ex välmående. Om forskning över tid, och med empiriskt säkerställda resultat, påvisar att vissa mål är gemensamma för samtliga individer – måhända av genetiska skäl – kan målen kallas objektivt bra. Eller etiska.

    Peter

    21 maj 2008 at 22:07

  6. Peter: Jag skulle fortfarande inte kalla dem objektivt bra utan intersubjektivt bra. De är bra därför att människor finner dem bra. Om någon enda människa inte håller med går det inte att säga att hon har fel, vilket vore möjligt om det fanns ett objektivt bra.

    nonicoclolasos

    21 maj 2008 at 22:18

  7. Njae, lite väl mycket Karl Popper för min smak. Känner mig tveksam till att det finns en så tydlig gräns mellan det vi vanligen kallar objektivt påvisbara faktum, och den subjektiva verklighet vi inte sällan tvingas förhålla oss till.

    Peter

    21 maj 2008 at 22:22

  8. Peter: Det som gör att jag inte kan acceptera ”objektiva bra” är min uppfattning att det är viktigt att alltid ha kvar insikten att moral är ett subjektivt fenomen, även om alla vid en viss tidpunkt råkar vara eniga om dess innehåll. Risken med att skriva objektivt bra är att den insikten förloras/skyms.

    Sedan håller jag med om att vi nog har en tendens att objektifiera mycket som vi i själva verket inte har så bra koll på. Men det talar snarare för att vi använder begreppet subjektiv mer, inte tvärtom, som du tycks föreslå.

    nonicoclolasos

    21 maj 2008 at 22:29

  9. Snygg diss. Och visst, varför inte, vi gör tvärtom istället; det är säkert bättre (jag är inte ironisk). Genetiskt bestämda gemensamma mål för individer är, precis som rummet och tiden, ett resultat av förhärskande föreställningar som från tid till annan förändras. Däremot tvingas vi nog erkänna de ”starka” föreställningarnas betydelse i det vardagliga livet?

    Peter

    21 maj 2008 at 22:50

  10. Peter: Jo, det senare kan jag hålla med om – ibland tänker jag på mig själv som fiktionalist. Se t.ex. mitt resonemang om hur ”mänskliga rättigheter” möjligen kan fylla en funktion som begrepp, fastän de inte existerar.

    nonicoclolasos

    21 maj 2008 at 22:53

  11. Objektivitetens fördunklande effekt är för övrigt ett problem som ständigt återkommer i juridiken värld. Låt mig citera den framlidne professon i sjörätt på Göteborgs Universitet, som hade mycket lite bekymmer att förstå både det ena och det andra:

    ”När traditionella avtalsläror förs ned på transportindustrins praktiska plan uppkommer onekligen vissa störningar i sådana tankesätt, som brukar uppfattas som säkra utgångspunkter för juridisk argumentation. Detta är inget att förundra sig över i en föränderlig värld.”

    Peter

    21 maj 2008 at 23:12

  12. Kurt Grönfors hette han.

    Peter

    21 maj 2008 at 23:14

  13. Niclas säger: ”Jag skulle fortfarande inte kalla dem objektivt bra utan intersubjektivt bra. De är bra därför att människor finner dem bra. Om någon enda människa inte håller med går det inte att säga att hon har fel, vilket vore möjligt om det fanns ett objektivt bra.”

    Jag diskuterade Ayn Rands objektivism för ett tag sedan och hävdade precis det du säger i citatet. Den etiska egoismen sägs ju av sina anhängare vara en ”objektivt sann” moralteori. Den gäller även universellt enligt dessa personer. Om jag inte håller med Ayn Rand i hennes anspråk så utgör ju jag ett motexempel till hennes teori. Jag kan inte förstå var ifrån folk får sina idéer om ”objektivt sanna och universellt giltiga” moralteorier, de måste enligt min mening vara rena fantasifoster.

    Patrik

    22 maj 2008 at 15:11

  14. Patrik,

    Jag håller ju egentligen med dig. Men jag måste ändå inflika att resonemanget på en aggregerad nivå förutsätter att “objektivt sanna och universellt giltiga” teorier överhuvudtaget bör betraktas som rena fantasifoster. Skillnaden mellan (samhällsvetenskapliga?) teorier vi vanligen utan att blinka relativisirerar sönder, och objektiva (naturvetenskapliga?) sanningar som vi ogärna ifrågasätter, är kanske snarare styrkan hos den kollektiva föreställningen än att den ena teorien har en större inneboende objektiv sanningshalt.

    En helt annan sak är att avsikten med dessa inlägg inte framförallt är att få säga vad jag tycker, utan att få veta vad andra tycker, för att få veta vad jag tycker.

    Peter

    22 maj 2008 at 17:08


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: