Nonicoclolasos

Mot de intellektuella

Professor Rick Hills kallar sig antiintellektuell, med följande motivering:

In my experience, intellectuals (as a class) are ideologically intolerant, easily offended by ordinary humor, and pretentious in their prejudices, which they disguise as universal truths. … Moreover, I find a direct relationship between the academic obscurity of self-consciously ‘intellectual’ writer’s prose and the willingness of that writer to justify the unjustifiable. It takes the convoluted abstractions of a Carl Schmitt or a Heidegger to offer apologetics for Hitler; a Sartre, to temporize about Stalin; a Foucault, to defend Khomeini.

Dvs. intellektuella tenderar att använda sig av obskyr prosa, tänkt att vara obegriplig, tänkt att därigenom imponera, som i sin tur, genom att imponera och genom att vara vag, kan användas för att rättfärdiga groteska politiska praktiker. Den kan alternativt leda till frånvaro av politisk handling, till ett slags passivitet. Ordmassan blir det viktiga, inte engagemanget i det verkliga livet.

Detta knyter an till Gombrowicz syn, att man inte bör ta ”stora tänkare” på fullt allvar — och att de kanske inte alltid tar sig själva på fullt allvar. Distans och dekonstruktion av det dekonstruerande rekommenderas!

Hills tar upp en viktig aspekt:

Intellectuals spray polysyllables like squid ink, to evade the democratic decencies of conversation.

Detta ser jag som ett allvarligt problem. När offentliga diskurser präglas av satir, av ironi, av icke-penetrerbara stömmar av ord, kan argument inte riktigt stötas och blötas mot varandra. Det blir mer en uppvisning, ett försök att med fyndigheter kväsa dem som tycker annorlunda. Jag förespråkar en mer popperiansk syn på offentlig debatt, präglad av respekt, klarhet och rationalitet.

Uppdatering: Eric Posner ger en läsvärd kommentar.

Written by Niclas Berggren

4 juni 2008 den 9:14

6 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Niclas

    Var det kommentaren ”Hela Svenska Folket” under Kan hämndbegäret inte tämjas? som fick dig att spinna vidare i dessa banor.

    Kommentaren hade en viss riktighet. Men å andra sidan så drivs vi väl alla av bekräftelsebehovet och ibland går väl detta mot ”påfågling” i överkant.

    Anders B Westin

    4 juni 2008 at 9:54

  2. Nej, detta inlägga har inget med den kommentaren att göra. Och visst kan Rick Hills kritik ibland även gälla en själv… Hursomhelst, att se med skepsis på sådant som verkar djupt men som vid närmare granskning är relativt substanslöst tror jag är mycket sunt. Särskilt när andra tar till sig det som verkar djupt med stort allvar och använder det som grund för verkliga ställningstaganden (eller som grund för frånvaro av verkliga ställningstaganden) som påverkar människors nytta.

    nonicoclolasos

    4 juni 2008 at 10:39

  3. Intellektuell är för mig en person som är påläst, kunnig och vetenskaplig. Det verkar återigen som att vänstern har kidnappat ett ord och förvrängt det till flum. Precis som feminism.

    Johan

    4 juni 2008 at 18:46

  4. Jag skulle göra en skillnad mellan att ”vara intellektuell” (där jag skulle hålla med Johan) och att ”vara EN intellektuell” (där jag håller med Rick Hills). Jag har faktiskt aldrig riktigt förstått hur en hel person kan göra anspråk på att förkroppsliga intellektualitet.

    Det som är påfallande är två saker, nämligen dels att intellektuella tendera till att vara fransmän eller tyskar (det finns ganska få engelsktalande intellektuella), dels att ”intellektualism” ofta tycks likställas med att veta mycket om litteratur, och väldigt lite om annat. Min bror är teoretisk fysiker, och vill man få igång honom, talar man om intellektuella. Han är upprörd över att det är helt ok socialt att skylta med att man faktiskt aldrig begripit matte och att man inte har en aning om hur fysiken fungerar, men att man blir utstött ur de fina kretsarna när man erkänner att man faktiskt inte begriper Goethes, Heideggers eller Wittgensteins storhet.

    ”Intellektuell” betyder för mig att man försöker att låta sig ledas av intellektet, och ordet är därför för mig nära besläktat med ordet ”rationell” (som dock har många industritekniska och ekonomiska konnotationer, så att det inte är synonymt med ”intellektuell”). Att vara intellektuell innebär därför, som Niclas mycket riktigt säger, något i stil med Poppers syn på saken, och definitivt inte pseudomatematiska floskler som skall ”bevisa” att USA är ont och att kapitalismen suger.

    jheidbrink

    4 juni 2008 at 19:14

  5. ”Han verkade sitta inne med komplex och nyanserad intelligens; om det inte förhöll sig så att han relativiserade – vilket alltid ger illusionen av komplexitet och nyans.

    – Michel Houellebecq (på förekommen anledning?:))

    Peter

    4 juni 2008 at 19:40

  6. Jag rekommenderar läsning av kommentarerna till Hills inlägg – de är djuplodande och djupt negativa mot Hills uppfattning.

    Och Johans uppfattning återfinns där bland kommentarerna, i lite olika varianter. Men Hills har nog en delmängd av de intellektuella i åtanke, den som företrädesvis återfinns inom vissa akademiska discipliner, t.ex. språkvetenskap, socialantropolgi, filosofi och sociologi, och kanske den som mest aktivt ser sig som samhällets ledande tänkare idag (de som ser bortom och igenom strukturer och mönster och maktrelationer).

    Jakobs synsätt ligger (som så ofta) nära mitt eget. Jag skulle aldrig kalla mig intellektuell: det verkar förbehållet människor inom humaniora, av någon märklig anledning. Men ”sann” intellektualism tycker jag handlar om att tänka och analysera; att leva i idéernas värld; att kunna tänka abstrakt; att kunna sätta in saker i ett vidare sammanhang; och förhoppningsvis, att kunna delta i offentliga diskurser utifrån de popperska idealen.

    Peter: Att en person framstår som komplex utan att vara det kan vara irriterande. Och ibland lite beundransvärt…

    nonicoclolasos

    4 juni 2008 at 20:27


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: