Nonicoclolasos

Varför bry sig om rymden?

Jag har alltid haft svårt att förstå människors fascination över rymden. Den tycks omfatta allt från science fiction-litteratur, tv-serier och filmer till faktiska rymdresor och rymdforskning. Själv dissar jag rymden. Det är inte bara så att jag är ointresserad av litteratur, tv-serier och filmer med rymdtema; dessutom ifrågasätter jag de stora satsningar på rymdfärder och rymdforskning som äger rum i många länder.

Kan någon upplysa mig om användbar kunskap som har uppkommit genom dessa satsningar? Eller, för att ställa en mer relevant, men också mer svårbesvarad, fråga: Är det rimligt att tro att den eventuellt användbara kunskap som har uppkommit genom dessa satsningar är mer användbar än kunskap som hade kunnat uppkomma om pengarna hade satsats på annan forskning?

Är det t.ex. inte tämligen meningslöst att undersöka om det finns is Mars?

I just don’t see the point. Så upplys mig gärna.

About these ads

Written by Niclas Berggren

28 juni 2008 den 11:19

Publicerat i forskning, litteratur, rymden

24 svar

Prenumerera på kommentarer via RSS.

  1. Genom att kunna ge svar på frågan om universums uppkomst och visa att människans plats i världen inte är unik på något sätt – t.ex. de senaste data som tyder på att Mars har rätt ok förutsättningar för någon form av liv – så blir religion mindre lockande. Det borde väl tilltala dig?

    Peter S-W

    28 juni 2008 at 11:46

  2. Niclas: Jag håller helt med dig i din undran. De pengar som vi lägger på att skicka farkoster till Mars kanske skulle kunna användas till att lösa problem som vi har hemmavid.

    Peter: Jag är helt med på att frågan om universums uppkomst m.m. är viktig och intressant, men jag tvivlar på att expeditioner till Mars kommer att verkligen bidra till lösningen av dessa frågor. Frågan om förekomsten av liv exempel är på rent statistiska grunder redan besvarad: det finns liv där ute. Sedan är det antagligen en fysisk omöjlighet att träda i kontakt med det livet – vore det då inte bättre att kanske värna om livet här hos oss på Tellus än att förvissa oss om huruvida det en gång i tiden fanns bakterier på Mars?

    jheidbrink

    28 juni 2008 at 13:06

  3. Jag tycker att argumentationen bär spår av en instrumentell Carl Tham-uppfattning om möjligheten att planera och förutse vetenskapens framsteg och nytta. Om frågorna är vetenskapligt spännande och det finns möjlighet att besvara dem så ska vi ta oss an dem. Att finna utomjordiskt liv vore så fascinerande att jag får gåshud. Grejen är att vi inte skulle hitta *bakterier* utan något helt okänt (även om det bara syns i mikroskop).

    Peter S-W

    28 juni 2008 at 13:12

  4. Peter: I princip har du en bra poäng, men frågan är rimligen om prioriteringar under villkor av begränsade resurser. Mitt argument går ut på att sannolikheten att hitta något verkligen viktigt och intressant är så låg att de pengar som går till rymdforskning hellre bör läggas på annan naturvetenskaplig forskning.

    jheidbrink

    28 juni 2008 at 13:17

  5. Uppenbarligen tycker människor att det är spännande, roligt och tillfredställande, att få veta saker som ligger bortom vår direkta tillvaro. Alltså är det bra. Har vi tur kanske rymdforskningen får viss praktisk nytta också, så småningom.

    Peter

    28 juni 2008 at 13:20

  6. Studerandet av rymden kan berätta oss mycket om oss själva. Hur startade universum? Hur utvecklades stjärnor, galaxer, planeter, solsystem, osv? Varför är just vår planet välanpassat för liv? Finns det fler liknande planeter? Är vi universums mittpunkt (Är vi speciella?)? Vilka möjligheter och hot finns för oss i rymden? Hur ser vår galax, solsystems och planets framtid ut? Osv…

    Pekka S

    28 juni 2008 at 14:14

  7. Jag är oerhört fascinerad av rymden – har alltid varit det. Jag ser fram emot koloniseringen av våra grannplaneter. Massor med prima råvaror för fortsatt tillväxt. Dessutom har rymdforskning bidragit med flera användbara kunskaper om såväl teknik som biologi. Vi vet exempelvis mer om primitiva bakteriestammar än tidigare, vilket är något som kan komma till nytta vid framtagning av nya antibiotika.

    Christopher Aqurette

    28 juni 2008 at 15:17

  8. Sett ur ett litet längre perspektiv leder rymdforskning sannolikt till en stor ökning av den totala välfärden, eftersom den möjliggör kolonisering av rymden.

    Daniel Eriksson

    28 juni 2008 at 15:19

  9. ”Är det rimligt att tro att den eventuellt användbara kunskap som har uppkommit genom dessa [rymd]satsningar är mer användbar än kunskap som hade kunnat uppkomma om pengarna hade satsats på annan forskning?”

    Är tanken att om svaret är nej, så borde vi skippa rymdforskning?

    Och om svaret är ja, så borde vi skippa all annan forskning?

    Kim

    28 juni 2008 at 18:38

  10. Jag vet inte om jag känner mig övertygad av de argument som har framförts. Jag håller med Peter S-W m.fl. om att det är bra att vi får perspektiv på vår egen tillvaro genom att inse att vi inte är universums medelpunkt. Men det vet vi redan, och frågan är vad ytterligare rymdverksamhet tillför. Kanske mycket, jag vet inte, men jag delar Jakobs syn, att osäkerheten kring detta förefaller mycket stor, medan andra användningsområden finns där den samhällsekonomiska avkastningen kan förväntas vara betydligt större. En fråga jag ställer mig är om rymdforskningen och övrig rymdverksamhet under 1900- och 2000-talen har gett upphov till någon insikt som har varit verkligt värdefull för mänskligheten. Förutom då att kittla fantasin hos äventyrliga gossar.

    Kim: Nej, inte nödvändigtvis: även om faktisk kunskap till följd av rymdforskning har varit mindre användbar än om medlen hade använts på annat sätt kanske a) detta inte var bedömningen a priori och b) detta inte behöver innebära att bedömningar inför framtiden indikerar att sådan forskning ger mindre användbar kunskap.

    nonicoclolasos

    28 juni 2008 at 18:57

  11. Vad menar du med ”verkligt värdefull för mänskligheten”? Annars känns det som att alla exempel på vad rymdforskningen har gjort kan avfördas med att säga något i stil med: ”Javisst, det är en insikt, men är den verkligt värdefull ?”

    Själv tycker jag big-bang-teorin och upptäckandet av den kosmiska bakgrundsstrålningen är de viktigaste sakerna som hänt sedan 1900 inom astronomin/kosmologin.

    Jakob W

    28 juni 2008 at 19:56

  12. Är det värt att spendera pengar på evolutionsforskning längre? Vi vet redan att evolutionen skett rum och att vi människor är produkter av den. Varför forska vidare om den ena mellanformen eller den andra? Varför leta efter flera fossiler eller genetiska samband?

    Bör vi kanske lägga ner arkeologisk forskning? Vi vet redan i stora drag hur vår historia ser ut. Vilken skillnad gör en och annan nyupptäckt by?

    Partikelfysiken är ett annat område där vi plöjt ner enorma pengar i gigantiska partikelacceleratorer och annat. Vad har vi för nytta av detta? Det enda vi kan lära av att t ex hitta Higgsbosonen är varför materia överhuvudtaget har massa. Men var finns applikationsmöjligheterna för detta?

    Om forskningshistorien har visat oss någonting är det att vi inte i förväg kan veta vad diverse fynd får för användbara konsekvenser. Många bisarra forskningsområden har gett oss stora, användbara fynd. Samtidigt har andra fält gett oss många svar utan att vi än kunnat fundera ut någon praktisk applicerbarhet. Att vi numera vet att vi endast är en blek blå punkt i ett oändligt kosmos må inte ge oss några pengar i fickorna, men det ger oss ett viktigt perspektiv på vår sköra tillvaro. Vi förstår också att hur enfaldigt och perspektivlöst det är att sätta enormt värde vid sådant som religiösa doktriner eller envis stolthet.

    Min uppfattning är att vi ska forska så mycket vi bara kan på så många områden som möjligt. Med all ny kunskap förbättras vår arts framtida utsikter. Ju mer vi vet desto större möjligheter har vi att kontrollera våra omständigheter.

    ”We make our world significant by the courage of our questions and by the depth of our answers.” – Carl Sagan

    Pekka S

    28 juni 2008 at 22:39

  13. Om man talar om nytta vore min första vetenskapliga nedläggningskandidat samhällsvetenskaplig forskning – som till 95 % antingen är trivial eller direkt felaktig. Vem kan läsa en lista över VR:s anslag till sam.vet.forskning utan att börja skruva på sig? Astronomiska rön (liksom evolutionsbiologiska) har ett djup och sätter in människan i ett perspektiv, som samhällsvetenskap ytterst sällan är i närheten av.

    Peter S-W

    28 juni 2008 at 22:59

  14. Det finns många skäl, men ett som inte nämnts här är industrialisering. Än så länge är det NASA och några andra som åker iväg, men kommersialiseringen av rymdfärder har inletts. Gruvdrift på jorden har sina begränsningar, bland annat för att människor envisas med att bo i närheten. På månen, Mars eller någon asteroid finns inte några sådana problem, bara att gräva på och släppa ut gifter (än så länge, ska jag lägga till).

    Peter

    29 juni 2008 at 15:26

  15. Kul diskussion! : )

    Jag gjorde ett skolarbete på NASA för c:a 3 år sedan. Jag är dåligt insatt, men jag skulle ändå vilja ge en bild av hur jag upplevde ”rymdindustrin” när jag var där. Det kanske ger nåt.

    För det första gör NASA väldigt lite själva. De anställar tusentals ”contractors”, från t.ex. Lockheed Martin, Boeing, Honeywell, m.m. NASA läcker pengar, kan man säga, i floder.

    För det andra är rymdteknologin inte så urspeciell som man kanske kan tro. Det är ganska mycket samma saker som i andra färdmedel: reglersystem, datorer, jetmotorer, luftrenare, gyron osv. Det som gör rymdindustrin intressant är att rymden är en extrem miljö, både för människor och för tekniska system, och detta leder till utvecklandet av väldigt lätta, robusta och redundanta system, och till en del kunskap om människans psykiska och fysiska förmåga. (Dessa system fortsätter f.ö. att vara lätta, robusta och redundanta nere på jorden.)

    Det är väl ingen hemlighet att all teknik som utvecklas inom NASA sen går ett varv kring militären innan den slängs. Om militären gillar något utvecklas det vidare. (Svårt att ge exempel här. Men har för mig att t.ex. skottsäkra västar blev bättre genom NASA. Rymdforskning ger i första hand upphov till en myriad nya material.)

    Så NASA är lite en kokande gryta av forskare, ingenjörer, företag och militärer som bygger tekniska system som sedan testas i en extrem miljö, innan tekniken styckas upp och ”delas ut”. Jag är övertygad om att NASA aldrig hade fått fortsatt ökade anslag i budgeten, om inte dessa contractors och militärer tydligt hade uttryckt sitt intresse. Vilket jag är övertygad om att de gör.

    Trivia: Min polare gjorde sitt exjobb på NASA. Han jobbade med en månbil. När han var klar blev han tillfrågad av [censur] om han ville börja bygga pansarvagnar hos dem. Det är nog inte en engångsföreteelse. (Han tackade artigt nej.)

    Där tror jag vi har den krassa verkligheten.

    Sen har vi förstås forskarna. De som faktiskt tycker att rymden är intressant och rolig, och viktig. De som faktiskt vill bygga en månbas och söker anslag i budgeten för det. De som vill plocka isär månsten och se vad som finns där inne.

    Dessa är ju ett problem. De är ju ineffektiva i fråga om att producera för oss användbar teknik—de har för höga ideal. Men vad ska man göra, de behövs ju. Det är ju de som faktiskt kommer på alla smarta idéer och tekniker. Och dessa forskare behöver nobla motiv, de älskar all teknik, men de behöver rymden. De skulle aldrig jobba direkt för vapenindustrin.

    Sen har ju folk börjat ifrågasätta rymdforskning (oops) så det ställs numera höga krav på att det forskarna gör måste leda till ”civil applications”. Rymdromantiken börjar dö ut. När jag var där höll forskare glatt på att bygga ett isolerat cylinderformat habitat, a.k.a ”månbas”. Tanken var att försöka designa ett ekosystem som ”gick runt”. Detta skulle ge insikt i ekologi, och därmed kunde detta användas i miljöfrågor senare. Så de fick fett med anslag. Kommer de få anslag för att faktiskt skicka upp allt bråte och bygga månbasen på månen sen? No way José. Kommer kunskapen användas nästa gång man bygger en u-båt eller en polarstation? Varför inte. Den är ju där.

    Så där tror jag vi har rymdbiten.

    Håll dessa crème-de-la-crème-forskare glada och låt dem leka med sin rymdromantik. Men se till att allt de gör går att använda till annat. Se till att de ”läcker” teknik och idéer. Se till att företag och militär får vara med.

    Alltså, ”Varför bry sig om rymden?”, därför att det finns massa smarta människor som frivilligt kommer på smarta saker om man smäller upp en byggnad och skriver ”Space” på den, och sätter dem i den. Dyrt, men nog mer effektivt än vi vågar ana, efter omständigheterna.

    (Och man behöver ju inte bry sig om rymden på riktigt, att låtsas bry sig funkar lika bra.)

    Erh, ok inte världens mest genomtänka resonemang, men kul!
    Jag är egentligen inte alls så här cynisk, jag tycker om rymden :P
    ciao!
    /Kim
    niclas: Ok! (Jag tror jag hängde med :)

    Kim

    29 juni 2008 at 16:57

  16. Jag HATAR icon-smileys : (
    /Kim

    Kim

    29 juni 2008 at 17:03

  17. Jag ser flera fördelar:

    1) Jorden har drabbats av många meteoritnedslag genom historien. Vi vill inte möta samma öde som dinosarierna. Rymdteknologin innebär ökade möjligheter att avröja sådana hot. Även om sannolikheten för ett extremt förödande nedslag är relativt liten, så kan det finnas skäl att uppmärksamma risken eftersom átt det negativa utfallet skulle vara så enormt stort.

    2) Det kan ge ökad känsla meningsfullhet och samhörighet mellan människor, tror jag. Människor tycks behöva stora berättelser och tillhörighet – att tillhöra ”mänskligheten” som försöker ”förstå sin plats i tillvaron”, känns rätt sunt. Mer sunt än alternativen iaf.

    3) Vi (nåja, inte alla) vill i framtiden kunna kolonisera andra planeter och sprida mänskligheten. Rymdforskning bidrar till den utvecklingen.

    4) De framsteg i forksning och teknologi som nämnts.

    - Sedan kan man ju fråga sig om den negativa sidan är större: risken med mer krigsteknologi, vad vi skulle ha kunnat göra för samma summor pengar, den uteblivna forskningen av att smarta forskare sysslar med rymdteknologi. NASA drar ju till sig de bästa forskarna så det är klart att dessa hade kunnat bidra med massa andra saker om de inte jobbat på NASA. Kanske hade vi haft lösningen på cancerns gåta, avancerad AI och utrotat världssvälten :) .

    Jon Millarp

    29 juni 2008 at 18:52

  18. Jag vill tacka alla för riktigt intressanta inlägg. Efter en del funderande får jag nog säga att jag var lite väl avvisande i mitt initiala inlägg, men jag vidhåller att en viss skepsis mot detta forskningsfält är befogad. (Själv skulle jag vara benägen att föra över forskningsmedel till medicinsk forskning – jag håller med Peter S-W om att det finns andra forskningsfält än rymdforskning som också behöver ifrågasättas.)

    Jag tror att två faktorer kan förklara en ”översatsning”: a) en pojkaktig fascination över rymden (som får även normalt klartänkta personer att få något glansigt i blicken) och b) det kalla kriget (under vilket rymdfärder etc. sågs som ett tecken på en supermakts framgångar i allmänhet).

    nonicoclolasos

    30 juni 2008 at 8:24

  19. Ha ha, jag tror du träffade mitt i prick med med förklaring a) till översatsning: ”en pojkaktig fascination över rymden (som får även normalt klartänkta personer att få något glansigt i blicken).”

    saku

    30 juni 2008 at 12:54

  20. [...] blogginläggen som du inte trodde fanns (ska jag ge mig in i debatten om nyttan med rymden hos Nonicoclolasos? [...]

  21. Jag kan gott tänka mig att vara sjuk lite extra för att få tillgång till ny intressant information om rymden. Ny förståelse har ett värde i sig precis som konst, mediciner, vapen etc för somliga av oss.

    magnus

    14 juli 2008 at 1:50

  22. Jag tror nog att vi är beroende av rymden om några hundra år. Vi behöver mer resurser och utrymmen. Den tomma rymden kan vi utnyttja för industrier, vissa industrier lämpar sig extra väl i kyla och i tyndglöshet. Mars bör man kunna kolonisera och finns där vatten så blir det enklare.

    Vi måste dock lösa våra energiproblem först, själv blir jag inte överraskad om lösningen ligger ute i rymden.

    Daniel

    15 juli 2008 at 5:38

  23. [...] verkar de svenska vindarna blåsa åt fel håll (Karin Bojs i DN häromveckan, Jinge i juni, Niclas Berggren häromveckan). Det vore kul om alliansregeringen kunde anta utmaningen och formulera om Sveriges roll i [...]

  24. Sent omsider …

    Två saker. 1) För det första tycker jag att man nästan alltid missar en sak i såna här debatter. Många tycker att det är skithäftigt med rymden. Rymden är science fiction fast på riktigt. Kolla vilket intresse det blev när CF flög, när robotar började rulla på Mars, och allt snack om när vi kan skicka människor tillbaka till månen eller till Mars. Det är kvalificerad underhållning av hög klass, som dessutom lär folk något om den verkliga världen. Kalla det eskapism om du vill, men man ska inte underskatta den själsliga betydelsen av rymdforskningen som en möjlighet för folk att få lyfta blicken från vardagen och drömma om något häftigt. Sen kan man ju fråga sig om rymdindustrin omsätter mer än Hollywood, eller mer än reklamindustrin? Ska vi lägga ner dem också?

    2) Du säger att vi istället borde satsa på läkemedelsindustrin. Okej … Mer prozac åt folket eller? NU var jag lite elak, men det är uppenbart (vilket forskningen visar) att pengar plöjs ner i läkemedelsindustrin i första hand för att ta fram läkemedel som folk med pengar kan göras intresserade av att köpa, de tas inte fram för att läkemedelsföretagen tror att läkemedlen gör en stor folkhälsoinsats. Två bra exempel:

    Det satsas stora pengar på att ta fram läkemedel mot fetma när det i princip bara handlar om att lära folk att äta mindre, medan man (i princip) med tysthet förbigår exempelvis malaria och dengue (även om det kanske ändrar sig när vi tack vare klimatförändringarna får malaria och dengue i Europa och USA igen …).

    Sen är många läkemedel som tas fram i bästa fall är marginellt bättre men mycket dyrare versioner av läkemedel som redan finns. Aningen effektivare smärtstillande tabletter, aningen effektivare magsårsmedicin, men tre gånger dyrare. Skälet är att det ofta inte finns några krav på att nya läkemedel ska vara effektivaRE än gamla, bara på att de ska vara effektiva. Med ett nytt läkemedel får läkemedelsföretagen något nytt att hänga upp reklamen på, och kan ta ut ett högre pris.

    Visst ska man göra insatser på läkemedelsområdet, men det är nog viktigare att se till att u-länder får tillgång till det som faktiskt finns, som alvedon och kondomer, än att plöja ner miljarder i nya läkemedel som bara de rika har råd med och som i allra bästa fall är en tveksam fördel, och i sämsta fall betyder pengar i sjön för att medicinera något som har helt andra orsaker.

    Jag kan hålla med om att man kan diskutera rymdforskningen, men då på samma grunder som man kan diskutera mycket annan forskning. Samtidigt har jag lite svårt att ta sån kritik på allvar, när NASA:s budget (exempelvis) är tre procent av USA:s militärutgifter, och när hela Rymdstyrelsens budget motsvarar en JAS 39 Gripen. Äpplen och päron förvisso, men ändå lite perspektiv.

    Kim2

    2 april 2009 at 10:32


Kommentarer inaktiverade.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 138 andra följare

%d bloggers like this: