Nonicoclolasos

Barnen påverkar politiken

En ny studie tyder på att barnens kön påverkar föräldrarnas politiska uppfattningar:

”Using nationally representative longitudinal data, we show that having daughters makes people more likely to vote for left-wing political parties. Having sons leads people to favor right-wing parties. The paper checks that our result is not an artifact of family stopping-rules, discusses the predictions from a simple economic model, and tests for possible reverse causality.”

Feministpappa Borg

Den teori som presenteras i uppsatsen säger att ogifta kvinnor tenderar att föredra högre inkomstskatt och högre offentliga utgifter än män (något som ges stöd i annan forskning). Skälet är att deras skattebörda är lägre och att deras marginalnytta av kollektiva varor är högre. Föräldrar med döttrar påverkas sedan, av omsorg om dessa, i politisk riktning vänsterut.*

Måhända är logiken densamma som när finansministern låter meddela att han är feminist pga. sina döttrar.

Uppdatering: Jonas Vlachos analyserar varför kvinnor röstar mer åt vänster.

_____________________

*Den senare länken är väl den jag finner minst övertygande i den presenterade teorin, ty varför skulle en förälder förändra sina politiska preferenser bara för att en dotter i genomsnitt förespråkar mer vänsterorienterade lösningar när hon har vuxit upp? Det senare kan ju t.ex. bero på att dottern har mindre bra kunskaper om vilken politik som gynnar henne. Om dotterns nytta ingår i förälderns nyttofunktion, vilket inte verkar orimligt, borde föräldern väl forma en egen bedömning av vilken politik som bäst skulle gynna henne, inte automatiskt acceptera det vuxna kvinnor i genomsnitt tror gynnar dem? Nå, detta är en undran rörande den presenterade teorin, inte rörande den presenterade empirin.

Written by Niclas Berggren

25 juli 2008 den 7:49

5 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Jag vet inte om jag personligen skulle bli mindre feministiskt intresserad om jag fått en sån eller mer om jag fick en dotter till – däremot köpte jag en damcykel av just den anledningen att alla i hushållet skulle kunna bruka den oavsett klädsel.

    Det skulle vara kul att jämföra denna uppsats med A. Westergårds avh. från 80-talet, eller höra honom kommentera den. Där man verkade kunna se att i alla fall inte föräldrar betyder så oerhört mycket för vad barnen och ungdomarna tyckte. Men då handlade det om åsiktsförmedling mer än val av politisk strategi.

    larvad

    25 juli 2008 at 8:59

  2. larvad: Jag känner inte till den avhandling du nämner, men här har vi två möjliga påverkansriktningar:

    i) barn –> föräldrar
    ii) föräldrar –> barn

    De flesta tror nog att ii) stämmer men inte i). Den nya studien och det resultat du anför antyder att det mycket väl kan vara tvärtom.

    nonicoclolasos

    25 juli 2008 at 9:16

  3. Min lapsus: Anders Westholm heter personen jag tänkte på.

    Senaste bok: Deltagandets mekanismer. (Liber)

    Vi får väl rota i materialet och tankegångarna ..Det skulle kunna ställa mycket på ända.

    Auf Wiederschreiben!

    larvad

    25 juli 2008 at 10:09

  4. Jag har varit ganska så antifeministisk, men nu har jag en dotter och har delvis tonat ner min retorik, min syster däremot som har tre söner har tagit över många av mina antifeministiska uppfattningar. (Som antifeminist hoppades jag för övrigt på en dotter eftersom jag tror att kvinnor har det rätt bra, men nu när jag har en dotter så har jag egentligen inget emot att kvinnor får det ännu bättre)

    Daniel

    25 juli 2008 at 12:09

  5. Människor identifierar sig med sina barn,
    och många människor vill inte gärna identifiera sig med de grupper i samhället som inte verkar ha de coolaste positionerna och högst betalda jobben. (Manliga facebookvänner verkar högre rankade än kvinnliga, etc.) Så det är inte förrän dessa personer får döttrar själva som de börjar tänka i dessa banor.

    Cecilia

    13 december 2010 at 15:41


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: