Nonicoclolasos

Arkiv för november 2008

Den vidskepliga julen

jultomtenEn dansk pastor ser tomtar som sataniska:

Att pynta med jultomtar är att ägna sig åt djävulsdyrkan.

Han verkar tänka ungefär som Jehovas vittnen:

Julen och julsederna härstammar från forntida falska religioner. Detsamma gäller påsksederna, till exempel bruket av påskägg och påskharar. De första kristna firade varken jul eller påsk, och det gör inte heller sanna kristna i våra dagar.

I en kommentar menar pingstvännen Birger Thureson att denna typ av avståndstagande utgör en överdrift:

Det är säkert helt riktigt att tomten har sitt ursprung i förkristen tid och vidskepliga föreställningar. Men faktum är ju att vi införlivat många ursprungligen hedniska ting med en kultur, som kallar sig, eller åtminstone kallat sig, för kristen.

Mitt förslag är att vi generaliserar detta synsätt. Det går att acceptera seder med skumt ursprung om man omtolkar dem. Ty det är förstås inte bara tomtar och andra julseder som härstammar från ”forntida falska religioner” och ”vidskepliga föreställningar” — dessa epitet gäller också hela det kristna julbudskapet. Med detta sätt att se på saken kan vi ändå njuta av julen, som en tid att umgås med nära och kära. Vi byter innehåll och låter dess vidskepliga rötter, såväl de förkristna som de kristna, falla i glömska. Och om någon klagar på att barnen inte känner till julens ursprung — låt oss istället gratulera barnen till det och uppmuntra en modern, icke-religiös syn på julen. (Eller festivus, för dem som föredrar det.)

Written by Niclas Berggren

30 november 2008 at 13:39

De sämsta och de bästa är pojkar

En ny studie, ”Global Sex Differences in Test Score Variability”, publicerad i Science, rör pojkars och flickors prestationer i skolan i 41 länder:

International testing results show greater variance in boys’ scores than in girls’ scores.

Forskarna finner bl.a. att pojkar dominerar såväl bland de fem procent bästa som bland de fem procent sämsta eleverna i matematik i nästan alla länder.

En annan ny studie, ”Culture, Gender, and Math”, publicerad i samma tidskrift, undersöker orsakerna och finner stöd för tesen att resultatet främst står att finna i kulturella faktorer — hur flickor (och pojkar) behandlas under uppväxten:

Analysis of PISA results suggests that the gender gap in math scores disappears in countries with a more gender-equal culture.

Tidigare inlägg: ”Bland de bästa matematikerna dominerar pojkar” och ”Olympiad för intelligenta”.
Relaterat i media: SvD

Written by Niclas Berggren

30 november 2008 at 10:35

Skrattande död

Inställningen till den egna döden varierar. Många känner skräck och fasa; själv har jag stor sympati för den epikureanska hållningen, att den egna döden inte är något att frukta. Det hade nog även Richard Wagner. I slutet av hans strålande musikdrama Siegfried lanserar han, i duetten mellan Siegfried och Brünnhilde, det spännande begreppet Lachende Tod (libretto). Jag tolkar det som en avslappnad, ja, nästan välkomnande och kanske rentav lättsam, attityd till döden.

Hör Kirsten Flagstad och Set Svanholm utbrista ”Lachende Tod” vid cirka 10.15 och framåt:

Written by Niclas Berggren

30 november 2008 at 8:30

Publicerat i död, filosofi

Keps och jeans

Vad mer behövs, när man heter Anthony Faggiano?

Written by Niclas Berggren

29 november 2008 at 19:57

Publicerat i skönhet

Barnlöshet och budgetunderskott

barnProfessor Greg Mankiw har en teori om varför vissa, utan att oroa sig, föreslår stora satsningar mot krisen trots att dessa skulle medföra ett kraftigt försämrat budgetsaldo:

Passing a larger national debt to the next generation may look attractive to those without children. (Keynes himself was childless.) But the rest of us cannot feel much comfort knowing that, in the long run, when we are dead, our children and grandchildren will be dealing with our fiscal legacy.

Stämmer denna hypotes? Den kan i vilket fall inte utgöra en fullständig förklaring, ty jag är, trots att jag är barnlös, tveksam till storslagna satsningar. Detsamma gäller Andreas Bergh. Likaså finns det väl inget som talar för att andelen barnlösa i underskottsfalangen är högre än på andra håll?

Media: SvD1, SvD2, DN1, DN2, Sydsvenskan

Written by Niclas Berggren

29 november 2008 at 12:39

Vad menas med nyliberalism?

Ordet ”nyliberal” används ofta som allmänt skällsord i den politiska debatten. De två norska statsvetarna Dag Einar Thorsen och Amund Lie har i ”What Is Neoliberalism?” tagit en närmare titt på vad ”nyliberalism” egentligen betyder. De börjar med att bekräfta bilden av hur ordet används:

An initial mystery facing anyone who wants to study neoliberal ideology in more detail is that there does not seem to be anyone who has written about neoliberalism from a sympathetic or even neutral point of view. … Several of these works accord neoliberalism an overwhelming significance, while they at the same time seem quite happy to leave the concept of ”neoliberalism” completely undefined, claiming … that it defies definition. One might therefore easily begin to suspect that the concept has become, in some quarters at least, a generic term of deprecation describing almost any economic and political development deemed to be undesirable.

Hur menar då Thorsen och Lie att begreppet ska förstås?

Neoliberalism is, as we see it, a loosely demarcated set of political beliefs which most prominently and prototypically include the conviction that the only legitimate purpose of the state is to safeguard individual, especially commercial, liberty, as well as strong private property rights (cf. especially Mises 1962; Nozick 1974; Hayek 1979). This conviction usually issues, in turn, in a belief that the state ought to be minimal or at least drastically reduced in strength and size, and that any transgression by the state beyond its sole legitimate purpose is unacceptable (ibid.).

Jag tror att få av dem som i debatten beskylls för att vara nyliberaler är det enligt denna definition. I den liberala traditionen anser de flesta att staten bör göra mer än att upprätthålla frihet, även om de flesta anser att detta är en viktig uppgift, kanske t.o.m. den viktigaste. (Även Rawls ger frihetsprincipen högst prioritet.) Många liberaler torde också ogilla talet om ett ”legitimt” syfte. Det låter som om det finns klara, svart-vita principer som delar in statlig verksamhet i en godkänd och en icke-godkänd del. Nu är det förstås inget problem för en definition av nyliberalism att den gör få människor till nyliberaler — men för dem som använder begreppet som ett allmänt skällsord manar den till skärpning. Allt man ogillar i samtiden, t.ex. andra, dominerande former av liberalism, är inte nyliberalism.

Se vad Stanford Encyclopedia of Philosophy har att säga om ”classical liberalism” och det tidigare inlägget ”Vad är liberalism?”. För ett färskt exempel på angrepp på nyliberalismen, se Lotta Gröning.

Written by Niclas Berggren

29 november 2008 at 10:05

Gud och terror

Terrorismen har fått USA och dess delstater att inrätta Offices of Homeland Security. Nu visar det sig att denna säkerhetsmyndighet i Kentucky måste tillkännage sitt beroende av ”Gud Allsmäktig” (enligt KY Code 39G.010). Detta sätt att uttrycka sig specificeras i KY Code 39A.285(3):

The safety and security of the Commonwealth cannot be achieved apart from reliance upon Almighty God …

Tre kommentarer:

  1. Jag ser det som mycket viktigt att stat och religion hålls åtskilda. Staten ska förhålla sig neutral till religion och ska inte proklamera att det finns (och inte heller att det inte finns) någon gud. (Apropå det borde Successsionsordningen snarast revideras.)
  2. Lagstiftarna i Kentucky låtsas inte om eller känner inte till teodicéproblemet. Om det funnes en allsmäktig gud till att börja med skulle inga terrordåd, med åtföljande död och plåga, äga rum. I alla fall inte om denne gud dessutom är god — men om han inte är det, varför ska man lita på honom?
  3. Är det inte ironiskt att terrorister ofta tror sig agera på uppdrag av en allsmäktig gud?

Lagstiftarna i Kentucky borde tas i Herrans tukt och förmaning för denna undermåliga lagstiftning.

Media: DN1, DN2, SvD, Dagen, Sydsvenskan

Written by Niclas Berggren

29 november 2008 at 7:14

Livet som landshövding

Anders Björck, det japanska kejsarparet och Sveriges kung

Anders Björck, det japanska kejsarparet och Sveriges kung (vem har flest dekorationer?)

Ikväll såg jag den nya dokumentärfilmen om Anders Björck, H:r Landshövding. Några reflexioner:

  • Landshövding är ett fånigt och pretentiöst namn på en trist statlig tjänsteman. Sysslorna verkar verkligen urtrista. Att vända papper, att sitta i möte och att bjuda på lunch dominerar dagarna.
  • Icke desto mindre passar titeln Anders Björck, som är larger than life och som tycks njuta av titlar och av att umgås med kungligheter.
  • Anders Björck verkar inte ha någon dator! Istället skriver han saker för hand och använder telefon och fax. Dated.
  • Anders Björck är genuint underhållande, sannolikt utan att inse det. Jag småskrattade mest hela tiden (men snällt, inte alls hånfullt).
  • Filmens styrka var dess estetik: filmad i svartvitt och med mycket tjusiga sekvenser, t.ex. av Anders Björck promenerandes i all oändlighet i ett korridorsystem. Filmens svaghet var att Anders Björck aldrig talade till kameran: vi fick ”bara” följa hans arbetsdagar utan att egentligen lära känna honom. Vem är H:r Landshövding, egentligen?

Written by Niclas Berggren

28 november 2008 at 23:00

Publicerat i film, politik

Pigg fransk trudelutt

Mireille Mathieu sjunger ”La musique en jeans” (text här):

Inspirateur till det franska temat: Peter Santesson-Wilson

Written by Niclas Berggren

28 november 2008 at 16:33

Publicerat i musik

Ska mamma få barnbidraget?

mor_barnEn ny studie* indikerar att mödrar som har kontroll över hushållsekonomin i familjer med sociala problem använder resurserna i barnens intressen i högre grad än fäder som har kontroll:

Results show children are far less likely to experience food insecurity when parents’ pooled income is controlled by their mother than when it is controlled by their father or even when it is jointly controlled. By examining this association between resource control and child well-being, this study suggests that child outcomes may be improved by altering control over household money, responsibility for feeding work, or both.

Det jag kom att tänka på var diskussionen om huruvida barnbidrag ska ges till båda föräldrarna eller till mödrarna (som tidigare) — och på hur den frågan principiellt kan besvaras. Kan inte två synsätt ställas mot varandra?

  • ”Pengarna ska delas lika”. Detta synsätt har sin grund i deviser som ”alla människor har lika värde” eller ”alla människor ska behandlas lika”, som allmänt är problematiska eftersom det är oklart vad de betyder men som i det här fallet faktiskt kan ges en någorlunda precis mening. Hursomhelst uppkommer här ett annat problem, nämligen att likabehandling, dvs. att mödrar och fäder får halva barnbidraget var, troligen leder till att barn i familjer med sociala problem får det sämre än om mödrarna ensamma hade fått hela barnbidraget.
  • ”Pengarna ska gå dit de gör störst nytta”. Detta synsätt är av mer pragmatisk, konsekvensetisk karaktär och säger att principer om likabehandling bör ignoreras i de fall där olikabehandling ger högre total nytta eller, kanske, högre nytta för de sämst ställda (enligt Rawls differensprincip).

Frågan kompliceras av att olika effekter kan uppkomma för olika socioekonomiska grupper. Antag att likabehandling i 95 procent av fallen ger samma nytta som olikabehandling. Ska likabehandling då genomföras för alla? Eller ska olikabehandling genomföras för alla? Eller ska man differentiera och likabehandla 95 procent och olikabehandla 5 procent av föräldrarna? Jag tycker att ovan nämnda studie sätter fingret på principiellt intressanta frågor om fördelningspolitik. Hur ser din lösning ut? Likabehandling eller någon form av nyttomaximering?

_______________________

*Kenney, Catherine T. (2008). ”Father Doesn’t Know Best? Parents’ Control of Money and Children’s Food Insecurity”. Journal of Marriage and Family, 70(3): 654—669.

Written by Niclas Berggren

28 november 2008 at 13:03

Märklig vänskap

Jag har just blivit uppmärksammad på att det finns en sammanslutning som heter Statens Vänner. Så här presenterar sig en av de ledande medlemmarna:

sv

Jag noterar att floskler av typen ”allas lika värde” används av fler än kristdemokrater.

Nå, jag är inte anarkist och är väl därmed en vän av staten i någon mening, men jag tror att jag avstår från att bli medlem. (Hur kan någon för övrigt vilja gå med i en sammanslutning som har P-O Edin och Anders Björck i ledningen?) Jag vill hellre använda min knappa tid till att vara vän med andra än staten. Den klarar sig nog ändå.

Written by Niclas Berggren

28 november 2008 at 9:01

Publicerat i läskigheter, politik, staten

Barnsliga tankar om biologi och ekonomi

jesus_barnBarn har en tendens att tro på en skapare eller designer, visar ny forskning:

Children’s normally and naturally developing minds make them prone to believe in divine creation and intelligent design. In contrast, evolution is unnatural for human minds; relatively difficult to believe.

Det är alltså barnsligt att inte tro på evolution och att tro på religion, helt i linje med vad Jesus sa:

Om ni inte omvänder er och blir som barnen, kommer ni aldrig in i himmelriket. (Matt. 18:3)

Nå, professor Don Boudreaux gör en intressant koppling till svårigheten för många att förstå hur komplexa sociala fenomen som språk, lagar, penningväsende och marknader kan uppkomma, existera och fungera utan att någon har planerat fram dem:

Creationist views (there are several variations) differ from non-creationist views by insisting that all order ultimately is the result of some design acting upon the whole. Just as there is a compelling non-creationist view of biological beings, there is a compelling non-creationist view of social order.  And while obviously different in detail, at a general level these two non-creationist theories share much with each other, not least of which is the scientific insistence that order is best explained, not by positing a creator, but by understanding the logic of an order’s emergence from small, individual acts, no one of which is “intended to” (or “intends” itself) to become part of a larger order.

De som tänker som barn tror på kreationism och ”intelligent design” samt på det konstanta behovet av en stark politisk styrning av samhället, inte minst ekonomin, i extremfallet i form av kommunism. För hur kan något fungera utan en medveten plan?

Själv är jag varken kreationist på ekonomins eller på biologins område. Jag trotsar Jesus, med andra ord, och försöker undvika att bli som barnen.

Fördjupning: F. A. Hayek använder begreppen kosmos och taxis för spontan respektive planerad ordning: han analyserar och kontrasterar dem i kapitel 2 av Law, Legislation and Liberty; Rules and Order. Carl Menger beskriver hur penningväsendet utvecklades spontant i ”On the Origins of Money”. Läs också mer om spontan ordning, i form av Norman Barrys översikt, här. AC Grayling bestrider tolkningen av den nya forskningen.
Tips: Orsakverkan

Written by Niclas Berggren

27 november 2008 at 23:55

Påve i fin form

Francis Bacon, Study After Velazquez’s Portrait of Pope Innocent X (1953), 153,0 x 118,1 cm:

bacon_study1953

(Jämför gärna med Velázquez tavla.)

Written by Niclas Berggren

27 november 2008 at 14:46

Publicerat i konst

Vad säger forskningen om bistånd?

biståndModeraterna föreslår en förändrad biståndspolitik:

Vår omprövning av den gamla biståndspolitiken bottnar i tre insikter: För det första kan inte en modern politik för global utveckling stanna vid att ge bistånd. … För det andra måste biståndet användas så effektivt och resultatinriktat som möjligt. … För det tredje måste biståndets legitimitet säkras.

Vad säger då forskningen om effekterna av bistånd? I metastudien ”The Aid Effectiveness Literature: The Sad Results of 40 Years of Research” (med tabeller och figurer här), baserad på 97 olika studier och accepterad för publicering i Journal of Economic Surveys, finner Hristos Doucouliagosa and Martin Paldam följande:

Our three meta-analyses of the AEL [Aid Effectiveness Literature] have failed to find evidence of a significantly positive effect of aid. Consequently, if there is an effect, it must be small. Development aid is an activity that has proved difficult to do right. Even though such a negative conclusion may cost some support for aid in the short run, it may ultimately prevent aid fatigue in the longer run. Our findings underscore the need to find more effective ways to employ development aid.

Denna slutsats är i linje med vad William Easterly kommer fram till i ”Can Foreign Aid Buy Growth?”, publicerad i Journal of Economic Perspectives:

In any case, improving quality of aid should come before increasing quantity. This step is difficult but not impossible.

Det verkar inte helt fel att fundera på en ny, mindre storleksfixerad biståndspolitik.

Media: DN1, DN2, SvD, Sydsvenskan, Dagen1, Dagen2, Dagen3

Written by Niclas Berggren

27 november 2008 at 9:57

Hur lång ska en mandatperiod vara?

maritaulvskogEfter senaste valet var Marita Ulvskog sur:

Det bör gå tre år mellan valen i stället för fyra. Socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog kräver kortare mandatperioder. Det ska inte gå att ”hålla sig undan väljarna i fyra år”, säger hon.

Så kan man resonera, men vad säger forskningen om effekten av mandatperiodens längd? Teoretiskt kan man tänka sig två motverkande effekter. Medan längre mandatperioder kan försvaga väljarnas möjlighet att utkräva ansvar, kan de också ge politiker tid och incitament att agera mer långsiktigt.

En ny studie, ”Term Length and Political Performance”, indikerar att den senare effekten dominerar:

We evaluate the effects of the duration of legislative terms on the performance of legislators. We exploit a natural experiment in the Argentine House of Representatives where term lengths were assigned randomly. Results for various objective measures of legislative output show that longer terms enhance legislative performance. … Our results highlight limits to classic theories of electoral discipline (Barro 1973, Ferejohn 1986) predicting that shorter terms, by tightening accountability, will incentivize hard work by politicians. We discuss and test possible explanations. Our results suggest that the ”accountability logic” is overcome by an ”investment logic.”*

Så vill man ha hårt arbetande politiker förefaller det oklokt att gå på Ulvskogs linje.

En ytterligare studie, ”Sources of Inefficiency in Representative Democracy”, kan dessutom anföras. Den finner att längre mandatperioder, både för exekutiv och legislatur, är positivt relaterade till de offentliga investeringarnas andel av BNP, vilket antyder att politiker tänker mer långsiktigt när de sitter längre.

Längre mandatperioder verkar alltså ha såväl politisk-demokratiska som ekonomiska effekter av positivt slag.

____________________

*”Legislative performance” mäts med följande variabler:

floor attendance (as the percentage of legislative ‡floor sessions), committee attendance (as percentage of committee sessions), number of committee bills in which the legislator participated (as refl‡ected on the committee bills bearing the legislator’s signature), number of times the legislator spoke on the floor (non-legislative topics are not included), the number of bills introduced by the legislator, and the number of those bills that were approved.

Written by Niclas Berggren

27 november 2008 at 9:13

Röstakrobatik i den högre skolan

Man kan tycka om opera av många skäl. Ett av mina skäl är att jag intresserar mig för den rent tekniska sidan av sången. Allra mest fascinerande är de riktigt höga tonerna. Lyssna här på 14 olika inspelningar i kronologisk ordning från perioden 1960—1980, där Joan Sutherland, min favoritsångerska, presterar ”samma” höga E i La Traviata:

Mina favoriter: nr 2 (konsert i Amsterdam 1962) och nr 6 (konsert i Australien 1965). Din favorit?

Written by Niclas Berggren

26 november 2008 at 20:20

Publicerat i gudomlig, idoler, musik, opera

Homosexualitet och evolution

myrorBrandon Keim undrar, på basis av E. O. Wilsons arbeten på senare tid, om inte homosexualitet i evolutionär mening kan förstås på samma sätt som insekter som istället för att själva fortplanta sig ägnar sig åt att ta hand om andra:

Observed in some species of ants, bees and wasps, eusociality has perplexed researchers unable to explain — in traditionally evolutionary terms, at least — how entire insect castes could have evolved not merely to refrain from reproducing, but to care for genetically distant larva. … [C]ould non-reproducing humans, such as (most) gays and lesbians, as well as heterosexuals who choose not to have kids, actually be a manifestation of this emergent eusociality?

Jag ser frågan som intressant rent kunskapsmässigt men inte som normativt viktig. Keims teori bygger dock på inslag av gruppselektion, en omdiskuterad mekanism.

Fördjupning
Om Bert Hölldobler och E. O. Wilsons nya bok The Superorganism, se detta inlägg av Tyler Cowen.
Om den sexuella läggningens bestämningsfaktorer, se ”Is Homosexuality Inherited?” av Richard Horton, redaktör för The Lancet.
Om kritik av idén om gruppselektion, se detta inlägg av Richard Dawkins.
Om normativa argument mot barnalstring: ”Bättre att inte existera”, ”Bör nya människor skapas?” och ”Är det moraliskt godtagbart att skaffa barn?”.

Written by Niclas Berggren

26 november 2008 at 15:26

Krisens obehagliga effekter

bonKrisen är inte rolig. Inte nog med att den drabbar många enskilda privatekonomiskt, den tycks också leda till efterfrågan på en större, mer aktiv och mer interventionistisk stat.* Som om detta inte vore nog leder krisen också till mer religiös aktivitet, i alla fall på Island:

Människor söker Gud. Det är väckelse och kris samtidigt.

Illustrerar inte detta en central del i efterfrågan på religion: att den grundas i rädsla?** När världen utvecklas på ett sätt som man inte förstår och som skrämmer vänder man sig till fiktionen om en trygghet bortom allt sus och brus. Och tror man inte på gudar (eller kanske även då) vänder man sig till den stora, trygga staten, i linje med vad ekonomipristagaren James Buchanan kallar parentalism:

The term “parental” becomes quite descriptive in its inference that the attitude here is akin to that of the child who seeks the cocoon-like protection of its parents, and who may enjoy its liberty, but only within the limits defined by the range of such protection. The mother or father will catch the child if it falls, will bandage its cuts, will excuse its behavioral excesses along all dimensions. Knowledge that these things will be done provides the child with a sense of order in its universe, with elements of predictability in uncertain aspects of the environment.

Nu vill jag ha högkonjunktur igen. Må bönerna på Wall Street och i Svenska kyrkan, jämte den finanspolitiska expansion som är att vänta, hjälpa.

________________

*Se ett tidigare inlägg: ”Naomi Klein ställd på huvudet”. Media: DN1, DN2, SvD, DI
**Se de tidigare inläggen ”Religion pga. rädsla” och ”Grunden för religion”.

Written by Niclas Berggren

26 november 2008 at 10:05

Är de som vill styra och ställa verkligen att lita på?

Mina kollegor på Ekonomistas är förtjusta i libertariansk paternalism (se t.ex. här och här). I sin bok Nudge förespråkar Cass Sunstein och Richard Thaler att människor, präglade som de är av tendenser till att bete sig irrationellt, ska hjälpas av s.k. valarkitekter, eller planerare, att fatta bra beslut i olika frågor. Som de uttrycker det i en tidigare artikel (s 1199):

By contrast, a thoughtfully chosen default rule, steering them in sensible directions, is a blessing.

Men gör de sig inte här skyldiga till ett slags nirvana-felslut*? I en kritisk analys lyfter Christophe Salvat fram att det blir väldigt viktigt på vilken grund detta default-val görs. Kanske kan man inte lita på sitt eget val — men, frågar Salvat, kan man lita på valarkiteketernas val? Inte minst: Har de godsinta motiv? Sunstein och Thaler utgår från det, men Salvat påpekar att valarkitekterna lika väl som godsinthet kan motiveras av indifferens/slumpmässighet (som är enklare) eller ondsinthet. Att uppmuntra aktiva valarkitekter behöver alltså inte leda till för konsumenterna bra utfall, om valarkitekterna inte bryr sig om, eller t.o.m. vill motverka, konsumenternas intressen.

Sunstein och Thaler använder exemplet med en kafeteria, där innehavaren fungerar som valarkitekt när hon placerar de olika produkterna på ett visst sätt för kunderna. Salvat kommenterar  (s 10):

kafeteriaThe authors hold that the cafeteria director will necessarily pick the benevolent option. I wish here to challenge this view and demonstrate that paternalism is not unavoidable. The second option proposed by the authors (‘She could make choices at random’) is a viable choice since it does not undercut her functional status nor strip her of all credibility. When she makes this choice, she has already acted as a planner. She has fulfilled her professional responsibility. Ordering the dishes at random is not only a possible but a worthwhile choice since it is the simplest and the quickest one. The third option (‘She could choose those items that she thinks would make the customers as obese as possible’) is, for the same reason, equally possible. Once she has fulfilled her function as director of the cafeteria, she has no more reason a priori to be benevolent than to be malevolent towards her clients. Imagine, for instance, that the cafeteria director is unhappily overweight. A subjective approach to welfare, such as the one developed by Pigou on relative incomes (Pigou 2002), would conclude that her welfare does not depend on her absolute weight, but on her deviation from the mean or more simply from social pressure. One can easily imagine that thinking that her clients will get fatter makes her feel less miserable. This gives her a real incentive to highlight fat dishes when organizing her display.

Att utgå från att valarkitekter alltid eller ens i regel har andras bästa för ögonen tycks mig lika förenklat som att anta att politiska beslut alltid grundas på en omsorg om andras bästa eller att anta att människor alltid är rationella. Är måhända den tilltro Sunstein, Thaler och deras beundrare bland mina nationalekonomiska kollegor sätter till valarkitekter överdriven? Även om valarkitekter kan mer kanske de inte har incitament att förbättra andras välmående.

Se tidigare inlägg om olika varianter av paternalism här, här, här och här.

______________________

*Begreppet ‘‘nirvana fallacy’’ användes först av Demsetz (1969) för att beskriva jämförelsen av verkliga marknader med idealiserade politiska beslutsarenor utan imperfektioner. Ett sådant resonemang underlåter att beakta att staten också är imperfekt. Referens:
Demsetz, Harold (1969). “Information and Efficiency: Another Viewpoint.” Journal of Law and Economics 12(1): 1–22.

Written by Niclas Berggren

26 november 2008 at 8:03

Livets essens

Valentino med sin man Giancarlo

Valentino med sin man Giancarlo

Ikväll såg jag den underbara filmen Valentino: The Last Emperor, om den italienska modeskaparen. Vilket storslaget liv! Inget knussel här, inte. Jag fylldes särskilt av sympati när jag hörde honom säga:

I love beauty, I cannot help it.

Det kan inte jag heller.

Written by Niclas Berggren

25 november 2008 at 23:09

Publicerat i estetik, film, filosofi, mode, skönhet

Ärliga blå ögon

David Fair, minsann:

fair

Written by Niclas Berggren

25 november 2008 at 15:58

Publicerat i skönhet

Rationalitet enligt Hume

davidhume

David Hume

Professor Ken Binmore klargör begreppet rationalitet:

As Hume extravagantly observed, he might be criticized on many grounds if he were to prefer the destruction of the entire universe to scratching his finger, but his preference could not properly be called irrational, because (contra Kant) rationality is about means rather than ends.

Hume uttrycker denna uppfattning i A Treatise of Human Nature (s. 416):

’Tis not contrary to reason to prefer the destruction of the whole world to the scratching of my finger. … Since a passion can never, in any sense, be call’d unreasonable, but when founded on a false supposition, or when it chuses means insufficient for the design’d end, ’tis impossible, that reason and passion can ever oppose each other, or dispute for the government of the will and actions.

Den som har en värdering som vi ogillar bör vi därför inte kalla irrationell utan säga Bu! till och om.

Written by Niclas Berggren

25 november 2008 at 10:56

Naomi Klein ställd på huvudet

naomiklein1Borde inte vänstern gilla kriser? Pga. krisen föreslås såväl socialisering av banker (se här och här) som socialisering av Volvo (se här och r); industristöd är på gång i såväl Tyskland som USA; banker tas också i vissa fall över av staten; de statliga utgifterna expanderar och budgetrestriktioner överträds; privatiseringsprogram skjuts upp; i Storbritannien höjs skatten för höginkomsttagare (se här) och i Sverige föreslås extra satsningar för låginkomsttagare (se r); och krav på nya regleringar av marknadsekonomin framförs.

Vänstern borde dessutom gilla kriser eftersom de tenderar att jämna ut inkomst- och förmögenhetsfördelningen.

Underminerar inte allt detta Naomi Kleins centrala tes, att ”nyliberaler” eftersträvar kriser för att kunna genomföra sina program? Om de gör det förefaller de irrationella.

Written by Niclas Berggren

25 november 2008 at 8:28

Omoralen förklarad

alcogelThe Economist rapporterar:

Physical purification, in other words, produces a more relaxed attitude to morality.

Tyler Cowen kommenterar:

Don’t wash your hands with soap and water.

Nonicoclolasos förstår inte vad Tyler menar. Själv använder han numera dagligen inte bara tvål och vatten utan dessutom alcogel. Det förklarar nog ett och annat.

Written by Niclas Berggren

24 november 2008 at 22:57

Publicerat i moral

Sångerska med klass

Dame Shirley Bassey i ”Spinning Wheel”:

Written by Niclas Berggren

24 november 2008 at 20:05

Publicerat i musik, stil

Dödshjälp i Nederländerna

Frivillig dödshjälp ”legaliserades” i Nederländerna 2002. Hur har systemet fungerat sedan dess? Till att börja med är det viktigt att klargöra att systemet ställer upp stringenta krav för att dödshjälp ska få ges:

When dealing with a patient’s request for euthanasia, doctors must observe the following due care criteria. They must:
• be satisfied that the patient’s request is voluntary and well-considered;
• be satisfied that the patient’s suffering is unbearable and that there is no prospect of improvement;
• inform the patient of his or her situation and further prognosis;
• discuss the situation with the patient and come to the joint conclusion that there is no other reasonable solution;
• consult at least one other physician with no connection to the case, who must then see the patient and state in writing that the attending physician has satisfied the due care criteria listed in the four points above;
• exercise due medical care and attention in terminating the patient’s life or assisting in his/her suicide.

Man kan också notera följande:

Two thirds of the requests for euthanasia that are put to doctors are refused. Treatment frequently provides relief, while some patients enter the terminal stage of their illness before a decision has been reached.

Dvs. bilden av att något slags ”automatisk” självmordsfabriksverksamhet, eller att något slags ”vilda västern” i dödande, har införts är helt felaktig. Läkare prövar fall i enlighet med lagstiftningen och bistår med dödshjälp när de stringenta villkoren är uppfyllda, till de patienter som efter alla andra utvägar är prövade verkligen vill dö. Grundfrågan rör denna värdering: Ska patienters önskemål i just sådana situationer, där alla villkor ovan är uppfyllda, respekteras eller inte?

En av forskare genomförd utvärdering av hur lagen har fungerat kommer fram till denna slutsats:

All things considered, the above gives a positive picture: the law has achieved its objectives well, generally speaking. The frequency of euthanasia and assistance in suicide has decreased and the percentage of cases reported has increased; there does not seem to be any question of a slippery slope with regard to life termination, either with or without the request of the patient. Therefore, there is very little incentive for actual substantial law or policy amendments.

Det kanske är på sin plats att dödshjälpsmotståndarna tonar ned sin inflaterade retorik, som insinuerar att dödandet kommer att tillämpas utan noggrann urskiljning och sprida sig som en löpeld? Det konstruktiva är istället att, likt de nederländska forskarna bakom utvärderingen, fundera på ytterligare sätt att förbättra ett i grunden humant och värdighetsbejakande system. Med den utgångspunkten bör ett liknande system införas i Sverige, i enlighet med ett förslag från Statens medicinsk-etiska råd.

Bloggkommentar: Jakob Heidbrink
Media: Dagen1, Dagen2, Dagen3, Dagen4, SvD1, SvD2, DN

Written by Niclas Berggren

24 november 2008 at 14:36

Ska staten köpa Volvo?

Rektorn för Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, Rolf Wolff, förespråkar statligt ägande av svensk bilindustri. I DI idag hävdar han bl.a. följande:

Det finns ingen ekonomisk forskning som belägger att staten per definition är en dålig ägare.

På ett sätt har han rätt, ty ”per definition” är ingen en dålig ägare, inte heller staten. Men de facto kan olika ägare vara olika bra, och det finns goda teoretiska och empiriska argument för att staten är en dålig ägare av vanliga företag.

En första fråga är om rektor Wolff anser att staten skulle kunna äga alla företag utan att det påverkar ekonomins sätt att fungera negativt. I så fall tycks han ha lärt lite av den moderna ekonomiska historien. Länder med totalt statligt ägande har utvecklats betydligt sämre än andra länder.* Med andra ord finns det definitivt en gräns över vilken staten blir en dålig ägare.

shleifer

Professor Shleifer

Men forskning visar att staten kan vara en dålig ägare också i marknadsekonomier. Tre exempel från professor Andrei Shleifer vid Harvard University och hans kollegor:

”State versus Private Ownership” (i Journal of Economic Perspectives):

The bottom line of this paper is simple. The 1940s case that government production is broadly desirable is no longer convincing. This case was motivated in part by such empirical observations as some successes of government control during the war, the failures of competition and regulation during the Great Depression, and the apparent success of Soviet industrialization, but also by a misunderstanding of the consequences of political control of firms, and by a substantial disregard of the importance of innovation in market economies. Today, the war and the Depression are no longer as vivid, and the communist economies have collapsed. As importantly, the quality of contracting and regulation have improved, competition has become more effective, the dangers of politicization of production have become self-evident, and the appreciation of the innovative potential of entrepreneurial firms is at a new high. For all these reasons, the benefits of reducing the role of government as a producer are becoming apparent and are beginning to be exploited.

”Government Ownership of Banks” (i Journal of Finance):

We assemble data on government ownership of banks around the world. The data show that such ownership is large and pervasive, and higher in countries with low levels of per capita income, backward financial systems, interventionist and inefficient governments, and poor protection of property rights. Higher government ownership of banks in 1970 is associated with slower subsequent financial development and lower growth of per capita income and productivity. This evidence supports ”political” theories of the effects of government ownership of firms.

”Politicians and Firms” (i Quarterly Journal of Economics):

This view of public enterprises is hard to square with a large body of empirical accounts of such firms, in market, socialist, and mixed economies (e.g., Vernon and Aharoni [1981] and Donahue [1989]). Observers of such enterprises stress two features inconsistent with the conventional view: public enterprises are highly inefficient, and their inefficiency is the result of political pressures from the politicians who control them. Examples abound.

Lägg till detta slutsatsen i ”From State to Market: A Survey of Empirical Studies of Privatization” (i Journal of Economic Literature):

Research now supports the proposition that privately owned firms are more efficient and more profitable than otherwise-comparable stateowned firms.

Låt oss slutligen fundera på följande. Om Volvo går bra finns det inget skäl att tro att inte privata ägare driver Volvo vidare. Om Volvo går dåligt skulle staten kunna driva verksamheten vidare, men då till en stor kostnad. Varför ska skattepengar gå till att upprätthålla en verksamhet som går med förlust? Har inte resurserna — såväl arbetskraften på Volvo som skattepengarna — en alternativ användning? Är det effektivt att konservera en given näringslivsstruktur? Tänk om detta tänkande hade gällt tidigare näringar som av strukturella skäl i hög grad har lagts ned i Sverige: jordbruket, skrivmaskinsfabrikerna eller varvsindustrin. Hade det gynnat svenskarnas välståndsutveckling om staten hade lagt skattepengar på att driva dem vidare i samma skala som tidigare? Jag skulle inte tro det. Så nej, staten bör inte köpa Volvo. Det finns stöd i ekonomisk forskning för att en sådan handling skulle vara ett ineffektivt användande av resurser.

Se vad dr Santesson-Wilson, dr Bergh och DN/SvD har att säga om de socialistiska tendenserna i krisdebatten samt vad dr Bergh har att säga om Wolffs kopplingar till Volvo.

______________________

*Se t.ex.

Acemoglu, Daron, Johnson, Simon och Robinson, James A. (2005). ”Institutions as a Fundamental Cause of Long-run Growth.” I Aghion, Philippe och Durlauf, Steven N. (red), Handbook of Economic Growth: Volume 1A. Amsterdam: Elsevier.

Boettke, Peter J. (2000). Calculation and Coodination: Essays on Socialism and Transitional Political Economy. London: Routledge.

Kornai, János (1992). The Socialist System: The Political Economy of Socialism. Princeton, NJ: Princeton University Press.

Written by Niclas Berggren

24 november 2008 at 9:39

Pojkar med babyansikte är inte alltid änglar

Andra människors ansikten påverkar vår uppfattning om dem. Vissa har babyansikten, dvs. deras ansikten har drag som påminner om en litet barns: rund form, stora ögon, liten nästa, hög panna och smal haka. Mannen till höger har ett babyansikte, till skillnad från mannen till vänster:

babyface

Hur påverkas tonårspojkar av att ha babyansikte? Tre studier* har undersökt om de försöker kompensera för sitt mer barnlika utseende genom att bete sig tvärtemot förväntningarna:

Three studies tested the hypothesis that babyfaced adolescent boys would compensate for the undesirable expectation that they will exhibit childlike traits by behaving contrary to it. Studies 1 and 2 revealed that babyfaced boys from middle- and lower class samples, including a sample of delinquents, showed higher academic achievement than their mature-faced peers, refuting the stereotype of babyfaced people as intellectually weak. In the lower class samples, this compensation effect was moderated by IQ and socioeconomic status (SES), variables that influence the ability to overcome low expectations. Study 3 showed that babyfaceness also can produce negative compensatory behaviors. Low-SES babyfaced boys were more likely than their mature-faced peers to be delinquent, and babyfaced delinquents committed more crimes, refuting the stereotype of babyfaced people as warm, submissive, and physically weak.

Så om du möter ett bråkigt gäng med tonårspojkar, förvänta dig inte att de med babyansikten är minst farliga.

_________________________

*Zebrowitz, Leslie A., Andreoletfi, Carrie, Collins, Mary Ann, Lee, So Young och Blumenthal, Jeremy (1998). ”Bright, Bad, Babyfaced Boys: Appearance Stereotypes Do Not Always Yield Self-Fulfilling Prophecy Effects.” Journal of Personality and Social Psychology, 75(5): 1300—1320.

Written by Niclas Berggren

24 november 2008 at 7:22

Filmer med implikationer för livet

Hittills har jag sett åtta av arton filmer under den pågående filmfestivalen. De har alla varit bra, och jag vill här berätta något tankeväckande ur var och en av dem.

De ofrivilliga: Påtvingat socialt umgänge — när man inte förmår frigöra sig från sociala konventioner och förväntningar — ger tristess och livsleda; den kvävande, grabbiga stämning som kan infinna sig när tuffa killar kommer samman och dricker sprit finner jag outhärdlig.

Blood Appears: Det är farligt att vara knarklangare och att umgås med knarkare; begäret efter pengar kan t.o.m. leda till att ens egen far slår en blodig. Djupt filosofiskt yttrande i filmen: ”Chance is ignorance.” (Det påminde mig om Dendrophilian.)

The Amazing Truth About Queen Raquela: Raquela är en ladyboy eller shemale eller chick with a dick från Filippinerna som drömmer om att gifta sig rikt och flytta till Paris. Men hon hamnar i en fiskfabrik på Island. Är män som dras till ladyboys bisexuella? Problemet för Raquela: få av dessa män vill ha en seriös relation.

Máncora: Svartsjuka är en farlig känsla; man bör akta sig för män som erfar den känslan, då de lätt blir aggressiva. Santi, filmens ekonomistuderande huvudperson, är attraktiv och tilltalande i sin avspända och lätt cyniska syn på livet; men han slås därför också blodig av en svartsjuk vilde.

East/West – Sex & Politics: Rysk-ortodoxa kristna och nynazister gör allt för att störa den av borgmästaren förbjudna Pride-demonstrationen. De slänger ur sig förolämpningar, slår ner folk och kastar sten. Love in action. När man ser vilket förtryck som försigkommer nära inpå är det lätt att tycka om Sverige.

Red: Skönhet betyder inte godhet: Daniel skjuter ihjäl en gammal mans hund utan orsak. Sådan grymhet verkar kunna komma från föräldrarna. Strävan efter rättvisa sitter djupt i människan och tycks ibland vara blind. Är det värt vad som helst att sätta dit en förbrytare? När inte bara Daniel skjuts ihjäl, utan också hans ännu vackrare (och sympatiska) lillebror, börjar man undra. Jag blir alltid sorgsen när skönhet försvinner.

Boogie: Äktenskapets baksida ska inte förglömmas. En trist, kontrollerande och grälsjuk hustru gör småbarnsfamiljens helgsemester till en plåga. Jag skulle inte stå ut en dag i en relation av det slaget! Vad får människor att hålla ihop när de uppenbarligen inte tycker om varandra? För att man ska leva i en relation?

Everybody Dies but Me: Tonårsflickor kan vara riktigt elaka mot varandra, såväl verbalt som fysiskt. Är det något jag skyr är det fnittrande och skvallrande tonårsflickor i grupp. När de trilskas är det dock ingen bra idé alls att slå dem, vilket en pappa och mamma tror. Det är inte heller någon bra idé att hälla i sig rödvin.

Tio filmer återstår och ska avnjutas kommande vecka!

Written by Niclas Berggren

23 november 2008 at 20:53

Publicerat i film

Bort med snö och kyla

Erich Heckel, Bathers (1912—1913), 84,0 x 96,2 cm:

heckel_bathers

Written by Niclas Berggren

23 november 2008 at 13:58

Publicerat i konst

Jesus är en domare

domarenIdag är det Domssöndagen, informerar mig min kalender. Tanken bakom den klargör tydligt varför kristendomen är en bisarr religion.

Kristna tror att Jahve skapade Adam och Eva och att de förstörde en perfekt tillvaro genom att göra uppror och ”synda”. Även om man bortser från det mystiska i att ett fenomen som Jahve existerar och att den plötsliga existensen av färdiga människor strider mot vetenskapen, infinner sig redan här ett problem: det var Jahve som valde hur Adam och Eva skulle fungera, reagera och agera. Han visste, som allvetande, att om han skapade dem som han sedan valde att skapa dem så skulle de äta av den förbjudna frukten — ändå valde han att skapa dem som han skapade dem. Alltså är han, i enlighet med kausallagen, ytterst ansvarig. Ändå klandrades Adam och Eva av denne ”rättvise” gud.

Men problemen är inte slut här. Kristna tror nämligen att Adam och Evas ”synd” färgade av sig på hela mänskligheten, ja, även på djuren, så att ingen därefter har kunnat undgå att ”synda”. Detta är läran om arvssynd. Människor föds alltså som ”syndare” eller i alla fall oundvikligt ”syndbenägna”. Detta har Jahve bestämt (se sektion 3.2 här). Trots det anser den ”rättevise” Jahve att denna medfödda ”synd” renderar dem ett straff i form av evig plåga i helvetet.

Men prisad vare Jahve! För att styra upp situationen — det vore ju tråkigt för honom om han skulle få spendera evigheten utan uppiggande människor i himlen — beslöt han att Jesus skulle erbjuda människorna räddning. Med förebild i djuroffer — denna fina sed! — kom han på att Jesus skulle offras. Så Jesus fick dö på korset och uppstå och — poff! — nu kan alla människor slippa att hamna i helvetet, om de ”bara” bekänner Jesus som sin herre. Trots att det egentligen är Jahve som är orsak till att människor har betett sig och beter sig på vissa, men inte andra, sätt.

Ytterligare ett problem infinner sig i vilket fall här: människan kan rätteligen inte klandras för om hon inte tror på något, eftersom hon inte väljer vad hon tror på. En del har inte hört talas om Jesus; en del har gjort det men tror ändå inte. Det spelar ingen roll för Jahve. Bekänner man inte Jesus som sin herre, trots att Adam och Eva inte kan klandras för sin handling och trots att människor inte är förtjänta av straff för något Adam och Eva gjorde, straffas man för evigt i helvetet. (Även judar.)

Ja, så lyder det kristna kärleksbudskapet, som vi påminns om på Domssöndagen. Jesus är en domare, vilket Petrus klargör:

Han gav oss uppdraget att förkunna för folket och vittna om att han är den som Gud har bestämt till att döma levande och döda. (Apg. 10:42)

Men den han borde döma är Jahve, som är alltings orsak.

Nå, när vi, som tänkande människor, tar del av den här sagan fylls vi med skratt och avsky — ty hur kan någon ta en så bisarr, osammanhängande och i grunden vämjelig historia på allvar? Antagligen tror inte särskilt många på den. Det är hursomhelst synnerligen irriterande att påminnas om den i sin kalender.

Written by Niclas Berggren

23 november 2008 at 10:33

Vem skrattar ensam?

Arthur Schopenhauer ger svaret på frågan i Studies on Pessimism:

I am not surprised that some people are bored when they find themselves alone; for they cannot laugh if they are quite by themselves. The very idea of it seems folly to them.

Are we, then, to look upon laughter as merely a signal for others—a mere sign, like a word? What makes it impossible for people to laugh when they are alone is nothing but want of imagination, dullness of mind generally … The lower animals never laugh, either alone or in company. Myson, the misanthropist, was once surprised by one of these people as he was laughing to himself. Why do you laugh? he asked; there is no one with you. That is just why I am laughing, said Myson.

Jag måste erkänna att jag skrattar ensam då och då — implicerar det att jag är misantrop? Eller att jag har fantasi och ett piggt sinne?

Written by Niclas Berggren

23 november 2008 at 8:43

Publicerat i skratt

Kärlek inom sporten

Det pågår Davis Cup-final i Argentina. Spanien vann just en dubbelmatch och leder med 2-1 inför söndagens avslutande singelspel (trots att Nadal är skadad). Här kan spanjorerna Fernando Verdasco och Feliciano López ses efter dagens vinst:

74408507MS013_DAVIS_CUP_FIN

Media: SvD1, SvD2El País, Aftonbladet, Sydsvenskan

Written by Niclas Berggren

23 november 2008 at 0:18

Publicerat i känslor, kärlek, skönhet, sport, tennis

Har äktenskapsfundamentalisterna tänkt på detta?

aktenskap_sex

Written by Niclas Berggren

22 november 2008 at 21:27

Är regeringen för passiv?

ostros

Thomas Östros

Thomas Östros kritiserade häromdagen regeringen för att den inte vill satsa mer än 30 miljarder på finanspolitisk expansion:

Sverige är på väg in i en mycket allvarlig ekonomisk situation. Då kan vi inte ha en regering som passivt tittar på.

Östros tror blint på att ytterligare miljardsatsningar, hastigt påkomna dessutom, är ett bra sätt att använda knappa resurser.

Professor Tyler Cowen påpekar emellertid något viktigt om vad som bidrog till att 30-talskrisen gick över:

In short, expansionary monetary policy and wartime orders from Europe, not the well-known policies of the New Deal, did the most to make the American economy climb out of the Depression. Our current downturn will end as well someday, and, as in the ’30s, the recovery will probably come for reasons that have little to do with most policy initiatives.

Men Thomas Östros läser nog inte vare sig New York Times eller denna blogg. Han lär fortsätta påstå att regeringen, med sin stora satsning på 30 miljarder kr, är för passiv, trots svagt forskningsstöd.

Tidigare inlägg: ”Den amerikanska ekonomins räddning” och ”Kan finanspolitik motverka ekonomiska nedgångar?”
Externa länkar: ”Tur att någon har läst på” (Den hälsosamme ekonomisten), PJ Anders Linder

Written by Niclas Berggren

22 november 2008 at 16:18

Vänner i arbetslivet

Påverkas människors produktivitet av om deras arbetskamrater är vänner till dem eller ej? Ja, enligt en ny experimentell studie, som har utförts på en stor fruktfarm:

As workers are paid piece rates based on individual productivity, social incentives can be quantified in monetary terms and are such that — (i) workers who are more able than their friends are willing to forgo 10% of their earnings on average to conform to the norm; (ii) workers who have at least one friend who is more able than themselves are willing to increase their effort and hence productivity by 10% to meet the norm. The distribution of worker ability is such that the net effect of social incentives on the firm’s aggregate performance is positive.

faltarbetare1

Vänskap är bra på många sätt, tycks det, i det här fallet för företaget och för de arbetare som är lågproduktiva. Man får anta att vänskap även är bra för de högproduktiva, trots att de  sänker sin produktivitet när de arbetar med mindre produktiva vänner. Det kanske kan ses som en revealed preference för vänskap, att de är beredda att betala för att arbeta med vänner (ett egoistiskt motiv) eller att hjälpa vännerna att bli mer produktiva (ett altruistiskt motiv).

Frågan är vad som händer med dem som inte har några vänner om vänner hela tiden paras ihop. Särskilt obehagligt borde detta vara för lågproduktiva, som varken får kamratskap eller hjälp att bli mer produktiva samtidigt som andra lågproduktiva, med vänner, får dessa ting. Ouch.

Written by Niclas Berggren

22 november 2008 at 12:15

Vad är liberalism?

Nigel Stead)

John Gray (foto: Nigel Stead)

Många kallar sig liberaler, men det är uppenbart att det finns många olika typer av liberalism. Professor John Gray har försökt sig på att ange fyra drag som utmärker alla liberaler, oavsett inriktning och tradition:

Common to all variants of the liberal tradition is a definite conception, distinctively modern in character, of man and society. What are the elements of this conception? It is individualist, in that it asserts the moral primacy of the person against the claims of any social collectivity: egalitarian, inasmuch as it confers on all men the same moral status and denies the relevance to legal or political order of differences in moral worth among human beings; universalist, affirming the moral unity of the human species and according a secondary importance to specific historic associations and cultural forms; and meliorist in its affirmation of the corrigibility and improvability of all social institutions and political arrangements. It is this conception of man and society which gives liberalism a definite identity which transcends its vast internal variety and complexity.*

Jag tycker att detta är en fruktbar karakterisering: liberaler av såväl Rawlsianskt, Lockeanskt som Hayekianskt snitt borde känna sig bekväma med dessa fyra kännetecken, samtidigt som icke-liberaler** nog känner sig främmande inför åtminstone ett av dem. Vad tycker du om Grays karakterisering?

Det som skiljer olika liberaler åt torde främst röra synen på hur väl relativt fria marknader förmår generera social harmoni och allmän preferenstillfredsställelse. De olika synsätten här resulterar i olika synsätt på hur den ekonomisk politiken ska utformas — vad gäller skatternas höjd och utformning, graden och typen av omfördelning av förmögenheter och inkomster samt omfattningen av statlig interventionism i ekonomin.

__________________

*Gray, John (1995). Liberalism. Minneapolis: University of Minnesota Press: xii.
**Ett exempel: unge hr Braw.

Written by Niclas Berggren

22 november 2008 at 9:02

Publicerat i filosofi, ideologi, liberalism

Ett asocialt liv

posnerJag har lite asociala drag: jag har alltid tyckt om att vara mycket för mig själv och trivs ofta inte i sociala sammanhang. Härförleden läste jag en artikel om den intellektuelle giganten, domare Richard Posner, som jag fann styrkande:

Half a dozen times a year, Posner and Charlene will have people over for dinner – often the Chicago economist William Landes, Posner’s best friend, and his wife – but, on the whole, Posner prefers to avoid social life. ”People don’t say interesting things,” he says. ”A lot of socializing is just dull – I’d rather read a book. I have a friend, an economist who’s Swedish, and he told me that Sweden has terrible television, so people there spend their time visiting each other. But that’s worse, because when you watch television you get some information, you even get some moral instruction, you learn to be nice to single mothers or what have you, but socializing, particularly family – well, that is deadly. When you’re just talking with your friends about trivia, what’s the point?

Jag vill dock betona att jag har ett stort behov av mina nära vänner, precis som Posner har behov av Landes. Det är mer ytliga sociala umgängen som jag ofta ogillar. Till skillnad från många andra, har jag noterat, som älskar barer, klubbar, mingelfester, fika hit och fika dit etc. Slutligen undrar jag om någon vet vilken svensk ekonom Posner är vän med.

Written by Niclas Berggren

21 november 2008 at 14:04

Publicerat i atomism, autonomi, genier, vänskap

Naturlig rättvisa

Sommaren 1995 stötte jag på Ken Binmore för första gången.* Jag deltog då i en nordisk doktorandkurs på Gotland, där han och John Roemer föreläste om rättvisa. (De var inte överens om särskilt mycket.) Det var en i intellektuellt avseende exceptionell vecka.

binmore1Binmore har formulerat en naturalistisk teori om rättvisa, grundad i evolutionär spelteori.** Binmore fokuserar på utfall — på medborgarnas uppfattning om hur resurser ska fördelas — och det kritiseras i ”The Psychology of Justice” av de tre Harvardforskarna Fiery Cushman, Liane Young och Marc Hauser. De påpekar att vårt rättvisetankande inte bara rör utfall utan också processer, dvs. hur utfallen har uppstått:

Understanding the psychological mechanisms behind moral decision-making entails a study not only of people’s sensitivity to outcomes, but also their sensitivity to the different sorts of actions, intentions, and causes that jointly contribute to the consequence in question.

I fallet med inkomstfördelning kan man t.ex. tänka sig att en ojämn fördelning kan anses moraliskt acceptabel av de flesta om den kommer sig av hårt arbete, medan en lika ojämn fördelning som bygger på kapitalinkomster baserade på arv kan ses som moraliskt oacceptabel.

Intressant nog gör även min kollega Andreas Bergh (som dessutom är en ännu större Binmore-fantast än jag) en snarlik poäng i en kommentar av forskning av Ernst Fehr och Klaus Schmidt. Jag kommer också att tänka på forskning av Bruno Frey och Alois Stutzer (se t.ex. kap. 9 i Happiness and Economics för en översikt), som visar att lycka inte bara beror på utfall utan också av processer.

Jag är avslutningsvis osedvanligt nyfiken på den bok av Binmore som kommer ut nästa år på Princeton University Press med titeln Rational Decisions. Är det inte sådana beslut vår värld behöver mer av?

_______________________

*Betoningen ska ligga på ”på”, inte på ”stötte”.
**Tanken är att moral har uppstått som ett sätt för samhällen att koordinera runt en jämvikt, som kan ses som ett socialt kontrakt. Närmare bestämt är det rationella val bakom okunnighetens slöja som definierar rättvisa. I ett icke upprepat spel gäller utilitarism som moralisk princip (visat av Harsanyi). I ett upprepat spel, där kontraktet alltid kan omförhandlas, är den enda hållbara lösningen egalitär, eftersom de som erfar ett dåligt utfall annars alltid skulle omförhandla. På lång sikt gäller Nashs förhandlingslösning. Se de två böckerna Game Theory and the Social Contract: Playing Fair (1994) och Game Theory and the Social Contract: Just Playing (1998), båda utgivna på MIT Press. En mer populärvetenskaplig framställning ges i Natural Justice (2005), utgiven på Oxford University Press.

Written by Niclas Berggren

21 november 2008 at 10:24

Norge som rationell flygplansköpare

gripen1Den ekonomiska nationalismen dominerar nyhetsrapporteringen om Norges ratande av JAS 39 Gripen. Detta sätt att tänka i ekonomiska frågor finner jag irrationellt och stötande. Om en konsument ska köpa en vara av typ x bör han enligt min uppfattning i) rata de varor som inte uppfyller en minimal kvalitetsnivå och ii) av de kvarvarande varorna välja den vara som ger lägst kostnad (uttolkat som kvoten pris/kvalitet). Vilket land varan kommer ifrån borde vara helt irrelevant.

Därför gör Norge helt rätt som nu väljer ett amerikanskt plan, eftersom det svenska planet inte uppfyller den minimala kvalitetsnivå som Norge vill ha. Svenskar borde hålla med om att detta är ett riktigt beslut, inte bara utifrån ovan angivna rationalitetsaspekt, utan även därför att ett jobb i USA borde betraktas som lika mycket värt som ett jobb i Sverige. Att SAAB i Linköping nu drabbas av en motgång är tråkigt; men det hade varit lika tråkigt om den amerikanska producenten hade drabbats av motsvarande motgång.

Tidigare inlägg: ”Den nationalistiska nationalekonomin”, ”Ekonomisk nationalism”, ”Hume om ekonomisk nationalism” och ”Lägg ned försvaret”.
Media: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5Sydsvenskan

Written by Niclas Berggren

21 november 2008 at 7:30

Starkt verk för två timpanister

Philip Glass har skrivit ett enastående verk för pukor (eller timpani). Det heter Concerto Fantasy for Two Timpanists and Orchestra och har bitit sig fast i mitt sinne. Pukslagen lockar och drar, igen och igen. Bom-bom-bom! Se tredje satsen framföras:

Written by Niclas Berggren

20 november 2008 at 17:45

Publicerat i genier, idoler, musik

Moralliberala moderater

Hasse Boström har läst boken Regeringsskifte, om valet 2006:

När det gäller att vara moralliberal respektive moralkonservativ hamnar miljöpartiet och vänsterpartiets väljare i en grupp för sig på den liberala flanken (värde 19 på en 50-gradig skala). Närmast de två partierna kommer moderater (23), därefter s-, c- och fp-väljare (alla 24) och sedan sverigedemokrater (27) och mest moralkonservativa är, inte oväntat, kd-väljare (34).

Två intressanta resultat: att Moderaternas väljare är något mer liberala i moralfrågor än Socialdemokraternas, Folkpartiets och Centerpartiets väljare och att  Kristdemokraternas väljare är mer moralkonservativa än Sverigedemokraternas.* Jag undrar vilka åsikter en person som ligger på 50 på skalan innehar.

___________________
*Jo, partinamn ska skrivas med stor bokstav.

Written by Niclas Berggren

20 november 2008 at 11:42

Publicerat i liberalism, moral, politik

Liv till varje pris

arboreliusAnders Arborelius, katolsk biskop, motsätter sig inte oväntat de möjligheter till dödshjälp som Statens medicinsk-etiska råd har diskuterat:

Vi har vårt fulla människovärde i oss själva, i kraft av att vi är människor, och detta människovärde får aldrig tummas på.

Det mystiska begreppet ”människovärde” används här i ett försök att fastslå den dogmatiska slutsatsen. Varför inte tala klarspråk istället? Katolska kyrkan struntar i vad människor själva vill. Livets kvantitet står i centrum, inte livets kvalitet — detta utmärker kristen bioetik. Om någon anser att livets kvalitet är så låg, även med all den hjälp sjukvården kan ge, att döden är att föredra framför ett fortsatt lidande, vill biskopen fortsatt förvägra den personen möjligheten att få hjälp att dö. Osmakligt och människoovärdigt, vilket mer effektivt än av någon annan klargörs av Gombrowicz.

Written by Niclas Berggren

20 november 2008 at 11:19

Den onödiga sömnen

angelaPrecis som jag har bytt tidning har jag nu bytt tv-program medan jag äter frukost, från de undermåliga svenska nyhetsprogrammen till Falcon Crest på Kanal 9. Där sägs de viktiga sakerna.

Angela Channing till Melissa:

Since I was your age, I’ve always resented going to sleep. It’s such a waste of time when you could be doing something important.

Detta får mig att tänka på Margaret Thatcher, som under sin tid som premiärminister sägs ha sovit blott fyra timmar per natt, och på insikten att man kan förlänga det aktiva livet genom att sova mindre, som komplement till att försöka bli äldre.

Written by Niclas Berggren

20 november 2008 at 7:56

Publicerat i sömn, tv

Är du en stor eller liten människa?

schopenhauerArthur Schopenhauer delar in människorna i två kategorier i Studies in Pessimism, beroende på inställningen till livet:

According as a man’s mental energy is exerted or relaxed, will life appear to him either so short, and petty, and fleeting, that nothing can possibly happen over which it is worth his while to spend emotion; that nothing really matters, whether it is pleasure or riches, or even fame, and that in whatever way a man may have failed, he cannot have lost much—or, on the other hand, life will seem so long, so important, so all in all, so momentous and so full of difficulty that we have to plunge into it with our whole soul if we are to obtain a share of its goods, make sure of its prizes, and carry out our plans.

This latter is the immanent and common view of life; it is what Gracian means when he speaks of the serious way of looking at things—tomar muy de veras el vivir. The former is the transcendental view, which is well expressed in Ovid’s non est tanti—it is not worth so much trouble; still better, however, by Plato’s remark that nothing in human affairs is worth any great anxiety—[Greek: oute ti ton anthropinon axion esti megalaes spoudaes.]

This condition of mind is due to the intellect having got the upper hand in the domain of consciousness, where, freed from the mere service of the will, it looks upon the phenomena of life objectively, and so cannot fail to gain a clear insight into its vain and futile character. But in the other condition of mind, will predominates; and the intellect exists only to light it on its way to the attainment of its desires.

A man is great or small according as he leans to the one or the other of these views of life.

En stor människa inser att vi flyter och att det gäller att flyta med — en mycket viktig insikt förmedlad av Gombrowicz. Jag vill vara stor men har många små-lika drag. Jag vill flyta, och tänka att livet handlar om att flyta, i ökad utsträckning.

Written by Niclas Berggren

19 november 2008 at 19:43

Publicerat i filosofi

Liggande, stående

Grant Barnhart, Dream Catcher (2008), 121,9 x 152,4 cm:

barnhart

Written by Niclas Berggren

19 november 2008 at 15:00

Publicerat i konst

Självsmordsbeteende gör livet ännu svårare

Forskaren Sara Markowitz

Forskaren Sara Markowitz

I en ny longitudinell studie* visas att självmordstankar och självmordsförsök** är negativt relaterade till sannolikheten att inneha jobb och/eller studera. Inte nog med att en ung person som överväger att eller försöker döda sig själv är olycklig och har det svårt till att börja med; därutöver försämras framtidsmöjligheterna. En olycka kommer sällan ensam.

Desto viktigare att se på självmord på ett nyktert och öppet sätt. Det är inte skamligt att umgås med självmordstankar. Detta ska inte stigmatiseras. Behandling ska erbjudas — t.ex. i form av antidepressiva medel, som kan ha god effekt.***

Bland studiens huvudresultat kan nämnas att självmordstankar minskar sannolikheten att senare befinna sig i produktiv verksamhet (arbete, studier eller båda) med 4-6 procent och att självmordsförsök minskar denna sannolikhet med 11-14 procent. (Studien kontrollerar för övrigt för depression.)

Ett annat resultat: Om vänner eller familjemedlemmar har ägnat sig åt självmordsbeteende ökar det sannolikheten för eget självmordsbeteende. Om en vän har försökt att begå självmord ökar sannolikheten för självmordstankat med 12 procentenheter och sannolikheten för självmordsförsök med 3 procentenheter. SJälvmordsbeteende smittar.

_____________________

*Tekin, Eridal och Markowitz, Sara (2008). ”The Relationship between Suicidal Behavior and Productive Activities of Young Adults.” Southern Economic Journal, 75(2): 300—331.
**Jag har svårt för ordet ”självmord”, eftersom ”mord” är stigmatiserande. Vad finns det för alternativa substantiv på svenska?
***Markowitz, Sara och Cuelar, Alison (2007). ”Antidepressants and Youth: Healing or Harmful?” Social Science & Medicine, 64(10): 2138—2151.

Written by Niclas Berggren

19 november 2008 at 11:27

Matematiklektion för Ohly

lars_ohlyNationalekonomerna Tino Sanandaji och Daniel Waldenström har en artikel i DI idag, vari de påpekar vikten av att beakta att efterfrågan är priselastisk:

Dessvärre missförstår Lars Ohly, Thomas Östros och även många borgerliga politiker skattefuskets natur när de tror att enbart ökad kontroll kan komma åt de värden som skattefusket undandrar staten. I deras kalkyl leder 1 miljard kronor i minskat skattefusk till 1 miljard i ökade skatteintäkter. Detta är – kanske något förvånande till en början – helt fel. Anledningen till att politikernas kalkyl slår fel är att den bortser från skatters undanträngningseffekter. Om alla hårklippningar, pizzor, luncher och badrumsrenoveringar som i dag utförs svart skulle utföras i den vita, beskattade sektorn skulle priserna öka rejält. När priset stiger trängs efterfrågan undan och färre, eller kanske rentav inga köp alls, blir av. Resultatet är att få eller inga nya skatter betalas in.

Denna viktiga poäng illustreras av diverse beräkningar av Gunnar Du Rietz. Om en tjänst kostar 1000 kr före skatt krävs, om den betalas vitt, att den som vill ha den utförd måste tjäna ca 4100 kr (vid en inkomst på 200000 kr) eller ca 5400 kr (vid en inkomst på 300000 kr) för att kunna betala den. Tjänstesäljaren måste, för att tjäna 1000 kr netto, ta ett pris på ca 2600 kr. (Från tabell 1, s 14.) Att en sådan stor prisökning påverkar efterfrågan är självklart.

Slutsatsen är att skattesystemet också behöver reformeras för att försöken att sätta åt skattefuskare ska ge avsedd effekt. Kanske kan reformen med avdrag för hushållsnära tjänster tjäna som modell? Något säger mig emellertid att Lars Ohly inte kommer att vara intresserad av att ta ned några skattenivåer. Då bör han också justera ned sina kalkyler vad gäller effekterna på skatteintäkterna av att minska skattefusket.

Written by Niclas Berggren

19 november 2008 at 9:18

Keynesian i praktiken

Vi får alla dra vårt strå till stacken och konsumera mer för att få fart på ekonomin. Jag har just köpt en ny diskmaskin: Siemens SN46T590SK!

Written by Niclas Berggren

18 november 2008 at 19:46

Publicerat i ego, ekonomi, lyx

En smutsig sport

Jag talar förstås om rugby. Men spelarna tycker om varandra, och vi tycker om dem.

rugby

Written by Niclas Berggren

18 november 2008 at 19:11

Publicerat i skönhet, sport

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 138 andra följare

%d bloggers like this: