Nonicoclolasos

Slut på tålamodet

De nya ateisterna beskylls för att vara militanta och aggressiva. Richard Dawkins kommenterar:

We’ve all been brought up with the view that religion has some kind of special privileged status. You’re not allowed to criticise it. And therefore, if you offer even a fairly mild criticism, it really does sound strident, because it violates this expectation that religion is out of bounds.

Detta stämmer väl överens med min erfarenhet. Det anses inte riktigt korrekt att kritisera religion. ”Låt dem tro om de vill,” tycks många resonera. Men Dawkins accepterar inte det synsättet, och inte jag heller. Som han uttrycker det:

But I seem – I seem to have lost patience.

Annonser

Written by Niclas Berggren

2 november 2008 den 17:59

9 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Den fånigate kommentaren jag hört från mina ”kristna syskon” var när man ville bojkotta Cornelis Vreeslijk för att han diktat, ”Somliga går med trasiga skor – gud kanske vill ha det så” Man tyckte att det var ett på hopp på Gud – Så visst! Vi kristna har en i bland skrattretande överängslig rädsla för kritik.

    Det stora problemet med Dawkins annars tycker jag är att han inte alltid är saklig i sin kritik, och bombarderar där de flesta kristna redan ändrat sig – samtidigt som han kommer med fullständigt befogad kritik. Men det bästa där är ju att vi kristna deltar i debatten på lika villkor så att vi kommer någonstans istället för att gnälla.

    Annars att kräva särbehandling, är väl samma strategi som journalisterna gör Vi har rätt att döma folk och skriva vad som helst eftersom vi har pressfrihet (religionsfrihet)

    larvad

    2 november 2008 at 20:50

  2. Jag är rädd att Dawkins gör mer skada än nytta. Han menar att man inte bör tro på en ”Gud” därför att det saknas rationella argument för existensen av en ”Gud”. Men han bryr sig aldrig om att förklara VARFÖR man inte ska acceptera påståenden som det saknas rationella argument för. Detta beror på att hans egen etiska föreställningsvärld är minst lika underlig som någonsin de religiösas. Det visar sig t ex i hans bok THE GOD DELUSION att han är någon sorts utilitarist. Men utilitarismens etiska anspråk kan naturligtvis lika lite försvaras med rationella argument som existensen av en ”Gud” kan det. Frågan är då varför Dawkins menar att vi ska acceptera den ena tron men inte den andra.

    Baphomet

    2 november 2008 at 22:45

  3. Baphomet: Du gör ständigt påpekanden där du inte accepterar artskillnaden mellan faktapåståenden och normativa påståenden. Det är, anser jag, ett misstag från din sida. När det gäller etiska uppfattningar, t.ex. rättighetsliberalism eller utilitarism, kan de inte vara rätt eller fel utan är alltid subjektiva. De kan därför i grunden inte heller utvärderas med rationell argumentation. I fråga om faktapåståenden, t.ex. ”Jahve existerar”, är det annorlunda. De kan vara rätt eller fel och kan utvärderas med rationell argumentation. När rationell argumentation i den senare typen av fall saknas, är man berättigad att ifrågasätta påståenden.

    nonicoclolasos

    2 november 2008 at 22:57

  4. Man brukar konventionellt definiera ”fakta” som påståenden som är sanna, alldeles oavsett om de är påståenden om den fysiska verkligheten eller inte. Sålunda tror jag att du om du tänker efter t ex går med på att matematiska utsagor kan vara sanna eller falska, trots att de inte är empiriska utsagor.

    Baphomet

    2 november 2008 at 23:48

  5. NONICOCLOLASOS: Vill du ha krig så, visst!
    Det kriget kommer du att dock att förlora, eftersom vi har ”God on Our Side”.

    Wiretapper

    3 november 2008 at 7:45

  6. Baphomet: Givetvis. Matematiska påståenden kan vara sanna eller falska, liksom påståenden om den empiriska verkligheten. Detta å ena sidan. Å andra sidan har vi värderingar. De kan inte vara sanna eller falska.

    Se gärna min lilla essä ”On the Nature of Morality” och min artikel ”Does Belief in Ethical Subjectivism Pose a Challenge to Classical Liberalism?”, publicerad i Reason Papers, om du är intresserad av min syn, mer i detalj.

    nonicoclolasos

    3 november 2008 at 8:30

  7. Du ser inte händelsevis en besvärande likhet mellan ditt eget insisterande på att dina etiska ståndpunkter är höjda över all diskussion och de religiösas insisterande på att deras tro inte kan ifrågasättas?

    I själva verket förutsätter ju allt tal om etik implicit att det är argumentation som är måttstocken. Varför skulle man annars bry sig om att tala om det över huvud taget? När du publicerar en artikel i Reason Papers gör du det därför att du hoppas övertyga läsaren om något—varför annars göra det? Alltså har du redan accepterat premissen att din ståndpunkt måste försvaras med argument.

    Baphomet

    3 november 2008 at 11:13

  8. Baphomet: Absolut inte, tvärtom: den som hävdar existensen av en objektiv moral hävdar något religiöst. En subjektiv moral är i själva verket en naturlig del av tillvaron utifrån en naturalistisk förståelse av densamma.

    Men du missar en viktig poäng: argumentation om moral kan genomföras men inte argumentation i moral. Vilket Ayer insåg.

    nonicoclolasos

    3 november 2008 at 11:33

  9. För att vara väldigt tydlig: Självfallet är de allra flesta förment normativa utsagor sådana att man inte kan argumentera för dem. Men det gör dessa utsagor FALSKA, eftersom sanna utsagor per definition är sådana som kan stödjas på argumentation.

    Baphomet

    3 november 2008 at 21:23


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: