Nonicoclolasos

Behövs upphovsrätt för musik?

I den hätska, pågående debatten om fildelning diskuteras för- och nackdelar med ”intellektuell äganderätt”. En historisk studie undersöker framväxten av upphovsrätt för musik:

The paper argues that Verdi, enriched by copyright protection, reduced his compositional effort along a backward-bending supply curve. However, his good fortune may have had a demonstration effect inducing other talented individuals to become composers. An attempt to determine the impact of legal changes on entry into composing is inconclusive. The paper shows, however, that a golden age of musical composition nevertheless occurred in nations that lacked copyright protection for musical works.

Dvs. det finns tecken på att existerande komponister gynnades materiellt av upphovsrätt och att de reducerade sitt arbetsutbud, men det finns däremot inga tydliga belägg, utom möjligen i Frankrike, för att denna typ av regel stimulerade fler att ägna sig åt komposition. Däremot komponerade många mycket även före upphovsrättens införande, låt vara, i många fall, under särskilda stödprogram av kungar, adelsmän och kyrka. Moderna studier tyder på en viss positiv ekonomisk effekt av ”intellektuell äganderätt” (patent och upphovsrätt), men som slutsatsen av den historiska forskningen antyder är detta ingen evig och överallt gällande naturlag.

Mina tre favoritverk av Verdi är förresten Il trovatore, La traviata och Requiem.

Media: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5AB

About these ads

Written by Niclas Berggren

13 februari 2009 den 13:56

10 svar

Prenumerera på kommentarer via RSS.

  1. mkt intressant och relevant!

    Marcus Linder

    13 februari 2009 at 14:10

  2. ”…reduced his compositional effort along a backward-bending supply curve.” Denna korrelation har en väl en analogi hur fritid värderas? Även om inkomsten ökar för varje arbetad timme kommer man, förr eller senare, att värdera sin fritid högre.

    Angående konstmecenatskap har det skrivit en del om detta de senaste åren. T.ex. finansieringen av Wagners Bayreuth.

    Anders H

    13 februari 2009 at 14:28

  3. Anders: En sak som konstateras i studien är att även komponister som blev rika utan upphovsrätt reducerade sitt arbetsutbud.

    nonicoclolasos

    13 februari 2009 at 14:46

  4. Hur blev de komponisterna rika utan upphovsrätt då? Spelade de på Lotto?

    Spillulle

    13 februari 2009 at 16:33

  5. Spillulle: Några metoder anges, även om de långtifrån alltid gav rikedomar:

    ”Few attained the success and riches of Rossini, Handel, Paganini, and Verdi, but many if not most were able to sustain a comfortable middleclass existence as employed musicians, teachers, or through income-earning sidelines. The most prolific composers devised ways to maintain some, even if not all, of their potential first-mover advantages in publishing through secrecy, close control of copyists, doing business mainly with scrupulous publishers, self-publication (e.g., J.S. Bach and Beethoven’s Missa Solemnis), and in the perhaps extreme case of Beethoven, taking out advertisements warning consumers of defective unauthorized copies. And like Mozart in writing his Requiem (K.V. 626), they contracted with individuals and organizations to write specific works and did not deliver the score until they were paid.”

    nonicoclolasos

    13 februari 2009 at 18:02

  6. Intressant att just Mozart, som dog fattig som en kyrkråtta, tas som exempel på hur komponister kan tjäna pengar utan upphovsrätt… De utfattiga komponisterna är snarare regel än undantag i musikhistorien, i alla fall de komponister som saknade anställning vid hov eller kyrka. De som hade sådan anställning tvingades å andra sidan att skriva pompös religiös eller rojalistisk musik. Vi får aldrig veta vilka mästerverk inom andra genrer som världen gått miste om p.g.a. detta.

    Resonemanget borde för övrigt kunna överföras till andra områden. Om man t.ex. berövar industrimän möjligheten att kapitalisera fullt ut på sitt arbete, kommer de inte då att jobba lite hårdare, längre och bättre? Det där ofoget med att gå i förtida pension t.ex. skulle säkert upphöra…

    Spillulle

    14 februari 2009 at 9:42

  7. Spillulle: Scherer skriver:

    ”My work on the subject was inspired by Wolfgang Hildesheimer’s suggestion that Wolfgang Amadeus Mozart was the first important composer writing for the market as a free-lance agent, and because markets for music were insufficiently developed at the time, Mozart died in debt toward the end of 1791. My research showed Hildesheimer’s hypothesis to be seriously in error. Free-lance music composition existed a century before the Mozart era. What is true, however, is that there was considerable growth of free-lance compositional activity at the expense of employment with the nobility and churches over the course of the 18th and 19th centuries.”

    nonicoclolasos

    14 februari 2009 at 9:47

  8. Glöm inte bort det moraliska, allt handlar inte om ekonomi – http://swartz.typepad.com/texplorer/2009/02/frihetstaliban-om-omoralisk-upphovsrätt.html

    Jesper W

    14 februari 2009 at 13:01

  9. Nyare studier – KTH och en dansk statlig rapport – visar på att – det som idag är illegal – fildelning är bra, både för musikbranschen och samhällsekonomin i stort.

    calandrella

    14 februari 2009 at 14:58

  10. [...] storfilmer eller bombastiska datorspel i en stat utan monopol på mönster och idéer. Niclas Berggren tar Giuseppe Verdi som exempel på kvalitetsmusik och redogör för ett kul eventuellt samband, att göra kulturskapare superrika [...]


Kommentarer inaktiverade.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 138 andra följare

%d bloggers like this: