Nonicoclolasos

De religiösa barnen

En artikel i Intelligent Life Magazine, ”Faith Equals Fertility”, påpekar två saker som jag finner nedslående:

  1. Människor tenderar att ha samma religiösa synsätt som sina föräldrar.
  2. Religiösa människor får i genomsnitt fler barn.

bonAngående den första punkten:

[T]he huddling of the faithful is mainly explained by the fact that religion runs in families. If you have a religion, it is probably the same one as your parents. Earlier this year a survey by the Pew Forum on Religion and Public Life found that nearly three-quarters of American adults professed the religion in which they were raised. 

Religion tycks alltså inte härröra från rationell analys utan från propaganda från tidiga år. (Det förstod Jesus.)

Angående den andra punkten:

Like other demographers, Eric Kaufmann expects western Europe to become markedly more religious in the course of the 21st century, as a result of the relatively low fertility of unbelievers and immigration from more pious places. Not only do denominations with traditionalist values tend to have higher birth rates than their more liberal co-religionists, but countries that are relatively secularised usually reproduce more slowly than countries that are more religious. 

Vad göra? Vågar man hoppas på att fler barn frigör sig från sin bakgrund och tar till sig argument för ateism?

About these ads

Written by Niclas Berggren

2 mars 2009 den 11:47

20 svar

Prenumerera på kommentarer via RSS.

  1. Nedslående att människor tenderar att ha samma religiösa synsätt som sina föräldrar?
    Självklart tycker jag är ett mer passande ord.

    Ni fundamentaliter verkar vilja lägga era flottiga klåfingrar i allt. ;-)

    swingthatcat

    2 mars 2009 at 12:16

  2. Kanske skapa falangstärer a la Fourier? Mycket fri sex och gemensam uppfostran av barnen, borde ju funka i mer sekulariserade länder iaf;-)

    Skämt å sido. Skulle vara intressant att kolla på vad som minskar eller ökar sannolikheten för denna överföring mellan föräldrar och barn. Om ungarna är mycket i barnomsorg och inte hemma? Om barnen ”lär” sig ifrågasättande i skolan och inte ”auktoritetstro” (vad som nu menas med detta)?

    Niklas Jakobsson

    2 mars 2009 at 12:28

  3. Jag ser ingen anledning att vara optimistisk.

    Den sekulariserade västvärlden lär inom relativt kort betraktas som en historisk parantes, för att inte säga kuriositet. Dess självförvållade försvinnande kommer, sett i backspegeln, att framstå som lätt tragikomiskt. För oss som lever mitt i den pågående undergången är det bara tragiskt, med undantag för att det då och då framkallar ett lakoniskt småleende över någon enskild absurditet…

    Faster Sven

    2 mars 2009 at 12:42

  4. Niklas: Intressanta tankar om vad som kan påverka situationen. Man förstår, mot bakgrund av din tes, att religiösa grupperingar mycket starkt värnar möjligheten till av skattemedel finansierade religiösa daghem och skolor.

    nonicoclolasos

    2 mars 2009 at 12:57

  5. Ber om ursäkt för min förra kommentar. Den var inte konstruktiv – bara bitter. Varför skulle någon vilja läsa sådant?

    Nu till en fråga, apropå inlägget:

    Alltid läsvärda inslag.se bidrog förra året en graf, som visade på en negativ korrelation mellan grad av bokstavstroende och IQ:

    http://inslag.se/journal/category/biologism?currentPage=2

    Av att mer religion ger så väl fler barn som lägre IQ, följer inte automatiskt att lägre IQ ger fler barn, men det ser onekligen illa ut. Vet någon om detta samband är belagt?

    Faster Sven

    2 mars 2009 at 13:11

  6. Om man av de två påpekandena i “Faith Equals Fertility” kan sluta sig till att framtiden kommer att vara religiös, så kan man även sluta sig till att ju längre tillbaka i tiden man går, desto mer sekulärt var samhället (eftersom inget av påpekandena är tidsberoende). Eftersom vi vet att detta inte är sant (förr i tiden var man mer religiösa än man är nu), så följer att de två påpekandena inte nödvändigtvis leder till ökad religiositet.

    David Bergkvist

    2 mars 2009 at 13:38

  7. David: Du ger mig lite hopp (lite i linje med temat i inlägget ”Religionens återkomst”).

    nonicoclolasos

    2 mars 2009 at 13:42

  8. Huvudet på spiken David… Sannolikhet = statistik = inte alltid sanning. Lika lite som religion…

    Kristian Grönqvist

    2 mars 2009 at 13:45

  9. Angående IQ

    Om man med högt IQ menar människor, som bor i en storstad, har två timmars pendeltid till jobbet, obestämd, men minst 10 timmars arbetstid, inte får vara i naturen, inte fiska, inte plocka bär, svamp och använda stor del av sin livstid till sådant som är roligt, så finns det faktiskt en korrelation.
    ‘Unga yuppies” i storstäderna får allt senare det första barnet, betalar så mycket för sitt boende att de knappast ens har råd med barn, tid har de definitivt inte. Det är bara att konstatera att människor med högt IQ inte är särskilt intelligenta.

    Kristian Grönqvist

    2 mars 2009 at 13:55

  10. Det är således inte en ”evolutionärt hållbar strategi” i att vara alltför intelligent.
    Snarare lite småreligiös.
    Eller bara så där lite lagom!

    Anders B Westin

    2 mars 2009 at 15:09

  11. Kristian – Statisitk ligger nog narmre sanningen an religion i alla fall. Sa postmodernistiska skall vi val anda inte vara?

    Vad sags om att vi kallar konceptet for ”religios mobilitet”? Ett hogintressant fenomen. Ett samhalle med hog religios mobilitet borde vara ett lyckligare samhalle, ceteris paribus.

    pontus

    2 mars 2009 at 18:10

  12. Idiocracy. Eller religiocracy, kanske. Frågan är hur allvarligt man ska ta religiösiteten. Är det inte så att amerikanerna ser på religion nästan som etnicitet? Dvs om dina föräldrar var protestantiska kristna, så är du det också. Med mindre du aktivt väljer islam eller ateism, alltså.

    Mina

    2 mars 2009 at 19:00

  13. This is really funny. I have often wondered why people underestimate child’s intellectual potential, as Niclas does in this blog. It seems that there is a belief that it is enough to ”brainwash” or ”indoctrinate” a child by subjecting him/her to religious influence and – voilà, you have a religious fundamentalist, or, at least, a believer!

    This is so simplistic that I wonder what kind of paternalistic views the opponents of religion actually have on the child-rearing and human development. And what is their view upon the human nature?

    I would like to argue against such a simplistic view. Take for instance me – I grew up with my family who was outright atheist in an environment which was similarly outright atheist. However, I decided to become a Christian when I was 11. Well, my mother disagreed with my choice, so I was not baptized, which did not stop me from practicing the religion privately. When I was 16, I decided that I cannot be a homosexual and a Christian at the same time, so I gave up Christianity and dissed it happily whenever the opportunity arose. However, when I turned 23 I rediscovered it and reconciled it with my sexual orientation while living in the world’s most secular society. Funny, isn’t it?

    I think it demonstrates quite well that the environment has an importance, but it is not overwhelming. It also demonstrates that faith is subject to negotiations and re-negotiations. It indicates that people always have a choice and that they can exercise even seemingly irrational choice. However, only ”seemingly irrational”, because it might seem very rational for them.

    And – oh, by the way, did I mention that trivial cliché that religious people are generally happier and they live longer? I did not mention this in order to persuade you ;-)

    Peteris

    2 mars 2009 at 20:00

  14. Peteris: So what other model would you use to explain the strong correlation between the views of parents and the views of children with regard to religion? The fact that some don’t follow in the footsteps of their parents does not mean that most do, without reflection.

    And as for religious people living longer, why should they want to? Isn’t life after death preferable to life on earth?

    nonicoclolasos

    2 mars 2009 at 20:04

  15. Nonicoclasos, since you’re atheist, you prefer to live a long life. So, if could offer you a longer life by making you religious, wouldn’t that be a good deal for you? Of course, once you have become religious, you will regret that you now will have a long life and ask me to turn you back to an atheist again. =)

    David Bergkvist

    2 mars 2009 at 21:59

  16. I am not sure about the model. I agree it is a very intriguing question, but I somehow doubt (or rather resist) this simplistic idea that ”religious parents” lead to ”religious children”. Besides, it is questionable whether religiosity of children is such a bad thing in the first place. I would say that lack of education, underdeveloped critical thinking and intolerance are far worse than religiosity.

    Speaking about the study, what kind of statistical technique did the researchers use? Regression analysis?

    Well, I am not sure. As a religious person, I would not say that I prefer death. Quite contrary, I, indeed, find the life on earth quite appealing. I mean that I do not know (no one knows, to be very honest) what I can expect after my death, I can only believe in eternal life of my soul, but I have no slightest idea what it really means. Sorry :-)

    Peteris

    2 mars 2009 at 22:10

  17. Peteris – You wish to discard the simple model for a more complicated ditto just on the basis that it would be more complicated? In what other way can I interpret your usage of ”simplistic” and admittance that you don’t have any alternative, more complicated model at hand. This goes quite on the contrary of Occam’s razor!

    pontus

    2 mars 2009 at 23:03

  18. Surely, I acknowledge that it might seem highly unreasonable to discard seemingly simple and elegant model in favour of a more complex (and, in this case – unspecified) explanation. I do not disagree with the model ”just” because I want to complicate it, however.

    It is not the simplicity which is at stake here, but nothig more or less than truth. Let me ask you a question – wouldn’t you discard a simple model, if you would find an evidence contradicting the model? Or would you stick to the model anyway, ”just” because it is simple and elegant and despite the new discoveries? Would not that be what some people call (self-righteously) the dogmatism? Is not it exactly the doubt which characterise a critically thinking individual?

    I am somehow rather certain (or shall I say that I hope?) that you would discrd the simple model in face of new evidence in the very same way as I did above. And I rejected this model, because it contradicts my own personal experience of how I chose my faith despite that I was born and bred an atheist.

    Peteris

    3 mars 2009 at 0:18

  19. Jag brukar, eftersom man alltid måste förklara sig som kristen i Sverige, säga att kristendom är mitt språk för andlighet. Om jag hade varit född i t ex Irak med muslimska föräldrar, hade jag förmodligen varit muslim. Däremot är jag inte bokstavstroende, vilket få kristna är(och det fanns ungefär ingen innan 1600-talet).Det är lika dumt att göra vetenskap av religion som att göra religion av vetenskap(oförenligt med en positivistisk vetenskapssyn).

    Pillemaus

    3 mars 2009 at 0:24

  20. David: Please offer me an equilibrium instead of this oscillation! :-)

    nonicoclolasos

    3 mars 2009 at 6:44


Kommentarer inaktiverade.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 138 andra följare

%d bloggers like this: