Nonicoclolasos

Optimala straff efterlyses

rattvisa

Vissa straffas hårdare än andra för ett givet brott, enligt studien ”The Determinants of Punishment” av Edward Glaeser och Bruce Sacerdote:

Among vehicular homicides, drivers who kill women get 56 percent longer sentences. Drivers who kill blacks get 53 percent shorter sentences.

Detta resultat är inte förenligt med den optimala bestraffningsteori som ekonomipristagaren Gary Becker har formulerat och där slumpmässiga brottsoffers karaktär inte ska spela någon roll för det straff som utdelas. Forskarna föreslår som förklaring att de som dömer istället utgår från hämndbegär och idéer om i vilken grad olika förövare är värda att straffas. Tre möjliga implikationer:

  1. De som dömer (eller de som utformar lagar och instruktioner till de som dömer) bör genom filosofisk reflexion kunna inse att ingen är värd att straffas mer än någon annan, eftersom ingen har fri vilja.
  2. De som dömer (eller de som utformar lagar instruktioner till de som dömer) bör därför ta till sig den optimala bestraffningsteorin, som utgår från att straff ska utformas för att minimera brottsligheten (så länge detta är kostnadseffektivt), inte för att vedergälla.
  3. I den mån domare är bättre på att följa punkt 1 och 2 än nämndemän, utgör det ett argument för minskat användande av lekmän vid dömande.

Om man bortser från utdelningen av straff vid trafikdödande, som alltså inte följer punkt 2, finner Glaeser och Sacerdote faktiskt att den optimala bestraffningsteorin i hög grad efterlevs: straffen är längre ju lägre den förväntade sannolikheten för att åka fast är; straffen är hårdare ju lägre avskräckningselasticiteten är; och straffen är längre ju högre återfallsfrekvensen är. Som forskarna konstaterar:

Both optimal punishment and a taste for vengeance appear to drive sentencing in homicides.

Det senare är jag alltså inte förtjust i.

Se även de tidigare inläggen ”Brott och straff””Kan hämndbegäret inte tämjas?”, ”Har Alvendal rätt om brott och straff?””Hårdare fängelser och återfall i brott””Hårdare straff kan öka brottsligheten””Fransk insikt om brott och straff” , ”Hur kan straff motiveras?”, ”Hur hårda ska straffen vara?”, ”Det ineffektiva dödsstraffet” och ”Primitiv syn på brottslingar”.
Se även Mårten Schultz och Jakob Heidbrink om nämndemän.

Written by Niclas Berggren

18 april 2009 den 13:01

8 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Niclas: Vi har haft den debatten tidigare, men jag vidhåller att alldeles oavsett huruvida vi är förtjusta i vedergällning som ett element i straffrätten eller inte (jag är nog benägen att hålla med dig i din åsikt), så måste vi hantera den. Att bara blunda för människors tydligen djupt rotade behov av hämnd legitimerar knappast rättsordningen bland allmänheten.

    Frågan är bara hur vi skall hantera hämndbehovet. Kanske är de alltmer populära kränkningsskadestånden (om vilka för övrigt Mårten Schultz skrivit en mycket klok bok: Kränkning, Jure, Stockholm 2008) ett användbart element härvidlag.

    jheidbrink

    18 april 2009 at 13:08

  2. Jakob: Ja, gällande detta med vedergällning hade vi ju en intressant diskussion, som vi inte behöver upprepa.

    Men låt mig ta tillfället i akt och fråga dig om hur det fungerar i Sverige. Antag att en domstol finner någon skyldig till ett visst brott. Hur stor handlingsfrihet har domstolen i bestämningen av straffets längd? Är Glaesers och Sacerdotes resultat vid trafikdödande möjliga i Sverige?

    Hmm, spännande tanke om kränkningsskadestånd! Så har jag inte alls tänkt tidigare.

    nonicoclolasos

    18 april 2009 at 13:23

  3. Även om inte hämnd finns med i ett domskäl, så kanske det ändå
    är en osynlig preferens, som i vissa fall driver argumentationen i en riktning? Hos brottsoffer och anhöriga tycks straffets samhällsnyttiga aspekter ibland vara helt ovidkommande. Där råder istället den naturliga lagen om straffets ekonomiska byte: ”skada mot smärta”.

    Pierre

    18 april 2009 at 15:42

  4. För mig är ett optimal straff att framtida brottslighet förhindras. Det kan ske på två sätt.
    1. Individen blir rehabiliterad och återfaller inte i brott
    2. Individen vägrar att rehabiltiera sig och vi ska då skyddas från denne individ

    När det gäller vedergällning, hämnd, så ar jag kluven. På ett privat plan är jag för vedergällning men förstår att ett samhälles straffsystem inte kan bygga på det synsättet. Jag är inte emot dödsstraffet eftersom jag anser att varje lands befolkning har rätt att bestämma sina egna straff (Det är ingen mäsnklig rättighet att inte dömaas till dödsstraff.)

    Däremot är jag emot dödsstraffet av praktiska skäl, eftersom det inte går att garantera att en oskyldig inte blir dömd, en död person kan inte återuppväckas. Vidare tenderar minoriteter att drabbas hårdare Jag anser därför att dödsstraffet bör avskaffas.

    Jurister och teoretiker glömmer ofta bort inte bara offrets lidande utan tar inte heller hänsyn till det lidande alla framtida offer får av de som återfaller i brott.

    När det sedan gäller huruvida hårda och långa straff är bättre läste jag en artikel för ett tag sedan, tyvärr kommer jag inte ihåg vart, där hade man i USA studerat domare med samma förutsättningar som dömde exakt samma mål. En ”Hanging Judge” och en ”Bleeding Hart”. Det visade sig att när man gjort beräkningarna visade det sig att det inte fanns någon skillnad i återfallsfrekvens mellan dessa domares domar, alltså det spelade ingen roll om individen fick ett för kort straff eller ett drakoniskt för långt straff.

    Eftersom jag är tror på Skinners Behaviorism så anser jag att det enda sättet att lösa problem med farliga brottslingar är att beteendemodifiera kriminella samt punktmarkera familjer med social problem, mycket tidig intervention.

    Kanada har strålande resultat med sina beteende modifierings program. De har en återfalls frekvens på 40 % jfr med Sverige som jag tror ligger på 80 %. I genomsnitt sitter fångarna inne lika länge i genomsnitt som i Sverige trots att den genomsnittliga straff skalan för brotten är 3 ggr den svenska. Jag går inte in här hur kanadensarna gör mer schematiskt.
    När en individ döms till ett straff får denne ett val, delta i beteende modifieringsprogrammet och följa alla riktlinjer eller sitt full tid. Den som inte klarar programmet får sitta av den fulla tiden. De som klarar programmet släpps ut i genomsnitt efter en tredjedel av den utdömda strafftiden.

    Detta system är mycket bra, det rehabiliterar de som kan och vill rehabiliteras och ser till att de som inte vill rehabiliteras, de förhärdade brottslingarna låses in för lång tid, skademinimering blir avsevärd.

    Alex

    18 april 2009 at 18:58

  5. ‘Homocide’, är det när man dödar någon som är likadan som en själv? Eller kanske är det kanske hatmord på homosexuella?

    Aewheros

    18 april 2009 at 20:30

  6. Aewheros: Vilket märkligt stavfel från min sida! Det är nu korrigerat.

    nonicoclolasos

    18 april 2009 at 20:42

  7. Niclas: Lite sent svar, men så här är det: enligt 29 kap. brottsbalken har domstolen möjlighet att ta hänsyn till försvårande och förmildrande omständigheter. I 29 kap. 1 § brottsbalken betonas dock vikten av en enhetlig rättstillämpning, så att det skall vara samma omständigheter som oberoende av gärningsman verkar försvårande eller förmildrande. Det finns – naturligtvis (faktiskt) – inget stadgande om någon optimal bestraffning: om vi hade någon sådan teori som faktiskt fungerade, skulle påföljdsdiskussionerna inte vara så infekterade som de är. Bestraffningen skall dock vara likartad och ta hänsyn till typiserade försvårande och förmildrande omständigheter.

    Så långt teorin. I praktiken kan visas att kvinnor tenderar till att straffas mildare än män, att invandrare tenderar till att straffas hårdare än etniska svenska och att medelklasspersoners brottslighet systematiskt behandlas mildare än underklassens brottslighet. I den mån dessa variationer är systematiska, är de i och för sig också typiserade och således förutsebara, men det passar väl knappast med det liberal-rationella ideal som Glaeser och Sacerdote syns eftersträva.

    jheidbrink

    19 april 2009 at 11:02

  8. Jakob: Tack för detta klargörande. (Om allt redan vore liberalt-rationellt skulle ju inte denna blogg ha så mycket att klaga på! :-)

    nonicoclolasos

    19 april 2009 at 11:15


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: