Nonicoclolasos

Den trånga födelsestaden

tågWitold Gombrowicz beskriver frihetskänslan i att röra på sig:

Jag vill vara likadan som de ungdomar man kan se på landsortsstädernas järnvägsstationer, där de står med knytet i handen, i begrepp att resa sin väg, och när de ser tåget komma som ska föra dem bort mumlar de: ”Ja, jag måste slita mig loss från min födelsestad, den är alldeles för trång för mig, farväl min stad, kanske kommer jag tillbaka, men inte förrän den stora världen har låtit mig födas en andra gång.”

Jag minns så väl att jag kände så då jag flyttade från den småländska småstaden till Stockholm i augusti 1988; storstadens dynamik är livet för mig sedan dess!

Ur intervjuboken Testamente (s. 40).

Annonser

Written by Niclas Berggren

17 maj 2009 den 17:40

8 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Det viktiga är väl att man aldrig stannar i utvecklingen utan fortsätter att förnya sig, att vara nyfiken och öppen på den stora världen. Att inte slå sig till ro.

    Gugge

    17 maj 2009 at 17:52

  2. Hela min uppväxt kändes det som en självklarhet att försvinna från min småländska småstad, och så blev också fallet direkt efter lumpen.

    Får man fråga vilken småländsk stad du stammar från? Skandalöst nog finns det ingen Wikipedia-artikel om dig…

    Danni

    17 maj 2009 at 18:35

  3. I januari 1990 lånade jag fars bil och plockade ihop min saker och for tillbaka Stockholm. Har aldrig velat återvända till en mindre stad sedan dess, kanske jag nu i och för sig bor i en liten stad. 25 meter utanför tullen, i Nacka…

    Håkan

    17 maj 2009 at 22:30

  4. Gugge: Det är det jag tycker är alltför vanligt i den lilla staden, att man inte utvecklas och förnyar sig intellektuellt på samma sätt som i en storstad.

    Danni: Tranås. Vi förstår nog varandra, du och jag.

    Håkan: Det får nog ändå räknas som del av storstaden – det går ju lätt att delta i kulturutbud och arbetsmarknad, t.ex.

    nonicoclolasos

    17 maj 2009 at 22:38

  5. Då får nog jag dessvärre lov att trumfa min herre. Jag är uppvuxen bara några mil från Tranås – i Gränna :) Fast det är klart, även om Tranås är större så är frågan om det inte slår Gränna på meningslöshetsskalan…

    Danni

    17 maj 2009 at 22:56

  6. Jag kommer från mälardalen. Stockholm var en dröm som gick i uppfyllelse. Men se dig om. Sverige Är en ankdamm och det finns mycket utanför det. Ta steget när du är redo.

    pontus

    18 maj 2009 at 2:59

  7. Apropå att flytta, i det här fallet utomlands, har jag efter att ha bott i Los Angeles i fem år ibland känt en känsla av ”taggarna utåt” från (ett fåtal) bekanta i Sverige. Man får vara väldigt försiktig att kritisera fäderneslandet även i ämnen som svenskar i Sverige kritiserar och även om jag i samma mening lika mycket kritiserar USA. Då går pulsen upp, det frustas, och jag blir förpassad som amerikaniserad. En rätt intressant reaktion.

    Joakim

    18 maj 2009 at 9:43

  8. Joakim: Man ska veta sin plats och inte tro att man är någon. (Oj, har det redan gått fem år!)

    nonicoclolasos

    18 maj 2009 at 9:48


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: