Nonicoclolasos

Ska irrationella väljare styras?

I förra veckan deltog professor Gilles Saint-Paul i den konferens med Mont Pelerin Society som anordnades i Stockholm. Han presenterade uppsatsen ”The Welfare State and the Rise of Paternalism”, i vilken han kommer fram till detta:

saintpaulThis article has discussed how the welfare state favours increasingly paternalistic policies, as society’s conception of the individual moves away from that of unitary, rational people, and considers them instead as made of multiple selves plagued by behavioural issues. One mechanism is that individual responsibility loses legitimacy and efficiency in a post-utilitarian society, leading to a substitution of coercive prevention measure for incentive schemes.

Paternalism när det gäller ekonomiska val är en sak. På konferensen kom Saint-Paul in på paternalism när det gäller politiska val, en tanke jag fann högintressant. Idén är att om man förespråkar ”ekonomisk paternalism” därför att ekonomiska aktörer kan förväntas bete sig irrationellt, och om sådan paternalism införs av politiska beslutsfattare, då kan en majoritet av väljarna tänkas rösta mot politiker som förespråkar ekonomisk paternalism. De vill vara fria att fatta sina egna konsumtionsbeslut, måhända under den felaktiga utgångspunkten att de är synnerligen rationella beslutsfattare. Den fråga Saint-Paul ställde var: Är det inte följdriktigt att den som i en sådan situation förespråkar ekonomisk paternalism även förespråkar ”politisk paternalism”? Precis som konsumenter har irrationella drag, har väljare det. Varför inte styra politiska val, om nu ekonomiska val ska styras, givet irrationalitet i båda kontexterna?

När det gäller ekonomiska val skiljs numera ofta på hård och mjuk (ofta kallad libertariansk eller liberal) paternalism. Medan den förra är tvingande, är den senare sådan att den framhäver vissa val som lämpligare än andra, t.ex. genom att ett default-val gäller. När det gäller politiska val skulle motsvarigheterna vara expertdiktatur – dvs. den rationelle experten vet vilket val som ska göras och gör det åt väljarna – samt ”libertariansk diktatur”. Det senare innebär att den rationelle experten identifierar det parti som en rationell väljare skulle välja och gör det till default-val. Kanske registreras det optimala partiet för alla väljare, men man kan gå till vallokalen om man vill ändra det. Eller så kan man tänka sig, om man vill ha en ännu mjukare politisk paternalism, att det parti som den rationelle experten har identifierat som optimalt får lägga sina valsedlar längst fram i vallokalen, medan andra partiers valsedlar döljs lite grann (ungefär som en libertariansk-paternalistisk caféägare kan dölja de olämpliga, feta bakelserna bakom nyttiga morötter på sin cafédisk).

Om den ekonomiske paternalisten inte vill bli en politisk paternalist, vilka är hans skäl? Varför är det rätt att styra irrationella människor på ett område men inte på ett annat? Varför ska irrationella väljare kunna blockera åtgärder som hjälper irrationella konsumenter att förbättra sitt beslutsfattande? Det kanske finns skäl att förespråka ekonomisk paternalism utan att förespråka politisk paternalism, men i så fall bör dessa skäl preciseras.

Se även Daniel Waldenströms kommentar samt de tidigare inläggen ”Den nya paternalismen problematiserad”, ”Är de som vill styra och ställa verkligen att lita på?” , ”Paternalism eller marknad?”, ”Det paternalistiska felslutet””Kan libertariansk paternalism öka friheten?” och ”Paternalism kan minska välfärden”. Gilles Saint-Paul utkommer snart med boken The Post-Utilitarian Society (Princeton University Press), där han utvecklar sin analys. Media: SvD.

Annonser

Written by Niclas Berggren

24 augusti 2009 den 8:17

14 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Nej

    swingthatcat

    24 augusti 2009 at 8:56

  2. Vi har i Sverige redan ”mjuk” politisk paternalism i form av att riksdagspartierna får sina valsedlar tryckta och utdelade av valmyndigheten (eller vilken myndighet det nu är), medan andra partier måste trycka och dela ut sina valsedlar själva.

    David Bergkvist

    24 augusti 2009 at 9:05

  3. David har rätt. Samma sak med teve och radio. De etablerade partierna får delta i debatter, andra göre sig icke besvär. Experterna har bestämt vilka väljarna ska få information om.

    Gustav

    24 augusti 2009 at 9:09

  4. Vad menas med ett optimalt parti. Är det av samma slag som dom här 25 frågorna som dyker upp i media i valtider och där man efter att ha svarat på frågorna får veta något i stil med att man är mest centerpartist med 54%, följt av moderat med 51%.

    swingthatcat

    24 augusti 2009 at 9:33

  5. Är paternalism bara en snygg omskrivning för plutokrati,oligarki, upplyst despotism eller diktatur eller bara ett uttryck för en allmän tro att vissa människor förstår allt bättre än andra?

    Kristian Grönqvist

    24 augusti 2009 at 9:38

  6. Beror det inte väldigt mycket på vilken sorts paternalism man relaterar till? En del strävar ju efter att dämpa impulsiva konsumtionsbeslut – t ex att ställa grovt bröd och dyl framför de tomma kalorierna. Om liknande utplaceringar för cafeer och butiker skulle kunna vara reglerat i lag så kan väl väljare i sin rationella stund – medvetna om att vi inte är anpassade till dygnetrunttillgång till socker samt att detta inte är något man lär sig under en livstid – rösta fram ett parti som förespråkar en reglering om det nu är så att dessa väljare är i majoritet och så önskar.

    Att rösta på ett visst parti torde väl mindre sällan vara en impulsartad handling än vad gäller många andra konsumtionsbeslut. Sedan röstas de säkert kortsiktigt precis som människor i allmänhet tenderar att premiera nuet. Men det känns som om det är olika från starka impulser från fall till fall.

    Martin

    24 augusti 2009 at 9:40

  7. Att rösta på ett visst parti torde väl mer sällan vara en… och ta bort från i sista raden… suck

    Martin

    24 augusti 2009 at 9:42

  8. Martin: Det finns argument för att personer vid politiska val i regel beter sig rationellt irrationellt.

    nonicoclolasos

    24 augusti 2009 at 9:43

  9. Nonicoclolasos

    Du menar förnuftigt oförnuftigt…?

    Kristian Grönqvist

    24 augusti 2009 at 9:58

  10. Ja, hur stoppar vi sd? Vi har redan testat att lägga dem längst bak, utan resultat. Mer kunskap inom området behövs, tycker en enad majoritet.

    Camilla

    24 augusti 2009 at 22:27

  11. Intressant fråga.

    Några skäl mot politisk paternalism även om vi accepterar ekonomisk: 1) Experter är mer oense om vad som är ett optimalt parti än vad som är en optimal diet (det är med andra ord svårare att veta). 2) Vad som är ett optimalt parti för en viss person beror på dennes politiska preferenser (väl?), vilka är mer komplexa och varierar mer över personer än preferenser för hälsotillstånd. Svårare och mer jobb med att fastställa optimalitet alltså. 3) Opartiskhet är viktigare i politiska än i konsumtions-frågor. Många värdesätter typiskt opartiska partivals-situationer (vilka definieras av taltid i TV-debatter, valsedelshantering osv.) medan få värdesätter opartiskhet i konsumtionsprodukts-situationer (vad det nu ens skulle innebära). 4) Ett politiskt system som tillät expertstyre av den föreslagna typen skulle lätt kunna korrumperas så att det politiska alternativ som gynnas inte är det optimala för väljarna utan för experterna eller för de som köpt experterna.

    Jag pratar i termer av optimalitet för att inlägget gjorde det. Egentligen handlar paternalism oftare och rimligare om att sortera bort vissa dåliga alternativ än att fastställa ett bästa.

    Kalle

    26 augusti 2009 at 16:47

  12. Kalle, bra reflektioner tycker jag. Men jag har några frågor till dig.

    Punkt 1) och 2) är av typen ”det är svårt att veta”. Men de säger inte att det *i princip* är fel med styrning av väljare. 3) förstår jag inte alls. Punkt 4) är väl lika mycket ett argument mot ekonomisk paternalism?

    Sen, det sista du skriver är intressant, för man kan ju ha politisk paternalism av det slaget som undviker dina punkter. Man kan ju exempelvis förvägra SD att vara med i tv-debatter och andra mindre partier att få partistöd och hjälp med att trycka valsedlar. Då väljer man inte det optimala partiet men sorterar bort vissa dåliga alternativ.

    Nek:are

    26 augusti 2009 at 20:13

  13. Kan man inte se konsekvenserna av felaktiga politiska beslut som mycket värre än konsekvenserna av felaktiga ekonomiska beslut, och är inte det i så fall en anledning till varför politisk paternalism är viktigare än ekonomisk paternalism om nu väljarna är irrationella?

    Jonas K.

    27 augusti 2009 at 9:29

  14. NEK-are: Din kommentar om 1 & 2 verkar inte vara en fråga. Du har rätt. Om 3: Jag tycker att det är viktigt att politiska partier och åsikter bereds utrymme även om jag inte röstar på eller antar dem, jag sätter värde på opartiskheten i sig (detta värde kan möjligen härledas ur andra värden i sin tur men inte ur värdet av att välja de alternativ som på det viset bereds plats). Jag tycker inte att det är viktigt att onyttig mat på Konsum placeras på ett opartiskt sätt relativt nyttig mat, jag ser helt enkelt inget värde i det alls. Om 4: Det är mycket värre om det politiska systemet korrumperas i sin helhet än om viss myndighetsutövning (tex den som reglerar produktplacering på Konsum) för det. Det är förmodligen också svårare att upptäcka.

    Jonas – bra poäng.

    Kalle

    27 augusti 2009 at 16:34


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: