Nonicoclolasos

Önskan att bli amputerad

amputationApotemnofili är en intensiv och långvarig önskan att amputera en viss kroppsdel, trots att den är helt frisk. Så udda och så tokigt, kan tyckas. En fallstudie, ”Apotemnophilia: A Neurological Disorder”, publicerad i Cognitive Neuroscience and Neuropsychology, ger ny kunskap om dess grund:

Here we present evidence from two individuals suggestive that this condition, long thought to be entirely psychological in origin, actually has a neurological basis. We found heightened skin conductance response to pinprick below the desired line of amputation. We propose apotemnophilia arises from congenital dysfunction of the right superior parietal lobule and its connection with the insula.

Biologin som bas för kunskap om människan, hennes olika problem och metoder för att lösa dem visar sig ännu en gång användbar.

About these ads

Written by Niclas Berggren

9 september 2009 den 17:58

28 svar

Prenumerera på kommentarer via RSS.

  1. Undrar vad det heter när man vill amputera ngt från andras kroppar, tex förhud eller clitoris och om fenomenet har sitt säte i samma lob…?

    Kristian Grönqvist

    9 september 2009 at 18:07

  2. Förklarar denna teori verkligen varför amputationsfantasier är sexuellt upphetsande för många av dessa personer?

    Baphomet

    9 september 2009 at 19:01

  3. Samma lob ska även förklara varför vissa är eller kan bli fullständigt säkra på att de har en fantomlem, trots att de vet att den inte är verklig:

    A growing body of literature suggests that body awareness disorders such as BIID occur as a result of abnormal activity in the right parietal lobe, which is known to be essential for constructing a mental representation of the body. Specifically, this body image is constructed in the superior parietal lobule (SPL), which performs a function referred to as multisensory integration, whereby different types of sensory information entering the brain are brought together. Thus, information from the visual parts of the brain and the primary somatosensory cortex, which processes tactile sensations and proprioceptive information relating to the position of the body within space, is sent to the superior parietal lobule. There, it is combined with information from the motor cortex, which controls movement, and all is processed further to generate an internal model of the body. If these processes are perturbed, the body image is compromised.

    (http://scienceblogs.com/neurophilosophy/2009/03/voluntary_amputation_extra_phantom_limbs.php)

    Den filosofiskt intresserade lär se en koppling till (det merleau-pontyanska) kroppsschemat.

    Baphomet: Nja. Amputationsfetischer är något annat.

    Skymning

    9 september 2009 at 19:11

  4. Jag tycker det låter som att apotemnofilerna är rationella, eftersom de amputerar bort en frisk kroppsdel för att de vill amputera bort en frisk kroppsdel.

    Peter

    9 september 2009 at 21:01

  5. Peter: Fundera på om följande verkligen stämmer:

    ”A är rationell, eftersom han gör x för att han vill x.”

    Skymning

    9 september 2009 at 21:52

  6. Se även denna artikel om ett liknande fenomen från The New Yorker i våras:

    http://www.newyorker.com/reporting/2009/05/11/090511fa_fact_colapinto (Prenumeration krävs dock för att läsa hela artikeln.)

    Daniel H

    9 september 2009 at 22:17

  7. Skymning,

    Jag använder endast, och helt anspråkslöst, The Liberal View: ”First, we do not know whether an apotemnophile [min ändring] values anything more than the satisfaction of his apotemnophilian [min ändring] desires. Second, we do not know whether an apotemnophile [min ändring] behaves autonomously when they amputate limps [min ändring]. Third, apotemnophilian [min ändring] desires are just strong, regular desires.”

    Peter

    9 september 2009 at 22:20

  8. Peter: Men det gör dem inte för den skull rationella, oavsett om man ser dem som oantastliga eller inte.

    Skymning

    9 september 2009 at 22:36

  9. Skymning,

    Gary Becker och Kevin Murphy begs to differ. Jag låter bli att redovisa min egen uppfattning, som tydligen inte har framgått.

    Peter

    9 september 2009 at 22:57

  10. För en gångs skull förstår jag sarkasm, och jag uppskattar Peters sarkasm i det här fallet, då den sätter fokus på frågan var gränsen går för vad vi ska tillåtas göra. John Stuart Mill formulerade sin kända skadeprincip:

    ”[T]he sole end for which mankind are warranted, individually or collectively, in interfering with the liberty of action of any of their number, is self-protection. That the only purpose for which power can be rightfully exercised over any member of a civilized community, against his will, is to prevent harm to others.”

    Dvs. staten bör inte sätta upp gränser för vad individen ska få göra så länge detta endast berör individen själv. Fallen med knark och amputering utmanar mångas uttolkning av principen: kan det vara rätt att tillåta så hemska saker?

    Om inte, bör en modifiering av Mills skadeprincip anges. Var ska gränsen dras?

    nonicoclolasos

    10 september 2009 at 10:19

  11. Det här ligger väl iofs närmare Mills ”Offence principle”, men jag minns inte hans slutsatser i det avseendet.

    Kort sagt: En hel del människor finner det sannolikt vämjeligt att andra människor amputerar bort sina friska kroppsdelar, och därför kan det (eventuellt) förbjudas. På samma sätt är sprutnarkomaner läskiga, varför de inte bör tillåtas. (Ja, strängt taget kan väl även Filadelfiakyrkan förbjudas på samma grund). Finns det något skäl att värdera fysisk ”harm” högre än psykisk ”harm”.

    Peter

    10 september 2009 at 11:22

  12. Peter: Du sätter fingret på centrala spörsmål. Hur ska skada på andra egentligen förstås? Om någon ogillar att jag har en Lacoste-tröja på mig idag, är det skäl för förbud? Frågan är hur skada på andra kan preciseras. Det finns sådana försök till precisering i den filosofiska litteraturen – se t.ex. Jonathan Wolffs analys, som jag nämner i en diskussion om Mills syn på oanständighet.

    nonicoclolasos

    10 september 2009 at 11:28

  13. Har inte Coase visat att om det finns väldefinierade äganderätter så kommer externa effekter att internaliseras? Då behövs ju inte förbud?

    Jens A.

    10 september 2009 at 12:38

  14. När jag nu ändå har er uppmärksamhet vill jag ta tillfället i akt att uppmana alla att undvika att sprida influensan! Här är några enkla regler:

    1. Nys och hosta i armvecket, inte i handen.

    2. Skaka inte hand; greppa varandra i armvecken istället.

    Baphomet

    10 september 2009 at 17:05

  15. Baphomet: Själv föredrar jag en lätt bugning eller att vinka glatt.

    nonicoclolasos

    10 september 2009 at 18:54

  16. @Nonicoclolasos
    Du skriver 10:19 ”Var ska gränsen dras”. Jag är totalt okunnig i ämnet och har inte läst Mill etc, men känner instinktivt att den personliga friheten att skada sig själv måste få begränsas när effekten av den utgör en ekonomisk (eller annan) skada för omgivningen. En narkoman kostar samhället stora belopp, bara för att ta ett exempel.

    Camilla Grepe

    10 september 2009 at 19:38

  17. Camilla: Två reflexioner:
    i) Antag att en som vill amputera ett friskt ben får göra det mot att han betalar själv. Då försvinner din grund för plädering för ett förbud.
    ii) Är din grund tilltalande? Antag att bilförare (i förväntan) kostar samhället stora belopp (olyckor och skador är kostsamma att hantera) – ska det utgöra grund för förbud? Det tycks mig som att grunden måste preciseras om den ska vara användbar. Allt som kostar samhället något bör väl inte förbjudas?

    nonicoclolasos

    10 september 2009 at 19:43

  18. @Nonicoclolasos
    i)Om den amputerade betalar själv och inte kostar samhället eller någon annan något extra i bostadsanpassning, bidrag för handikappbil etc, etc, så borde det alltså vara okej även om det vänder sig i magen på det stora flertalet.
    ii)Bilförare som kollektiv betraktat är antagligen inte en kostnad på det sätt som en enstaka olycksdrabbad är.

    Camilla Grepe

    10 september 2009 at 20:12

  19. Camilla: Om man utför en handling som ger en förväntad samhällskostnad på x, ska den handlingen då förbjudas bara för att den ger upphov till x? Antag att x för att köra 1000 mil bil överstiger x för att nyttja kokain en gång i månaden? Vad ska förbjudas?

    nonicoclolasos

    10 september 2009 at 20:17

  20. @Nonicoclolasos
    Det där låter som en jämförelse mellan äpplen och päron. Du måste väl ta hänsyn till intäktssidan lika väl som kostnadssidan för bilkörningen respektive kokainbruket?

    Camilla Grepe

    10 september 2009 at 20:25

  21. Camilla: Jag formulerar inte nödvändigtvis min egen uppfattning här utan jag försöker bara ta reda på mer om hur du resonerar. Nu tolkar jag dig som att det som orsakar samhället nettokostnader ska förbjudas (dvs. de handlingar som [i alla fall i förväntan] leder till högre kostnader än intäkter).

    i) Innebär det att du anser att alla handlingar som ger upphov till en samhällsekonomisk nettokostnad ska förbjudas?
    ii) Innebär det att du anser att knarkande ska tillåtas om den samhällsekonomiska intäkten överstiger kostnaden?

    nonicoclolasos

    10 september 2009 at 20:36

  22. @Nonicoclolasos
    i)Det ligger åtminstone i samhällets intresse att begränsa det som ger en samhällsekonomisk nettokostnad.
    ii)Knarkande har mig veterligt ingen intäktssida.

    Camilla Grepe

    10 september 2009 at 20:45

  23. Camilla: Det är, som jag ser det, paternalismens största felslut, att inte se olika beteendens intäktssidor. När det gäller sådant som alkohol- och narkotikakonsumtion är det uppenbart för mig att sådan konsumtion ger stora ”nyttointäkter” för konsumenterna.

    Angående narkotikaförbud kan det för övrigt anföras att det skapar stora kostnader som skulle kunna undvikas med legalisering, som också skulle kunna skapa intäkter genom punktbeskattning.

    nonicoclolasos

    10 september 2009 at 20:53

  24. Alltså, bör självmordskandidater stoppas eller inte? Bör de i första fallet lagföras och straffas, om man kan räkna ut att de skulle ägna sig åt en samhällsnyttig gärning i framtiden och om inte så är fallet, borde de erhålla ett långt straffarbete i samhällstjänst för att bli nyttiga?

    Kristian Grönqvist

    10 september 2009 at 21:09

  25. @Nonicoclolasos
    Ja, om du tar med den kick som jag får av mina glas vin så har du helt rätt. Förutsatt att det inte blir för många vinglas för mig, för då blir min ”kostnad” för hög i morgon… Men jag är inte mer blåögd än att jag inser att mitt relativa måttlighetsdrickande idag kan innebära en hög kostnad om några år. Både för mig och för samhället. Jag skulle faktiskt känna mig mer komfortabel om jag helt säkert visste att jag aldrig skulle hemfalla åt missbruk.

    Vad gäller narkotika så håller jag med dig om att en legalisering skulle skapa intäkter genom punktbeskattning.

    Slutligen måste jag erkänna att åtminstone inte jag kan komma längre i den här debatten eftersom jag saknar kunskap om hur ett vanedrickande och ett vaneknarkande förhåller sig till varandra när det gäller risk för grava missbruk, svårigheter att hålla sig nykter/avtänd osv.

    Camilla Grepe

    10 september 2009 at 21:11

  26. Camilla: Jo, det är svåra frågor, absolut. De består som jag ser det av två delar: a) formulering av normativt kriterium och b) bedömning av empiriska förhållanden. Båda punkterna är svåra. Mills skadeprincip utgör ju ett exempel på a), men det är inte entydigt hur det ska tolkas. Vad menas med skada t.ex. – vilket vi ju har diskuterat här. Vad gäller b) är det fråga dels om att bedöma nyttoeffekter, vilket i sig är svårt, och sedan hur dessa utvecklas i ett dynamiskt perspektiv för olika personer och hur beteendet dessutom påverkar andras nytta. (Och där kommer vi tillbaka till a): när ska effekter på andras nytta tas med i utvärderingen av intäkter och kostnader?)

    Men att en fråga är svår kan göra den extra spännande att fundera kring, det är därför jag ställde mina frågor och fann det stimulerande att ta del av dina tankar på området.

    nonicoclolasos

    10 september 2009 at 21:15

  27. @Nonicoclolasos
    Detsamma! En av bloggvärldens obestridliga fördelar är att man får tillfälle till kul diskussioner. På återhörande, nu ska jag natta barn.

    Camilla Grepe

    10 september 2009 at 21:24

  28. Jenny

    10 september 2009 at 22:18


Kommentarer inaktiverade.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 138 andra följare

%d bloggers like this: