Nonicoclolasos

Ska nationallyckan maximeras?

Kungen av BhutanDet väcks nu krav på att länder inte ska ha som mål att öka BNP. Bhutan har t.ex. valt en annan målvariabel:

As an alternative to the pursuit of gross domestic product, the Himalayan kingdom of Bhutan has chosen to focus on ”gross national happiness.”

Det låter förstås bra, eftersom lycka är viktigare än materiella resurser, men är det att rekommendera, att ett lands styrande politiker ska försöka maximera nationallyckan? Två lyckoforskare, Bruno Frey och Alois Stutzer, ställer just den frågan i ”Should National Happiness Be Maximized?” och kommer fram till ett negativt svar, av åtminstone fyra skäl:

  1. Invändningar från välfärdsekonomin: a) Svårigheten att mäta kardinal nytta och att jämföra den människor emellan och b) Arrows omöjlighetssats.
  2. Invändning från lyckoforskningen: Många förändringar i livsomständigheter har bara en kortlivad effekt på subjektivt välmående eftersom människor anpassar sig till nya situationer.
  3. Invändningar från public choice: a) Människor förvandlas från demokratiskt aktiva medborgare till ”mätstationer”, b) det finns ingen klar gräns för ingrepp i privatlivet och c) det är inte självklart att lycka är allas mål.
  4. Invändningar från incitament: a) Politiker, byråkrater och intressegrupper kommer att ha incitament att uttolka vad lycka är och manipulera beslutsprocessen och b) respondenter kommer att ha incitament att inte vara sanningsenliga när de uppger sin lyckonivå — de kan ”play the system”.

Nej, Bhutan utgör inte heller i detta avseende en förebild. GDP forever!

Tips: Ingela Alger. Media: SvD.

Written by Niclas Berggren

16 september 2009 den 11:58

20 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Dessutom brukar väl en hel del faktorer som kan ses som lyckoskapande hänga med om bnp maximeras?

    cj

    16 september 2009 at 15:42

  2. cj: Ja, HDI och BNP per capita är nära relaterade, liksom inte minst lycka och BNP per capita.

    nonicoclolasos

    16 september 2009 at 16:55

  3. Målet är att höja BNP, genom att underlätta för småföretagarna och utbilda folket, för att det ger lycka, välfärd o.s.v.
    Eller; målet är lycka och välfärd, genom att höja BNP, utbilda folket, öka toleransen i samhället, förbättra djurskyddet, skapa ny teknik inom miljö eller energi, eller vad som nu kan tänkas vara viktigt för att nå lycka..
    Vilket synsätt är egentligen mest snävt? Och om inte lycka och välstånd är målet för ökat BNP, vad är det? Alltså, stigande BNP kan väl omöjligt vara ett mål i sig, utan bara ett medel?
    Iofs är det naturligt att man som ekonom placerar sitt ämne i universums mitt :)

    Camilla

    16 september 2009 at 20:33

  4. Camilla: Som jag ser det är lycka det naturliga målet, och jag ser BNP som ett medel därför (som kan vara bättre att ha som målvariabel än nationallycka).

    nonicoclolasos

    16 september 2009 at 20:38

  5. ”Maximerad BNP” är ju ett utfall, så om man ska ha det målet, så måste man ju ta reda på vilka policybeslut som ger maximal BNP. Jag misstänker att den gode nonicoclolasos anser svaret är ”minimerade statliga interventioner”. Så varför inte ha ”minimerade statliga interventioner” som mål?

    David Bergkvist

    16 september 2009 at 21:35

  6. David: Som jag ser det finns det en stor mängd nivåer av mål, där egentligen enbart det yttersta målet (lycka) inte är ett delmål. Hög (eller maximerad) BNP är därför att betrakta som ett delmål. Hur man når det delmålet är en av de största forskningsfrågorna i nationalekonomin, och de resultat som föreligger låter sig inte sammanfattas i en enkel devis av det slag du föreslår.

    nonicoclolasos

    16 september 2009 at 21:38

  7. Varför skulle det inte vara självklart att lycka är allas mål? Visserligen är det många som verkar arbeta emot sin egen lycka, men att inte ha lycka som slutligt mål…?

    Jag tror inte heller på ett avsteg från BNP, däremot vore det intressant att ta med lycka som en av frågorna vi stämmer av beslut mot. Hur påverkar det här företagarna, exporten, lyckan, osv…

    Mika

    16 september 2009 at 22:55

  8. Jag har för mig, att om man ökar BNP till samma nivå över hela jorden så blir ingen lyckligare. Exemplet ”stort hus-litet hus” visade det tydligt här på bloggen för inte så länge sedan.
    En annan möjlig konsekvens av ständigt ökande BNP är en utarmning av jordens resurser, vilket troligen inte kommer att göra någon lyckligare och…
    den tredje invändningen är strikt personlig och föga vetenskaplig: sedan jag minskade min BruttoPersonProdukt. så har jag definitivt blivit lyckligare…

    Kristian Grönqvist

    16 september 2009 at 23:16

  9. @Kristian: Du skrev at ”En annan möjlig konsekvens av ständigt ökande BNP är en utarmning av jordens resurser”. Det er simpelthen vrøvl. Den vigtigste faktor i vækst i den rige halvdel af verden er såkaldt TFP-vækst, altså at vi bliver stadigt bedre til at udnytte de ressourcer, vi har. Så for vores vedkommende betyder vækst at vi netop_ikke_forarmer verdens ressourcer.
    Udover det er det lidt af en myte, at hvis alle bliver rigere, bliver ingen lykkeligere. Der er i stedet tale om, at en stor del af befolkningen vænner sig til at være rigere, så de hæver deres standarder. Og kan man sige, at det er dårligt?

    Christian Bjørnskov

    17 september 2009 at 10:13

  10. Hej Christian B

    Roligt att Du reagerar. Nu är det som alltid med mina tankegångar, att de varken är färdiga eller särskilt tydliga. Ett medfött fel.
    Min tanke fungerar lite mer på konsekvenseffekterna på längre sikt, alltså efter Din död, en tidsrymd ekonomer inte har gjort sig kända för att befatta sig med.
    Tanken är, att om man har en jordlapp på 1000 kvm så
    kan den ge en viss avkastning i jordbruk.
    Om man gödslar den, så kan den ge mer, men den kan inte förutsättas i något fall att ge mer varje år, den är inget ymnighetshorn.
    Det är just nu dilemmat med jorden.
    Oansvariga ekonomer förutsäger ständig tillväxt, som om den vore en naturlag. Vad man förbiser helt och hållet är att konsumenterna, pga tillväxten, ökar till antalet hela tiden.
    Vi kommer ganska snart att möta den punkt på försörjningskurvan som motsvarar det hundraprocentiga utbytet av 1000 kv åkermark, vilket inte leder till någon katastrof det heller.
    Men, då spelar det ingen roll om man har en enorm bruttonationalprodukt, mat finns kanske så det räcker, men inte mer…
    Det sägs redan att vi äter något mer fisk än jordens hav kan producera, vi konsumerar mycket mer olja än jordens reserver tål och man tror att sötvattnet är nästa stora problemområde.
    Jag är ingen ekonom, men kan ändå förstå det handfasta i att konsumera mer än man har. Jag är ingen pessimist eller dysterkvist, men kan i likhet med Georg Henrik von Wright läsa tecknen i skyn…

    Kristian Grönqvist

    17 september 2009 at 14:40

  11. Det är lite som att ha världens snabbaste höghastighetståg, men inte ha råd med restaurangvagnen..

    Kristian Grönqvist

    17 september 2009 at 14:47

  12. Kristian
    Varför förutsätter du att en BNP-ökning måste innebära en ökning av konsumerade VAROR? Tjänstehandel utgör en allt större andel av BNP i de rika länderna och det är antagligen framförallt dessa konsumerade tjänster som ökar lyckan när man uppnått en viss konsumtionsnivå. Massage, kunskapsförmedling, upplevelseindustrin… Betalda tjänster ökar ”nationallyckan” och BNP men sliter inte nämnvärt på jordens resurser.

    Camilla

    17 september 2009 at 15:40

  13. Du läste nog inte inlägget. Jag påpekade bara det som vi alla äldre har noterat. När jag tog studenten var vi ca 2 miljarder människor på den här planeten. Nu har det tredubblats trots kinesernas ganska lyckade enbarnspolitik. Ju högre BNP desto fler människor på planeten vars barn inte dör av sv svält och tidigt dödande sjukdomar. Resten hoppas jag att Du kan räkna ut själv…
    Befolkningsexplosionen i Afrika är all time high och ffa i Sydamerika och delar av Asien också.
    Ökad mängd konsumenter betyder ökad konsumtion globalt.
    Och då har jag fortfarande inte räknat med de eventuella spinoffeffekter som mänskligheten som helhet bär ansvaret för: miljö- och väderproblematik, evntuell lokal erosion, ökenspridning etc etc
    Och en av de värsta enskilda skurkarna är Påven Benke den 14:de, men hans föregångare var inte dåliga dom heller.

    Kristian Grönqvist

    17 september 2009 at 17:41

  14. Benke den 14:e, 1740-1758, var han en så stor skurk, jag trodde han var en rätt fredlig typ?

    swingthatcat

    17 september 2009 at 19:48

  15. STC

    Förlåt det blev visst två siffror fel i hastigheten:)

    Kristian Grönqvist

    17 september 2009 at 20:05

  16. Så målet är lycka och medlet dit är högre BNP, punkt. Och allt annat som existerar på jorden är accessoarer?

    Camilla

    17 september 2009 at 22:43

  17. Camilla

    Jag vet inte vem Du svarade åt.
    Själv är jag helt emot teorin om att höjd BNP ger högre lycka, men det gör jag från synvinkeln att jag är antropolog.
    Att Christian B tycker annorlunda är självklart, han är ekonom och har ett helt annat ingångsläge
    Du och Dina åsikter är intressanta för att de är så motsägelsefulla.
    Alla har något att komma med och ingen har rätt, det är det roliga med N:s blogg.
    Vad beträffar lycka, så kan jag formulera min åsikt om det.
    Ifall vi, har bara 80 år på oss, att uträtta något av livet vi har, så är det bättre att att vara tillfreds med de åttio åren än otillfreds…
    För min del ingår BNP som en ganska marginell detalj i ärendet

    Kristian Grönqvist

    18 september 2009 at 10:40

  18. Kan man inte ha som mål att både öka BNP och LNP (lyckonationalprodukten)? :-)

    Andres

    19 september 2009 at 16:41

  19. Lycka har länge betraktats som ett stadium av två olika omständigheter, tillfredställelse av behov eller avsaknad av behov. Det finns en mängd slutsatser att dra av detta och en av dem är lyckomaximering inte bör vara ett politiskt mål. Politikerna kan nämligen nå sitt mål att öka medborgarnas lycka genom att medvetet sänka medborgarnas förväntningar.

    Christian Resebo

    25 november 2010 at 12:33

  20. Personligen tror jag att ett samhälle nog inte kan analyseras annat än med en flervariabelanalys. Att i ett sådant system försöka maximera en enskild variabel kommer nästan alltid att ge suboptimala resultat för systemet som helhet. Däremot tycker jag att det är en väldigt viktig variabel i sammanhanget.

    Nephilim´s Wings

    25 november 2010 at 17:09


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: