Nonicoclolasos

Ska man tolerera intolerans?

I Karl Poppers The Open Society and Its Enemies: Volume I Plato formuleras toleransens paradox (s. 265):

popperLess well known is the paradox of tolerance: Unlimited tolerance must lead to the disappearance of tolerance. If we extend unlimited tolerance even to those who are intolerant, if we are not prepared to defend a tolerant society against the onslaught of the intolerant, then the tolerant will be destroyed, and tolerance with them. — In this formulation, I do not imply, for instance, that we should always suppress the utterance of intolerant philosophies; as long as we can counter them by rational argument and keep them in check by public opinion, suppression would certainly be unwise. But we should claim the right to suppress them if necessary even by force; for it may easily turn out that they are not prepared to meet us on the level of rational argument, but begin by denouncing all argument; they may forbid their followers to listen to rational argument, because it is deceptive, and teach them to answer arguments by the use of their fists or pistols. We should therefore claim, in the name of tolerance, the right not to tolerate the intolerant. We should claim that any movement preaching intolerance places itself outside the law, and we should consider incitement to intolerance and persecution as criminal, in the same way as we should consider incitement to murder, or to kidnapping, or to the revival of the slave trade, as criminal.

De flesta vill framställa sig som toleranta, men accepterar de intolerans mot intolerans? I så fall, varför är just intolerans mot intolerans något som ska tolereras? Finns inte andra typer av intolerans som kan och bör accepteras om den bidrar till uppnåendet av något önskvärt mål?

Popper formulerar även frihetens paradox och demokratins paradox. Se gärna Björn Östbring om två sorters tolerans, om ytterligare reflektioner om tolerans samt min lilla artikel ”Den missförstådda toleransen”.

Written by Niclas Berggren

23 september 2009 den 17:49

Publicerat i filosofi, tolerans

32 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Niclas
    Om någon uttrycker en avvikande åsikt blir han beskylld för intolerens, dvs i tolerensens namn tystas alla som har en avvikande åsikt. Att ständigt kräva tolerens av andra är ett fegt sätt att dra sig undan en saklig debatt. Den extrema tolerensen försöker därmed att kväva alla åsikter som går emot etablissemangets, det politiskt korrekta osv. Tvärtemot vad Popper säger.

    Roland

    24 september 2009 at 7:16

  2. Kanske lite oklart – med extrem tolerens menar jag de som kräver tolerens av alla andra.

    Roland

    24 september 2009 at 7:17

  3. Roland: Ligger det inte i toleransens natur att vara intolerant mot intolerans? Det är den paradoxen Popper tydliggör och som jag tycker han har helt rätt i. Det du tar upp uppfattar jag snarare som en praktisk fråga, som han också berör, nämligen vad som ska definieras som intolerans respektive framförande av åsikter i en ”saklig debatt”. Du är säkert intolerant mot nazistiska åsikter – en nazist skulle kanske anse dig torgföra ”extrem tolerans”, eftersom du är intolerant mot denne, samtidigt som du anser att han ska tolerera dina åsikter. Frågan är om det på ett objektivt sätt går att definiera vad som är intolerans respektive deltagande i en saklig debatt eller om detta med nödvändighet är en subjektiv uppfattning. Jag tror att så kan vara fallet. I så fall förefaller din klagolåt lite märklig. Du förefaller då inte klaga på ”extrem tolerans” utan på att vissa tycker annorlunda än du i vissa sakfrågor och framför de uppfattningarna offentligt.

    Ger förresten inte Tuve Skånberg uttryck för ”extrem tolerans” när han kräver att personer som ”hädar” religion ska sättas i fängelse?

    nonicoclolasos

    24 september 2009 at 8:21

  4. Roland

    Ska man inte tolerera dem som kallar en intolerant?

    Jenny

    24 september 2009 at 8:52

  5. Niclas

    ”Du förefaller då inte klaga på ”extrem tolerans” utan på att vissa tycker annorlunda än du i vissa sakfrågor och framför de uppfattningarna offentligt.”

    Om SD påstår att vi har för många invandrare i Sverige, kan jag bemöta det med saklig argumentation, eller kalla honom för ett nazzesvin. Det förra kallar jag för tolerens, det senare intolerens.

    När Aftonbladet inte vill tillåta SD att köpa annonser i sin tidning, men gärna acceptera debattartiklar anklagas de för intolerens. Dvs en tidning måste i tolerensens namn ge avkall på sina egna värderingar. Det kallar jag att visa intolerens mot Atonbladets ståndpunkt.

    Idag skall kyrkan i tolerensens namn acceptera omgivningens påtryckningar att samkönade par skall få ingå äktenskap. Den som då framför argumentet att det inte stämmer med skapelseordningen och Bibelns syn på äktenskapet anses då vara intolerent, och bemöts inte med sakliga argument.

    De PK anser sig vara tolerenta men kan inte tolerera intolerens. De anser sig ha tolkningsföreträde för när någon skall betraktas som intolerent och därmed tystas. De ”tolerenta” stryper därmed mångfald i åsikter i tolerensens namn.

    roland

    24 september 2009 at 13:45

  6. Jenny

    Visst kan man tolerera dem, men de stryper meningsutbyte. Om någon kallar mig för intolerent har de lagt locket på. Jag kan inte bemöta ett sådant argument.

    roland

    24 september 2009 at 13:46

  7. Roland: Du är intolerant mot dem som inte kan tolerera intolerans (i en mening). Du är vidare intolerant mot dem som kallar dig för intolerant (i nästa). Hur får du ihop detta? När är intolerans acceptabel (principiellt)?

    nonicoclolasos

    24 september 2009 at 13:55

  8. Och Fantomen är ”hård mot dom hårda”

    swingthatcat

    24 september 2009 at 15:27

  9. Intolerans är rent sakligt en form av selektion.

    Hur vi än gör har vi ändan bar.

    Allt är i förlängningen mer eller mindre funktionellt för helheten.

    Börjar man att tänka i dessa banor kvarstår endast :

    En evig rundgång och till slut så ger åtminstone jag upp.

    Om vi skall vara toleranta mot burka som måste vi i ärlighetens namn vara toleranta mot ”inversen av burka”.

    Är det funktionellt på ett dagis eller på ett kontor för nationalekonomer.

    Anders B Westin

    24 september 2009 at 15:51

  10. ABW: Mycket erotisk bild och point taken.

    Martin

    24 september 2009 at 20:09

  11. Martin
    Niclas verkar gilla lagom icke intoleranta erotiska bilder. Men jag var i första hand ute efter att åskådliggöra det komplexa.

    Dessutom gillar jag matematik och speciellt detta med inverser.

    Anders B Westin

    24 september 2009 at 20:57

  12. Anders: Jag är tolerant mot allt utom intolerans!

    nonicoclolasos

    24 september 2009 at 21:15

  13. Niclas
    Det där är som sagt lurigt.
    Hur skall man veta om den man upplever som intolerant vet om att han är intolerant.

    Är det inte det som är grundproblemet. Att människor inte ser sig som intoleranta eftersom de själva upplever att de endast försöker skydda sitt eget revir.

    Dvs rädslan att förlora sin värld och sin trygga ”livmoder”.

    Det pågår ju en ständig kamp om tolkningsföreträdet.

    Det var bland annat därför som jag föreslog kompromissen giftermål för barnlösa och äktenskap för de med ”gemensamma” barn. Ett taffligt försök att försöka uppfylla flera samtidiga behov och mentala revir.

    Anders B Westin

    24 september 2009 at 21:47

  14. Niclas

    Jag är tolerant mot alla, även de som har en avvikande åsikt och är villiga att lyssna och utbyta argument. Jag kan diskutera sakfrågor med nazister eller ekonomer. Jag försöker förstå hur den andre tänker, utan att dela hans ståndpunkt. Det kallar jag tolerans. Vi kan vara överens om att vi inte är överens och ändå acceptera varandra som människor.

    Men jag är intolerant mot dem påstår att jag är intolerant om jag inte tycker som dem. De som kommer uppifrån och har tolkningsföreträde och säger att de i toleransens namn inte kan tolerera min åsikt eftersom den är intolerant. De är inte villiga att lyssna på argument, att försöka förstå hur jag tänker, utan stämplar mig som intolerant och lägger därmed locket på för meningsutbyte. Det är intolerans och det tolererar jag inte.

    Roland

    24 september 2009 at 22:49

  15. Man skulle tom kunna påstå att intolerans är en säkerhetsmekanism för dumskallar.
    Laktosintolerans är tex magens och tarmens reaktion hos speciellt jägar-samlarfolk, att den där vita drycken, som smakar rätt bra ändå inte är riktigt bra för Dig, dumskalle.

    Samma sak med alkohol för vissa kalottpopulationer.

    På det mentala planet en säkerhetsventil för djur att inte beblanda sig med vem som helst. Det kan vara farligt.

    Kristian Grönqvist

    24 september 2009 at 23:02

  16. Roland: Innebär det att du är inte tolererar Tuve Skånberg då han kräver att den som ”hädar” religion ska sättas i fängelse?

    nonicoclolasos

    25 september 2009 at 7:04

  17. Niclas
    Innebörden av begreppet intolerans tenderar att glida iväg på samma sätt som ordet kränkning. Att ha en annan åsikt kan inte kallas för intolerans. Däremot är det intolerans att inte acceptera att någon har en annan åsikt utan kräver att han skall ändra sig utan att framföra några sakliga argument.

    Att under toleransens täckmantel kräva att andra skall byta åsikt är att missbruka tolerans.

    En sakliga argumentation mot ex religion eller samkönade äktenskap är inte att vara intolerant, men att häckla, förringa, häda är att utöva intolerans. Det finns gränser för när sådan intolerans inte skall tolereras.

    Roland

    25 september 2009 at 8:56

  18. Roland: Ja, här råder språklig förvirring. Du tycks definiera tolerans i termer hur saklig en diskussion genomförs. Men är tolerans detsamma som saklighet? Så tror jag inte att Popper menar i alla fall. Jag uppfattar tolerans som en villighet att tillåta uppfattningars framförande fastän man ogillar dem. Den mest intolerante är därför personer av Tuve Skånbergs typ, som vill sätta människor i fängelse för att de ”hädar” religion. En något mindre intolerant person är någon som med frivilliga medel försöker hindra framförandet av åsikter denne ogillar. Men för denna förståelse av tolerans spelar det ingen roll hur sakligt eller osakligt åsikterna framförs.

    Det finns åtminstone två problem med att definiera tolerans som saklighet i en diskussion:
    i) Ett filosofiskt-teoretiskt: en värdering kan inte vara saklig eller osaklig. Är det sakligt eller osakligt att säga ”det är fel att utföra en abort”? Det går inte att säga.
    ii) Ett praktiskt: människor har olika uppfattningar om vad som utgör saklighet (när det gäller de delar av åsikter som rör faktafrågor). Hur ska det kunna bedömas vem som har rätt? Av vem? En saklighetskommission?

    Följden av i) och ii) är att det inte är en framkomlig väg att säga sig vara för tolerans i termer av saklighet. Säg istället att du är för saklighet i faktafrågor – vem kommer att säga emot dig? – och att du utifrån din subjektiva bedömning av värderingar och faktapåståenden är intolerant mot personer som är av annan uppfattning. Så till den grad att du verkar stödja krav på att sätta vissa av dem i fängelse.

    nonicoclolasos

    25 september 2009 at 9:11

  19. Det blir lätt misstolkningar när man inte definierar begreppet. Det är som att diskutera vad orange är.
    Den tekniskt och medicinskt exakta betydelsen av tolerans är spelrum. det har absolut inget med saklighet att göra.
    Alltså med tolerans menas ett fritt utrymme där olika saker kan interagera utan att orsaka katastrof.
    Intolerans är alltså tillståndet där utrymmet inte finns.

    Kristian Grönqvist

    25 september 2009 at 11:01

  20. Och med definition enligt Kristian G får åtminstone jag det då till att svaret på den ursprungliga frågan blir ja.

    swingthatcat

    25 september 2009 at 11:08

  21. Niclas

    Det handlar inte enbart om saklighet eller villighet att tillåta andra att framföra sin av mig ogillade åsikter. Det är inte intolerant att tycka att abort är fel, men det är intolerant att säga att den som är för abort är en mördare eller ngt liknande kränkande eller nedlåtande tillmäle.

    När det gäller hädelse vet vi att det förekommer religionsförföljse. Var går gränsen mellan att framföra en åsikt om religion på ett legitimt sätt till att man uppviglar mot religionen och dess anhängare? Någonstans går gränsen och vi behöver definiera var den går, och gärna kalla det för hädelse.

    När gick man över det tillåtnas gräns i Tyskland? Jag tror det kom smygande och i stunden är det svårt att se när det sker. Vi behöver göra upp regler för hur vi hanterar olika grupper i samhället innan det är för sent.

    Roland

    25 september 2009 at 11:09

  22. Frågan liknar den om huruvida man ska tillåta odemokratiska partier i en demokrati. Eller om man ska få sälja sig själv som slav.
    Jag tror att svaret beror på hur nära den intoleranta/odemokratiska hållningen man själv befinner sig, eftersom jag inte tror på absoluta, sanna och universiella sanningar i moralfrågor.

    Camilla

    25 september 2009 at 11:25

  23. Roland: Nu definierar du tolerans som användande av ”kränkande eller nedlåtande tillmäle”. Jag skulle säga att användande av ett kränkande eller nedlåtande tillmäle inte behöver vara intolerans och att intolerans kan föreligga utan ett sådant tillmäle används. T.ex. kan man tänka sig att någon säger något kränkande eller nedlåtande utan att vilja stoppa det fenomen som kommenteras; och man kan också tänka sig att någon kan försöka stoppa åsikter och beteenden som ogillas utan att använda sådana uttryck. (Tuve Skånberg kränker nog inte så många med sitt språkval, men han är mycket intolerant mot ”hädelse” ickedestomindre.)

    Även om accepterar din föreslagna definition kvarstår problemet med subjektivitet: vem ska definiera vem som blir ”kränkt”? Numera verkar folk bli kränkta stup i kvarten. Många homosexuella blev t.ex. kränkta av pastor Green – utgör det tillräckligt skäl för att stoppa framförandet av hans åsikter?

    När det gäller gränsdragningsproblem mot intolerans är de förvisso svåra. Tuve Skånberg hamnar dock helt fel, enligt mitt sätt att se på saken. Han vill kriminalisera ”hädelse” och använder detta som exempel på något som ska bestraffas:

    ”Därför bör det inte vara tillåtet med organiserade försök att mota tillbaka en specifik religion, exempelvis genom att samla in namnunderskrifter mot ett moskébygge i en stadsdel.”

    Här har vi ett praktexempel på intolerans.

    nonicoclolasos

    25 september 2009 at 11:25

  24. Det är skillnad på ett möte mellan t.ex. ”gul” och ”blå”, och ett möte mellan ”gul” och ”antigul”.
    Därför kan många politiska meningsmotståndare vara toleranta och t.o.m. respektera varandra. Medan andra grupper aldrig kan nå ett ”neutralt” fält.
    Sedan tycks frågan om toleransnivå handla om vilket ”straff” man vill ge sin motståndare, handlar det om att diskutera eller slåss om saken? Var går gränsen? Det är en smaksak, mellan olika individer, hur stor tolerans man har innan man känner sig kränkt/”straffad” i diskussionen.
    Sedan kanske den mest tolerante måste vara den som är neutral, som inte bryr sig helt enkelt. Och troligen är det denna grupp individer som bygger det område av tolerans som idag finns mellan t.ex. religiösa och icke-religiösa i vårt land. Om vi bara hade typer som Roland och Niclas, skulle kanske ingen tolerans alls finnas, utan krig skulle råda.
    DVS de som inte bryr sig, har en viktig funktion.
    (En annan sak; jag tror inte faktakunskap har ngt i diskussionen att göra, som vi nog är ense om egentligen, tillsammans m Poppers.)

    Camilla

    25 september 2009 at 15:07

  25. Roland. ”..det är intolerant att säga att den som är för abort är en mördare”.

    Ja, steget från ett påstående till praktik kan vara lång.
    Men vlåt oss tala klarspråk: Abort är att döda. Det kan man vara för eller emot. Men det är vad det är.

    Cleas Klättermüs

    25 september 2009 at 16:02

  26. Men låt oss tala klarspråk. Att äta är också att döda. Antingen det gäller djur eller växter… Det är vad det är ..:-)

    Kristian Grönqvist

    25 september 2009 at 19:15

  27. Rolle
    Du är intolerant mot dem som är intoleranta mot dig. Kräver du att de ska vara toleranta mot din intolerans?

    Bob

    26 september 2009 at 9:33

  28. Jag förstår att diskussionen gällde den underliggande teorin om vad tolerans ska/kan omfatta, men vill ändå nämna den praktiska lösningen att samhället/lagarna kan vara intolerant mot själva *yttringarna/handlingarna* som Popper nämner – knytnävsslag, pistolskott etc. (och jag lägger gärna verbala m.fl. kränkningar till listan) – och lämna obesvarad frågan om huruvida handlingarna begicks pga. intolerans eller något annat.

    På samma sätt som Hitlers och Stalins mördande, frihetsberövande och deporterande kan fördömas oavsett ens åsikt om deras underliggande motiv/ideologier. Även om jag tycker illa om t.ex. nazister och deras åsikter så tycker jag de ska få hållas så länge de inte slåss och förstör.

    Matthias

    30 september 2009 at 17:09

  29. Mycket intressant Mattias.

    Tycker Du också att fortkörare skall få köra hur fort som helst så länge de inte slåss och förstör, eller att onyktra människor skall få köra bil så länge de inte slåss och förstör…?

    Kristian Grönqvist

    30 september 2009 at 20:28

  30. ”…and keep them in check by public opinion, suppression would certainly be unwise”

    Men om majoriteten vill avskaffa demokratin – låt så ske?

    Suzy Q

    30 september 2009 at 20:52

  31. KG: Nej, fortkörare och onyktra ska också straffas. ”Slåss och förstör” menade jag som en (lite poetisk?) sammanfattning av diverse konkreta handlingar. Dvs. straffa/var intolerant mot handlingarna, och strunta i den underliggande orsaken.

    Matthias

    1 oktober 2009 at 8:11

  32. Suzy Q: ”Men om majoriteten vill avskaffa demokratin – låt så ske?” – Jag lutar åt ”ja”. Det finns en beprövad metod mot diktatur också: revolution. Det är inte det snyggaste av sätt, men det är det sätt som åtminstone finns till buds i sista hand. Om majoriteten (eller snarare en kvalificerad majoritet, kanske – så bör demokratin vara uppsatt från början) verkligen vill avskaffa demokratin, då vill den det. Man kan invända: men minoriteten då? De har ingen chans att rösta igen (och t.ex. vara fler då), det finns ingen ”nästa gång”. Nej, men är det tillräckligt för att ge dem större rätt än majoriteten? Jag tycker inte det. Naturligtvis ska man försöka se till att aldrig ens komma i det läget. Man får göra som Popper säger: ”…keep them in check by public opinion, suppression would certainly be unwise”.

    Matthias

    1 oktober 2009 at 8:21


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: