Nonicoclolasos

Vad menas med sanning?

I en ny artikel för Stanford Encyclopedia of Philosophy, ”The Correspondence Theory of Truth”, presenterar och analyserar professor Marian David den s.k. korrespondensteorin, som i en enkel form säger följande:

x is true iff x corresponds to some fact;
x is false iff x does not correspond to any fact.

rene descartesDenna förståelse av sanning har omfattats av många filosofer, bl.a. Descartes, som motiverade den på följande vis:

I have never had any doubts about truth, because it seems a notion so transcendentally clear that nobody can be ignorant of it … the word ”truth”, in the strict sense, denotes the conformity of thought with its object.

Denna förståelse av sanning kan verka intuitivt rimlig även för en icke-filosof, men som David påpekar finns många utmanare:

The correspondence theory of truth is often associated with metaphysical realism. Its traditional competitors, coherentist, pragmatist, and verificationist theories of truth, are often associated with idealism, anti-realism, or relativism. In recent years, the traditional competitors have been virtually replaced (at least from publication-space) by deflationary theories of truth and, to a lesser extent, by the identity theory: they now lead the attack against correspondence theories. Another approach to truth that has recently received considerable attention is truthmaker theory; it is sometimes viewed as a competitor to, sometimes as a more liberal version of, the correspondence theory.

Vilken teori om vad sanning är anser du vara sann?

About these ads

Written by Niclas Berggren

11 oktober 2009 den 6:43

Publicerat i filosofi, sanning

15 svar

Prenumerera på kommentarer via RSS.

  1. ”Sanning är det som gynnar partiet.” /Lenin

    swingthatcat

    11 oktober 2009 at 7:38

  2. ”deflationary theories of truth”

    Deflation? Och jag som trodde det hade med ekonomin att göra, inte filosofin.

    Förresten, hur kan man besvara din fråga om vilken teori om sanning som är sann – förutsätter inte frågan svaret? Man måste veta vad sanning är innan man kan fastställa vad sanning är, eller nåt sånt?

    Nek:are

    11 oktober 2009 at 8:23

  3. Korrespondensmodellen funkar för mig i vardagliga sammanhang, men som så ofta kan man hitta på tillspetsade fall där den kanske är mindre tillämpbar.

    Rokeidel

    11 oktober 2009 at 9:50

  4. För att kunna svara på frågan krävs en definition av begreppet sanning, och då är frågan redan besvarad.

    För mig är sanning den föreställning av världen som inte motverkar vår strävan efter njutning, vilket enligt ett tidigare inlägg är det enda som är värdefullt i sig själv. För vissa personer är det viktigare med en föreställning som korresponderar med förnimbara fenomen medan andra vill ha en ”djupare” bild av verkligheten.

    För den första kategorin människar räcker det t.ex. antagligen med att observera att ett visst hus är rött för att ägaren valt att ha det så, medan andra kräver att veta den kemiska samansättningen av färgen och träet för att anse sig se den sanna orsaken till den röda färgen. Vissa tycker antagligen att den sanna orsaken till den röda färgen är den historiska bakgrunden till våra röda stugor och andra skulle säkert säga att det är ytans förmåga att absorbera och reflektera olika våglängder av ljuset som är den sanna orsaken.
    Hur definieras egentligen sanning?

    Camilla

    11 oktober 2009 at 11:00

  5. Det är lättare att gå motsatt väg, annars seglar man in i relativistiska dimmor.
    Man kan rätt väl definiera vad som inte är sant, för det inbegriper ting vi redan vet något om, men vad som är sant inbegriper kanske ännu inte ”förstådd kunskap och då blir det marigare.
    Min personliga hållning är att koncentrera mig på vad som inte är sant.

    Kristian Grönqvist

    11 oktober 2009 at 11:22

  6. Heideggers avdammade aletheia-teori.

    Skymning

    11 oktober 2009 at 11:45

  7. Avdammad eller inte, men rent praktisk så fungerar det…

    Kristian Grönqvist

    11 oktober 2009 at 12:05

  8. Det finns en svårighet i att avgöra vad som menas med att något ”korrensponderar” med ett faktum, eller som Wittgenstein sa, att det finns en ”strukturlikhet” mellan ett utsaga och ett faktum. Känns som man mest trasslar in sig i begreppen, men min förståelse av teorin är ganska ytlig..

    Själv tror jag inte på åtkomlig objektiv sanning. Fast det skiljer ju sig förstås om man pratar om fysiska lagar som ”sanna” eller att om jag åt lasagne igår är sant.
    I praktiken tror jag att koherensteorin är den som bäst fångar hur sanningsbegreppet faktiskt fungerar och varför någon accepterar ens utsaga som sann eller falsk.

    Anders Fahl

    11 oktober 2009 at 12:23

  9. Sanning och verklighet, det är sådant som stämmer med resten. Om man blir presenterad en ny sanning, behöver man argument man ser som realistiska. Dvs koppla samman sin värld igen. När det gäller basala saker som dörren är öppen eller stängd, tillhör det sanningar man tar till sig som 1-åring. Sedan fortsätter det likadant livet ut. Och det är svårt att förkasta sina sanningar eftersom sammanhang är svårare att sudda ut än se. Men ett annat sammanhang kan naturligtvis överglänsa det tidigare.
    Jag tror att jag ev har hittat sanningen här;), det känns kopplat till min syn på världen och mina känslor. Samtidigt skulle min sanningsteori betyda att ju fler intryck man får, t.ex. via nätet, desto tyngre arbete blir det för oss att skapa och hålla i våra sanningar. Det kanske är därför man blir trött ibland.

    Camilla

    11 oktober 2009 at 22:18

  10. Korrespondensteorin är sann, men ytlig eftersom den inte ger sig i kast med hur världen strukturerats av oss. Överensstämmelse är en sak, men det som föregår denna produktion av sanning, d v s kategorisering av objekt och data, är en aktivitet som inte är helt oskyldig.

    Suzy Q

    11 oktober 2009 at 23:32

  11. Sanning är det som det överrensstämmer med objektiva fakta.

    Lennart Regebro

    12 oktober 2009 at 7:31

  12. Och vad är ett faktum?

    Camilla

    12 oktober 2009 at 16:59

  13. Så vad är innehållet i termen ‘x’ i citatet ovan?

    Även om man köper ett ontologiskt perspektiv baserat på realism så är det inte helt trivialt att ens avgöra den ontologiska naturen av en utsaga/sats. Alltså för att sedan bedömma vad som är sanning utifrån ett realism-pespektiv (t.ex. i linje med korrespondansdefinitionen ovan).

    Hur kan vi diskutera någots (x) korrespondans med något annat (y) när vi inte vet vad existensnaturen på x är?

    Är x en sats? Antagligen. Isf, hur hänger orden ihop och bildar mening? Vad är innebörden av de olika orden? Hur uppstår den? Pratar vi om ord och satser som verktyg för kommunikation eller som (abstrakta) entiteter med innebörd (och sanningsvärden) oberoende sitt sammanhang som kommunikationsbärare? Kommunikation implicerar en åthörade. Hjälper denna till att skapa innebörden av satsen? Isf torde åhörarens tolkningsfunktion påverka sanningshalten i satsen. Men då är vi knappast realister längre! Äsch, jag ger upp!

    I teorin försöker jag än så länge använda en ontologisk ansats baserad på realism. I praktiken är jag pragmatisk instrumentalist, dvs funkar det bra för att guida mina praktiska beslut till goda beslut så är det sant. :-)

    Marcus Linder

    13 oktober 2009 at 11:01

  14. Jag är mer inne på sanning som axiomatiskt härledd. Det är det enda som håller, en fast logisk grund i postmoderna stormar.

    Ralf

    22 december 2009 at 21:58

  15. camilla håller du med korrespondentsteorin eller koherensteorin?

    kikki

    1 maj 2012 at 19:33


Kommentarer inaktiverade.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 138 andra följare

%d bloggers like this: