Nonicoclolasos

Kan hyperbolisk diskontering vara rationell?

Att diskontera innebär att man värderar en given sak mer nu än i framtiden. Vanligtvis antas i ekonomiska modeller att denna diskontering sker med en konstant diskonteringsränta, dvs. hur jag värderar x idag i förhållande till hur jag värderar x imorgon motsvarar hur jag (idag och om 365 dagar) värderar x om 365 dagar i förhållande till hur jag värderar x om 366 dagar. Experiment med såväl människor som andra djur indikerar dock att de flesta inte diskonterar på detta vis utan hyperboliskt, dvs. hur jag värderar x idag i förhållande till hur jag värderar x imorgon skiljer sig från hur jag värderar x om 365 dagar i förhållande till hur jag värderar x om 366 dagar, dels på så sätt att kvoten mellan min värdering av x idag och min värdering av x imorgon överstiger kvoten mellan min värdering av x om 365 dagar och min värdering av x om 366 dagar och dels på så sätt att jag om 365 dagar har samma värdering av x då i förhållande till x en dag senare som jag har av x idag i förhållande till x imorgon, vilket antyder tidsinkonsistens. Är hyperbolisk diskontering att betrakta som irrationell?

Inte nödvändigtvis, om man introducerar osäkerhet. Två lästips:

  • ”Uncertainty and Hyperbolic Discounting” av Partha Dasgupta och Erik Maskin: ”We show that if the typical problem involves payoffs whose realization times are uncertain, then optimal preferences give rise to relatively patient behavior when the time horizon is long but induce a switch to impatience when the horizon grows short.”
  • ”Hyperbolic Discounting Is Rational” av J. Doyne Farmer och John Geanakoplos: ”We show that when agents cannot be sure of their own future one-period discount rates, then hyperbolic discounting can become rational and exponential discounting irrational.”

Jag är inte helt övertygad om rimligheten i de exakta modelleringarna i de två uppsatserna, men jag fann analyserna och huvudpoängerna riktigt uppiggande och en välkommen kontrast till de så vanliga kategoriseringarna av hyperbolisk diskontering som exempel på irrationalitet.

Idén om tidspreferens (en preferens för nytta nu än nytta senare) har inte minst utvecklats av Eugene von Böhm-Bawerk i Capital and Interest. Se översiktsartikeln ”Time Discounting and Time Preference” av Shane Frederick, George Lowenstein och Ted O’Donoghue, publicerad i Journal of Economic Literature.

Written by Niclas Berggren

12 oktober 2009 den 6:46

10 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Detta var nog det inlägget som jag har förstått minst av hittills på den här blogen.

    Helena

    12 oktober 2009 at 9:08

  2. Det är möjligt att enbart ekonomer tänker just på sättet att jämför ett tidsavsnitt i nutid och ett tidsavsnitt i framtid.
    Jag är ganska oekonomisk av mig och det kan hända att jag bär mig åt som ett förskolebarn.
    Jag bedömer nämligen saker över deras eventuella värde idag, och sen skiter jag i om det har varierat till i morgon. Sen kan det hända att jag funderar över vad den saken kan ha för värde om tre år tex om det gäller en bil, men inte om tre år och en dag dessutom.
    Med frimärken däremot är det annorlunda. Då jämför jag mot kostnaden av en mjölkliter, för att hålla mig ajour med det verkliga värdet. Et paket cigarretter brukar också fungera rätt bra.
    En tioårings veckopeng låg på 50-talet på värdet av ett cigarettpaket… Hur det är nu, det har jag inte kollat.

    Kristian Grönqvist

    12 oktober 2009 at 11:04

  3. Kristian:

    Det handlar inte om värdet på en sak som du har idag, och kan vara värt något annat i morgon, utan om hur mycket mer du måste få i morgon för att vara beredd att avstå något idag.

    Enklaste exemplet är ränta: Om du har en krona idag, hur mycket skulle du kräva för att inte använda den på ett år (dvs låna ut den). Ditt krav på kompensation för att inte använda kronan direkt är räntan du får för att låna ut den.

    Jag hoppas det klarnade, och jag måste nog hålla med Helena om att inlägget inte var busenkelt att ta till sig…

    Kalle

    12 oktober 2009 at 11:25

  4. Tack Kalle, Det klarnar mer och mer..

    Men själva problemet är att bankerna lånar mina pengar ändå, utan att betala någon ränta, vilket gör det ganska akademiskt med ränta för en medelinkomsttagare. Däremot får banken en skaplig ränta för att låna ut min krona.
    Jag vet att jag är på förskolestadiet igen..

    Och medan jag håller på, något annat jag funderat som ett förskolebarn på.

    Varför kallas det bankens risk när de lånar ut kapital
    till diverse affärer och de kan plocka in riskränta på flera procent, när det egentligen är mina pengar de lånar ut på min risk…?

    Kristian Grönqvist

    12 oktober 2009 at 12:15

  5. Förenklat igen, Kristian, kan man betrakta bankerna som en mellanhand mellan dig och personen som skall ha ett bolån, t ex. Hanteringen i sig kostar pengar, vilket innebär en skillnad mellan räntan du får och jag betalar (om det är mitt bolån).

    Åtminstone till mitt lönekonto finns det också andra tjänster kopplade, som internetbank, fysiska bankkontor och annat. Priset för dem är lägre ränta på mina lönepengar.

    När det gäller utlåningsräntan (ur bankens perspektiv) finns det också risker förknippade med att låna pengar. Den kanske viktigaste risken när det gäller lån inom Sverige är att motparten inke kan betala. Den risken prissätts också genom räntan, dvs risken att några inte kan betala sina lån gör att räntan stiger för alla låntagare.

    Det hänger också ihop med din sista fråga. ”Riskräntan” i ditt exempel är ett sätt för banken att signalera att risken i ett specifikt projekt är högre än normalt, och att banken vill ha extra betalt för den risken.

    Sedan är ju frågan vilken risk man löper när man sätter in pengar i bank. Innan du blir av med några pengar har bankens ägare blivit av med alla pengar de satsat i banken. Sedan träder ju staten in och garanterar dina pengar upp till ett visst belopp. Risken under det beloppet får ändå betraktas som försumbar.

    Hoppas dimmorna skingras ytterligare, men återkom gärna med fler frågor i vilket fall!

    Kalle

    12 oktober 2009 at 13:30

  6. Nu har jag läst om ”hyperbolisk diskontering” på några olika ställen, men fattat nada.
    NONICOCL… fann det uppiggande att läsa, för mig var det tvärt om, sövande.

    swingthatcat

    12 oktober 2009 at 14:11

  7. Jag tycker att det var intressant och mycket pedagogiskt förklarat. Hade inte heller hört uttrycket förr men nu har jag börjat fundera på det…

    Det är väl rätt sällan så att relationen u(få x idag)/u(få x imorgon) är samma som u(få x om 365 dagar)/u(få x om 366 dagar), eller har jag missförstått något nu? Att kvoten ökar (ickelinjärt) ju närmare i tiden man kommer tycker jag också känns rätt intuitivt. Skulle det vara irrationellt..?

    Camilla

    12 oktober 2009 at 15:46

  8. Jag jobbar med pensioner och vi använder beteende-ekonomisk forskning för att utveckla investerings och produkt utbudet. Så ‘hyperbolic discounting’ är av stort intresse. Det var medan jag gjorde lite ‘research’ jag lyckades snubbla över den här bloggen för lite mer än ett år sedan.

    Ser fram emot att läsa igenom materialet.

    Tomas Erling

    14 oktober 2009 at 9:44

  9. Det är väl rimligt att ”priset” av tid står i proportion till hur långt in i framtiden man värderar valet av hur x förhåller sig till morgondagen. Påståendet: ”har man väntat 25 år är det enklare att vänta ytterligare ett år för en större pay-off”, är väl i högsta grad rationellt?

    etvisvitae

    3 februari 2010 at 18:51

  10. Allt är relaterat till tiden. Ju längre man väntar desto mindre tid att använda pengarna. Ibland är det bättre med en fågel i handen än tio i skogen…

    Kristian Grönqvist

    4 februari 2010 at 7:30


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: