Nonicoclolasos

Samarbete om gemensamma resurser

Kungliga Vetenskapsakademien har just meddelat att Elinor Ostrom och Oliver Williamson har tilldelats Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Ett utmärkt val, anser jag.

ostrom

Ostroms forskning – t.ex. i boken Governing the Commons: The Evolution of Institutions for Economic Governance – visar att gemensamma resurser, som vatten, betesmark och fiskstockar, inte behöver leda till det som brukar kallas allmänningens tragedi, alltså till överutnyttjande. Traditionellt har två vägar anförts för att undvika tragedin: statligt eller privat ägande. Ostrom finner, på teoretisk grund och på basis av ett stort antal fallstudier, att frivilliga, gemensamma system för att styra och reglera användandet av dessa resurser, ofta på mycket lokal nivå, har vuxit fram och i många fall fungerar utmärkt. Samarbete kan alltså relativt spontant etableras människor emellan för att använda knappa resurser på ett sätt som gynnar de allra flesta.

Det finns förstås mycket annat att säga om pristagarna och deras forskning: se vidare KVA:s motivering.

Se även en intervju med Ostrom i Axess. Media: SvD, DN1, DN2, DN3, Expr, Sydsv, Dagen.

Annonser

Written by Niclas Berggren

12 oktober 2009 den 15:04

13 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Mycket bra val i år!

    Jag kände (tyvärr!) inte till Ostrom sedan tidigare så nu blir det till att läsa på ikväll! :-)

    Marcus Linder

    12 oktober 2009 at 16:03

  2. Niclas!

    You owe me a lunch! ;)

    /Joakim

    JN

    12 oktober 2009 at 16:08

  3. Jo, jag tror att det kan fungera utmärkt just i liten skala, när människor känner och identifierar sig med varandra. I hardcore kapitalistiska multikultistan, inte en chans i helvetet…

    Karl

    12 oktober 2009 at 16:37

  4. Karl: Nu känner jag som sagt inte till Ostroms arbete i detalj. Men efter att ha tänkt en del på allmänningarnas tragedi det senaste året eller så, så tycker jag att det står bortom allt tvivel att institutioner hjälper lösa sådana även i helt anonyma situationer med väldigt många deltagare. T.ex. i trafiken när de flesta förarna regelbundet släpper in andra framför sig i kön, speciellt uppenbara turister, trots att jämvikten om man sökte minimera egen kötid torde bli ungefär som i PD – utnyttja ifall andra släpper in dig men släpp själv inte in någon, så att säga.

    Människor har, tycks det mig, ett behov av att se sig själva som goda individer. Och vad som är gott avgörs i mångt och mycket av samma sociala spel som skapar institutioner. Även när det närgångna sociala trycket lyser med sin frånvaro. I alla fall i viss grad.

    Marcus Linder

    12 oktober 2009 at 17:04

  5. Och vad kan anledningen vara till att Eugene Fama inte tilldelades priset som många hade förutspått? Kan det ha att göra med hans ”efficient market” hypotes som inte faller folk i munnen mån tro?

    Fredrik

    12 oktober 2009 at 18:05

  6. […] 2: Niclas inlägg, Marginal Revolution om Williamson och Ostrom och via Ekonomistas så hittade jag till en […]

  7. Marcus exempel med trafiken håller jag inte riktigt med om – jo, kanske så länge människor har ”behov av att hjälpa andra”, men då faller också PD-strukturen och därmed dilemmat. Tävlingscyklister med utbrytargrupper brukar väl illustrera svårigheten i att upprätta samarbete när ensida avhopp är kortsiktigt gynsamma fast nyttan av utsträckt samarbete är långsiktigt bättre.

    Rokeidel

    12 oktober 2009 at 22:53

  8. Bra poäng Rokeidel. PD liknelsen och därmed dilemmat faller faktiskt om payoffs ändras. För att dra tanken vidare: Kan man kanske se det som att det i trafiken fanns potential för ett dilemma eller till och med fanns ett dilemma, men att detta kan ändras genom sociala strukturer, påverkan människor emellan? Att denna påverkan ändrar våra payoffs för att vi är födda med en viss tendens att samarbeta för samarbetets egen skull, en tendens som kan aktiveras genom mekanismer i det sociala samspelet.

    Att tragedy of the commons och sociala dilemman till viss del i praktiken löses genom att man så att säga lyfter upp spelet en nivå och börjar påverka varandras payoffs. Även i anonyma grupper, så som exemplet trafiken skulle antyda. Och med till synes inte mer än enbart kommunikation som verktyg, för att tala i spelteoretiska termer.

    Ostrom hade f.ö. en läsvärd, kort och lättläst artikel i julinumret av Science där hon går igenom vilka faktorer som underlättar och försvårar lösningar av sociala dilemman. FYI: Storleken på gruppen anges som en viktig faktor, men det är inte alltid klart åt vilket håll den påverkar.

    http://www.sciencemag.org/cgi/content/full/325/5939/419

    Marcus Linder

    13 oktober 2009 at 8:40

  9. Fiskstock? Vilket märkligt ord!

    Kakfröken

    13 oktober 2009 at 10:19

  10. Kakfröken: Vad ska man säga? Fiskstam? :-S

    nonicoclolasos

    13 oktober 2009 at 10:32

  11. Fiskbestånd.

    Spillulle

    13 oktober 2009 at 12:41

  12. ”För att dra tanken vidare: Kan man kanske se det som att det i trafiken fanns potential för ett dilemma eller till och med fanns ett dilemma, men att detta kan ändras genom sociala strukturer, påverkan människor emellan? Att denna påverkan ändrar våra payoffs för att vi är födda med en viss tendens att samarbeta för samarbetets egen skull, en tendens som kan aktiveras genom mekanismer i det sociala samspelet.”

    Kan naturligtvis vara så att individer spelar olika spel i samma spel så att säga. Spelar man ett upprepat PD med pengar som payoffs och vissa gillar att ge bort pengar och andra inte, så lär graden av samarbete öka, men om pengar tryter och återigen speglar äkta payoffs, återinträder dilemmat och graden av samarbete kan förväntas sjunka.

    Rokeidel

    14 oktober 2009 at 10:50

  13. […] Mer aktuell läsning om Ostrom: Ekonomistas (1 2 3), DN Opinion, DN Kultur, DN Ekonomi, SvD, Axess, Andreas Bergh (1 2), Niclas Berggren. […]


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: