Nonicoclolasos

Kvinnor i bolagsstyrelser

Mellan 2000 och 2005 ökade andelen kvinnor i noterade svenska bolags styrelser från 4 till 14 procent. Andelen är förstås fortfarande låg, och den har föranlett vissa att kräva kvotering. Det har framförts argument om att kvotering i själva verket ligger i bolagens intresse, eftersom kvinnors närvaro kommer att förbättra de ekonomiska utfallen. Men stämmer det?

Troligen inte. En ny studie av Johan Eklund, Johanna Palmberg och Daniel Wiberg, ”Ownership Structure, Board Composition and Investment Performance”, publicerad i Corporate Ownership & Control (preliminär gratisversion här), finner följande:

Gender diversity has a small but negative effect on investment performance, and the same holds for CEO being on the board. When incorporating all the explanatory variables into the same equation the negative effect of larger boards dilutes the effect of gender diversity and having the CEO on the board.

Liknande slutsatser har funnits i tidigare forskning. Det är alltså svårt att finna belägg för att andelen kvinnor i bolagens styrelser påverkar den ekonomiska effektiviteten i verksamheten.

Annonser

Written by Niclas Berggren

1 december 2009 den 10:58

36 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. För mig får ett företag gärna införa kvotering till styrelsen, under förutsättning att man bestämt det själv.
    Politikerna ska däremot hålla sina flottiga klåfingrar borta här också.

    swingthatcat

    1 december 2009 at 11:47

  2. Man kan lika väl vända på det och säga att kvotering vore bra eftersom det inte minskar lönsamheten om det blir fler kvinnor. Kvotering behövs för kvinnornas skull, och det är väl bara bra om det inte går att visa att det skulle minska effektiviteten i företagen.

    Mariette

    1 december 2009 at 12:33

  3. Jag får nog hålla med swingthatcat här. Det förefaller bisarrt att utomstående kan rösta om hur någon annans företag ska skötas och vem som ska anställas.

    Mr Profit

    1 december 2009 at 12:55

  4. Mariette

    Det är då långt mer kreativt och sportigt om kvinnorna själva bygger sina företag och istället slutar att reta sig på ”gubbslemmen”

    Anders B Westin

    1 december 2009 at 13:08

  5. Jag är kvinna och kan ärligt säga att jag inte håller med Mariette. Visst, vi gynnas på pappret av kvotering, men jag tror att vi missgynnas i långa loppet om vi ses som inkvoterade, som misslyckade stackare som inte klarade att göra karriär på egen hand. Det kan skapa lägre respekt för kvinnliga chefer, är jag rädd för.

    Miss Lee

    1 december 2009 at 14:02

  6. Det är bara aktiebolag som har bolagsstyrelser, och de som bildar aktiebolag har i princip sagt till staten: ”hej staten, jag skulle vilja bedriva ekonomisk verksamhet och behålla vinsterna från denna, men begränsa mina kostnader och risker så att du, staten, får stå för de resterande kostnaderna och riskerna”. Givet detta tycker jag staten har rätt att ställa precis vilka godtyckliga krav på motprestation som staten vill.

    David Bergkvist

    1 december 2009 at 16:11

  7. David
    Du tycker inte att staten kompenseras tillräckligt genom alla skatter som ett aktiebolag betalar?
    Skulle tro att staten bedriver en rätt lukrativ försäkringsverksamhet här…

    Camilla

    1 december 2009 at 16:36

  8. David – Exakt vilka risker och kostnader star staten for?

    Visserligen ar ett aktiebolag en juridisk person, och varken entreprenoren eller styrelsen ar solidariskt ansvarig, men staten ar val knappast garant for nagonting? Obetalda fodringar drabbar fodringsagarna, dvs bankerna eller obligationshallarna.

    pontus

    1 december 2009 at 17:11

  9. Camilla: Ojmr ligger bolagsskatten på 28%. Det är inte speciellt högt, jämfört med hur höga skatter som människor betalar.

    pontus: säg att ett aktiebolag orsakar en skada på en tredje part, och denne stämmer aktiebolaget och domstolen kommer fram till att aktiebolaget ska betala X kr i skadestånd, och aktiebolagets totala tillgångar bara är Y (som är mindre än X). Då behöver aktiebolaget bara betala Y kr. Det var dock fel av mig att staten står för risken, för det är Sveriges befolkning som står för ovan nänmda risk, så jag får väl modifiera mitt uttalande till ”Givet detta tycker jag att Sveriges befolkning (via staten eller vilken organisation de nu väljer att representera dem) har rätt att ställa precis vilja godtyckliga krav på motprestation”.

    David Bergkvist

    1 december 2009 at 18:43

  10. @David B
    Det var nog fan det dummaste jag någonsin läst på en blogg.

    swingthatcat

    1 december 2009 at 21:28

  11. @swingthatcat
    Jag tackar så mycket för komplimangen. Du anar inte hur mycket det betyder för mig att du ogillar mina inlägg.

    David Bergkvist

    1 december 2009 at 22:10

  12. David – Jag tror att tredje part star for fiolerna i det laget.

    I ovrigt instammer jag med STC har.

    pontus

    2 december 2009 at 2:52

  13. Davids första inlägg stinker av okunskap, och hans förtydligande gör det bara värre. Vad jag kan gå med på är att ”de som ämnar göra affärer med bolaget ifråga (och därmed riskera att ha utestående fordringar på bolaget vid en konkurs) har rätt att ställa precis vilka krav de vill på bolaget, och om bolaget inte ställer upp på dessa krav står det dem fritt att inte göra affärer med bolaget ifråga och därmed slippa ta risk”. Även en enskild person kan sättas i personlig konkurs om fordringarna på denne blir för stora – innebär det att staten har rätt att lagstifta precis vad för dumma lagar som helst för att inskränka människors friheter?

    Tänk också på att bolagsskatten, som för övrigt fr.o.m. i år är 26,3% och inte 28%, betalas av själva bolaget, men att vi som äger och driver aktiebolag fortfarande måste betala kapitalskatt eller inkomstskatt och sociala avgifter på de pengar vi vill få ut från bolaget (pengar som då i många fall redan utsatts för bolagsskatt), precis ”som människor”.

    Nåväl, det var inte ens därför jag skulle kommentera, men jag blev så irriterad att jag var tvungen. Vad jag skulle säga är att man faktiskt skulle kunna ta studiens resultat som ett argument FÖR kvotering. Kvoteringsförespråkare hävdar ofta att kvotering är för bolagets bästa eftersom det bättrar på lönsamheten, varpå kvoteringsmotståndaren då svarar att då kommer ju marknaden att sköta det själv, utan kvotering. Om kvoteringsförespråkaren istället vänder på det argumentet och säger att eftersom en diversifierad styrelse påverkar lönsamheten negativt så kommer marknaden inte lösa detta själv, utan kvotering behövs. Det kräver förstås att man ser likfördelning som ett självändamål, men den diskussionen är väl över för längesen här i Svedala?

    Jag har inte läst studien förresten, men slås av en tanke – kontrollerar de även för det faktum att det sannolikt är svårare att få tag på kvinnliga styrelseledamöter med samma erfarenhet som de manliga?

    Danni

    3 december 2009 at 9:12

  14. Danni, även om jag inte gör affärer med ett visst företag kan jag drabbas av negativ påverkan från sagda företag, och om jag stämmer företaget, och det inte har tillräckligt med pengar för att betala skadeståndet, så går jag miste om sagda skadestånd.

    Detta gäller inte om jag drabbas av negativ påverkan från en fysisk person som jag inte gjort några affärer med. I det lägget finns enligt http://jheidbrink.wordpress.com/2008/05/16/kanske-stold-men-det-har-ar-lojligt/, skadeståndet kvar oavsett om sagda fysiska person gör personlig konkurs.

    David Bergkvist

    3 december 2009 at 16:53

  15. David – Ditt argument ar sa javla fanigt att jag inte finner ord. Var ska jag borja?

    Har du nagra bevis pa att detta faktikgt sker? En anekdot ens? Har du nagra bevis for att det ar kvantitativt viktigt?

    Hur gammal ar du? 3?

    pontus

    3 december 2009 at 18:12

  16. Pontus, jag visste direkt när jag såg att du skrivit en kommentar att den skulle innehålla minst ett personangrepp.

    STC:s uttalande var principiellt, och således är min kommentar också principiell. Utilistiska argument biter int.

    Men låt oss säga att man kunde välja att ta obegränsat ansvar för eventuell skada som ett företag (i praktiken ett som man äger aktier i eller är VD för) orsakar på tredje part, och det företaget då slapp all bolagsskatt och kunna ignorera alla regler hur de tillsätter sin styrelse och anställer och säger upp folk och liknande. Skulle folk då välja att göra detta? Om inte, så anser de uppenbarligen att risken att företaget orsakar skada på tredje part som företaget inte kan betala, är såpass stor att de föredrar att slippa sagda obegränsade ansvar.

    Eftersom jag anser att ett sådant val ska finnas tillgängligt för de som driver företag, så behöver jag inte uttala mig om hur vanligt eller ovanligt det är att företag blir, genom skadestånd, skyldiga tredje part pengar som de inte kan betala.

    David Bergkvist

    3 december 2009 at 19:04

  17. Eh. Hort talas om Handelsbolag och Enskild firma? I bada fallen ar agarna solidariskt ansvariga for foretagets skulder.

    Vad sags om lite gymnasiejuridik?

    Och sen nar betalar skattebetalarna for skador orsakade av aktiebolag? Det ar vanligtvis ”tredje part” som faktiskt far ta smallen!

    Dessutom ar det inte alls naturligt att foretagen anser att ”risken for skador pa trede part ar sapass stor”. Det racker med andra part for att forsta fordelen med aktiebolag (som ar juridisk person).

    pontus

    3 december 2009 at 19:22

  18. Vad har det faktum att ägarna i handelsbolag och enskilda firmor är solidariskt ansvariga med saken att göra? Diskussionen gäller ju aktiebolag. Enskilda firmor och handelsbolag får för min del tillsätta eventuella styrelser precis hur de vill.

    Jag har redan godtagit att det är tredje part, inte staten, som får ta smällen. Och om tredje part, dvs potentiellt alla som bor i landet, vill organisera sitt krav på motprestation medelst en annan organisation än staten får de för min del gärna göra det. Men för närvarande är det staten som används för detta ändamål.

    Skador på andra part bryr jag mig inte om, eftersom andra part har valt att vara med i leken, och därför får leken tåla. Dvs, om ledningen för ett företag kan tänka sig att vara obegränsat ansvarig för skador på tredje part, men inte för andra part, så bör de i mitt tycke få tillsätta sin styrelse hur de vill.

    David Bergkvist

    3 december 2009 at 20:23

  19. Men du anser alltsa inte att du behover ge nagra exempel, anekdoter, eller nagra som helst bevis for dina pastaenden? Med motiveringen att du ”anser att ett sådant val [skattebefriade HB] ska finnas tillgängligt för de som driver företag, så behöver jag inte uttala mig”

    Den var en ytterst konstig intellektuell frisedel.

    pontus

    3 december 2009 at 21:40

  20. Mina påståënden är ju att:
    1. Ägare till aktiebolag har i dagsläget inget obegränsat ansvar för skador på tredje part.
    2. Rent principiellt anser jag att de antingen borde ha det, eller så får de godta vilka godtyckliga restriktioner som alla som potentiellt kan vara tredje part (dvs alla) vill ställa. Hur dessa alla kommer fram till sina restriktioner, och hur de bör göra för att enas om dem, uttalar jag mig inte om.

    Påstående ett faktapåstående som du, mig veterligen, inte bestrider.

    Påstående två är en ren åsiktsfråga, som inte kan bevisas eller motbevisas.

    Om jag hade uttalat mig om vilka restriktionerna i påstående som är lämpliga, så hade det varit på sin plats att jag utvärderat och motiverat hur stor risk man löper att bli den där tredje part som drabbas negativt av ett aktiebolags agerande, och hur stor risk det är att sagda aktiebolag inte kan betala skadeståndet (så att man kan jämföra detta med restriktionernas allvarlighetsgrad). Men nu gör jag inget sådant uttalande, och behöver således inte motivera eller bevisa det.

    David Bergkvist

    3 december 2009 at 21:55

  21. Fan David, sluta nalla på glöggen nu :) Ett tag trodde jag du bara trollade oss, men nu börjar jag tro att du menar allvar igen, så dum som jag är kastar jag mig in i hettan igen.

    Du verkar tro att ett aktiebolag är en magisk frisedel från allt det där som reglerar medborgare i övrigt såsom lagar och skatter. Om du tror det kan jag förstå att du hyser agg mot den bolagsformen.

    Påstående 1 ovan är inte helt och hållet sant, så jag kan passa på att bestrida det å Pontus vägnar. Det är viktigt att komma ihåg att det bara är ett begränsat ekonomiskt ansvar det rör sig om, inget annat. Om det har förekommit oegentligheter och lagbrott så kan den/de som begick lagbrottet (för bolaget som helhet är det förstås ledning och styrelse) ställas personligt ansvariga för skador. Så vi kan alltså utesluta att skadan du talar om beror på lagbrott. Vi är alltså ute efter ett läge där du inte har ingått ett avtal med bolaget och bolaget inte har brutit mot några lagar, men ändock blivit skadeståndsskyldigt mot dig. Vad för scenario är det?

    För att bli vettig tror jag den här sandlådan skulle behöva utökas till en oerhört mycket bredare diskussion kring varför man behöver eller inte behöver en företagsform med begränsat ansvar, och då ställa den vinst som det innebär i ökat företagande och riskvillighet gentemot den risk som finns med ett begränsat ekonomiskt ansvarstagande. Egentligen tror jag inte att bolagsformen som sådan behövs – det borde gå att reglera ansvaret i alla ingångna avtal för företaget istället. Om man gjorde på det sättet, tycker du fortfarande staten har rätt att agera som något slags fackförbund för alla stackars offer för dessa hemska odjur vi kallar aktiebolag?

    Men det känns som en diskussion för en helt annan kväll och egentligen för någon som är mer påläst i makroekonomi än mig (den gode Niclas, kanske?). Så jag nöjer mig med att glatt konstatera att jag tycker att David är ute och cyklar i nattmössan. Och det är en ren åsiktsfråga, som inte kan bevisas eller motbevisas. Tjolahopp!

    Danni

    3 december 2009 at 22:27

  22. David – Om du inte kan ge ett enda exempel pa ”aktiebolags skador” pa tredje part sa ar dina pastaenden helt idiotiska och tagna ur luften.

    Du uttalar dig om att dessa skador i alla fall existerar, och alltsa maste du bevisa att de faktiskt existerar.

    Seså! Ge ett javla exempel nu. Ett?

    pontus

    3 december 2009 at 22:28

  23. Danni: på http://juridikbloggen.wordpress.com/2009/11/23/vattenfalls-ansvar/ hävdas att Vattenfall skrivit på ett avtal med Tyska staten, som gör Vattenfall obegränsat skadeståndsskyldig i händelse av en kärnkraftsolycka i Tyskland och det tycks mig framgå att hade inte Vattenfall skrivit på ett sådant avtal, så hade Vattenfall inte haft obegränsat ansvar. Kärnkraftsolyckor drabbar typiskt tredje part och kan hända även alla inblandade följt lagen till punkt och pricka (eftersom lagen bara kriminaliserar grov oaktsamhet och uppsåtliga handlingar).

    Nu är förvisso kärnkraft en väldigt reglerad verksamhet och Vattenfall statligt ägt, men samma resonemang skulle ju kunna tillämpas på företag i mindre skala också: t ex ett företag som tillverkar TNT som av misstag exploderar, och skadar grannens tomt (en granne som bodde där innan TNT-tillverkaren flyttade byggde sin fabrik), trots att alla inblandade följt alla säkerhetsföreskrifter.

    Om aktiebolagsformen inte fanns, utan allt skedde med frivilliga avtal, skulle jag definitivt inte anse att staten har rätt att införa godtyckliga restriktioner mot aktiebolag.

    Pontus – Om jag hävdar att jag tycker att det är principiellt fel att kungen inte kan åtalas om han mördar någon, betyder det då att jag indirekt hävdar att kungen faktiskt har mördat någon?

    David Bergkvist

    3 december 2009 at 23:09

  24. David – Nej, men det ar val rimligt att i alla fall komma upp med ett teoretiskt exempel. Olyckligtvis tar du exempel som inte ar applicerbara eftersom Vattenfall faktiskt KAN goras obegransat ansvarig (eftersom Sverige som nation far hosta upp stalarna).

    Ditt exempel med kungen ar intressant. Om jag forstar dig ratt sa anser du att vi skattebetalare kan behandla kungen lite hur som helst pa grund av dennes speciella juridiska sarstallning. Vi kan liksom infora vilka ”godtyckliga restriktioner” vi vill.

    Sen undrar jag ju forstas om du darfor tycker att kvotering ar principiellt fel gentemot HB:s? Betank da aven att, trots solidariskt ansvar, sa har HB:s generellt mycket lite resurser. Langt mindre an aktiebolag. An varre stallt ar det forstas med enskilda firmor.

    Dessutom kan man liksom inte satta upp en dynamitfabrik hur som helst bredvid en lekplats. Kan man inte tillexempel avgora till vilken niva ett foretag faktiskt kan asamka skador pa tredje part och da eventuellt begransa mobbningen av dessa? En korvkiosk, tillexempel, kan ju inte gora manga fornar.

    pontus

    4 december 2009 at 3:24

  25. Ja, Vattenfall kunde göras obegränsat ansvarigt, men det skulle ju ledarna för aktiebolag också kunnas göras.

    Ja, vi skattebetalare (eller förresten: alla som bor i Sverige, eftersom eventuella kungliga brott inte nödvändigtvis drabbas skattebetalare (eller förresten: alla bosatta i universum, eftersom eventuella kungliga brott kan drabba även icke-svenskar)), har i mitt tycke principiellt rätt att införa precis vilka restriktioner vi vill i utbyte mot kungens åtalsimmunitet. Tydligen har vi valt restriktionen att kungen ibland måste mottaga och/eller åka på statsbesök och liknande.

    Ja, jag är principiellt mot att handelsbolag ska drabbas av restriktioner, så som kvotering, eller krav på hur och när de anställer och säger upp personal.

    Ja, man skulle kunna basera de godtyckliga restriktioner som man har rätt att utsätta aktiebolag för efter hur stor skada man bedömer att de kan tänkas orsaka på tredje part. Detta skulle dock kräva myndighetsinblandning (för att för varje företag avgöra hur stor skada det kan tänkas orsaka), och eftersom jag personligen ogillar sådan byråkrati skulle jag personligen föredra alternativet att helt enkelt göra ledare för aktiebolag obegränsat ansvariga för skador på tredje part. Då blir det upp till aktiebolagskorvkioskägaren att avgöra hur stor risken är att hans korvkiosk orsakar skada på trejde part, medan vi andra kan sova lugnt om natten i vetskap att han personligen får ersätta all skada hans korvkiosk potentiellt orsakar.

    David Bergkvist

    4 december 2009 at 13:01

  26. Har du fortfarande inte gett upp? Vattenfall-exemplet är dåligt av flera anledningar. Dels eftersom det tyska bolag som äger kärnkraftverken är obegränsat ansvarigt för skador redan utan detta avtal. Det frivilliga avtal som Vattenfall ingått utökar det ansvaret även till koncernmodern. I inget av fallen står ägarna som personligen ansvariga. Dessutom är det ju faktiskt som så att det i det här fallet rör sig om just ett skadestånd som är reglerat i lag. Där skulle man redan i lagstiftningen kunna undanta den ekonomiska ansvarsfriheten. Återigen: om det varken skett ett lagbrott eller har utlösts en skadeståndsklausul i ett avtal, hur ska ett bolag då kunna bli skyldigt dig skadestånd?

    Men om jag förstått ditt resonemang rätt så borde tyska staten få rätt att lagstifta om precis vad som helst gällande Vattenfall (såsom styrelsesammansättning) eftersom Vattenfall riskerar att orsaka skada för tyska medborgare?

    För övrigt tror jag Pontus har fel när han säger att Sverige som nation får hosta upp stålarna om Vattenfall blir skyldiga dem. De kan gå i konkurs som vilket annat bolag som helst. Däremot har de otroligt mycket tillgångar att utmäta innan så sker.

    Du sa ovan, David, att du tycker att om man avskaffade den lagstiftade ekonomiska ansvarsbegränsningen och istället övergick till att hantera ansvarsbegränsningen i avtal så skulle den här rättigheten du anser finnas att lägga sig i allting inte längre vara motiverad. Jag förstår inte hur du kan resonera så, eftersom det i allt väsentligt skulle bli exakt samma sak rent praktiskt oavsett om man reglerade ansvarsfriheten i lag eller avtal. Redan idag kan man göra tvärtom och avtala bort ansvarsfriheten genom att sätta ägaren som borgensman eller till och med solidariskt betalningsskyldig om man så skulle vilja. Ett aktiebolags ekonomiska ansvarsfrihet är alltså inget tvingande för någon.

    Nej, jag tycker du har trasslat in dig rätt rejält här.

    Danni

    4 december 2009 at 13:39

  27. Danni: ”Vattenfall-exemplet är dåligt av flera anledningar. Dels eftersom det tyska bolag som äger kärnkraftverken är obegränsat ansvarigt för skador redan utan detta avtal.”

    Ja, men varken ledningen i det tyska bolaget, eller Vattenfalls ledning är personligen obegränsat ansvariga. Ansvaret stannar vid teoretiska konstruktioner (dvs aktiebolag), och landar aldrig på någon människa.

    ”I inget av fallen står ägarna som personligen ansvariga.”

    Dvs, du godtar att ägare till aktiebolag inte är personligen obegränsat ansvariga för skador på tredje part. Då är det ju märkligt att du motsatte dig detta mitt yttrande för två inlägg sedan.

    ”Återigen: om det varken skett ett lagbrott eller har utlösts en skadeståndsklausul i ett avtal, hur ska ett bolag då kunna bli skyldigt dig skadestånd?”

    Genom att anställda i företaget begick ärliga misstag som orsakade mig skada. (Om det råkar vara på det viset att en sådan skada aldrig ersätts ens om aktiebolaget har pengar att göra det, vilket jag i så fall inte känner till, så är det *ytterligare* en orsak till att allmänheten har rätt att vidta godtyckliga begränsningar för aktiebolag).

    ”Redan idag kan man göra tvärtom och avtala bort ansvarsfriheten genom att sätta ägaren som borgensman eller till och med solidariskt betalningsskyldig om man så skulle vilja. Ett aktiebolags ekonomiska ansvarsfrihet är alltså inget tvingande för någon.”

    Men om ett aktiebolag råkar ha valt att inte göra detta och orsakar skada på tredje part, så blir följdaktligen inte ägaren personligt obegränsat skadeståndsskyldig.

    ”det i allt väsentligt skulle bli exakt samma sak rent praktiskt oavsett om man reglerade ansvarsfriheten i lag eller avtal.”

    Om ansvarsfriheten var reglerat av avtal, och jag inte har skrivit på ett avtal med ett visst aktiebolag och sedan i egenskap av tredje part drabbas av skada från sagda aktiebolag, så skulle inte ansvarsfrihet råda (eftersom inget avtal skulle finnas som säger att ansvarsfrihet råder). Detta gäller inte i dagens system där ansvarsfrihet är reglerat i lag.

    ”Har du fortfarande inte gett upp? […] Nej, jag tycker du har trasslat in dig rätt rejält här.”

    Jag tycker du borde ta efter Pontus och ge upp denna typ av påhopp. Om du tycker att det är frustrerande att diskutera frågan, så står det dig fritt att låta bli, tryggt förvissad om att oavsett hur tråden utvecklar sig så kommer det inte plötsligt stiftas någon lag som gör dig personligen obegränsat ansvarig för ditt aktiebolags göromål, då det i Sverige är i Sveriges riksdag, inte på Nonicoclasos blogg, som den lagstiftande makten återfinns.

    David Bergkvist

    4 december 2009 at 14:27

  28. Och i Sverige finns en begränsning av ansvaret vid kärnkraftsolyckor till 3,3 miljarder. Det har du säkert också invändningar mot, men så är det. Om man ska in och pilla i några lagar så är det väl isåfall där, inte i kvoteringslagar för styrelsen :) Kan tillägga att det finns lagkrav på försäkring mot det skadeståndet om man bedriver en sådan verksamhet.

    Är det grundproblem att det kan uppstå ett skadestånd som inte betalas fullt ut? För det problemet har du också i allra högsta grad. Säg att en privatperson gör sig skyldig till skadestånd på 100 miljoner. Det kommer aldrig att kunna betalas. Faktum är att det är möjligt att en skuldsanering kommer att inträffa, vilket får liknande följder som en konkurs för ett företag. Är det då en ursäkt att stifta vilka lagar som helst mot privatpersoner?

    Aktiebolag är en ekonomisk konstruktion. Om en person som jobbar på ett aktiebolag genom oaktsamhet eller med uppsåt åsamkar dig skada så har du möjlighet att föra en skadeståndsprocess mot den personen. Om ett bolag som helhet kan anses skyldigt genom oaktsamhet eller uppsåt så kan du ställa ledningen och styrelsen till ansvar, personligt (titta på Enron, Trustor, Madoff m.fl.). I vissa fall även ägarna, s.k. ansvarsgenombrott.

    Om det var ett ärligt misstag, d.v.s. att varken uppsåt eller oaktsamhet ligger bakom, så föreligger ändå aldrig någon skadeståndsskyldighet oavsett om det är en privatperson eller ett bolag som ligger bakom.

    I din värld verkar det som om jag, som aktiebolagsägare, kan beordra en anställd att gå ut och skjuta folk, och den enda följden blir att bolaget går i konkurs på grund av skadeståndskrav medan jag och den anställde inte behöver ta några övriga konsekvenser. Så är det självfallet inte, och även om mord förstås är ett extremfall så gäller detsamma även för mindre brott.

    Tänk dessutom på följderna av det du säger. Om man ska utkräva ansvar direkt av ägarna till ett bolag, hur ska det då fungera för börsnoterade bolag med många ägare? Ska du hållas ansvarig om dina pensionspengar ligger i ett bolag som gör något dumt?

    Och så en slutgiltig fråga, troligen den viktigaste: även om allt du säger skulle stämma till 100%, hur sjutton lyckas du ta det gigantiska krumsprånget från det till att kunna motivera att man inför precis vilken reglerande lagstiftning som helst mot aktiebolag? Du svarade heller aldrig på min fråga om du tycker att även tyska staten ska få lagstifta kring svenska bolag, eftersom de potentiellt kan orsaka skada i Tyskland, eller äga bolag som orsakar skada i Tyskland.

    Danni

    4 december 2009 at 15:57

  29. Nej, grundproblemet är inte att det kan uppstå skadestånd som inte betalas fullt ut, utan grundproblemet är följande:

    Om man en privatperson blir stämd på 100 miljoner och inte kan betala, så får denne, enligt jheidbrink-länken jag gav ovan, leva på existensminimum tills skulden är betald. Eftersom detta inte gäller för de som driver aktiebolag, så betyder det att de som driver aktiebolag har en av staten given fördel som andra inte har. Eftersom staten inte kan generera fördelar ur intet, måste denna fördel på ett eller annat sätt komma från övriga befolkningen. Och eftersom jag rent principiellt anser att ingen är skyldig att gå runt och erbjuda fördelar till priser de själva inte valt, så följer att övriga befolkningen har full rätt att ta hur mycket betalt de vill (dvs kräva vilka motprestationer de vill) för sitt erbjudande (eller låta bli att göra erbjudandet öht, dvs ställa oändligt höga restriktioner). Och om erbjudandet inte passar de som driver aktiebolag, får de helt enkelt avstå från att nappa på det, och därmed behålla det obegränsade personliga ansvaret för sin verksamhet. (Detta torde även svara på din slutgiltiga, ”troligen viktigaste”, fråga om var ”godtyckliga restriktioner” kommer ifrån).

    Enligt http://jheidbrink.wordpress.com/2009/09/15/varfor-har-ingen-tankt-pa-det-har-forut/ så kan man visst bli ersättningsskyldig för skador som orsakats på andra sätt än brott, men det är inte helt trivialt under vilka omständigheter detta gäller.

    Om ett svenskt företag vill köpa ett tyskt företag så får de ju stå ut med de godtyckliga restriktioner som det tyska bolaget ställer för att låta sig säljas, inklusive de restriktioner som det tyska bolaget på grund av lagstiftning är skyldiga att ställa.

    Hurvida tyska staten får ställa godtyckliga restriktioner på svenska aktiebolag och vice versa är en fråga mellan de individer som vill låta sig representeras av den tyska staten och de individer som vill låta sig representeras av den svenska staten. Hur de bör göra för att enas om eventuella konflikter har jag explicit sagt att jag inte uttalar mig om.

    David Bergkvist

    5 december 2009 at 3:05

  30. Du lyckas fortfarande inte övertyga mig om något. För det första så kan en privatperson få skuldsanering och slippa betala vidare på den där skulden – är det anledning nog att få reglera privatpersoner?

    För det andra så visar du absolut ingenting med det där fotbollsskadeståndet. Jag har aldrig sagt att det måste föreligga brott för att skadestånd ska uppstå. Jag har sagt att det antingen måste föreligga brott eller ett avtal som reglerar skadeståndet. Det skadeståndet du pekar på uppstår som en följd av ett avtal mellan fotbollsklubben och Svenska Fotbollsförbundet. Även där rör det sig alltså om ett frivilligt avtal, där man skulle kunnat begränsa ansvaret i avtalet likväl som i lagstiftning, och där man kunde utkräva personligt ansvar om man ville. Men ärligt talat, tycker inte du det hade varit löjligt att kräva Djurgårdens ägare på pengar för att en dum supporter rusade ut på planen? För övrigt tycker jag att lösningen på den sortens problem borde vara att lämpa över skadeståndsskyldigheten i och med det avtal som ingås av supportern när denne köper själva biljetten (inget man kan göra i efterhand, förstås).

    Fortfarande är du fruktansvärt inkonsekvent, i och med att du säger att om man skulle reglera ansvarsbegränsningen i avtal och inte i lagstiftning så hade du inte hållt kvar vid dina åsikter, men samtidigt så kan du inte peka på hur det överhuvudtaget hade varit någon skillnad på att reglera det i avtal jämfört med lagstiftning.

    Att endera parten som ingår ett frivilligt avtal har rätt att ställa precis vilka krav som helst för att ingå avtalet har jag aldrig vänt mig emot. Problemet med lagstiftning är att det är tredje part som lägger sig i, och att frivilligheten är helt borta. Notera att jag inte anser att det problemet föreligger med lagstiftningen om ansvarsbegränsningen för aktiebolag, eftersom den begränsningen går att avtala bort, som jag tidigare påpekat.

    Danni

    5 december 2009 at 11:30

  31. Jag tänkte vidare lite på det här när jag stod i duschen, och kom fram till vad jag anser är de två grundläggande skillnaderna mellan oss i den här diskussionen.

    Dels är det att du verkar anse att aktiebolag är någon form av magiskt rättsligt privilegium, medan jag anser att det är en genväg till något som lika gärna skulle kunnat regleras avtalsmässigt, dock med mer krångel. Jag vet inte riktigt hur vi ska kunna mötas i den frågan. Läs gärna Johan Norberg, ”När människan skapade världen”, s 275-276 där han tar upp just detta. Den gode Norberg är en bra mycket bättre debattör än undertecknad :)

    Dels är det vem man ska utkräva ansvar från om någon begår en illgärning. Hela poängen med aktiebolag är ju att folk ska kunna bidra med kapital till en verksamhet utan att vara delaktiga i den, som passiva ägare. Om du köper en aktie i ett börsnoterat företag tycker jag det är rimligt att du bara riskerar värdet på den aktien, och inte hela din förmögenhet därför att det kan komma att dimpa in ett skadeståndskrav på grund av något som det bolaget har gjort. Om det var så krävdes det ju att var och en som vill äga aktier måste hålla full koll på allt som bolagen de går in i gör – vilket hade kollapsat hela systemet. För att parafrasera en tevereklam – ”vet du vad dina pensionspengar gör just nu?” Nej, min poäng är fortfarande att de som orsakar skada antingen genom sitt handlande eller oaktsamhet ska vara ansvarig för den handlingen, både moraliskt, juridiskt och ekonomiskt. Men en passiv ägare har ju ingen hand i vad bolaget gör. Istället har de representanter, i styrelsen, som ska ta det ansvaret och faktiskt aktivt ta beslut rörande företaget, beslut som de sedan kan ställas till ansvar för. Vad är dina tankar här; är det verkligen rimligt att utkräva ansvar av passiva ägare?

    Danni

    5 december 2009 at 12:13

  32. Länken om fotbollsskadeståndet handlade om en stämning *mot supportrarna som hade klivit in på plan*. Om man läser noggrannt, så ser man att båda frågorna ”har de begått ett lagbrott?” och ”har de brytit mot något avtal?” tas upp, men att dessa saker inte nödvändigtvis är ett nödvändigt villkor.

    Om du godtar att den som erhåller ett magiskt rättsligt privilegium får stå ut med precis vilka godtyckliga restriktioner som den som erbjuder privilegiumet ställer, och att vår enda konflikt består i hurvida aktiebolag utgör magiska rättsliga privilegium, så föreslår jag att vi löser detta genom att:

    * Du lovar att personligen inte utnytta några magiska rättsliga privilegium (MRP) som kommer av att du har ett aktiebolag, vilket är lätt att göra eftersom du anser att du inte kan utbyttja några MRP, eftersom du inte har några MRP.

    * I utbyte lovar jag att personligen inte utsätta ditt aktiebolag för några godtyckliga rättsliga sanktioner (GRS) som straff för dess MRP, vilket är lätt för mig att göra eftersom man ändå inte får utsätta någon eller något för en GRS.

    Om styrelsen för ett aktiebolag har obegränsat personligt ansvar för dess göromål finns ingen anledning att även aktieägarna ska ha det, såvida inte styrelsen och aktieägarna kommer överrens om att det ska vara så.

    David Bergkvist

    5 december 2009 at 15:56

  33. […] är ett möjligt tecken på att man missat att ta tillvara mycket kompetens. Samtidigt finns inget stöd i forskningen för att fler kvinnor skulle ge bättre […]

  34. Vad är hönan och vad är ägget – kausalitetsproblem som ej beaktas i amatörstudien? Hög lönsamhet leder tlll anställning av många kvinnor, ej nödvändigtvis tvärtom, men man drar ändå den slutsatsen.

    Detta är en amatörmässig korrelationsstudie som inte beaktar deadweightloss, som utförs av en advokatbyrå (inte av statistiker eller nationalekonomer). Det finns ingen kontrollgrupp eftersom de företag som har många kvinnor i styrelsen troligtvis anställt dessa efter att de blivit stora och framgångsrika (och börjar att granskas av media med lupp, och vill kunna visa vilket jämställt företag de är).

    Är det en viss typ av företag som väljer att anställa många kvinnor i styrelserna? Alla stora och framförallt FRAMGÅNGSRIKA företag granskas hårt och vill därför anställa många kvinnor i styrelsen. Det är nog andra faktorer än andelen kvinnor i som gjort dessa företag framgångsrika. Man måste i studien dessutom ta hänsyn till andra faktorer för vinst (eller aktiekurs) än att bara titta på andelen kvinnor.

    S

    23 mars 2011 at 14:01

  35. Bortse ifrån min kommentar ovan. Den gällde följande studie. Jag blev länkad till den här sidan.

    http://www.dn.se/ekonomi/kvinnor-i-styrelsen-starker-aktiekurs

    S

    23 mars 2011 at 14:03


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: