Nonicoclolasos

Isobels liberalism

I en spännande artikel om ett nytt slags liberalism skriver Isobel Hadley-Kamptz:

Den innersta kärnan i liberalismen behöver ju inte alls ligga i marknaden. Autonomin är exempelvis ett frihetsbegrepp som är så likt jämlikhet att man knappt ser gränserna däremellan. I anslutning finns en misstro mot auktoriteter, mot dem som använder sin makt obekymrade av de maktlösas lidande. Där finns också insikten att vi bara är människor och att maktutövning av oss mot andra alltid kommer att innehålla mer eller mindre medvetna och ondskefulla felaktigheter. Det blir därför aldrig med lagbundenhet bättre. Denna skepsis måste prägla en ny liberalism. Här skiljer den sig från Pangloss-liberalismen, den bättre-och-bättre-dag-för-dag-anda som präglat intellektuell svensk borgerlighet, och kanske tydligast tidskriften Neo under 00-talet.

Det finns oerhört mycket att säga om detta resonemang, och om övriga resonemang i artikeln. Jag begränsar mig, pga. begränsad tid, kraft och intellektuell förmåga, till två korta reflexioner:

  1. Både marknad och autonomi hör liberalismen till, men det uppmärksammas inte så ofta att det föreligger en spänning dem emellan. James Buchanan analyserar detta i Property as a Guarantor of Liberty och betonar särskilt ägandets betydelse för att kunna upprätthålla autonomi i en marknadsekonomi: ”[P]rivate property protects the liberties of persons by providing viable exit from, or avoidance of entry into, potentially exploitative economic relationships. … As we observe them to behave, therefore, individuals place a positive value on the liberty of the withdrawal from the market nexus that private ownership makes possible.” (s. 32, 34) Som jag ser det möjliggör marknaden en effektiv resursallokering i de flesta fall, vilket ger ett eftersträvansvärt välstånd, men mot detta får vägas att man som deltagare i marknadsekonomin i hög grad blir beroende av andras beslut. I de fall marknaden ger ett personligt välstånd av riktigt stort slag torde konflikten mellan marknad och autonomi försvinna, men det är få förunnat att uppleva detta.
  2. Precis som Isobel känner jag mig främmande inför den överflödande optimism som vissa liberaler ger uttryck för. Som John Gray påpekar, och som Bryan Caplan exemplifierar, tenderar liberaler att tro människan om gott och att tillvaron mestadels går i riktning mot det som är bättre (eller, om den inte gör det, att den har all möjlighet att snart göra det). Själv är jag präglad av såväl Schopenhauer som Nietzsche och har inte alls en positiv syn på vare sig människor eller tillvaron i stort. Ändå är jag liberal, inte för att liberalism ger ett paradis på jorden, utan därför att jag bedömer att dess hörnstenar ger ett mindre olyckligt liv än tillgängliga alternativ. Isobel tar också upp de politiska implikationerna, nämligen att liberalismen alltid måste problematisera makt, och i synnerhet av våldsmonopol uppbackad politisk makt. Idealet om maktdelning, och frågan om den politiska maktens gränser, behöver återupplivas också i europeisk liberal diskurs.

Isobel ger näring åt den svenska ideologiska debatten. Det är det mycket få som gör.

Annonser

Written by Niclas Berggren

6 februari 2010 den 16:53

44 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Är det någon som har missat att ordspråket:” Vägen till helvetet är kantad med goda föresatser” är ett gammalt och empiriskt ordspråk.

    Kristian Grönqvist

    6 februari 2010 at 17:20

  2. Man kan väl också här föra fram en annan grund för liberalismen som inte är så optimistisk, I. Berlins kunskapsskeptiska syn. Vi vet inte så mycket om hur det goda livet uppnås, därför är frihet för var och en att göra sitt eget försök att rekommendera. Den liberalismen står i bjärt kontrast till all liberalism som utgår från naturliga rättigheter, som hos Rand eller Nozick. Den är mycket mer ödmjuk och tilltalande. Är det någon liberal i Sverige som borde ta mer intryck av Berlin och Isabel är det J. Norberg, som mest av allt i sin framtoning påminner om en pastor i framgångsteologi.

    Jesper

    6 februari 2010 at 17:42

  3. […] 2: Niclas […]

  4. Popper är också ödmjuk. Hans öppna samhälle är inte utformat för att förverkliga den bästa utav världar utan snarare för att skydda individen mot inkompetenta ledare essentialistiska ideal. Skademinimering som samhällsbyggnadens grundläggande princip

    Harald

    6 februari 2010 at 19:54

  5. Ägande existerar faktiskt oberoende av en äganderätt och en fri marknad. Jag ser den fria marknaden som ett effektivt sätt att hantera frågan som samtidigt minimerar bruket av våld eller hot om våld.

    Harald

    6 februari 2010 at 20:27

  6. ”mot detta får vägas att man som deltagare i marknadsekonomin i hög grad blir beroende av andras beslut.”

    Verkligen. Vidare talar liberaler sällan om orättvis distribution av begåvning, alltså vad som är oförtjänt, och de ytterst olika förutsättningar olika individer har ur ett socialt perspektiv. Att bara fokusera på autonomi, och frihet som frånvaro av auktoriteter och demokratiskt fattade majoritetsbeslut, är ett fattigdomstecken.

    Dessutom är liberalismens förståelse av makt ytlig (att handla genom andras handlingar), då frågan om frihet sällan föregås av en analys på vilket sätt den överhuvud kan ställas. Inte sällan stöter man dessutom på liberaler som kallar sig determinister. I detta finns förstås ett släktskap med Marx och synen på social determinism, men om det ska vara meningsfullt att tala om ett frihetligt samhälle, förutsätts att aktörerna inte handlar av kausalt tvång.

    Franz

    6 februari 2010 at 20:31

  7. Tänkande förutsätter begrepp. Begreppen är allmängiltiga, språket är överindividuellt.Idéer generas av gemensamma tecken.
    Om allt har en orsak, har även viljan detta, som föregår min upplevda intention. Jaget konsitueras således av yttre krafter (tilltalet axlas av nedärvd potentialitet). Om detta stämmer problematiseras äganderätten, som förvisso kan försvaras av nyttoskäl, men inte pga av autonomi.

    Anonym

    6 februari 2010 at 20:48

  8. Franz, det är löjligt att säga att liberalismen har en ytlig analys av makt. Det finns mycket maktanalys av liberala filosofer. Att inte rycka att vissa maktrelationer är problematiska är inte detsamma som att inte ha analyserat dem.

    Jonas Eriksson

    6 februari 2010 at 21:17

  9. Två saker gör liberalismen obehaglig: att egenskaper som förmåga/driftighet/psykisk hälsa etc är distribuerat oberoende av individen som föds med egenskaperna. Det andra, som går ätt ändra på, är arvet som är blir djupt oetiskt i ett liberalt samhälle. Liberalismen bygger ju på att ens egna handlingar etc ska bedömmas av en marknad, inte ens förfäders.

    saku

    6 februari 2010 at 23:25

  10. ”[jag] har inte alls en positiv syn på [..] tillvaron i stort.”

    ”[liberalismens] hörnstenar ger ett mindre olyckligt liv än tillgängliga alternativ”

    Anar jag en spänning mellan dessa två ståndpunkter?

    Marcus

    7 februari 2010 at 0:02

  11. Är det f ö bara jag som börjat tröttna lite på det här svepande, ospecifika gnället på tidskriften Neo?

    Marcus

    7 februari 2010 at 0:04

  12. Varför måste man vara liberal.

    Kan man inte bara vara en pragmatisk humanist.

    Det borde väl duga eftersom det bättre beskriver tillvaron som den är.

    Anders B Westin

    7 februari 2010 at 0:07

  13. saku: Att åstadkomma totalt jämlika livschanser för alla förutsätter total kunskap om alla genetiska drag som utgör för- eller nackdelar nu och i framtiden. Utöver det måste man avgöra exakt vilka drag som är ett resultat av arv och vilka som är ett resultat av medvetna val. Sedan återstår bara det enkla att fastställa värdet av varje lyte. Riskerar inte den totala orättvisan att öka med byråkrater på kommandobryggan för ett sådant jättelikt program?

    Om arvet är oetiskt bör vi nog också bestraffa barn vars föräldrar varit mer kärleksfulla än genomsnittet, det utgör ju även det en orättfärdig konkurrensfördel som själva barnets fria val inte påverkat.

    Jag tycker liberalismen klarar kritik på de båda punkterna eftersom alternativen är långt mer ”obehagliga”

    Harald

    7 februari 2010 at 1:57

  14. Marcus: Det kan inte uteslutas, jag har många spänningar! Dock: Kan man inte här skilja på förändring och nivå? Dvs. x kan innebära en positiv förändring men nivån kan, trots den, fortfarande vara negativ. Vidare kan x innebära en negativ förändring, men en mindre negativ sådan än icke-x.

    nonicoclolasos

    7 februari 2010 at 8:07

  15. ”Autonomin är exempelvis ett frihetsbegrepp som är så likt jämlikhet att man knappt ser gränserna däremellan.”

    Kanske dags för glasögon?

    Man kommer ju inte heller runt fördelningsproblematiken för att man svepande förklarar att man skall ha misstro mot auktoriteter, och därmed mot de myndigheter som faktiskt har vissa möjligheter att hantera fördelningsproblemen.

    Olof Johansson-Stenman

    7 februari 2010 at 8:47

  16. Isobel är en inte bara en intelligent liberal utan också en vacker liberal.

    Quentin

    7 februari 2010 at 14:56

  17. Vi har sett att en liberal bankvärld leder till ett resultat där de som redan har, gynnar sig själva i första hand. De ursäktar beteendet med att deras extra uttag inte påverkar situationen generellt. Ett påstående som är häpnadsväckande i sin naivitet och egoism. Man undrar om de har reducerats till gående kalkylatorer?
    Att de dessutom har en akademisk utbildning, gör inte situationen roligare.
    Man kan nästan tro att de tänker som ”nästan” Robinsonvinnarna Anders och Jimmy: ”de andra idioterna är inte förtjänta av någon vinst. Vi är de enda värdiga vinnarna.”
    En halsbrytande felkalkyl av omvärlden.

    Kristian Grönqvist

    7 februari 2010 at 16:52

  18. Kristian Grönqvist: Är dagens bankvärld verkligen ”liberal”? Den tillämpar ju devisen ”när det går bra, låt vinsten stanna i privata fickor; när det går dåligt, låt staten stå för kostnaderna”. Om man öht kan säga att liberalismen förespråkar någon viss ekonomisk politik, så är den väl snarare att staten *inte* ska stå för diverse kostnader?

    David Bergkvist

    7 februari 2010 at 18:36

  19. David

    Jag tillämpar liberal (oreglerad) som motsatsen till reglerad, annars kan det ju betyda vad som helst.

    Speciellt sk. liberala personer tar sig friheten att tolka liberal hur som helst.
    Från nästan kommunism över hela färgpaletten till anarki (nästan komunism)…:-)

    Kristian Grönqvist

    7 februari 2010 at 19:56

  20. Dagens oreglerade banker förespråkar den devisen att man får göra vad som helst med pengar, så länge man tjänar på det. Går det åt skogen…shit happens…!
    Då måste någon annan sopa upp efter en, det kvittar vem, eftersom allt är frivilligt…
    och banker är inga städföretag…

    Kristian Grönqvist

    7 februari 2010 at 20:09

  21. Niclas: Ja det var en ny distinktion för mig, men varför inte.

    Marcus

    7 februari 2010 at 20:40

  22. Harald, att problematisera så ordentligt är ett bra sätt att tysta hela resonemanget. Vi sysslar med mycket vi inte har full kontroll över i många olika sammanhang. Varför måste bra föräldrar bestraffas? Varför inte utveckla tanken om att hjälpa istället?

    Liberalism klarar inte av resonemang kring arv. Inte om liberalismens tegelstenar skall vara vägledande.

    saku

    7 februari 2010 at 22:24

  23. Det är alltid något som bestämmer över en, antingen det är politiker, ens grundläggande behov eller grupptryck eller något annat. Ibland uttalar sig liberaler som om självaste matbehovet skulle vara frivilligt! Om man tar sig an frihetsbegreppet med mer ödmjukhet i debatten, skulle det bli intressant. Även för någon som ser vänsteralternativ som en mer realistisk lösning, om man nu är ute efter ”frihet” för så stor andel av jordens levande som möjligt. (Det är här varje liberal ekonom troligen förklarar hur ekonomin ska rädda friheten, men som Isobel sa så kanske inte marknaden behöver vara mittpunkten? Inte heller om man vill övertyga sådana som mig.)

    Camilla

    7 februari 2010 at 22:41

  24. Innan man kan njuta av friheten måste de basala behoven vara tillgodosedda, vilket de inte är för några miljarder människor. Vad är friheten värd om man måste prostituera sig för att skaffa mat åt sina barn? Ett samhälle vars enda uppgift är att skydda äganderätten kan behöva kränka den (distributiv rättvisa) för att omfördela resurser, vilkas syfte också är att dämpa den sociala oro (revolution, rån, stöld och våld) som stora sociala klyftor kan generera.

    Anonym

    7 februari 2010 at 22:53

  25. Liberalism som autonomi får mig att tänka på vad nyligen skrev om republikanism där just medborgarnas autonomi är målet.

    http://bjornaxen.wordpress.com/2010/02/01/ar-jag-republikan/

    Björn Axén

    8 februari 2010 at 0:29

  26. Kristian Grönqvist: Jag håller med om att folk kallar vad som helst för ”liberalism”, men det betyder inte att de har rätt. Närmare bestämt har den som hävdar att det är ”liberalt” att man får göra vad man vill, även om det skadar andra, helt enkelt fel. ”Man får göra vad man vill, *så länge* det inte skadar andra”, ska det vara. Så om bankerna tillämpar principen att ”Går det åt skogen…shit happens…! Då måste någon annan sopa upp efter en”, så de inte liberala.

    David Bergkvist

    8 februari 2010 at 13:18

  27. Det är väl detta: ”Som jag ser det möjliggör marknaden en effektiv resursallokering i de flesta fall, vilket ger ett eftersträvansvärt välstånd” – som är den springande punkten och den stora trätan. Ledande ekonomiska teoretiker menar just att så inte är fallet – eller rättare sagt: pendeln har svängt från ”låt-gå” principen (ex: Friedman) när vi kommer till marknaden (där resursallokeringen sköts optimalt via den osynliga handen) till en ekonomisk princip om handlar om stakeholderism (ex: Freeman) och insikten om att de antaganden som den neoklassiska ekonomiska teorin har gjort under århundraden inte har något empiriskt stöd.

    heiti ernits

    8 februari 2010 at 16:11

  28. heiti

    Pendeln svänger hit och dit, det intressanta är vad forskningen säger. Det råder bland ekonomiska EMPIRIKER inget tvivel om att marknadsekonomin skapar välstånd.

    Gustaf

    8 februari 2010 at 16:21

  29. Gustaf:

    Jag kanske var otydlig – men jag attackerade aldrig marknadsekonomin i sig. Utan de olika teorierka kring hur marknadsekonomin konstitueras: Stakeholder vs Shareholderperspektiv. Marknadsekonomin kan skapa välfärd – och har skapat välfärd i delar av värden, speciellt om det råder en symbios mellan government och ”den privata näringen” – där Sverige kanske kan tjäna som ett bra exempel. Det jag syftar på (och som det finns gott om ekonomisk forskning kring) är det faktum att marknaden inte är så himla effektiv när vi kommer till resursallokering (speciellt inte en laissz-faire marknad á Friedman och som har sin teoretiska bas inom den neoklassiska chicagoskolan) och dessutom har vi alldeles för dåliga instrument för att mäta välfärd (och vad välfärd är). Tillväxt mätt i BNP är ett trubbigt och orättvist mått på välfärd — ex ekonomen Herman Daly menar att mycket av det som vi kallar för ekonomisk tillväxt egentligen är o-ekonomisk tillväxt: förstörd miljö eller krig kan tillsynes ge postiva ekonomiska siffor, men sett långsiktigt och ur ett helhetsperspektiv är det dåligt för samhället i stort.

    Heiti Ernits

    8 februari 2010 at 16:45

  30. ”Vad är friheten värd om man måste prostituera sig för att skaffa mat åt sina barn?”

    En hel del, uppenbarligen. Vore prostitution förbjudet i en sådan situation skulle ju barnen svälta ihjäl.

    Baphomet

    8 februari 2010 at 16:56

  31. Gustav:

    …sen kanske Sverigeexemplet inte var så lyckat. Vi måste alltid ta hänsyn till vad aktörerna (vare sig det handlar om stater, företag eller enskilda individer (och relationer de emellan) – eller ett aggregat av dessa) genererar för effekter. Det vill säga: Vi måste ställa oss frågan: Vad har skapat Sveriges ”välfärd”? Det är ett ganska beklämmande faktum att ex: Jönköping under andra världskriget exporterade mer malm till Tyskland under några få år, än vad som sammanlagt hade utvunnits under 250 år. #Taberg

    heiti ernits

    8 februari 2010 at 17:06

  32. Bathomet:

    ”En hel del, uppenbarligen. Vore prostitution förbjudet i en sådan situation skulle ju barnen svälta ihjäl.”

    Någon barmhärtighet eller imperativ att av plikt bry sig om de svaga tycks inte denna frihet implicera. Endast en negativ frihet – att slippa ta ansvar. Således ett starkt skäl att avvisa denna.

    Anonym

    8 februari 2010 at 20:01

  33. Heiti

    Du är bra på att svänga dig med komplicerade ord, men bakom dem finns inte så mycket djup som du själv tror. Stakeholders – det var lite lösa idéer som var inne för tio-femton år sedan och som ingen seriös person längre talar om. Och vem tror längre på att tillväxt ska bekämpas?

    Gustaf

    8 februari 2010 at 20:22

  34. Anonym:

    Baphomets uttalande säger att omvärlden inte bör bestraffa ”de svaga”. Ur detta drar du slutsatsen att Baphomet anser att omvärlden inte har någon plikt att hjälpa ”de svaga”. Det tycker jag är en ganska märklig slutsats.

    David Bergkvist

    8 februari 2010 at 21:01

  35. David:

    Om man ser prostitution som den enda räddningen undan undernäring och svält till döds, så vore det en inskränkning i friheten att förbjuda denna. Ingen har dock tala om föbud. Den fånigt liberala cynismen att undvika att tala om solidaritet, utan i stället proklamera den okränkbara rätten att av överlevnadsskäl tvingas till att låta kränka sin integritet är dock lustig. Liberalismen hade varit mer attraktiv om den påbjudit omsorg om utsatta – inte ”hjälpa” genom att sätta på dem.

    Anonym

    8 februari 2010 at 21:50

  36. mkt bra formulerat.

    saku

    8 februari 2010 at 22:33

  37. Anonym:

    Varifrån har du fått din uppfattning om vad liberalismen påbjuder?

    Om jag träffade på någon person som var i behov av pengar för att ge sina barn mat, och därför erbjöd mig att köpa sex så skulle jag göra moterbjudandet att denne kan få pengar av mig helt gratis utan krav på motprestation. Och om någon tredje person såg detta och utbrast ”Va! Så får du ju inte göra — du måste ju sätta på de utsatta!” så skulle det vara denne tredje person, inte jag, som vore oliberal.

    David Bergkvist

    8 februari 2010 at 22:34

  38. Gustav:

    Jag ber först om ursäkt att jag svänger mig med fikonspråk. Det kanske var ”lösa idéer” för 10-15 år sedan – men nu är det en etablerad paradigm inom ekonomin: både som realpraktik (stort i bland annat England) och som aktuell ekonomisk teori (som lärs ut på ex: handels där jag studerar). Det är det nya stora. Några ledande ekonomer har till och med jämfört denna paradigm med den ”Kopernikanska revolutionen”.

    Läs gärna dessa (tyvärr lite långa) texter:

    http://heiti.blogspot.com/2010/02/stravan-efter-realistisk-ekonomi.html

    http://heiti.blogspot.com/2010/02/stakeholderism-del-ii.html

    heiti ernits

    9 februari 2010 at 8:57

  39. Jag vill igen påminna om att marknaden inte är en garant för att individen har ett privat ägande som ger den eftersträvansvärda ekonomiska friheten. Snarare, att förlita sig på ”marknadens” allokering av resurser (vilken ”marknad” förresten? Aktiemarknaden? Arbetsmarknaden?) innebär att vissa får/tar massor av privat egendom och andra får i princip ingenting. Ingenting, dvs fattigdom, kan beskrivas som den personliga frihetens kollaps. Helt plötsligt är ens valmöjligheter rejält begränsade och den enda målet är att försörja sig. Är detta frihet? Menar man allvar med frihet för alla så gäller det att folk inte blir fattiga eller ens riskerar att bli fattiga.
    Att lagstadga en ovillkorad medborgarlön, ur händerna på klåfingriga politiker, det är de enklaste sättet att trygga folks grundläggande försörjning.

    Nymnchen

    9 februari 2010 at 22:04

  40. Autonomi betyder, även om du är fattig och har få reella valmöjligheter, att du har rätt att använda de valmöjligheter du trots allt har.

    Och eftersom det effektivaste sättet att öka värdet på t ex sitt arbete är att byta det med andra, så är friheten att byta bland det mest värdefulla som finns för den som är fattig. Mer värdefullt än för den som är rik.

    För friheten att byta det lilla man har gör så att man får mer, och därmed också fler reella valmöjligheter.

    Så att anföra folks fattigdom som skäl till att begränsa friheten att byta blir väldigt konstigt.

    ”Marknad” är något emergent, precis som ”samtal” eller ”flört”. Om autonoma människor vill byta något med varandra så uppstår det vi kallar marknad. Kärnpunkten är att två människor fann att de bägge kunde glädjas av ett byte.

    Och vare sig flörten, samtalet eller bytet drabbar tredje person. Det är personerna som utför bytet som berikas av det. Det blir därför också konstigt att anföra omsorg om tredje man som skäl till varför friheten att byta med varandra bör begränsas.

    Ola Berg

    11 februari 2010 at 14:46

  41. ”Att lagstadga en ovillkorad medborgarlön, ur händerna på klåfingriga politiker, det är de enklaste sättet att trygga folks grundläggande försörjning.”

    @Nymchen: Och ur vems händer tänkte du att medborgarna skulle tilltvinga sig den lagstadgade ovillkorade medborgarlönen?

    Ola Berg

    11 februari 2010 at 14:47

  42. Ola: En sådan tillfällighet att signaturen erobwen svarade på din (retoriska) fråga bara 50 minuter innan du ställde den. I den parallella tråden ”Medborgarlön bör tas på allvar” (väl synlig i listan med ”Senaste kommentarer”) skrev han:

    ”I princip finns det två sätt att finansiera en medborgarlön på:

    1. Skatt på arbete.
    2. Skatt på naturresurser.

    Jag menar på att det är alternativ nummer 2 som är vägen framåt för den här frågan, eftersom man då inte ”tvingar någon att arbeta åt någon annan”. Jag kallar detta för ”naturresursdelning”, och skriver om detta på min blogg under denna rubrik:

    http://robertwensman.wordpress.com/

    David Bergkvist

    11 februari 2010 at 14:54

  43. Ola:
    Här finns också viktiga tankar om medborgarlön

    http://www.basicincome.org/bien/aboutbasicincome.html

    En tanke jag slås av är att väldigt många borgerliga debattörer (inkl blogginnehavaren) verkar jämställa frihet med valfrihet i konsumtion. Jag vill påminna om att konsumtion är ett medel för att uppnå mål, och inte mål i sig. Frihet i den sanna bemärkelsen innebär att man ska kunna välja sina mål i livet (personliga, politiska, sociala, professionella).
    Nöjer man sig med att välja elbolag, vårdgivare och bilmärke, tycker man att det är definitionen av ett fritt samhälle, då har man sannerligen låga ambitioner med sin så kallade frihet.
    Därför blir snacket om att man tar folks frihet ifrån dem när man tar ut skatt löjligt, (och speciellt löjligt när gnället kommer från människor som anser att man tar tex deras ”frihet” att välja mellan Audi och BMW ifrån dem), om man samtidigt ser till att alla har sina grundläggande behov tryggade.

    Jag är inte alls principiell konsumtionsmotståndare, jag menar bara att vi har blivit indoktrinerade sedan barnsben om att konsumtion (av tex snabba röda bilar utan tak på tomma vägar) skulle vara synonymt med frihet. Och att det bara är genom konsumtion vi uppnår frihet. Så är det ju naturligtvis inte. Men det har lagts ner väldigt mycket resurser på att försöka få oss att tro det.

    Nymnchen

    11 februari 2010 at 22:51

  44. […] kan göra världen ’bättre och bättre dag för dag’”. Också Niclas på Nonicoclolasos sällar sig till pessimismen – och poängterar dessutom att det föreligger en spänning […]


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: