Nonicoclolasos

Står svenska akademiker till vänster eller höger?

Amerikanska studier tyder på att akademiker är relativt vänsterinriktade, med amerikanska mått mätt, jämfört med befolkningen i stort. Det verkar inte stämma in på svenska samhällsvetare som helhet: tvärtom finns en viss borgerlig övervikt bland dem, även om det finns stora skillnader ämnena emellan. Detta visas i en ny studie av mig, Henrik Jordahl och Lotta Stern, ”The Political Opinions of Swedish Social Scientists”, som just har publicerats i Finnish Economic Papers. Denna fråga kan vara viktig att studera om man tror att det finns ett samband mellan akademikers politiska uppfattningar och hur de påverkar studenter, media och beslutsfattare.

Närmare bestämt genomförde vi för några år sedan en webbenkät av forskare och lärare vid svenska universitet och högskolor. För att karakterisera politiska uppfattningar frågade vi bl.a. om partisympatier och vänster-högeridentifikation. Här presenterar jag några av resultaten, men det finns betydligt mer i uppsatsen och i ett Online Supplement. Det går förstås också bra att kontakta någon av oss tre författare vid frågor.

Partisympatier

Den fråga som ställdes var:

Även om man inte håller med ett parti i alla frågor kanske man känner större sympati för ett visst parti än för andra. Vilket parti sympatiserar du mest med?

I figuren redovisas svaren fördelade på de två politiska blocken:

Man kan dela in ämnena i tre grupper: högerämnen (företagsekonomi, nationalekonomi, juridik), mittämnen med viss vänsterinriktning (ekonomisk historia och statsvetenskap) och vänsterämnen (genusvetenskap och sociologi). Det finns tre gånger så många företagsekonomer med sympatier för Alliansen som för de rödgröna, medan det finns fem gånger så många sociologer som stödjer de rödgröna jämfört med Alliansen. Folkpartiet är större än Moderaterna i alla ämnen. Socialdemokraterna är bara största parti för statsvetarna. Störst parti bland sociologer är Vänsterpartiet. (För mer detaljer om partifördelning, se Table C1 i Online Supplement.)

Vänster-högeridentifikation

Den fråga som ställdes var:

I politiken talar man ibland om vänster och höger. Var skulle du placera dig på en skala mellan 1 och 10, där 1 står för vänster och 10 för höger?

I tabellen redovisas svaren per ämne, med genomsnitt (och standardavvikelse):

Mönstret är, som synes, i stora drag detsamma som för partisympatierna ovan.

Inflytande

Vi undersökte också hur de politiska uppfattningarna såg ut hos dem med störst inflytande, genom läroboksförfattande, deltagande i etermedia samt deltagande i offentliga utredningar. När det gäller den sista aktiviteten finner vi följande:

There is however a connection between active participation in government commissions and sympathies for the Social Democratic Party, the party forming the government 1994−2006. The Social Democratic Party is the most sympathized-with party among the most active scholars, with sympathies being 13.3 percentage units higher than in the least active group.

Det är kanske inte helt förvånande att socialdemokratiska regeringar i relativt hög grad placerar socialdemokratiska akademiker i statliga utredningar, men det förtjänar ändå att påpekas.

Slutsats

Våra resultat sammanfattas på följande vis:

We find that Swedish social scientists in seven disciplines can generally be classified as leaning slightly right on the whole. It turns out that 51.5 percent support the right bloc compared to 41.0 percent for the left bloc (a right-left ratio of 1.3), to be compared with 1.1 in the electorate in general. Behind these aggregate shares, we find a left-right divide. The most left-leaning discipline is sociology, where the left bloc achieves more than 5 times more support than the right bloc and where the Left Party is also the biggest party. The second most left-leaning discipline is gender studies. The most right-leaning discipline is business administration, where the right bloc achieves more than three times more support than the left bloc and where the Liberal Party is the most preferred. Economics and law are the second- and third-most right-leaning disciplines. When it comes to policy issues, the general picture – confirming the one stemming from party sympathies – is that scholars in business administration, economics, and law tend to favor reforms of the right whereas especially scholars in gender studies and sociology tend to favor reforms of the left – but the desire to change the status quo is weak overall.

En vidare fråga är om dessa resultat är problematiska eller ej. Finns det t.ex. nackdelar med att studenter i företagsekonomi, nationalekonomi och juridik har lärare som i relativt hög grad har borgerliga sympatier och med att studenter i socologi och genusvetenskap har lärare som i relativt hög grad har vänstersympatier? Det beror förstås på en rad faktorer, bl.a. om föreläsare låter politiska värderingar prägla undervisningen, vilket inte är säkert, och om studenter, i de fall föreläsare blir politiska, låter sig påverkas därav.

Addendum: Se även vår artikel ”Var står svenska samhällsvetare politiskt?” i Ekonomisk Debatt, som sammanfattar en del av resultaten på svenska.

Written by Niclas Berggren

8 februari 2010 den 7:32

101 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Mycket intressant Niclas, bra arbete, detta är ju frågor som t ex mycket ofta uppkommer kring kaffeborden! På frågan om dessa resultat är problematiska, så är mitt korta svar Ja.

    En möjlig invändning som talar mot ert huvudresultat (att svenska samhällsvetare om något står till höger om den allmänna opinionen) är att ni inte tagit med ett antal samhällsvetenskapliga discipliner, såsom antropologi, kulturgeografi, mediavetenskap, psykologi och socialt arbete. Min gissning är att det i samtliga av dessa discipliner finns en vänstermajoritet, vilket i så fall kanske även skulle förändra den totala majoriteten.

    Att svenska akademiker inte står tydligt till vänster som i USA tror jag ganska väl kan förklaras av en enkel modell där graden av höger för en individ är en positiv funktion av hur långt till höger andra i genomsnitt står samt en funktion av självständigt tänkande oberoende av vad andra anser, där för akademiker som tränats i självständigt tänkande denna funktion är relativt viktigare än den förra.

    Prediktionen av en sådan modell är alltså att akademikers åsikter varierar mindre mellan länder än för andra medborgare.

    Olof Johansson-Stenman

    8 februari 2010 at 8:41

  2. Olof: Din invändning är i högsta grad relevant, och vi försöker uttrycka oss försiktigt i artikeln. Det vi visar är att det förelåg en övervikt för de borgerliga i de discipliner vi undersöker och, närmare bestämt, bland de forskare och lärare som valde att delta i vår undersökning. Därför är det på ett sätt mer intressant att studera skillnaderna mellan disciplinerna. Jag blev själv förvånad över hur stora de tycks vara.

    Jag tror också att det ligger en hel del i ditt andra resonemang: vi berör det faktiskt helt kort i uppsatsen. En svensk genomsnittlig nationalekonom kan ligga nära en amerikansk genomsnittlig nationalekonom på den politiska skalan: i Sverige hamnar denne något till höger, i USA något till vänster, när man jämför med den genomsnittliga väljaren i respektive land.

    nonicoclolasos

    8 februari 2010 at 8:46

  3. Jag måste erkänna att jag känner mig rätt ensam som liberal på Pol. Kand. i Uppsala. När man talar med kursare får man intrycket av att de flesta är miljöpartister men det finns även ett par socialdemokrater på programmet.

    Automagical

    8 februari 2010 at 8:57

  4. Automagical: Det vore onekligen också intressant att studera studenters politiska uppfattningar och hur de skiljer sig åt mellan olika ämnen och program. Inte minst vore det, mot bakgrund av våra resultat ovan, intressant att se om studenter i sociologi blir mer vänsterinriktade, och om studenter i företagsekonomi blir mer högerinriktade, under studiernas gång.

    nonicoclolasos

    8 februari 2010 at 8:59

  5. Ni har inga data om naturvetare?

    Petter

    8 februari 2010 at 9:42

  6. Petter: Nej, vi avgränsade oss till ovan nämnda sju samhällsvetenskapliga ämnen. Vår motivering:

    ”As for the choice of disciplines, we restrict ourselves to the social sciences and do not include e.g. the natural sciences or the humanities. The reason is that we are interested in disciplines that are relevant to policy-making, in the sense that they deal with socially relevant matters which frequently form the basis for political opinions and decisions. On the basis of this criterion of policy relevance, we also exclude some social sciences, most notably cultural geography, psychology, and social anthropology. When we speak of social scientists, we refer to the seven disciplines included in this study.”

    nonicoclolasos

    8 februari 2010 at 9:45

  7. Mycket intressant Niclas. Det stämmer med alla mina fördomar! :-)

    Jag hade uppskattat en lite noggrannare mätning än ”höger-vänster”. T.ex. de två skalorna i the political compass (dvs social och ekonomisk frihet). Men jag förstår samtidigt varför ni valde att inte göra det då det kan anses vinklat och inte finns några riktigt väletablerad skalor.

    Men som sagt, mycket intressant och relevant!

    Marcus Linder

    8 februari 2010 at 9:52

  8. Marcus: Jag håller med om att det vore intressant med mer djuplodande frågor – denna fråga tog vi med för att kunna jämföra med Valundersökningen – men jag kan oblygt rekommendera själva uppsatsen, i vilken vi också redovisar svar på olika policyfrågor. Jag tog av utrymmesskäl inte med dem i detta redan långa blogginlägg. Där ser man lite mer detaljerade skillnader mellan ämnena.

    Jag trodde själv inte att nationalekonomer var så pass borgerliga, för att nämna ett resultat som inte stämde så väl med mina fördomar. :-)

    nonicoclolasos

    8 februari 2010 at 9:56

  9. Jag är inte alls förvånad över nek-resultatet. Jag tycker alla jag pratar med i nek är folkpartister!

    Om du ska undersöka hur studenternas politiska värderingar har förändrats måste du kontrollera för den allmänna samhällsförändringen i politiska uppfattningar. Studenter kan byta uppfattningar av andra skäl än att ha en föreläsare som är höger eller vänster. Men det har du säkert redan tänkt på.

    Nek:are

    8 februari 2010 at 10:52

  10. Det enda som förvånar mig lite är att det inte är större vänsterövervikt i ämnet ekonomisk historia än vad ni mätt upp.

    Marcus

    8 februari 2010 at 10:56

  11. Marcus: Det är folkpartiets förtjänst. Övriga allianspartier hade inte mycket stöd bland ekonom-historiker. Siffrorna för ekonomisk historia:

    Kd 0%
    M 6,3%
    C 1,6%
    Fp 23,4%
    S 20,3%
    V 12,4%
    Mp 7,8%

    Nek:are: Antagligen beror min känsla av att nationalekonomer är något mer vänsterorienterade än de faktiskt tycks vara på att jag själv står ovanligt långt till höger. Vidare har jag/vi i dagsläget inte planerat någon ny studie av studenter, men visst vore en sådan spännande. Givetvis måste man kontrollera för andra faktorer om man genomför en sådan.

    nonicoclolasos

    8 februari 2010 at 11:00

  12. Men är de kristna? Det måste du ju rimligen ha frågat.

    Peter

    8 februari 2010 at 11:19

  13. Peter: Mycket riktigt har vi frågat om religiösa uppfattningar, men vi redovisar inte dem i uppsatsen. Man kan inte få in allt.

    Här återfinns vår enkät.

    nonicoclolasos

    8 februari 2010 at 11:22

  14. Hur ser siffrorna ut bland Nekare mellan partierna? Schablonbilden är ju att alla innest inne är folkpartister och den verkar ju inte vara helt fel…

    Olof Johansson-Stenman

    8 februari 2010 at 13:15

  15. Olof: Så här ser siffrorna ut för nationalekonomer:

    Kd 3,3%
    M 20,4%
    C 1,8%
    Fp 27,2%
    S 18,1%
    V 2,9%
    Mp 5,8%

    Folkpartiet ligger onekligen bra till!

    nonicoclolasos

    8 februari 2010 at 13:17

  16. Jag håller på genusvetarna. De är ju näst minst benägna att sympatisera med de rödgröna (endast företagsekonomerna är mindre benägna att göra detta), *och* minst benägna att sympatisera med alliansen.

    David Bergkvist

    8 februari 2010 at 13:33

  17. David: 33,3% av genusvetarna sympatiserade mest med Feministiskt initiativ. Jag vet inte om det tilltalar dig.

    nonicoclolasos

    8 februari 2010 at 13:35

  18. Dvs, en tredjedel sympatiserar med något riksdagsparti och en tredjedel sympatiserar med FI. Vad sympatiserar den sista tredjedelen med? Inget parti alls?

    Finns det någon annan grupp som har högre andel som svarat ”inget”?

    David Bergkvist

    8 februari 2010 at 13:49

  19. David: Bland genusvetarna svarade 18,0% att de inte sympatiserar mest med något parti och 12,8% att de inte visste eller inte ville uppge det.

    nonicoclolasos

    8 februari 2010 at 13:53

  20. Sedan studien gjordes har jagg då oc då bett vänner rangordna ämnena FEK, NEK, statvet och sociologi från höger till vänster. Ordningen blir alltid densamma, och överensstämmer med era resultat.

    ibland stämmer alltså fördomar :-)

    Bergh

    8 februari 2010 at 18:25

  21. Vad det egentligen för skillnad på en föreställning och fördom.
    En fördom som är riktig är väl med nödvändighet en välgrundad föreställning.

    Jag har en föreställning om att ovanstående diagram har en god överensstämmelse med de psykologiska arketyperna enligt ”Big Five” och att dessa i hög grad styrs av gener,signalsubstanser, synapser mm.

    Men jag får inte ihop procentsummorna. Inte kan väl 67 % av Genusvetarna rösta på Fi.

    Anders B Westin

    8 februari 2010 at 19:34

  22. Anders: Här redovisar vi bara dem som stöder något av partierna i de två blocken. Det finns också övriga partier, bl.a. FI (som 33,3% av genusvetarna sympatiserade mest med), samt svarsalternativen Inget parti respektive Vet ej/vill ej svara.

    nonicoclolasos

    8 februari 2010 at 19:45

  23. Men vad är det som skulle vara konstigt med de här resultaten? Problemet som jag ser det är inte att många ekonomer är blå, utan att samtalet är strängt uppdelat och att man på det sättet missar en hel del intressant utveckling. Som Niclas borde väl egentligen med sitt intresse för människan haft en bekantskapskrets fylld av vänsterröstande socionomer? Men sådana är svåra att hitta där man talar om pengar mest:) Och det är ju inget underligt med det. Kanske kvotering vore något?:)

    Camilla

    8 februari 2010 at 21:01

  24. Camilla: Notera att en av mina medförfattare till denna studie är sociolog. Jag har en brokig vänkrets!

    nonicoclolasos

    8 februari 2010 at 21:04

  25. En katt bland hermeliner. Men röstar han/hon vänster? Annars är det en katt bland hermeliner i alla fall. Alltså ett undantag som inte räknas:)

    Camilla

    8 februari 2010 at 21:13

  26. Spännande Niclas. Men varför har ni inte tagit med de ”mjuka” värdena. Jag tänker på pedagogik och psykologi. (mina tassemarker). Det är ändå grupper som påverkar människan som människa så att säga.

    Mary

    9 februari 2010 at 7:52

  27. Känner inte igen mig i att ”ek.hist” skulle var ”vänster” mer än ex nek, om man nu inte räknar folkpartiet som klassisk vänster.

    Nek.are känns enligt min uppfattning dock ofta som kantiga ”sossar”, så angiven siffra på 18,8 känns väl mycket i underkant.

    Som ek.histare/nek som inte är ”vänster” känns detta bara som ett vanligt trivialt nek-påhopp, där man fint nog sätter sig själv mer till höger på en påhittad politisk skala. Grattis!

    ek.hist

    9 februari 2010 at 8:18

  28. Mary: Det hade varit intressant att studera även de ämnena, men vi var tvungna att begränsa oss på något sätt, av resursskäl. För ett försök till motivering, se här.

    ek.hist: Jag beklagar om du ser vår studie som ett påhopp: det är den verkligen inte avsedd att vara. Vi försöker bara redovisa våra resultat, som vi fann dem. Notera förresten att vi bl.a. fann att fp var största parti bland ekonom-historiker.

    nonicoclolasos

    9 februari 2010 at 8:34

  29. Jag tycker att även formen och strukturen och ämnets inneboende logik och dess logistik kommer att forma strukturanalysen mer än vad vänster och högerskalan anger vilket är en trubbig måttstock på preferens.
    Attityd,kommunikativ, logisk, preferens avgör om man tycker att vissa utsagor är starkare ,eller mer plausibla än andra utsagor.För en akademiker är styrkan i logiken och strukturen det viktigaste annars blir forskningsunderlaget svajigt och närmar sig en trossats allternativt sektbeteende!

    Thomas Holm

    9 februari 2010 at 9:00

  30. Studien är ett stickprov i tiden. Skulle vara intressant med succesiva uppföljningar. Jag vill minnas att journalisthögskolan i Gbg gjorde något liknande för ett antal år sedan vad avser journalisternas politiska hemvist. Även där skulle en uppdatering säg vart femte år vara intressant för att i ett kortare perspektiv se vilka som har makten över våra åsikter.

    Hans Holst

    9 februari 2010 at 9:43

  31. Hans: Du har helt rätt i att en tidsserie vore att föredra. Tyvärr har vi inte resurser för det. Vi skriver, apropå journalister, följande i en fotnot i uppsatsen:

    ”A study by Asp (2006) indicates that among Swedish journalists (who, like academics, in many cases may be seen as potentially influential intellectuals), the share of support for the left bloc among those who support one of the seven main parties is 67 percent, whereas the corresponding share of support for the right bloc is 33 percent (in late 2005 and based on the question “Which party do you like best today?”). This is a major difference compared to the academics in our study, keeping in mind the slightly different party sympathy question. With Asp’s way of counting, the share of support for the left bloc among those of our social scientists who support one of the seven main parties is 44 percent, whereas the corresponding share of support for the right bloc is 56 percent. Among journalists, the right/left ratio is 0.5, and among our social scientists, it is 1.3.”

    nonicoclolasos

    9 februari 2010 at 9:45

  32. ”the number of replies
    was 1,512, which gives a total response rate of
    35.2 percent”

    Vilket sedan i fotnot 8, s78 backas upp av att det finns andra studier med ännu lägre svarsfrekevens?

    tja, vad säger man.
    Grattis än en gång till att nationalekonomi inte kom till vänster på skalan.
    Quod erat demonstrandum

    ek.hist

    9 februari 2010 at 10:16

  33. Hur ser du på bortfallet som ni har haft i er undersökning? Kan man dra de generella slutsatser ni gör ändå?

    Jonas V

    9 februari 2010 at 10:21

  34. ek.hist och Jonas V: Bortfall är alltid problematiska. Vår svarsfrekvens ligger dock i linje med andra, jämförbara studiers svarsfrekvenser. I vårt supplement, appendix A, genomför vi också en bortfallsanalys, som vi tycker ger stöd åt våra slutsatser.

    nonicoclolasos

    9 februari 2010 at 10:24

  35. Nu har jag inte läst er studie i helhet och vet inte om ni har tittat på detta, men finns det inte en tydlig generationsskillnad i resultaten? Jag uppfattar de flesta mer seniora professorer i nationalekonomi som socialdemokrater. Bortsett från de på Handels kanske.

    nek:are

    9 februari 2010 at 10:52

  36. nek:are: I vårt supplement genomför vi, i Appendix D, en logitanalys i vilken vi har med akademisk position och ålder. I den mest fullödiga specifikationen finner vi ingen statistiskt signifikant effekt av ålder och ett statistiskt signifikant resultat vad gäller akademisk position: att doktorander står mer till höger än disputerade forskare.

    nonicoclolasos

    9 februari 2010 at 11:28

  37. Jag har en fråga metodiken: det ni mäter är till viss del den personens subjektiva uppfattning, inte den faktiska. Finns det inte en risk att undersökningsresultatet har förvrängts därför att svaren inte är objektiva och att personen i verkligheten står längre till höger eller vänster än vad de uppger?

    Lars G

    9 februari 2010 at 11:30

  38. Lars: För att försöka minimera sådana problem har vi tre olika ”metoder” för att försöka identifiera politisk uppfattning: partisympatier, egen identifiering på vänster-höger-skalan samt åsikter i olika policyfrågor. De senare skriver jag av utrymmesskäl inte om i detta blogginlägg, men det går att hitta de resultaten i uppsatsen.

    Eftersom svaren pekar i samma riktning för samtliga tre ”metoder” tror jag risken för felrapportering är låg.

    nonicoclolasos

    9 februari 2010 at 11:33

  39. Tänkte på denna studien när jag läste Lundagård nyss. Där frågade man en nationalekonom och en annan snubbe om man skulle tillåta reklam i läroböcker. Nationalekonomen Pontus svarade JA, andra snubben (som höll på med arbetsmiljö tror jag det var) NEJ. He he. Typiskt höger att svara JA på en sådan fråga eller?

    Sebastian

    9 februari 2010 at 12:30

  40. Lars G: eh, vad är min objektiva politiska uppfattning? Hur mäter du det? Finns det någonstans i hjärnan du kan mäta om jag verkligen är moderat eller socialdemokrat?

    Däremot kan man tänka sig att folk svarar strategiskt på frågan (t.ex. som att en individ kan vara mindre benägen att uppge SD som alternativ i en opinionsundersökning än i ett val, av skäl att man inte känner sig ”social bekväm” med att stödja SD). Jag kan se detta som ett problem i denna studien, då jag (om jag inte minns fel) minns att bakgrundsfrågorna var problematiskt detaljerade (jag undvek att svara på enkäten just därför att jag insåg att det skulle lätt gå att identifiera mig som individ utifrån de bakgrundsfrågor man ombads besvara, och sådana enkäter ogillar jag av principiella skäl).

    KM

    9 februari 2010 at 12:56

  41. KM: Det föreligger en avvägning när man utformar en enkät av detta slag mellan önskan att garantera anonymitet och önskan att kontrollera för olika bakgrundsvariabler. Vi försökte tänka på den förra aspekten och krävde t.ex. inte att man skulle ange kön eller exakt ålder. Jag hoppas och tror att få upplevde enkäten som problematisk pga. oro över att vi skulle kunna identifiera de svarande. Givetvis utlovade vi också anonymitet: att vi aldrig, ens om vi hade kunskap om vad en viss individ svarade, skulle ange detta för andra.

    nonicoclolasos

    9 februari 2010 at 12:59

  42. Som naturvetare blir jag lite beklämd över att det i Sverige återigen anses att vi inte ses som ”beslutsmässiga” trots att det finns en hög med naturvetare som bestämmer… Det klart, det är ju inte Tyskland eller Storbritannien där den som styr kan vara doktor i kemi och bli respekterad för sina åsikter.

    Om man ser till civilinjengörerna och läkarna är ju dessa klart involverade i politiken, våra mål med samhället och liknande. Och då har jag inte ens tittat åt livsmedels- och kemtekniksektorn. Jag undrar om civ.ing är lika Alliansvänner som jag tror – mer än 65% i min bekantskapskrets och universitet iaf…

    Men det ser intressant ut onekligen. Fick ni någon förklaring till varför 65% inte ville vara delaktiga i enkäten?

    åsa

    9 februari 2010 at 14:01

  43. Hej, Tack för en intressant studie och resultat.Jag beklagar som föregående person med avsaknad för andra fakulteter som naturvetare, teknister och språk.
    Jag reagerar också på avsakanden av Sverigedemokraterna bland partierna och beskrivningen av partierna. t.ex. Beskrivningen av Centerpartiet som ett ”centrist party” och inte socialliberalt med miljöinriktning känns missvisande. Hade det inte varit lämpligt att använda partiernas egna och aktuella beskrivningar av sina partier än en mer historisk beskrivning?
    hälsn Sara

    Sara

    9 februari 2010 at 14:31

  44. Ja, kompletterande studier eller en enskild större för att kartlägga politiska åsikter hos akademiker överlag hade varit mycket intressant att se, även om avgränsningar förstås ofta är nödvändiga och resultaten intressanta även om den inte riktigt kan säga så mycket om svenska akademiker överlag. Bra gjort, hur som helst.

    Det beror förstås på en rad faktorer, bl.a. om föreläsare låter politiska värderingar prägla undervisningen

    Jag minns när jag läste engelska i Göteborg för några år sedan och inom en vecka a) hade en föreläsning om det brittiska skolsystemet som till stor del gick ut på att förklara hur hemsk Thatcher var och b) fick uppgifter formulerade som ”George W. Bush would probably spell it”, där fel svar skulle markeras. Jag är ingen större anhängare av vare sig Thatcher eller Bush, men det var ändå rätt tröttsamt.

    //JJ

    Johan

    9 februari 2010 at 15:05

  45. Hur såg bortfallet ut? (och hur analyserade du det?) Vad jag förstår var det bara 35% som svarade?

    evaberglund

    9 februari 2010 at 15:22

  46. Det finns såvitt jag vet endast en riktigt bra statistisk metod för att handskas med bortfall och det är att bygga ett konfidensintervall kring det skattade medelvärdet som inkluderar alla individer i bortfallet och där alla dessa antingen förutsätts ha sympatier för alternativet ifråga i skattningen, resp ingen av dem.

    Då erhåller man sannolikt ett så brett konfidensintervall att det framgår att en opinionsundersökning med 65% bortfall är fullständigt meningslös att publicera och analysera (på annat sätt än att fråga sig varför bortfallet blev så stort).

    /BR

    BR

    9 februari 2010 at 15:40

  47. Jag tittade i appendixet som var länkat som svar på någon annan blogg.

    Där framgår att det inte var någon skillnad på dem som svarat direkt och dem som svarat efter en påminnelse. Problemet kvarstår dock eftersom det är mycket troligt att många inte VILLE svara alls eftersom undersökningen rörde något så pass känsligt som partisympatier.

    Dessutom framgår i appendixet att av dessa 35% som svarat så var det mellan 16% och 30% av individerna på de olika institutionerna som inte ”hade någon” eller ville ”uppge någon” partisympati.

    evaberglund

    9 februari 2010 at 15:48

  48. Kul med så utförlig diskussion om vår undersökning!

    Några kommentarer:

    Liksom Niclas tycker jag att skillnaderna mellan ämnena är viktigare än att de samhällsvetare vi studerar väger över åt höger.

    Svarsfrekvensen är låg, men vår bortfallsanalys ger inga indikationer på att de som svarade avviker systematiskt från de som inte svarade.

    Det vore klart intressant att studera fler ämnen, inte minst naturvetenskapliga. Förutom vår subjektiva bedömning av ämnenas policyrelevans kan vi nog också erkänna att det är enklare för oss samhällsvetare att formulera, administrera och analysera en undersökning av vår egen fakultet. Det sagt tycker jag dock att samhällsvetare utmärker sig genom att studera frågor närliggande dem som formar och reflekterar människors politiska värderingar.

    /Henrik Jordahl

    Henrik Jordahl

    9 februari 2010 at 15:49

  49. Om det inte finns något samband mellan politiska åsikter och benägenhet att svara på enkäter om politiska åsikter så spelar väl svarsfrekvensen ingen roll? 1512 svar har väl i det läget samma statiskiska värde oavsett om man skickade enkäten till 1512, 4320 eller en miljon personer, på samma sätt som att 1512 svar har samma statiska värde oavsett om populationen består av 1512, 4320 eller en miljon personer?

    David Bergkvist

    9 februari 2010 at 15:58

  50. Om man tror att bortfallet bara beror på att man ”glömde” att svara så blir bortfallsanalysen baserat på de svar som kom in sent korrekt.

    Om man tror att bortfallet kanske till en inte obetydlig del beror på att folk inte ”ville” svara borde man ha gjort en annan bortfalls analys. Exempelvis ringt upp en viss procentandel (slumpmässigt dragen ur bortfallet) och frågat dem VARFÖR de inte ville svara.

    evaberglund

    9 februari 2010 at 16:09

  51. Nej David Bergkvist. Bortfallsanalys är en stor svårighet inom statistik just för att man inte alls kan utgå från att det inte finns ett samband mellan villighet och svara och åsikter.
    Detta gäller Även vid anonyma enkäter.

    Man kan teoretiskt tänka sig att statsvetare som väl känner sina kolleger runt om i Sverige och vet att många är vänster drar sig för att svara för att man vill dölja detta faktum för att bevara en aura av opartiskhet(rent hitte-på exempel som illustration).

    Sedan spelar det mycket stor roll hur många individer som undersökningen omfattar; ju fler personer-ju mindre osäkerhet (varians) i skattningarna.

    När det gäller opinionsundersökningar rent allmänt är det f.ö. ett oskick att media (som Gudmundson i SvD) oftast presenterar reultaten från opinionsundersökningar som enstaka mätvärden utan angivande av osäkerheten i detsamma i form av ett variansmått

    BR

    9 februari 2010 at 16:18

  52. BR: Mitt yttrande var på formen ”om det inte finns något samband mellan […] så […]”. Att du anser att det finns ett samband är inget motargument mot ett sådant yttrande, och således var det inkorrekt av dig att inleda din kommentar med ”nej”.

    David Bergkvist

    9 februari 2010 at 16:26

  53. Mycket läsvärd diskussion bland kommentarerna. Trevlig läsning!

    Här är mina tankar angående den för samhällsvetenskapen typiskt låga svarsfrekvensen:

    Angående låg svarsfrekvens är det naturligtvis ett stort/oöverstiligt problem på sätt och vis. Å andra sidan får man se sådan här forskning som något som man måste bedömma efter eget huvud. Det är helt enkelt bästa tillgängliga skattning och huruvida bortfallen är representativt spridda eller systematiskt ojämnt fördelade blir alltså en fråga om personligt omdömme hos läsaren.

    Det är inte säkert att en slumpmässig uppringning och utfrågning av ett stickprov av de icke svarande skulle vara fri från samma eller en annan systematisk bias.

    Det gör inte resultaten värdelösa tycker inte jag, men man bör ju – som de flesta någorlunda högutbildade nog är – vara medveten om att deras tillförlitlighet minskar.

    Marcus Linder

    9 februari 2010 at 17:56

  54. Lite mer om bortfallsanalysen:

    Det är förstås ett problem att endast 35 procent svarade (även om liknande studier i andra länder ligger på ungefär samma svarsfrekvens). Vi kommer aldrig säkert kunna veta vad personerna i bortfallet hade för åsikter.

    Detta innebär att det råder stor osäkerhet om exakt hur stor andel av till exempel ekonomhistorikerna som sympatiserade med Vänsterpartiet vid den tidpunkt studien genomfördes. Däremot tror jag att det råder betydligt mindre osäkerhet om det mer intressanta resultatet att Vänsterpartiet har en högre andel sympatisörer bland ekonomhistorikerna än bland företagsekonomerna. För att sådana jämförelser ska snedvridas måste personer med sympatier för ett visst parti OCH som forskar i ett visst ämne vara mindre benägna att svara än personer med sympatier för samma parti som forskar i ett annat ämne. Det är förstås möjligt att så är fallet, men jag vill betona att ämnesjämförelserna står sig även om det vore så att Vänsterpartister av någon anledning är mindre benägna än andra att svara på vår enkät.

    I bortfallsanalysen har vi också jämfört de variabler som vi kan observera både bland de som svarade och i hela populationen. Med denna analys kan vi utesluta att opinionsskillnader mellan de svarande och bortfallet har att göra med kön, akademisk position, lärosäte eller akademisk disciplin. Om vi därifrån är villiga att anta att dessa variabler är ett slumpmässigt urval av ”alla” kontrollvariabler kan vi gå längre och säga att resultaten nog inte hade förändrats om vi hade haft tillgång även till andra kontrollvariabler.

    När vi sedan jämför dem som svarade direkt med dem svarade först efter en och efter två påminnelser hittar vi inga skillnader i svaren. Jag håller inte med om att detta endast är informativt om människor som ”glömde” att svara. Även de som av olika anledningar kände motvilja mot att svara vid första utskicket kan ha ändrat sig efter en eller efter två påminnelser. Inte alla, men några, vilket i så fall borde ge utslag i bortfallsanalysen – om de hade annorlunda åsikter än de som kände sig bekväma att svara direkt.

    Men igen, bortfallet innebär självklart att studiens resultat blir mer osäkra än om de allra flesta hade svarat. Dock tycker jag att den som kritiserar studien hårt för detta bör kunna presentera en historia för hur problemet skulle kunna se ut, vars trolighet var och en sedan kan bedöma. Själv utgår jag, tills vidare, från att de mönster som framträder i undersökningen sannolikt säger en hel del om svenska samhällsvetares politiska uppfattningar – och helt säkert säger mer än vi visste tidigare om dessa.

    Henrik Jordahl

    9 februari 2010 at 19:01

  55. Naturvetare och statsvetare har en helt olika uppfattning om vad som är plausibelt

    1. om bara 35% svarar, så är det redan kört för en ungefärlig mätning ens.

    2. av de 35%:n kan vi utgå ifrån att en tredjedel inte svarar som de tycker.

    3. Av de återstående 22 %:n har 5% inte ens förstått vad Ni frågade efter.

    4. Återstår 17 % vilka ännu mindre än 35 % kan anses vara representativa, eftersom majoriteten inte alls ville svara, vilket troligen gör, att de inte skulle svarat som minoriteten.

    Kristian Grönqvist

    9 februari 2010 at 19:19

  56. […] Åtminstone inom de fält som studerats, och om man ser de olika grupperna tillsammans. Berggren kommenterar resultatet på sin blogg. We find that Swedish social scientists in seven disciplines can generally be […]

  57. För dem som ingte fortfarande förstår kan jag ta ett exempel ur medicinen.
    Man prövar ett nytt läkemedel på en viss målgrupp.
    35% inkommer med svar på en frågelista.
    De har olika synpunkter på behandligen och deras svar ordnas i ett stapeldiagram. Det mesta är positivt.
    Efter den tror man sig veta något.

    Vad man inte vet att övriga 55% dog av behandlingen och det var därför de inte svarade på gallupen…

    Kristian Grönqvist

    9 februari 2010 at 19:28

  58. ”Naturvetare och statsvetare har en helt olika uppfattning om vad som är plausibelt”.
    Håller helt med.

    I Naturvetenskapliga,internationella tidskrifter hade en undersökning med 65% bortfall aldrig kunnat publiceras.

    En av författarna skriver ” Dock tycker jag att den som kritiserar studien hårt för detta bör kunna presentera en historia för hur problemet skulle kunna se ut”.
    Ja, problemet är att ingen vet om det föreligger några systematiska skillnader i åsikter mellan förstagångssvararna,andragångssvararna, tredjegångssvararna å ena sidan och ickerespondenterna å den andra.

    I själva verket menar jag att sannolikheten för bias är större när den stora majoriteten av de tillfrågade inte svarar ens efter tre påstötningar.
    Den enda möjligheten att få något vettigt ut med så stort bortfall är att beräkna konfidensintervall runt skattningen av andelen sympatisörer för de olika politiska partierna.
    Dessa konfidensintevall måste beräknas så att de som inte svarat inkluderas som både att alla av dem är sympatisörer och att ingen är det.
    Min tro är att dessa konfidensintervall då skulle bli så gigantiska att studien vore värdelös

    BR

    9 februari 2010 at 19:58

  59. nonicoclolasos:
    ”En svensk genomsnittlig nationalekonom kan ligga nära en amerikansk genomsnittlig nationalekonom på den politiska skalan: i Sverige hamnar denne något till höger, i USA något till vänster, när man jämför med den genomsnittliga väljaren i respektive land.”

    Jag tror att du har lösningen där.

    Fredrik

    9 februari 2010 at 20:13

  60. Om man tar hänsyn till vilka som har bäst kunskap om politik så vinner nog statsvetarna. Hur bra koll har egentligen företagsekonomer? Och vad kan genusvetare om tullar, tillväxt och frihandel?

    Jag undrar hur följande fråga skulle ha besvarats: ”Vad anser du är viktigast av högre välfärd och jämnare inkomstfördelning?”

    Johannes

    9 februari 2010 at 22:52

  61. Håller med BR ovan om bortfall, men:

    1) Det största felet man gjort måste ju vara att man överhuvudtaget ställde frågor till den grupp som skulle undersökas. ”Det är, ur vetenskaplig synpunkt, fullständigt självklart att en grupp som studeras inte själv skall delta i en intervjustudie.”

    2) ”Dessutom är kritiken mot studien ologisk eftersom kritikerna inte lyckats bemöta studiens innehåll och slutsatser, enbart studiens metod”.

    säger i alla fall en självutnämnd expert på området

    Bulten i Bo

    9 februari 2010 at 22:56

  62. Ursäkta en okunnig.
    Det var en hel del nationalekonomer med folkpartisympatier? Flest till och med!
    Vet någon vad folkpartiet har för ekonomisk politik idag eller bygger sympatierna på den politik man hade för cirka fyrtio, femtio år sedan när de som undervisar utexaminerades?

    Peter Wagenius

    9 februari 2010 at 22:57

  63. BR skrev: ”I Naturvetenskapliga,internationella tidskrifter hade en undersökning med 65% bortfall aldrig kunnat publiceras.”

    Det var ett ytterst märkligt påstående, helt enkelt pga. att de objekt som vi naturvetare studerar oftast helt enkelt är objektiva och inte kan vara något annat. Om vi tar de riktigt hårda vetenskaperna, t.ex. fysik, är begrepp som fördelning, medelvärde och varians också ”hårda”, i den meningen att de alltmer konvergerar mot ett specifikt värde med ökat antal mätningar (naturlagar ändrar inte åsikt under resans gång)..

    Det finns förstås undantag, där humana populationer studeras, t.ex. inom medicinska undersökningar.

    Emmanuel

    9 februari 2010 at 23:05

  64. […] Tips #2: Svenska akademiker står mer till höger än vänster, men det finns stora skillnader. Företagsekonomer röstar mest på alliansen medan sociologer väljer de rödgröna. Läs mer här. […]

  65. För de som undrat lite över ingenjörer – så fanns det en enklare opinionsundersökning publicerad i Ny Teknik över teknikstudenternas motsvarande preferenser för ett tag sen, av mer normalglättig kvällstidningskaraktär och säkerligen inte lika väl underbyggd vetenskapligt. Resultatet var ändå så annorlunda att det är ganska anmärkningsvärt och ger intressanta frågeställningar inför den som följer upp med samma studie på de tekniska högskolorna…

    Ganska dött lopp mellan Alliansen och rödgröna (35,4% respektive 35,7%), dock ramlar KD under spärren. MP och FP oproportionerligt bra, S exceptionellt lågt.

    Dessutom många vågmästare: PP 11,6%, SD 5,8%, utanför spärren FI 1,4%. Blankt och soffan 3 respektive 5%.

    http://www.magnusblogg.se/2009/09/riksdagen-om-teknikstudenterna-finge.html

    http://www.nyteknik.se/special/teknikutbildningar/article640063.ece

    http://www.aftonbladet.se/temautbildning/article5819599.ab

    Magnus Persson

    10 februari 2010 at 1:51

  66. 1/ Bulten i Bo har uppenbarligen inte förstått skillnaden mellan att undersöka politiska åsikter och utomståendes uppfattning om politiska-religiösa fenomen i en grupp .

    2/ Därav följer att även Bultens 2/ är galet eftersom det är just de intervjuades åsikter som efterfrågas

    ”Det var ett ytterst märkligt påstående, helt enkelt pga. att de objekt som vi naturvetare studerar oftast helt enkelt är objektiva och inte kan vara något annat”

    Falskt! Om i en studie av effekter av en medicin på en grupp patienter, man får ett bortfall på 65% så skulle en sådan studie aldrig publiceras i en medicinsk tidskrift.
    Annars är det korrekt att skärpan i estimatet i ett stickprov ökar med antalet observationer och omvänt ger ett stort bortfall ett minskat antal observationer.

    BR

    10 februari 2010 at 7:14

  67. BR, blandar du inte äpplen och päron nu? Vad menar du med bortfall i en medicinsk studie? En sådan brukar väl rekrytera ett antal personer som man sedan följer över tiden. Det är ju något helt annat än att vända sig till en hel population och bara få en viss del som ställer upp. I det första fallet kanske de försökte rekrytera 10 000 personer till som tackade nej till att delta, men det redovisas inte, eftersom man inte där vänder sig till en hel population. Eller?

    OBS

    10 februari 2010 at 8:36

  68. Det finns studier där en grupp patienter randomiseras till placebo resp. aktivt farmakum.
    Om 65% av patienterna i studien inte infinner sig till provtagning eller undersökning och inte vill fylla i enkäter om hälsotillstånd, så är studien värdelös och kommer aldrig att accepteras för publikation eftersom man inte kan utesluta att det föreligger bias, alltså att ex.vis majoriteten av de som inte vill/kan följas upp har ex.vis biverkningar av aktivt preparat, ingen effekt av aktivt preparat eller blivit bra på placebo.
    Bortfallsgruppen vet man således ingenting om.

    Bortfallsproblemet förblir detsamma oavsett studietyp.
    Stort bortfall reducerar tolkningsmöjligheterna och precisionen i mätningarna (genom att storleken på stickprovet minskar).

    BR

    10 februari 2010 at 9:45

  69. Jovisst, men haltar inte jämförelsen? För du talar om en grupp som redan ingår i en studie och att 65% av dem inte infinner sig. Den riktiga jämförelsen är väl med dem som valde att inte delta i studien till att börja med? Det kanske var 10 000 pers som fick förfrågan om att delta men som tackade nej redan innan studiens deltagare valdes ut.

    OBS

    10 februari 2010 at 9:53

  70. Nja BR, är det inte ganska vanligt att man annonserar i t ex dagspressen efter frivilliga personer, t ex friska män mellan 18 och 65 år? De flesta svarar inte, men kanske 3000 personer ur en bakomliggande population på ca 3 miljoner gör det, vilket i så fall motsvarar en promilles svarsfrekvens.

    Hur kan man veta säkert att denna promillen reagerar likadant som de 999 promillena som inte valde att svara? Rimligtvis måste man resonera över sannolikheten att dessa sample kan vara väsenligt skilda i viktiga avseenden, men jag tror inte att man skulle säga att studien a priori är värdelös för att den bara baserade sig på den frivilliga promillen.

    Olof Johansson-Stenman

    10 februari 2010 at 9:55

  71. Intressant studie! Tack!

    Jag kan bara instämma med andra kommenterare att det vore spännande att se en motsvarande studie av forskare/lärare inom andra fakultetsområden – som ju även de påverkar politik och beslutsfattande, fast kanske på lite andra sätt än samhällsvetarna.
    Intressanta följdfrågor är förstås om och hur forskares politiska färg 1) påverkar själva forskningen, 2) påverkar människors förtroende för forskningen/forskarna. Vi på VA undersöker årligen allmänhetens förtroende för forskning, men den här aspekten har inte kommit med där. Än.

    http://v-a.se/blogg/2010/02/paverkar-politisk-farg-forskarfortroendet/

    Blir också lite nyfiken på era frågor om religion. Jag läste ganska nyligen artiklar om amerikanska forskares tro på gud (se tex http://v-a.se/blogg/2009/10/forskare-vad-tror-de-pa/), och vilka skillnader man fann mellan olika ämnen där. Det vore intressant att veta hur det ser ut i Sverige!

    Karin

    10 februari 2010 at 10:14

  72. Karin: Tack för positiva kommentarer! Det piggar upp. Vad gäller religiösa uppfattningar håller jag med om att det vore intressant att analysera dem. Vi har dock ännu inte tittat på de data pga. många andra åtaganden. Vi får se vad som händer framöver.

    nonicoclolasos

    10 februari 2010 at 10:41

  73. Intressant att få reda på hur samhällsvetare och humanister röstar, men hur röstar naturvetare och matematiker?

    Vetenskapare

    10 februari 2010 at 10:51

  74. Vetenskapare: Det har vi tyvärr inte studerat.

    nonicoclolasos

    10 februari 2010 at 10:53

  75. OBS! Det spelar liksom ingen roll var bortfallet ligger. Poängen är att personer som valts (eller slumpats ut) att ingå i en studie faller bort till follow-up

    BR

    10 februari 2010 at 11:11

  76. OBS och Olof Johansson-Stenman.
    Det är andra problem men era påståenden är korrekta. Men där handlar det inte om bortfall utan om bias i urvalet vilket naturligtvis påverkar möjligheten att göra statistiska analyser och kan snedvrida resultaten i en studie.

    BR

    10 februari 2010 at 11:16

  77. @BR:

    Jag förvånas över att du påstår att bortfallet är väl kontrollerat i medicinska studier. Jag sitter här med en studie framför mig där man sållat bort de som man vet inte har haft nytta av behandlingen innan.

    Man redogör inte för hur många man då sållat bort. I slutledning och diskussion nämner man det överhuvudtaget inte utan man säger bara att ”the therapy had a superior response rate”.

    Det här känns för mig mer som regel än undantag. (Men det beror säkerligen på vilket område inom medicinen man intresserar sig för.)

    LeoB

    10 februari 2010 at 14:07

  78. LeoB

    Är det inte möjligt att en del medicinska studier är målstudier, utifrån ett tänkbart reklamvärde för den medicinska produkten. Nästan hälften av de farmakologiska studierna, är mycket fingerfärdigt framtagna, inte direkt lögnaktiga, men lätt kolorerade om man säger…
    Det finns anledning att misstro vissa resultat…

    Kristian Grönqvist

    10 februari 2010 at 14:55

  79. LeoB.
    Jag påstår inte att bortfallet alltid är välkontrollerat i medicinska undersökningar.
    Det jag har hävdat är att undersökningar där 65% bortfall redovisas knappast blir publicerade i första rangens internationella tidskrifter.

    Ditt exempel får mig att höja på ögonbrynen.

    Relativt vanligt i amerikanska studier är annars att man redovisar ett antal patienter utan att tala om hur många som efter en given behandling inte gick att få tag på för follow-up; Amerikanska patienters mobilitet från vårdinrättning till vårdinrättning är ju notorisk.

    BR

    10 februari 2010 at 15:00

  80. @BR:

    Jag är osäker om status på den tidskrift där det här presenterades. Lite roligt är förstås att jag fick en länk till just den här studien när jag klagade på kvalitén på vissa medicinska studier. Den jag fick den av är en forskare med ett visst rykte (dock inte inom medicin) och den som skrev om studien är såvitt jag förstår en av de medicinska forskare som tagit sig an att bedömma studier. Och hon tyckte den här var bra.

    Men det här är inte det värsta jag sett. Jag bara tog en i högen lite snabbt.

    @Kristian:

    Jo, det är väl känt och belagt i studier att farmakologiska studier ofta färgas av beställaren. Och det finns fall där jag personligen bedömmer slutsatserna som så pass tvivelaktiga att lögn är det rätta ordet.

    LeoB

    10 februari 2010 at 15:07

  81. BR>>

    Jag läste häromveckan en samhällsvetenskaplig studie som använt sig av en ”medicinsk approach”, och jag fann det mycket tvivelaktigt. Studien hade gått ut med inbjudan till att delta i en enkät till en web-panel bestående av 200 000 deltagare. När de hade fått 2000 som uppgett intresse att genomföra enkäten ”stängde” man inbjudan. Sedan svarade 1900 av de 2000 på enkäten. De rapporterar då en svarsfrekvens på 95%. I själva verket är det mer rimligt att se detta som en svarsfrekvens på 0.95%. Detta är ju just mycket vanligt inom medicin (som Olof J-S redan noterat).

    Så när en sådan studie rapporterar 95% svarsfrekvens kan jag inte se hur det vore mer tillförlitligt, än när en studie rapporterar 35% svarsfrekvens baserat på alla som fått inbjudan. Man ”byter” bort ett bortfallsproblem mot ett selektionsproblem. Det är inte alls uppenbart att det är bättre.

    Givetvis är 65% bortfall mycket problematiskt, och i högt rankade ekonomiska tidskrifter tror jag heller inte man kan publicera enkäter med sådan svarsfrekvens. Men i högt rankade ekonomiska tidskrifter är det också mycket ovanligt (aldrig?) man kan publicera artiklar med sådana enorma selektionsproblem som i exemplet ovan (det ”medicinska” approachen) om man samtidigt säger att studie säger något relevant för en större population.

    I slutändan handlar det också om att resonera lite, vi kommer nog inte undan det (vare sig medicin eller samhällsvetenskap…fysik är dock något annat). Det Niclas et al. gjort i denna studie är att betona (framförallt säger dem) skillnaderna mellan disciplinerna. För att detta resultat ska fallera pga bortfallet måste bortfallet i de olika disciplinerna vara systematiskt korrelerat med politiska sympatier (nationalekonomer med vänstersympatier svarar inte, medan sociologer med moderatsympatier heller inte svarar).

    KM

    10 februari 2010 at 16:39

  82. Vad beträffar BR vill jag bara gratulera honom till nyligen nådda insikten att man i en vetenskaplig undersökning visst kan ställa frågor till individer i den grupp vilken man önskar undersöka.

    Bergren, har du funderat över om personer som riskerade att avslöja sig som innehavare av en lågt representerad politisk ståndpunkt inom sitt kolllektiv (vänsterlagda företagsekonomer eller moderata sociologer) till större procent avstod från att deltaga pga den uppenbara identifikationsrisken?

    Bulten i Bo

    10 februari 2010 at 18:10

  83. Bulten: Jag anser inte att identifikationsrisken var ”uppenbar”. Tvärtom. Därför är min bedömning att få avstod från att delta av det skälet och, i vilket fall, att det inte finns något som talar för att effekten, i den mån den existerar, skulle vara asymmetrisk.

    nonicoclolasos

    10 februari 2010 at 19:19

  84. Jag har full respekt för svårigheten att vid allt arbete med mänskligt material uppnå 100% svarsandel. Jag själv som arbetar inom kemin är ju lyckligt lottad; oftast 100%-igt deltagande bland mina provrör.

    Men jag såg en sammanställning över antalet svarande i din undersökning fördelat över olika höggskolor och där kunde man ju se rätt låga antal för vissa av dem.Om du valt att visa resultaten för hela undersökningen i tabeller innehållande högskolenamnen, ämnesområden och partisympatier hade du ju varit nere på en detaljnivå när man lätt kunnat plocka de enskilda äpplena.

    Min fråga, var de medverkande utlovade att undersökningen aldrig skulle gå ner på en sådan detaljeringsnivå? Om ej, kan jag så som själv med aningen disparata politiska åsikter gentemot många av mina kollegor, mycket väl tänka mig att undersökningen fått förbli oifylld på mitt skrivbord.

    Bulten i Bo

    10 februari 2010 at 19:40

  85. Bulten: Utöver det jag har anfört ovan angående detta, skrev vi på framträdande ställe på enkätens första sida följande:

    Anonymitet
    Dina svar sparas i en databas som endast studiens tre forskare har tillgång till; utifrån de uppgifter som sparas är det näst intill omöjligt att identifiera enskilda individer; och studiens resultat kommer aldrig att redovisas på en nivå där enskilda kan identifieras.

    nonicoclolasos

    10 februari 2010 at 19:44

  86. ”Näst intill omöjligt”, svårt att lova det när man jobbar i ett litet land som Sverige.

    Men som sagt, jag kan inte säga hur du skulle ha gjort det bättre, så egentligen borde jag väl bara vara tyst. Vilket jag förblir efter mitt detta sista påpekande.

    Det tar emot att se Gudmundsons refererande till era siffror på tiondelar av procent, detta i en undersökning med 65% bortfall.

    Vänskapligt råd till nästa undersökning, plocka åtminstone bort alla decimaler på procentsiffrorna.

    Bulten i Bo

    10 februari 2010 at 19:59

  87. Det vore intressant att låta studiens deltagare svara på (flervals-)frågor om hur skatter, fördelningspolitik, privat/offentlig skola, omsorg etc. påverkar samhället. Och sedan jämföra svaren med politisk hemvist samt se vilka akademiska discipliner som uppvisar stark respektive svag korrelation mellan kunskap och åsikt.

    Johannes

    10 februari 2010 at 20:38

  88. Jag menar hur de tror att viss politik påverkar samhället.

    Johannes

    10 februari 2010 at 20:41

  89. Johannes: En sak vi gjorde var att ställa frågor om politiska åsikter på olika områden, inom vilka de olika ämnena kunde förväntas vara experter. Vi hade nationalekonomiskt orienterade frågor, t.ex., och då kan man jämföra hur nationalekonomer, som kan förväntas ha kunskap, skiljer sig åt jämfört med t.ex. sociologer och jurister. Vi hade juridiskt orienterade frågor, där man kan jämföra juristers svar med andra, etc. Dock kommer man här inte helt åt det du är ute efter, eftersom skillnader i politiska uppfattningar kan bero både på kunskaps- och värderingsskillnader. Problemet var att vår enkät redan var mycket lång, och hade vi lagt in rena kunskapsfrågor hade den nog blivit alltför lång, med ännu större bortfall.

    nonicoclolasos

    10 februari 2010 at 20:42

  90. Min högst ovetenskapliga bild av mina kurskamrater bland geologistudenterna är att merparten är miljöpartister eller politiskt ointresserade. Miljöintresset driver även geologistudenter idag.

    Daniel

    10 februari 2010 at 23:05

  91. […] Leave a Comment  Via bloggen Biology and politics läser jag att det finns en studie på Nonicoclasos över vad olika forskare inom ett urval samhällsvetenskapliga fält har för politiska […]

  92. […] Berggren, docent i nationalekonomi och läsvärd bloggare på Nonicoclolasos, har gjort en intressant studie: “The Political Opinions of Swedish Social Scientists”. […]

  93. Skulle gärna sett samma undersökning bland naturvetare & matematiker.

    FIddler

    19 februari 2010 at 16:13

  94. […] att en studie – visserligen inte heltäckande – utförd av bland andra Niclas Berggren visar att Folkpartiet är ett ytterligt populärt parti bland samhällsvetenskapliga forskare.1 Inte bara […]

  95. […] Står svenska akademiker till vänster eller höger? Denna fråga kan vara viktig att studera om man tror att det finns ett samband mellan akademikers politiska uppfattningar och hur de påverkar studenter, media och beslutsfattare, konstaterar Niclas Berggren på sin blogg. […]

  96. […] Hur ser det då ut i Sverige? Helt annorlunda, visar det sig. Flera ämnen har borgerlig dominans, och generellt är det ganska jämnt: […]

  97. Om jag räknar bakåt så får jag det till drygt 1500 svar uppdelat i 8 ämnesområden. Låt oss avrunda det till att ni fått 200 svar per ämnesområde.

    ”Bland statsvetarna drar totalt 45,1 procent åt S, V eller MP” skriver Gudmundson i Svd idag. Men mina angivna siffror har ni då alltså fått in 0.451 X 200 = 90.2, låst oss avrunda till 90 statsvetare som angivit att de röstat rödgrönt.

    Med statistiska modeller ska man med en 96% konfidens då ange osäkerheten på denna observation som 90 +/- 2 x rot(90) = 90 +/- 19.

    Räknar vi om detta till procent så får man då 45 +/- 10 %. Dom kan alltså vara majoritet men alltså även i minoritet.

    Min fråga, anser du att det är god vetenskap att ange siffran med precisionen ”45.1”?

    Johan Byegård

    24 februari 2011 at 14:27

  98. Det är inte mig du frågar, men mitt svar är: Nej.

    Det är bara vilseledande.

    LeoB

    24 februari 2011 at 14:41

  99. Johan: Visst har du en poäng. Informationsvärdet i decimalen är noll. Dock tycker jag det är av mindre betydelse, då vi i artikeln försöker vinnlägga oss om att diskutera resultaten i en försiktig och mindre precis ton. Vi gör t.ex. jämförelser som ”tre gånger så vanligt”, ”klara högersympatier”, ”sympatier för högern är dubbelt så vanliga”, ”en liten dominans av vänstersympatisörer”, ”en klar vänsterdominans” etc. Just i statsvetenskap gör vi jämförelsen mellan de som sympatiserar med partier till vänster och de som sympatiserar med partier till höger. Skillnaden mellan dessa grupper är 16 procentenheter, vilket vi i texten beskriver som ”en liten dominans av vänstersympatisörer”.

    Niclas Berggren

    24 februari 2011 at 19:46

  100. Nu känner jag mig lite elak, men borde inte extremerna vara 0 respektive 10 för att mitten ska vara 5? Nu blir den väl 5,5.

    Annars en mycket intressant studie (även om den motsäger en av mina fördomar).

    Mvh

    Johan Arve

    Johan Arve

    18 april 2011 at 13:52

  101. […] måste lämna rättskippandet till de professionella”. Det fick mig att tänka på denna undersökning (se bild) som jag läste om ett tag tillbaka där man undersökt vilka partier som olika […]


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: