Nonicoclolasos

Är fester roliga?

Jag går numera ytterst sällan på fester. Schopenhauer förklarar varför:

Most of the glories of the world are mere outward show, like the scenes on a stage: there is nothing real about them. … Take another example—a roomful of guests in full dress, being received with great ceremony. You could almost believe that this is a noble and distinguished company; but, as a matter of fact, it is compulsion, pain and boredom who are the real guests. For where many are invited, it is a rabble—even if they all wear stars. Really good society is everywhere of necessity very small. In brilliant festivals and noisy entertainments, there is always, at bottom, a sense of emptiness prevalent. A false tone is there: such gatherings are in strange contrast with the misery and barrenness of our existence. The contrast brings the true condition into greater relief.

Written by Niclas Berggren

15 april 2010 den 17:00

Publicerat i förljugenhet, fest, idoler

8 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Jag tycker synd om dig.

    Jessica

    15 april 2010 at 18:07

  2. Jag går, i likhet med Schopenhauer, inte på fester. Dock projicerar jag, till skillnad från Schopenhauer, inte mina egna festupplevelser på de andra festdeltagarna.

    David Bergkvist

    15 april 2010 at 20:21

  3. Av de fester jag varit på i mitt liv kan man nog lugnt säga att 85% varit aptrista. Det kan bero på att fester i allmänhet bygger på att man 1) ska konversera i grupp 2) ska konversera främlingar. Är det två saker jag har svårt för så är det 1) konversera i grupp 2) konversera främlingar.

    Ia

    15 april 2010 at 21:34

  4. Ia: Jag känner igen mig i det du skriver.

    Niclas Berggren

    15 april 2010 at 21:36

  5. ”Really good society is everywhere of necessity very small. In brilliant festivals and noisy entertainments, there is always, at bottom, a sense of emptiness prevalent. A false tone is there: such gatherings are in strange contrast with the misery and barrenness of our existence. The contrast brings the true condition into greater relief.”

    Samtidigt är det under glädje under middag eller skratt med vänner, som är de enda tillfällena då jag efteråt känt att jag glömt bort att jag är dödlig.

    Att råda bot på denna tomhet i en fest, funkar mest då alla tillåts vara med, olika åldrar, läggningar, walks of life, lite ödmjukt, folk med konstiga kläder, lite snälla skämt, några dråpliga, några tar med sig sina småbarn, någon har med sig farmor från Buenos Aires. Det känns bäst så.

    Tomheten inträder för mig då det förväntas finnas likheter mellan dem som är på festen, t ex frackklädsel, syntarklädsel, snack om lägenhetsköp, samma typ av saker (för några år sedan: långbenta Phillippe Starck-juicepressen), pretentioner, etc….

    Cecilia

    15 april 2010 at 21:52

  6. Jag trivs i större grupper av människor. Bara förutsättningarna är bra för kvällen.
    Man kan tro av inlägget att Niclas är en människa som helst vill äta parmiddag. En individ som uppskattar valfrihet och atomistisk hållning borde väl uppskatta större festligheter där man kan välja och välja bort, gå undan om man vill prata med ngn ifred, där man t.ex. kan snika ut bakvägen utan att någon hindrar en?
    Så kan man ju inte göra i ett mindre sällskap.

    Camilla

    15 april 2010 at 23:33

  7. Fester är verkligen hemska. Bara detta att planera för att ha roligt gör att man inte har roligt. Och värre blir det om man dessutom förväntas vara uppklädd och spela med i ett socialt skådespel.

    De bästa festerna är de som sker spontant och oplanerat, exempelvis när ett bra samtal över en middag efterföljs med vin och musik hemma hos en vän.

    Christopher Aqurette

    16 april 2010 at 0:17

  8. ”pain and boredom who are the real guests.”

    Önskar jag kunde dementera, men detta är också min upplevelse.

    Pierre

    16 april 2010 at 1:29


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: