Nonicoclolasos

En man utan preferenser

Edmund White beskriver en man i Chaos (s. 29):

Jack had no preference. He liked coffee as much as tea and drank either with milk, or milk and sugar, or neither. He liked the right side of the bed as much as the left, a cool room at night as well as a warm one. As a boy he’d trained himself to sleep without a pillow because he’d read Napoleon went without one in his military tent; now Jack slept on seven, so high he ended up half sitting up in bed. He’d lived in Paris a third of his life but he didn’t miss it, any more than he’d missed New York in Paris or Rome after he’d spent a year there.

Jag skulle snarare säga att Jack har preferenser — trots allt gillar han saker — men att han har en preferens för allt. Man kan jämföra tre situationer:

  • Att inte ha en preferens för något.
  • Att ha en preferens för allt.
  • Att ha olika preferenser för olika saker.

Om man ska uttala en preferens över sina preferenser, vilken situation är att föredra?

Att inte ha en preferens för något kanske kan ses som ett slags buddhistiskt ideal: man förnekar behov för att koncentrera sig på tillvarons väsentligheter istället. (Även här finns förstås en metapreferens för att inte ha preferenser.) Detta verkar på ett plan tråkigt, men å andra sidan, om man verkligen inte har en preferens för något upplever man det inte så. Detta skulle kunna ses som ett vilsamt läge. En nackdel: ingen utveckling, vare sig ekonomisk, social eller vetenskaplig, lär komma till stånd.

Att ha en preferens för allt kan finnas i två varianter: dels Jacks, där man finner sig, mer eller mindre passivt, i allt man möter och gillar det, och dels en mer aktivistisk form, där man ständigt letar efter nya upplevelser och tycker om dem alla. Den förra verkar, likt situationen där man inte har en preferens för något, vilsam, men på ett metaplan kanske en nackdel är att man aldrig lyfts till några emotionella höjder: allt bara ”gillas” hela tiden. Är man t.ex. intressant för andra människor med den inställningen? Den senare verkar mer ansträngande, som ett hyperaktivt barn som aldrig får nog, men å andra sidan medför den inställningen troligen starka incitament för utveckling, låt vara att det blir svårt att prioritera mellan viktigt och oviktigt. Notera att ingen här upplever frustrerade preferenser: allt gillas.

Att ha olika preferenser för olika saker motsvarar nog de flesta människors inställning och situation. Det obehagliga här är att frustrerade preferenser lätt uppkommer och att Schopenhauers förståelse av livet blir en realitet.

Jag känner mig personligen mest tilltalad av den första situationen, även om det kan vara svårt att med medvetna försök röra sig mot den. Jag försöker i alla fall begränsa min preferensmängd på vissa sätt, t.ex. genom att inte börja dricka kaffe eller spela dataspel.

Written by Niclas Berggren

16 april 2010 den 11:39

Publicerat i filosofi, preferens

5 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Kan man uppfatta en person som har preferenser för allt som genuin? Jag skulle nog ha svårt att uppfatta en person som genuin och uppriktig och personen gillade vad jag än föreslog. Det låter ju sympatiskt att ha preferenser för allt, men jag kan tänka mig att i sociala gemenskaper så är det kanske inte ara intressant vad man har preferenser för men också vad man INTE har preferenser för (eller negativa preferenser, eller vad man nu säger).

    Mr Profit

    16 april 2010 at 12:44

  2. Mr Profit: Jag har sympati för din inställning. Möjligen skulle det vara ganska skönt att, likt Jack, själv gilla allt – man blir ju aldrig frustrerad då. Risken är dock, som du påpekar, blir ointressant för andra och att man exploateras av personer med mer avgränsade, starka preferenser. Men denna risk är måhända inte så allvarlig: trots allt gillar man väl i så fall även en situation där man är ointressant för andra och där man exploateras.

    Niclas Berggren

    16 april 2010 at 12:47

  3. ”Jag skulle snarare säga att Jack har preferenser — trots allt gillar han saker — men att han har en preferens för allt.”

    Jag har nog viss sympati för Whites sätt att använda uttrycket ifråga – att det handlar om hur mycket man gillar X relativt Y, snarare än hur mycket man gillar X eller Y i absoluta termer. Jag är ingen hejare på latin, men lite googlande ger resultatet att engelskans ”prefer” kommer från latinets ”praeferre” där prefixet ”prae” just betyder ”in front of”, ”before”.

    Men för att hålla mig lite närmare vad som väl kanske är din huvudpoäng: visst är det praktiskt att kunna gilla det mesta och inte ha dyra och kräsna vanor!

    Johan Lagerlöf

    16 april 2010 at 15:11

  4. Johan: Jag tror att du har rätt, vid närmare eftertanke. Den första meningen säger nog inte att Jack inte har preferenser utan att han inte har en preferens för det ena före det andra.

    Niclas Berggren

    16 april 2010 at 15:59

  5. Jag skulle kalla honom för absolut indifferent. Frågan är om han är indifferent mellan livet och döden.

    Skulle vara märkligt att vara vän med en sådan person eftersom han inte skulle se något speciellt hos någon annan.

    Rommedahl

    24 april 2010 at 21:39


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: