Nonicoclolasos

Effektiva prishöjningar vid katastrofer

SvD rapporterar:

Hotellen i Europa höjer sina priser när hundratusentals strandsatta flygpassagerare behöver tak över huvudet. I Amsterdam i Nederländerna har rumspriserna fördubblats och de har exploderat i Köpenhamn, rapporterar Politiken. … – Det är inte klädsamt att hotellen passar på att tjäna mer pengar, säger Svane till tidningen.

Men finns det inte goda ekonomiska skäl till högre priser vid katastrofer? Jo, enligt Glen Whitman:

  1. Högre priser ger incitament till dem som tillhandahåller knappa varor och tjänster att öka utbudet. Om utbudet är fixt på kort sikt kan en möjlighet att höja priser vid extraordinära händelser leda till ökat utbud på längre sikt.
  2. Även om utbudet inte ökar innebär högre priser att knappa varor och tjänster i högre grad går till dem som värderar dem högst.
  3. Högre priser vid extraordinära händelser ger konsumenter incitament att planera bättre.

Många tycks dock anse höjda priser vid katastrofer orättvisa. ”Det är inte klädsamt att hotellen passar på att tjäna mer pengar”, hävdas det alltså, av för mig oklar anledning. Men även om man tycker det, har rättvisa lexikografisk prioritet över effektivitet? Om inte, hur vägs rättviseaspekten mot Whitmans effektivitetsaspekter? Och hur ska en sådan ”optimal” lösning implementeras i praktiken? Genom prisreglering av ett statligt välfärdskontor? Genom sociala normer som straffar prishöjande företag? Jag bara undrar.

Written by Niclas Berggren

17 april 2010 den 9:24

Publicerat i effektivitet, ekonomi, rättvisa

31 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Vi får väl hoppas på att askmolnen ligger kvar så att hotellen och flygbolagen går i konkurs istället. Det skulle väl vara ett spännande Nationalekonomiskt experiment?

    Q

    17 april 2010 at 9:53

  2. Q: Att askmolnen är en oönskad katastrof motsägs på intet sätt av Whitmans resonemang. Frågan är hur en faktisk katastrof bäst ska hanteras.

    Niclas Berggren

    17 april 2010 at 9:55

  3. Det här visar hur farliga giriga nationalekonomer är. Att du inte ens fattar varför normalt funtade människor blir förbannade på giriga hotell som utnyttjar en svår situation för att tjäna pengar är mycket, mycket talande. Tack för mig.

    Robert

    17 april 2010 at 10:37

  4. ”har rättvisa lexikografisk prioritet över effektivitet?”

    Underbar formulering!

    Mounir

    17 april 2010 at 10:40

  5. Robert: hur skall man annars ransonera bristen på hotellrum?
    Medlemskort i miljöpartiet? Kompis med hotellägaren? När hotellen sänker priserna pga låg efterfrågan är det ingen som klagar. Vulkanen kommer kanske oxå att pressa några flygbolag i konkurs. Folk blir givetvis förbannade, men i alternativfallet hade de blivit ännu mer förbannade. Med restriktioner på hotellpriserna hade vi fått en svart marknad istället. Nationalekonomer är inte girigare än andra, men de förstår resursallokeringsproblem.

    bengt

    17 april 2010 at 10:55

  6. Känns som en konstruktion av sensationsjournalistik påhejat av flygbolagen.

    Det är väl ganska uppenbart att flygbolagen hade avtal om lågt pris för låt oss säga 20 rum på ett hotell med 100 rum. Nu vill flygbolaget hyra alla rum för samma pris, vilket medför förlust för hotellet som annars kunna hyra ut de resterande 80 rummen till ordinarie pris, där priset redan är satt för att balansera upp den lägre intäkten för flygbolagets rum.

    Så, med största sannolikhet handlar det inte om prishöjningar utan om normalpris. Detta borde flygbolagen ta höjd för i SIN budget. Men å andra sidan, desperationen stiger och vi lär nog se en hel del konkurser, vilket det blir oavsett om flygplats-hotellet tar ut normalpris eller ej.

    Pelle

    17 april 2010 at 11:45

  7. Det är som Exxon Valdes-katastrofen. Sanerarna och saneringsfirmorna har aldrig varit dyrare än då…
    medan de drabbade i området miste sin näring. Tror Ni någon var intresserad över vad som hände med dem…

    Kristian Grönqvist

    17 april 2010 at 11:57

  8. Robert: Priserna stiger eftersom personer budar över varandra för att få tag i hotellrummen. Är det rättvist att hindra de som värderar en hotellnatt högre än andra att få det?

    Går du runt och är förbannad över att diamanter och rymdresor är dyra?

    Harald

    17 april 2010 at 14:37

  9. Värderar jag en hotellnatt högre? Nop! Jag värderar mina pengar lägre.. Rättvist? Nä det har jag ingen illusion om. Vill man kan man väl dela rum (effektivt) o bjuda över .. om man har råd.

    ccima

    17 april 2010 at 17:11

  10. Alltsa, det har handlar ju om indivders priselasticitet, vilket hotellt utnyttjar en temporar forandring hos.

    Det hotellet som ”vagrar” utnyttja situationen for sin egen fordel kommer ju verkligen att vara en sucker.

    pontus

    17 april 2010 at 18:43

  11. Jag tycker Whitman i sin diskussion (och du i din, Niclas) glömmer en del saker. Det är inte bara hotellägare som fattar långsiktiga beslut, utan även de presumtiva hotellgästerna. Om det inte finns någonting som hindrar hotellägare från att utnyttja strandsatta semesterfirares situation och om de blivande semesterfirarna inser att de därför riskerar att bli av med alla sina besparingar så kanske de föredrar att stanna hemma istället. I princip skulle det kunna finnas försäkringar mot den här typen av oförutsedda utlägg, men moral-hazard-problemen kan tänkas vara allvarliga, så att försäkringarna blir väldigt dyra eller t o m omöjliga att köpa. Den här effekten är i mina ögon minst lika rimlig och viktig som Whitmans investerings-, allokerings- och planeringsargument. Om jag har rätt i det så innebär det att en social norm eller lag som försvårar kraftigt höjda hotellpriser vid t ex vulkanutbrott mycket väl kan vara effektivitetshöjande.

    Det jag beskriver ovan är alltså ett holdup-problem – ett argument som ekonomer har funderat på i decennier. För ett papper som tycks nära relaterat till Whitmans och Niclas diskussion, se ”Contractual Holdup and Legal Intervention” av Steven Shavell (publicerat 2007 i Journal of Legal Studies men nedladdbart från Shavells hemsida).

    Annars är det här en intressant fråga – kanske ett uppsatsämne för någon nationalekonomistudent.

    Johan Lagerlöf

    17 april 2010 at 19:29

  12. Johan: Tyler Cowen verkar tänka ungefär som du i denna fråga (även om han motsätter sig lagstiftning). Tack för tipset om Shavell – ska söka reda på den. Allmänt är det intressant med argument för en dämpning av prishöjningar vid katastrofer som grundas i effektivitets- snarare än rättviseresonemang: de förra förstår jag mig åtminstone på (även om jag inte i nuläget är övertygad av dem).

    Niclas Berggren

    17 april 2010 at 19:50

  13. Reseforsakringar finns forstas. Dom kommer sakert salja mycket bra framover.

    pontus

    17 april 2010 at 20:12

  14. 1. Skulle inte ökat utbud på längre sikt innebära lägre effektivitet eftersom det skulle innebära utökad redundans under normala omständigheter?

    2. Det blir mer en fråga om vem som har mest pengar. Skulle det verkligen ge bättre allokering i någon relevant utsträckning?

    3. Det är av förklarliga skäl svårt att planera för extraordinära händelser. Återigen, under de flesta omständigheter borde inte det tvärt om leda till lägre systemeffektivitet?

    Personligen anser jag att det finns moraliska aspekter i frågan, man utnyttjar inte andras utsatthet på det viset. Det är tragiskt att se…

    Nephilim´s Wings

    17 april 2010 at 20:19

  15. Jag är mer eller mindre shockad av kommentarerna här. Det är uppenbart att dem som läser den här blogen är moraliskt deformerade. Den enda som fattar något är Nephilim. Detta är en MORALISK fråga. Det är OMORALISKT att utnyttja människor i nöd. Ska det vara så svårt att förstå? Det har faktiskt katolikerna fattat i tusen år – genom förbud av OCKER. Tack för mig.

    Robert

    17 april 2010 at 20:25

  16. Niclas: Jo, jag såg Tyler Cowens bloggpost eftersom Whitman länkar till den. Det som Cowen säger och som ligger närmast holdup-argumentet är ”And the subsequent decline in trust will eliminate other potential gains from trade.” Jag tror också han har rätt i, om jag nu fattar honom rätt, att det idag finns en väldigt stark social norm emot att ta ut högre priser i den här typen av situationer (så det handlar inte nödvändigtvis om att införa nya lagar). Även om vi har sett prishöjningar, som Svenskan berättar, så skulle de förmodligen ha kunnat vara både kraftigare och frekventare. Men företag och affärer är försiktiga eftersom de tror kraftiga prishöjningar skulle vara dåliga för good will och därmed för framtida vinster. Att en sådan här social norm har utvecklats skulle kunna ha med gains from trade att göra.

    Robert: Jag har varken sagt bu eller bä om de moraliska argumenten, utan valt att diskutera andra aspekter av problemet. Jag tycker det är otrevligt av dig att kalla mig moraliskt deformerad.

    Johan Lagerlöf

    17 april 2010 at 21:11

  17. Robert, jag ser din instinkt som högst rimlig i många fall. Om en människa klänger sig fast för att inte ramla ner för ett stup tror jag de flesta håller med om att det vore mycket omoraliskt att börja förhandla och kräva flera hundratusen kronor i ersättning för att hjälpa personen.

    Frågan är dock hur långt denna instinkt och norm bör generaiseras.

    En del hävdar t ex att att man generellt inte bör tjäna pengar på människor i nöd. Jag finner ryggmärgsreaktionen fullt förståelig, med hänvisning till exemplet ovan, men jag tror likafullt att det vore mycket olyckligt om en sådan norm blev så stark att folk faktiskt slutade tjäna pengar på människor i nöd.

    Det mest uppenbara exemplet är kanske läkemedelsindustrin, där ständigt nya läkemedel som t ex cander- eller HIV-mediciner tas fram av företag vars primära syfte ju är att tjäna pengar. Skulle denna verksamhet upphöra tror jag definitivt att det skulle innebära en stor välfärdsförlust (även bortsett från läkemedelsföretagens vinster).

    Annars tycker jag att det är intressant att normen mot prisökningar vid tillfälliga efterfrågeökningar faktiskt verkar vara så stark att priserna varierar betydligt mindre än vad den ekonomiska standardteorin predikterar. Det är ju t ex ofta som hotelrummen är slut i Göteborg långt i förväg när det t ex är någon stor mässa som läkarmässan i stan.

    Olof Johansson-Stenman

    17 april 2010 at 22:35

  18. Det är just här som ekonomin ibland råkar ut för de bottennapp, som gör själva vetenskapen opersonlig och inexakt.
    Man försöker väldigt ofta skilja på moralfrågor och strikt ekonomi, vilket naturligtvis kan göras, men knappast ger en verklighetsbild av hur det ser ut i världen för den enskilde stackaren som är Cliffhanger, vilket OJS förtjänstfullt påpekar.
    Jag har ingen aning om hur utbildningen egentligen borde förändras, eftersom ekonomers utbildning i huvudsak koncentrerar sig på det effektiva utfallet rent monetärt, men årets Nobelpristagare i ekonomi visar faktiskt på faktorer i ekonomin som inte är alldeles vanlig hos gemene ekonom, nämligen människans tendens att i mindre grupper ena sig mot mainstreamtänkandet bland ekonomisk vetenskap och man kan ju alltid hoppas att det visar en väg mot mjukare synsätt även i de högre regionerna.

    Kristian Grönqvist

    17 april 2010 at 23:02

  19. Olof Johansson-Stenman:

    Det är en fråga om rimlig vinst. Jag tror ingen hade haft några invändninger om dom inte hade höjt priset, trots att dom kommer göra en betydande vinst ändå. Det är att utnyttja situationen för att göra löjliga vinster som skär sig.

    Nephilim´s Wings

    18 april 2010 at 3:19

  20. #2 är riktigt korkad. Det har inget med värderingar att göra.

    illir

    18 april 2010 at 10:21

  21. Illir: Tvärtom: det är en mycket central del i en effektiv resursallokering, att nyttigheter går till dem som värderar dem högst. Det är i själva verket en huvudkritik mot den prisreglering som gäller hyror, att den försvårar en sådan ordning.

    Niclas Berggren

    18 april 2010 at 10:41

  22. Kristian, natinalekonomisk forskning har de senaste decenniet fokuserat mycket på frågor som upplevd rättvia och sociala normer, även om ganska lite sipprat ner till grundläggande nationalekonomikurser och motsvarande läroböcker.

    Olof Johansson-Stenman

    18 april 2010 at 10:44

  23. Vilket patetiskt försök att rättfärdiga ocker.

    etvisvitae

    18 april 2010 at 12:18

  24. Etvisvitae
    hur definierar du ‘ocker’?

    Samuel

    18 april 2010 at 12:41

  25. Kristian:

    Möjligen har det uppstått ett missförstånd om i vilken mening vi talar om effektivitet här. Holdup-argumentet förutsätter inte att de inblandade individerna bara bryr sig om pengar och andra materiella ting. I princip kan du stoppa in precis vad som helst i individernas nyttofunktioner och sedan tillämpa resonemanget. Det exempel jag använde gällde ju just en semesterresa. Du kan tänka dig att personen som överväger att resa iväg på en sådan resa gör det för att han ser fram emot att kunna koppla av i en ny miljö, umgås med nära och kära som reser med, eller kanske träffa någon som han blir förälskad i. Om personen visste att han inte riskerar att behöva betala ett skyhögt pris för hotellet utifall det t ex blir ett vulkanutbrott så det inte går några flyg hem, då skulle resan vara väl värd att göra – den skulle berika honom (i en väldigt vid och icke-materiell mening). Hotellägaren skulle också ha det bättre om resan genomfördes, så han kunde ha resenären som gäst i sitt hotell (vare sig nu hotellägaren blir kompenserad med pengar eller något icke-materiellt, som hotellgästens trevliga sällskap). Poängen med holdup-argumentet är att en viss slags institution, t ex en lag eller en social norm, kan – genom att förhindra hotellägaren från att vara för girig – möjliggöra en semesterresa som annars inte hade kommit till stånd. Det faktum att resan kommer till stånd berikar båda parter (inte nödvändigtvis i materiella termer). Det är i den meningen som institutionen är effektivitetshöjande.

    Oliver Williamsons (en av Nobelpristagarna från 2009) arbete är för övrigt väldigt nära relaterat till holdup-problemet.

    Johan Lagerlöf

    18 april 2010 at 16:39

  26. Det är inte bara hotellen som är giriga och försöker dra nytta av katastrofen. Det franska facket gör likadant. Tycker du det också är okej?

    http://svt.se/2.22584/1.1968072/fransk_tagstrejk_forvarrar_resekaos

    Dennis

    19 april 2010 at 8:07

  27. Det intressanta här är att ekonomer tror att fattiga eller mindre betalningsdugliga, som det förstås heter i Sverige, inte har precis lika stort behov av att övernatta eller att komma hem som de betalningsdugliga, men här på bloggen kan man faktiskt uppfatta andemeningen som sådan,att man tycker, att den som inte kan bjuda över, den får skylla sig själv. Om det är den typen av marknadsekonomer vi fortfarande skolar i Sverige, så anser jag inte, att som OJS påpekar, sipprandet av högre kunskap till de nedre regionerna är riktigt tillfyllest.

    Kristian Grönqvist

    19 april 2010 at 11:00

  28. Kristian: Man kan och bör skilja på en förmåga att betala och en vilja att betala. Givetvis varierar båda dessa variabler. Om man anser att de som inte har förmåga att betala ska få en högre sådan kan man antingen förändra grunden för resursallokeringen (som i fallet med hyresreglering, då man sätter ett pris som understiger jämviktsprisest), men det medför stora effektivitetsförluster, just därigenom att knappa resurser inte går till dem som värderar dem högst. Eller så kan man omfördela resurser direkt istället och låta marknadsmekanismen ha sin gång därefter. Det är inte heller utan effektivitetsförluster, eftersom en sådan överföring bl.a. innefattar effektivitetssänkande skatter, men min gissning är att de flesta ekonomer bedömer de senare effektivitetsproblemen vara lägre. Dvs. man kan vara för att bistå dem med små resurser utan att sätta prismekanismen ur spel.

    Niclas Berggren

    19 april 2010 at 11:05

  29. Man kan nästan uppfatta det som så, att personer som inte har tillräckligt stora ekonomiska marginaler, för att göra en semesterresa inräknat diverse vulkannutbrott eller tsunamis. inte skall ge sig ut på resa överhuvudtaget.
    Skulle man räkna så, så skulle resebrancshen stå inför sin största kris någonsin.
    Det är nämligen så, att de flesta som reser på semester idag, är där redan på sin marginalkassa.
    70-80% av de människor jag är bekant med, har ingen betydande buffertkassa…
    Vart tog räknestickan vägen…? eller räknar den bara vinstsiffror…?…modell Island…?
    Att vi, som reser på arbetsgivarens bekostnad, kan bjuda över, är ju inte precis någon överraskning. Lite osis…men det är smällar man får ta…

    Kristian Grönqvist

    19 april 2010 at 11:15

  30. Niclas, vad jag menar är antaganden som måste till för att analysera det så: alla måste ha samma förmögenhet! Men ens då, är det rimligt att dra slutsatser?

    Nationalekonomin bygger upp dessa tankeslott på en konstig version av mills teorier och sätter kronor och ören på allt. Detta är den stora skurken i samhället och kommer ses som en mörk period i människans historia.

    illir

    20 april 2010 at 22:04

  31. illir: Jag tror att du på ett fundamentalt plan har missuppfattat grundläggande mikroteori. Utgångspunkten för en effektiv resursallokering är att maximera välfärd (som t.ex. kan konceptualiseras i form av aggregerat konsumentöverskott), och hur den utgångspunkten kan ses som ”en mörk period i människans historia” begriper jag inte. Det handlar om att hushålla med knappa resurser så att den nytta människor samlat får ut av resurserna, efter att betalat vad de kostar, är så stor som möjligt.

    (Som jag påpekade ovan finns det andra sätt än att sätta marknadsmekanismen ur spel om man vill öka vissa personers betalningsförmåga.)

    Niclas Berggren

    20 april 2010 at 22:20


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: