Nonicoclolasos

Ska vissa få ladda ner utan att betala?

Ett inlägg i piratdebatten:

Really, piracy (or ‘free riding’ generally) is only wrong if you would otherwise have paid for it. If you’d sooner go without than shell out the demanded price for a non-rival good, then you may as well free ride — it’s better for some (namely, you) and worse for no-one. Don’t get me wrong: it’s important that those who find the good worth the price do pay, so that there’s incentive to provide such goods in the first place. It’s merely those who wouldn’t pay anyway who can, on this view, permissibly free-ride.

Jag ser förslaget som effektivt givet att de som finner varan värd sitt pris faktiskt betalar. Men kan man förlita sig på att de gör det? Finns det metoder för att få dem att göra det? Räcker det att vädja till deras känsla för moral? Jag har mina tvivel — och då blir frågan vad effekten på utbudet blir.

Written by Niclas Berggren

22 april 2010 den 6:40

13 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Jag har svårt att acceptera att någon kan äga information. Jag kan respektera att någon vill sälja musik, film och kultur i starkt reglerade former, i en form som inte går att kopiera. Det är ok.

    Men att någon sprider sin information till hela jordklotet och sedan säger att han äger informationen det tror jag är något omoraliskt.

    Daniel

    22 april 2010 at 7:27

  2. Mest troligt finns det ett helt spektrum av människor som går från de som alltid betalar för dig, de som betalar när de är nöjda med en vara och de som aldrig vill betala för sig.

    Man får väl ställa upp olika alternativ, men jag tror att en modell där man fokuserar på att göra det enkelt att betala kommer att lyckas bättre än en modell där människor ska jagas att betala. Det senare drabbar ju även de som redan vill betala för sig (Sony rootkit-installationer, DRM som bråkar när man ta en skiva till bilen, obligatoriska spionprogram, et c).

    Jag tycker fokus i debatten ligger onödigt mycket på själva konflikten och hur man kan krossa den andra sidan. Det skulle vara intressant att se samma energi i att diskutera olika betalningsmodeller och trick för att få folk att betala. Några konkreta exempel som jag gärna skulle vilja se i praktiken:
    * I slutet av ett spel kommer det upp en länk till en donationssida för spelet. Om någon tankar ned spelet, spelat igenom det och gillat det, så är det DÄR personen är som mest benägen att sponsra de som utvecklat spelet.
    * Mer in-game-reklam – då blir spridning helt plötsligt inte något dåligt, utan ju större spridning desto mer värde för annonsörerna och mer pengar till utvecklarna.
    * Pay-to-develop: Man betalar i förväg för olika produktioner och expansioner av redan existerande expansioner.

    Mr Profit

    22 april 2010 at 9:10

  3. Jag håller helt med Daniel. Spridning av kunskap är en av de detaljer som bär evolutionen. Hur skulle det se ut om den första som uppfann stenyxan hade hävdat att de som tycker att denna uppfinning är bra, de får betala åt honom för att tillverka en sådan.(Jag är säker på att det finns bloggdeltagare här som tycker att det hade väl varit smart.)
    Eller Dawinfinkshonorna som ville ha ungar med en lång näbb skulle betala åt en långnäbbad hane, för att få det.
    Människans metoder för att tjäna pengar är oerhört uppfinningsrika. På vissa ställen betalar vi för ren luft och vatten.
    Men frågan är, vem har smutsat det egentligen.

    Kristian Grönqvist

    22 april 2010 at 10:46

  4. En annan tanke är ju att det finns ett mått av signalvärde i varorna. Det var onekligen ”coolt” att ha en stor skivsamling för några år sedan.

    Därmed så håller inte riktigt antagandet att ingen förlorar om någon som annars inte skulle köpt ändå laddar ned varan. Ifall signalvärdet var en ansenlig del av värdet i varan för de betalande konsumenterna så minskar faktiskt värdet på varan för de betalande konsumenterna ifall övriga personer får tag på varan gratis.

    Det finns alltså en risk för minskad resursallokering till skapande av sådana varor även om man hittade en perfekt mekanism för att diskriminera betalningsvilliga konsumenter.

    Marcus Linder

    22 april 2010 at 10:48

  5. Marcus Linder
    Det där med signalvärde handlar om status, och det är inte bra eftersom folk skaffar saker bara för att positionera sig i den sociala hierarkin. Det är bara bra om sådant försvinner.

    Tore

    22 april 2010 at 11:01

  6. Intressant kommentar Tore. Den får mig att fundera över två följdfrågor.

    1. Kan vi verkligen få det sociala fenomenet statusmarkörer att försvinna? Och om vi alls kan det, är det kostnadseffektivt att göra så?

    2. Är det bra att vi får bort sociala statusmarkörer? Eller tjänar de på något sätt ett syfte i att koordinera ett komplext system som ett socialt samhälle är? (Tänker här främst på tanken att hierarkier kan anvädnas för att hantera komplexitet)

    Marcus Linder

    22 april 2010 at 11:29

  7. ”…Men kan man förlita sig på att de gör det? Finns det metoder för att få dem att göra det? Räcker det att vädja till deras känsla för moral?…”

    Affärsmodellen ”Freemium” kör bl.a. Spotify med. Det går ut på att man erbjuder någonting ganska bra gratis, och möjlighet att uppgradera till något lite bättre mot en kostnad. Freemium-modellen är ett sätt att sprida en tjänst/produkt till många och samtidigt tjäna pengar, det stora antalet free riders till trots.

    Av allt att döma verkar det fungera, även om man såklart kan fundera över varför.

    Alex

    22 april 2010 at 12:45

  8. Dock, utan att ha studerat siffrona närmare, så går Spotify med förlust.
    http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/spotify-gar-med-forlust_4406551.svd

    Mr Profit

    22 april 2010 at 13:54

  9. Marcus Linder: Oavsett om statusmarkörer är bra eller dåligt och oavsett om man kan bli av med dem eller ej, så finns det ju ingen anledning att vissa ska behöva bli lidande bara för att andra ska kunna skaffa sig status — då är det ju bättre att de där som vill ha status skaffar sig den på ett sätt som inte kräver att alla andra begränsar sina handlingar.

    David Bergkvist

    22 april 2010 at 14:31

  10. David B.

    Det där med vad som är att begränsa någons handlingar är inte så enkelt som det kan verka. Traditionell besittnings- och äganderätt är t.ex. en begränsning av andras handling. Det begransar t.ex. dina handlingar i och med att du får inte bruka mina grejer om jag inte tillåter det. Därmed blir du ‘lidande’ av min ägendarätt.

    De flesta är inte emot åtminstone någon form av materiell äganderätt. Är du bland dem så är du alltså inte av princip emot att vi begränsar andras handlingar för enskilldas vinning (t.ex. status i många fall). Så det rör alltså inte en principfråga.

    Men du kan ju fortfarande invända utilitaristiskt att nettonyttan blir högre eller lägre beroende på hur man designar äganderätten, speciellt i fallet immaterialrätt. Och på den frågan har jag inget svar. Jag är nämligen extremt skeptisk till dagens IP-lagstiftning och tror att den måste göras om i grunden i de flesta länder för att fungera effektivt i framtiden. Notera att mina tidigare inlägg inte berörde den frågan utan snarare argumentationen som sådan. Dock ska jag tillägga att jag inte är utilitarist (snarare nihilist) så för mig är frågan mest av estetisk och praktisk natur snarare än moralisk.

    I fallet statusmarkörer undrade jag helt enkelt om Tore hade tänkt igenom sina åsikter och hoppades att genom en Sokratisk metod sprida lite öppenhet i tanken. Jag är nämligen inte alls säker på att lidandet i samhället blir mindre för att vi tar bort statusmarkörer. Detta hänger ihop med de två frågorna jag ställde Tore, alltså att man måste beakta kostnader som kommer av att försöka ta bort statusmarkörerna samt att de kanske trots allt skapar någon form av nytta i samhället, kanske som sociala koordineringsmekanismer. Och eftersom vi inte är emot begränsande av andras frihet av princip så blir det (förutsatt en utilitaristisk ansats) en fråga om att empiriskt skatta nyttan av viss form av immaterialrätt vs immateriella statusmarkörer. (Tyvärr en fråga som jag inte tror någon idag är förmögen att besvara trovärdigt.)

    Marcus Linder

    22 april 2010 at 15:11

  11. Mr Profit. Spotify som helhet förefaller att ha iaf lite större (förväntade) intäkter än så. Runt 300 MSEK om året iaf (runt 250 000 premiumanvändare * 1200 SEK/år). Därutöver tillkommer förstås reklamintäkter.

    http://www.torstensson.com/weblog/2010/01/youtube-monetizing-1-billion-videos-per.html

    Marcus Linder

    22 april 2010 at 15:18

  12. En intressant fråga är vad som gäller om man kör sin klient med uppladdat/nedladdat = 1. Rimligen kan man då inte anklagas för att ha *spridit* informationen eftersom tillgängligheten av den nedladdade informationen då är densamma oavsett om jag kör min klient eller inte.

    Således borde man endast kunna stämmas för att otillbörligt ha tittat på filmen och inte för att ha spridit den :-)

    Om man sen kör sin klient med uppladdat/nedladdat=0.001, så blir det långsamt, men billigt när de knackar på dörren, för då tillhandahåller man ju tjänsten att *minska* tillgängligheten av filmen, och kostnaden för denna tjänst bör uppskattas till kostnaden att otillbörligt titta på filmen * 0.999.

    Dock tittar man fortfarande otillbörligt själv oavsett.

    Vetenskapare

    22 april 2010 at 17:56

  13. Intressanta tankar vetenskapare!

    Marcus Linder

    23 april 2010 at 15:45


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: