Nonicoclolasos

Fördel med att ha läst franska

Jag läste franska som B-språk. Tyvärr har jag glömt det mesta, men en sak jag minns bra är systemet med accenter (och roliga tecken, som l’accent circonflexe [”la môme”] och la tréma [”Citroën”]), liksom skillnaden mellan apostrof och accent. Tyvärr noterar jag en allmän förvirring på dessa punkter, särskilt bland svenskar som inte har läst franska. S’il vous plaît, notera åtminstone följande:

  • Håll isär l’accent grave och l’accent aiguoch kom ihåg vilken bokstav de tillhör. Den förra lutar bakåt och den senare lutar framåt. Skriv alltså inte ”chevré” när du menar ”chèvre”.
  • Håll isär accent och apostrof. Hur många är det inte som använder den förra när de borde använda den senare? Skriv alltså inte ”La Côte d´Azur” när du menar ”La Côte d’Azur”. (Och absolut inte ”La Côté d´Azur”!)

Lite språkfascism, jag vet, men har man väl lärt sig det här vill man ju, om inte annat, kunna briljera lite.

Written by Niclas Berggren

25 april 2010 den 5:25

Publicerat i språk

16 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Un éloge pour vous. Vill ta tillfället i akt att påtala att det ”tysta” t:et i entrecôte följs av ett e, varför det enda korrekta uttalet är: entrekott.

    Mounir

    25 april 2010 at 9:07

  2. Mounir: Min franska är som sagt rostig – jag har haft en tendens att uttala det mer åt ”entrekåt”-hållet. Det visar nog mest hur depraverad jag är. (Tu peux me tutoyer.)

    Niclas Berggren

    25 april 2010 at 9:09

  3. Lustigt nog kan jag inte, efter 3 år av franska studier och sex år i frankrike, inte komma ihåg åt vilket håll axxenten går på Suéde. Jag menar Suède. Detta är dock till stor del på att det heter Suédois. Ja, Accenten går på ena hållet när man skriver ”Sverige” och andra håller när man skriver ”Svensk”.

    Franska är ett rätt fånigt språk. I synnerhet som man gillar att lägga till massa onödiga ord, som man sedan hoppar över.

    ”Vad är det?” -> ”Que-est-ce que c’est”, ungefär ”Vad är det som det är” -> Uttalas ”Keskö se”.

    ”Jag vet inte ” -> ”Je ne sais pas”, ungefär ”Jag inte vet alls” -> uttalas ”Jö sä pa”.

    I allmänhet hoppar fransmänen gärna över negationen, så man får lista ut om dom menar ja eller när. ”Ilja pärsonn” betyder därmed både ”Där var nån där”, och ”Där var ingen där”. Skillnaden är tydlig enbart i skrift. Praktiskt. Eller inte.

    Lennart Regebro

    25 april 2010 at 9:38

  4. Av egen erfarenhet vet jag att några svenskar som inte läst franska bortser helt och hållet från accenterna. Som i chevre :)

    Dennis

    25 april 2010 at 10:54

  5. Dennis: Sådant fusk! :-)

    Niclas Berggren

    25 april 2010 at 11:16

  6. Niclas: Avec plaisir :) Jag har inget problem med vous/tu-konventionen, med ett undantag. Det är när äldre/mer framstående personer säger ”du” till vissa yngre/mindre lärda. Först blir man förvånad, sedan lite glad över intimiteten, sedan upptäcker man att de förväntar sig ett ”vous” tillbaka. Smaklöst!

    Mounir

    25 april 2010 at 11:24

  7. Mounir: På den här punkten är jag förtjust i den svenska jämlikheten. Jag tycker t.o.m. att kungen ska duas.

    Niclas Berggren

    25 april 2010 at 11:25

  8. Jag tycker vi ska införa akut och grav accent i svenskan för att i skrift se skillnaden mellan fallande och stigande ton.
    Då skulle man kunna skilja på tómten och tòmten.
    :-)

    swingthatcat

    25 april 2010 at 11:38

  9. swingthatcat: En intressant idé. I spanskan använder man ju accent för att ange var betoningen ska ligga: Estéban, Calderón , Córdoba etc.

    Niclas Berggren

    25 april 2010 at 11:44

  10. Bra idé Swingthatcat. Det där med akut och grav accent är ju en så subtil distinktion så att den för det mesta är hopplös för folk som lär sig svenska senare i livet. Jag hade själv en lärare i fonetik på Universitetet som inte själv kunde uttala skillnaden. Svenska var ändå hennes modersmål. Hon var finlandsvenska. Jobbigt för henne.
    búren – bùren, bácken – bàcken, núbben – nùbben…

    guggebonds

    25 april 2010 at 13:01

  11. som svensk i franskspråkiga länder (frankrike och quebec) sedan snart 10 år är jag mest glad över ”la tréma” eftersom det låter mig skriva svenska ord med ”ä” och ”ö” även på ett icke-svenskt tangentbord. som substitut för cirkeln över a:et i ”å” kan man i värsta fall ta till ett circonflexe. på datorer jag använder mycket (egna, jobbet, svärföräldrarna) har jag naturligtvis installerat virtuellt svenskt tangentbord, det gäller bara att inte titta på tangenterna utan låta det spatiala minnet i fingrarna skriva…

    hojo

    25 april 2010 at 15:10

  12. Jag tycker det är viktigare att vi lär oss lite vardagstyska för att undvika pinsamma fällor. Vad menar tysken när han talar om ”Natursekt”, etc.

    Baphomet

    25 april 2010 at 20:12

  13. Spontant tänker jag på Bistro Bohème på Drottninggatan som lyckas med att ha inte mindre än tre olika stavningar av sitt namn på skyltarna på utsidan. Om jag inte minns fel är det:

    Bistro Bohème
    Bistor Bohéme
    Bistro Bohemé

    Niklas Elert

    26 april 2010 at 9:46

  14. På tal om språkfascism. I dessa tider när det är häftigt att betala skatt så kan du väl utreda hur man ska uttala ordet ”Toblerone” Niclas :o)

    guggebonds

    26 april 2010 at 11:31

  15. Jag ler när jag hör någon uttala soppan ”Boujabääz”:)
    Jag älskar (särskilt skriven kanske) franska och lider när accenten blir fel. Vad ska man jämföra med..Att höra ett ostämt piano.

    Camilla

    26 april 2010 at 19:28


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: