Nonicoclolasos

Religion eller stat?

Om man ogillar en stor stat, bör man då gilla religion, oavsett om man själv tror eller ej? Det anser professor Walter Block:

I reject religion, all religion, since, as an atheist, I am unconvinced of the existence of God. Indeed, I go further. I am no agnostic: I am convinced of His non-existence. However, as a political animal, I warmly embrace this institution. It is a bulwark against totalitarianism. He who wishes to oppose statist depredations cannot do so without the support of religion. Opposition to religion, even if based on intellectual grounds and not intended as a political statement, nevertheless amounts to de facto support of government.

Även professor James Buchanan ser stöd för stat och religion som inverst relaterade, av individpsykologiska skäl. Om så är fallet tilltalar Blocks slutsats ändå inte mig, av de två skäl Bertrand Russell var inne på:

The objections to religion are of two sorts – intellectual and moral. The intellectual objection is that there is no reason to suppose any religion true; the moral objection is that religious precepts date from a time when men were more cruel than they are and therefore tend to perpetuate inhumanities which the moral conscience of the age would otherwise outgrow.

Dvs. det är för det första i sig en kostnad att stödja något man anser bygga på falsarier, och för det andra kan även religion ha negativa konsekvenser, som i så fall måste vägas mot negativa konsekvenser av en stor stat. Dessa båda kostnader ignorerar Block. Dessutom är min bedömning att religiositet faktiskt ofta är förknippad med en stor och interventionistisk stat, såväl på det ekonomiska som på det sociala och privatmoraliska området, vilket sätter i fråga att stöd till religion skulle motverka statlig expansion av ett icke-frihetligt slag.

Tips: C.L.K. Aqurette.

Written by Niclas Berggren

29 april 2010 den 5:39

Publicerat i filosofi, religion, staten

13 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Jag hängde inte med. Vad är mekanismen som gör att religion tränger ut stat? (enligt t.ex. Block)

    Veronika

    29 april 2010 at 8:09

  2. Veronika: Block uttrycker det på följande sätt:

    ”Why pick on religion and the family? Because these are the two great competitors – against the state – for allegiance on the part of the people. … The main reason religion sticks in the craw of secular leaders is that this institution defines moral authority independently of their power. Every other organization in society (with the possible exception of the family) sees the state as the source of ultimate ethical sanction.”

    Så han tycks mena att utan religion finns ingen oberoende (”moralisk”) motvikt mot staten.

    Buchanan har som sagt en mer individpsykologisk teori: människan behöver något slags grundtrygghet (de ger uttryck för vad han kallar ”parentalism”), och förr gavs den av religionen. I takt med sekulariseringen har det behovet istället kommit att fyllas av staten. (Buchanan säger dock inte, som Block, att man ska stödja religionen pga. detta, han uttrycker bara en hypotes om ett samband.)

    Niclas Berggren

    29 april 2010 at 8:32

  3. Block ger ett extremistiskt intryck om man läser honom. Hur kan man hata staten så som han gör? Den svenska staten är bra – den ger välfärd, omsorg, sjukvård, utbildning, trygghet. Så jag förstår inte vad problemet är (om man inte är extremist)?

    Johan F

    29 april 2010 at 8:57

  4. Jeg husker at have læst Buchanans artikel, og jeg undrede mig meget. Hvorfor argumentere for, at staten erstatter religion? Hans hovedargument synes at være, at vi_altid_har brug for vejledning og direkte styring fra en eller anden instans. Hvis man ikke accepterer den antagelse – og det er en stærk antagelse – ser det ud til (for mig), at både Buchanan og Blocks argumenter falder fra hinanden. Eller tager jeg fejl?

    Christian Bjørnskov

    29 april 2010 at 11:17

  5. Christian: Jag delar sin skepsis mot den här teorin om en invers relation. Det vore intressant att studera den. :-)

    Niclas Berggren

    29 april 2010 at 11:19

  6. Niclas: Helt enig! En simpel test af hypotesen er at undersøge, om der findes ateistiske / agnostiske libertarianere – eller andre ugudelige, der ikke støtter en stor stat:-)

    Christian Bjørnskov

    29 april 2010 at 14:16

  7. Bertrand Russels ”intellectual objection” har ju inte med saken att göra, eftersom man som individ kan anse att religioner är osanna och ändå gynna dem politiskt.

    Hans ”moral objection” är desto mer relevant. Men den säger bara att man inte bör stödja gamla religioner.

    Min slutsats är att man bör hitta på och sprida en ny religion (som man inte själv tror på), som inte har de gamla religionernas inhumana värderingar.

    Johan F: Även om man tycker att den svenska staten av allt att döma är bra, så kan det ju aldrig vara nyttigt om folk tänker ”staten säger X, så därför måste X vara sant”. Så det skulle inte skada om staten har konkurrens när det gäller auktoritet, så att folk tänker ”staten säger X, men religionen säger Y, så nu måste jag själv tänka efter vad som är rätt”.

    David Bergkvist

    29 april 2010 at 15:31

  8. ”Om man ogillar en stor stat, bör man då gilla religion, oavsett om man själv tror eller ej?”

    För det första kan man ju känslomässigt ogilla sådant som man ändå inser egentligen är bra, och då bör man ju inte stödja fenomen som motverkar sådant. Själv är jag t ex övertygad om att stora moderna s k välfärdsstater innebär mer positivt än negativt, även om det självklart även finns mycket negativt.

    Sedan beror det naturligtvis på effekterna av religion i sig. Det anses ofta underförstått att religion och religiositet netto skapar mer negativa än positiva konsekvenser, vilket inte alls är uppenbart för mig, och dessutom tyvärr en mycket svår fråga att besvara.

    Det förefaller mig dock uppenbart att vissa religioner under vissa tider inneburit mer negativa än positiva konsekvenser, men också att försöken att motverka religionen under vissa tider inneburit mer negativa än positiva konsekvenser.

    Är det någon som har ett bra förslag på hur man skulle kunna mäta om det netto är bra eller dåligt om religiositeten på marginalen minskar eller ökar i ett land? Tvärsnittsregressioner mellan länder där man ser korrelationerna mellan religiositet och olika önskvärda egenskaper är ju ett sätt, men det lider ju av stora identifieringsproblem.

    Olof Johansson-Stenman

    29 april 2010 at 17:08

  9. Jag förundras alltid över vilken snäv syn många har på religion. Reducerar man religion till enbart en fråga om tro så missar man att religion för de flesta handlar om etik och kulturell gemenskap.

    Som jag ser saken så är välfärdsstaterna bara en förlängning av den gamla tidens statsreligioner. Det handlar i båda fallen om att en trosföreställning får monopol och att alla tvingas delta. Ett argument för obligatorisk medlemskap i kyrkan handlade om fattigvård som moralisk plikt. Detta har nu tagits över av den paternalistiska välfärdsstatens apologeter. Jag tror inte att det är en slump att världens mest ambitiösa statsbyggen finns i Nordeuropa.

    Christopher Aqurette

    30 april 2010 at 2:34

  10. Christoffer, jag håller helt med om de första två meningarna, men inte din tredje.

    Att välfärdsstaten handlar om att en trosföreställning får monopol synes mig inte på något sätt rättvisande. Jag skulle tvärtom säga att de få länder med utbyggda välfärdsstater är just de stater där man har en ovanligt stor tros- och åsiktsfrihet.

    Olof Johansson-Stenman

    30 april 2010 at 20:00

  11. Block ger mest ett intryck av att hiva ur sig ologiska påståenden utan sammanhang tycker jag. Citatet ovan påminner mig om Hegel.

    Lennart Regebro

    30 april 2010 at 21:09

  12. @Olof: Jeg er enig med dig omkring punkt tre. Men vil du virkelig tolke din påstand om at velfærdsstaterne er dem med ‘tros- och åsiktsfrihet’ kausalt? Er det ikke mere rimeligt at tro, at en underliggende faktor har bidraget til begge dele? For mig er det endda meget svært at se, hvordan en velfærdsstat – hvor en stor del af private beslutninger tages kollektivt – skulle kunne skabe trosfrihed.

    Christian Bjørnskov

    30 april 2010 at 21:25

  13. Christian, jag tror så klart inte att det enbart handlar om kausalitet, utan även att olika underliggende faktor har bidraget till båda, men jag tror nog att det även finns kausala (men rimligtvis ofta indirekta och snåriga) mekanismer.

    Att beslut tas kollektivt behöver ju f ö inte innebära att alla måste hålla med.

    Olof Johansson-Stenman

    1 maj 2010 at 12:25


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: