Nonicoclolasos

Att sluta läsa en bok

Den flitiga bokläsaren JoAnn tvekar inte att sluta läsa böcker hon inte fångas av:

”I have some friends who will read a book to the bitter end, even though they dislike it intensely,” she says. ”To me, this is just a waste of time.”

Hur kan det komma sig att folk har fått för sig att de ska läsa klart varje bok de påbörjar? Tyler Cowen:

”People have this innate view — it comes from friendship and marriage — that commitment is good. Which I agree with,” he says. That view shouldn’t, he says, carry over to inanimate objects.

Jag måste erkänna att jag hittills har tänkt som JoAnns vänner: påbörjar jag en bok läser jag klart den, även om den inte alls visar sig tilltala mig. Det ska jag nu sluta med. En fråga är om e-boken underlättar en sådan rationell inställning — jag skulle tro det, rent psykologiskt. Bokläsande kommer framöver att kännas mer som att surfa på nätet eller se på tv — man fortsätter så länge man har lust, sedan klickar man sig fram till något annat. Ser du någon nackdel med detta ”trolösa” sätt att se på bokläsning? Den enda jag kan se är att man kanske går miste om en boks storhet i de fall storheten infinner sig först på slutet. Jag tror dock att korrelationen mellan en boks storhet i början och en boks storhet i slutet är hög, så denna risk torde vara liten. Dessutom, om man går vidare och läser en ny bok istället kan dess storhet i vilket fall visa sig vara större än storheten i den bok man övergav.

Written by Niclas Berggren

1 maj 2010 den 11:42

19 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Vilken lustig attityd. :) Jag har ett antal böcker jag inte har för avsikt att läsa till slutet. ”How mumbo jumbo conquered the world” visade sig till exempel efter redan ett kapitel vara en idiotisk bok skriven av nåt jolo som inte förstår skillnaden mellan faktapåstenden och ”mumbo-jumbo”.

    Robert Fisks magnus opus ”The war for civilasation” var intressant så länge han höll sig till att skriva om hur han åkte runt i Afghanistan som i värsta spion-novellen. Jag släpade mig därför också igenom flera kapitel av hans hjärndöda pseudo-analys av politik, men efter ungefär en tredjedel av boken insåg jag att han inte hade nåt att säga, förutom ”alla är onda, utom jag, jag är cool!” Han får gärna också förklara för mig varför han har ett helt kapitel om sin relation med sin far i boken. Det har uppenbart INGENTING att göra varken med mellanöstern eller nån strid om civilisationen.

    Och det är väl bara dom två senaste.

    Släpar mig igenom böcker jag inte riktigt gillar att läsa gör jag bara om dte finns nån anledning. Karl Poppers ”The logic of scientific discovery” är ju bra så tillvida att han har rätt och tar upp många bra saker. Man lär sig nåt. Men faaaaan, vad svårläst den är.

    Och Huxleys ”Eyeless in Gaza” has jag försökt och misslyckats läsa två gånger. Den är också svårläst, och den handlar inte om nåt. Men språket är fantastiskt. Där har man nåt som det finns en poäng att tvinga sig igenom.

    Men annars? Det verkar vara nån slags självspäkeri. Läser gör man väl för att det är kul?

    Lennart Regebro

    1 maj 2010 at 12:05

  2. Hur mycket tycker du att man ska läsa innan man slutar om man inte är nöjd? En sida? Ett kapitel? Halva boken?

    Bea

    1 maj 2010 at 12:08

  3. ”Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.”

    Så långt kom jag i den boken. Strindberg har jag aldrig förstått mig på.

    Lennart Regebro

    1 maj 2010 at 12:09

  4. Det är väl detta som man brukar kallas för sunkkostnader (som man tenderar ha svårt att hantera rationellt). Man har investerat tid och energi i något (läsa en dålig bok) och om man då inte fortsätter så får man acceptera att man slösat bort sin tid. Därför vill man ”rädda” den investerade tiden genom att fortsätta läsa och sen kanske upptäcka att boken var bra i alla fall. (Även om det rationella vore att genast gå över till en bok som redan från början är bra.)

    Jag har inte detta problem när det gäller böcker (jag släpper böcker som jag inte gillar). Däremot har jag detta problem gällande många andra saker, t.ex. aktier (som jag inte vill sälja innan värdet överstiger inköpspris). Det är väl vanligt, antar jag, men inte alltid särskilt rationellt.

    Veronika

    1 maj 2010 at 12:27

  5. @Regebro
    Synd att du inte fortsatte. Då hade du insett att ”Hemsöborna” är en av de bästa romaner som har skrivits.
    Så olika kan det vara :-)

    swingthatcat

    1 maj 2010 at 12:40

  6. Niclas

    Det där tycker jag att Du skall sluta med. Alltså att läsa böcker med tvång. Absolut. Hemma hos oss har det gått så långt att vi bedömer en film på inledningen. Fel färg på exponeringen för att understryka något intellektuellt, skakig kamera för att understryka något annat intellektuellt, långa sekvenser utan klipp för det svåra filmandets skull,
    surrealistiska färger och landskap som tex i CSI Miami, övertydlighet eller sönderpratande av en film, så byter vi kanal direkt. Regissören har redan i början av filmen annonserat sin avsikt och då är det definitivt bortkastad tid att se den filmen. Inget överraskande bor där…

    Kristian Grönqvist

    1 maj 2010 at 12:58

  7. Bea: Varför läsa linjärt.

    Jag läser alltid innehållsförteckning, index, rubriker.. etc först. Letandes efter de fåtal tankar som vanligtvis finns upprepade om och om igen genom en bok, och ibland genom ett helt författarskap. Det märkliga är att det är ju exakt så man närmar sig de texter som inte alls upprepar sig också.

    (Igenkännande, bebådande och medföljande yrsel avgör hur jag skippar fram och tillbaks.)

    Jag antar att det är att förstöra läsupplevelsen och missa det stora i farten.. /skadad.

    ccima

    1 maj 2010 at 13:40

  8. Ibland kan något väldigt tråkigt och svårförståeligt visa sig ge ett intryck man inte kunde föreställa sig från början. Kanske är det ibland därför man känner att man borde se/läsa klart?

    Camilla

    1 maj 2010 at 14:01

  9. Förlusten (att stå still) äro större än möjligheten att få dansa med livet.

    avrogado

    1 maj 2010 at 14:50

  10. Mitt problem är så att säga inverterat: Jag har extremt svårt för att se en film som jag missat början på, om än aldrig så lite. Jag kanske kommer in efter fem minuter och den verkar jättebra, men jag stänger av ändå eftersom jag inte sett början. Tänker att den går säkert igen snart, och då ska jag komma ihåg att titta. Men det gör jag ju aldrig.

    Spillulle

    1 maj 2010 at 15:49

  11. Förut tyckte jag det var självklart att läsa ut varje bok. Tror att det hade med sunk cost att göra. Och en uppfattning att om det var svårt och tråkigt så var det nog bra. Men så läste jag en intervju med en författare (kommer inte ihåg vem) som konstaterade att om hon läste en bok i veckan resten av sitt liv, så hade hon bara 2000 böcker kvar att läsa (om hon levde till 90).
    2000 böcker är inte mycket. Det fick mig att ompröva mitt läsande. Nu läser jag inte klart alla böcker. I stället har jag börjat läsa om På spaning-böckerna.

    hemligamorsan

    1 maj 2010 at 20:32

  12. Man känner en inre plikt att läsa ut en bok man börjat på, vet inte varför.

    Ior

    1 maj 2010 at 21:51

  13. Något som ingen nämnt, men som fungerar bra som komplement till att sluta läsa, är att läsa fläckvis. Detta är även ett bra sätt att utvärdera om boken är värd att läsa vidare.

    Vetenskapare

    1 maj 2010 at 22:34

  14. Det sköna med filmer är att man kan somna ifrån dem.. Om man lånar böcker på biblioteket är utlåningstiden en bra indikation på när man ska ge upp. Man kan också läsa flera böcker parallellt, då kommer sållningen naturligt.

    Camilla

    2 maj 2010 at 9:58

  15. Jag läser i princip alltid en bok till slutet om jag själv valt den. Anledningen är att jag i princip fått störst utdelning av de böcker jag har haft svårast att komma in i.

    wsad

    2 maj 2010 at 21:35

  16. Jag är utan misskund när jag läser. Är det oläsligt så är det. Stäppvargen förpassades till bokhyllan efter något kapitel medans jag muttrade ”ta livet av dig då”.
    En deckare av Elizabeth George jag läste hade hela kapitel tryckta i kursiv text, efter några sidor valde jag att hoppa över allt kursiverat. Det är oläsligt.
    Jag har lämnat teatern i pausen när Dagerman pjäsen var olidlig.
    Funkar inte läsupplevelsen är det bättre att ställa tillbaka boken i hyllan och försöka något år senare.
    Den enda bok jag tragglat mig igenom trots obehaget var ”På drift” av Kerouac. Olidligt, jag borde läst den när jag var 16. Men det är ju en av de böcker man skall ha läst.

    Jonas Vils

    2 maj 2010 at 23:59

  17. Heja Jonas

    Jag hade betalat skjortan för Bob Dylan i Globen, men det var så uruselt, att jag gick eftr fyra låtar. Om jag hade sett hela konserten hade jag fått ett oraderbart trauma…

    Kristian Grönqvist

    3 maj 2010 at 10:08

  18. (Sidospår:) En gång gjorde jag misstaget att ge bort en bok i present, som jag själv hade läst till kanske tre fjärdedelar. Boken var fantastiskt bra, tyckte jag då. När jag senare läste klart boken fick jag en mindre chock – slutet var hemskt. Jag hade aldrig gett bort boken (och särskilt inte till den kära vännen) om jag hade läst hela boken klart. Nå, jag förklarade senare för henne och hon förstod!

    Rationellt håller jag med om att det är onödigt att läsa klart böcker man inte giller. Ändå känns det som att jag gör ett fel om jag lämnar en bok halvfärdig. Kan inte förstå mig själv här!

    Matthias

    3 maj 2010 at 17:19

  19. Nu var det ju så med Hemsöborna, att jag var tvungen att läsa den i Gymnasiet. Så jag läste faktiskt mer än första meningen, även om det räckte för att övertyga mig om att det här var en bok som inte var skriven för mig. Så jag började väl läsa en bra bok i stället. Hur det gick med bokrapporten kommer jag inte håg, jag kanske blev lämpligt sjuk eller fuskade eller nåt, det minns jag inte.

    Och nu tänkte jag, såhär 25 år senare, att kanske jag har mognat. Så jag letade reda på boken ety det finnes på Projekt Gutenberg: http://www.gutenberg.org/files/30078/30078-h/30078-h.htm

    Och nu komm jag igenom hela första stycket. Och det slår mig att boken är skriven som om en 12 åring har skrivit den.

    ”Och så kommo de äntligen i båt, men Carlsson ville styra, och det kunde han inte, för han hade aldrig sett en råseglare förr, och därför skrek han, att de skulle hissa focken, som inte fanns.”

    Det låter som när Kurt Ohlsson berättar om sina resa till Italien.

    ”Ja se det var rena skiten” sa Lennart han, ja det gjorde han får på dessinga sättet uttryckte man sig på internet på den tiden.

    Lennart Regebro

    3 maj 2010 at 17:53


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: