Nonicoclolasos

Att verka smart

Att verka smart och att vara smart är två olika saker. Professor Eric Schwitzgebel har noterat följande:

Seeming smart is probably to a large extent about activating people’s associations with intelligence. This is probably especially true when one is overhearing a comment about a complex subject that isn’t exactly in one’s expertise, so that the quality of the comment is hard to evaluate. And what do people associate with intelligence? Some things that are good: Poise, confidence (but not defensiveness), giving a moderate amount of detail but not too much, providing some frame and jargon, etc. But also, unfortunately, I suspect: whiteness, maleness, a certain physical bearing, a certain dialect (one American type, one British type), certain patterns of prosody — all of which favor, I suspect, upper- to upper-middle class white men.

Några korta reflexioner:

  • Jag undrar hur stark korrelationen mellan att verka och att vara smart är. Tänk om den är låg?
  • Schwitzgebel tycker sig ha observerat att de som verkar smarta förväntas vara smarta, vilket gör att de förbättrar sina prestationer. Jag undrar om effekten på motsvarande sätt blir negativ för personer som verkar osmarta men som kanske är relativt smarta, att de fås att prestera sämre.
  • Personer som talar ett språk jag kan dåligt får jag ofta för mig är relativt osmarta, trots att smarthet sannolikt har mycket lite med språkkunskaper att göra.
  • Hur kan man avgöra vem som är verkligt smart? (Är det önskvärt att avgöra det?) Ska man be att få se resultatet på högskoleprovet?
  • Jag ogillar att umgås med personer som verkar betydligt smartare än jag. Är man smart kan det vara klokt att dölja det till viss del i vissa fall.
  • Jag försöker själv ständigt verka smartare än jag är. Om det är så smart är oklart (särskilt om andra förmår se igenom mina försök).

Written by Niclas Berggren

6 maj 2010 den 5:17

Publicerat i intelligens

43 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Vita, kristna, strejta män som talar stockholmska är dom smartaste.
    Tror jag, tra la la.

    swingthatcat

    6 maj 2010 at 6:37

  2. swingthatcat: Apropå religion och intelligens, se gärna här.

    Niclas Berggren

    6 maj 2010 at 6:50

  3. ”Jag undrar hur stark korrelationen mellan att verka och att vara smart är. Tänk om den är låg?”

    Rimligtvis är den ganska låg vid ett första intryck men därefter stigande. Dock är det kanske viktigt att påpeka att intelligens är flerdimensionellt så att t ex en person som är grym på TP inte nödvändigtvis är särskilt bra på logiskt tänkande och tvärtom. Svårare synes det mig dessutom vara att mäta kretivt och originellt tänkande.

    ”Schwitzgebel tycker sig ha observerat att de som verkar smarta förväntas vara smarta, vilket gör att de förbättrar sina prestationer. Jag undrar om effekten på motsvarande sätt blir negativ för personer som verkar osmarta men som kanske är relativt smarta, att de fås att prestera sämre.”

    Det finns tyvärr empiriskt stöd för detta, se t ex Hoff and Pandey 2004 AER P&P, eller deras länge världsbankpapper, eller populärsammanfattningen här:
    http://www.indiatogether.org/2005/aug/soc-dontask.htm

    ”Jag ogillar att umgås med personer som verkar betydligt smartare än jag. Är man smart kan det vara klokt att dölja det till viss del i vissa fall.”

    Det kan ju naturligtvis vara sant, men kanske är det i alla fall till del så att du snarare ogillar att umgås med människor som får dig att känna dig mindre intelligent, vilket ju inte är riktigt samma sak (jfr t ex med en engelsman som inte anpassar sig alls till att han talar med utlänningar utan talar exakt lika snabbt och med samma vokabulär).

    Olof Johansson-Stenman

    6 maj 2010 at 8:37

  4. Du glömde den allra vanligaste formen av smarthetsbedömning: När den andra inte kan språket.

    Kristian Grönqvist

    6 maj 2010 at 8:39

  5. Olof: Tack för referenstips! Mycket intressant forskning.

    Kristian: Punkt 3 då?

    Niclas Berggren

    6 maj 2010 at 8:49

  6. Det är lätt att fejka smarthet, men det fungerar bara så länge man håller sig till ämnen folk inte kan nåt om. Jag har stött på folk som säger saker med bestämdhet om olika ämnen och verkar smart tills dom börjar uttala sig om ett ämne jag kan nåt om. Då visar det sig att dom bara drar saker ur rumpan. Jag har i dom lägena antagit att allt dom sa innan bara var nonsens också. Dom fejkar smarthet.

    Personligen gillar jag att umgås med folk som är smartare än mig. För då lär jag mig saker.

    Jag försöker aldrig verka smartare än jag är. Jag försöker vara så smart som möjligt. Jag överskattar säkert hur smart det är, men det är en annan sak.

    Jag spelar ofta dum om jag inte litar på nån (allt från försäljare till kommunister) som ett test. Spelar man dum går folk ofta i fällan att fara med osanning. Dom försöker verka smartare än dom är, antar jag.

    Lennart Regebro

    6 maj 2010 at 8:53

  7. Lennart: Jag försöker verka smartare än jag är av rädsla för att annars anses ointelligent och ointressant. Det är förstås svårt att försöka verka smartare än man är gentemot människor man umgås med på regelbunden basis, men om jag träffar någon för mig relativt okänd person på en lunch eller middag känner jag nästan alltid att jag måste försöka ge ett riktigt smart intryck. Särskilt om jag har intryck av att den personen är smartare än jag (vilket förstås kan vara en illusion). Det handlar väl om psykologisk osäkerhet och lite dåligt självförtroende, antar jag. Jag skulle hellre inte vilja känna det här behovet, att försöka visa mig smartare än jag är.

    (Eftersom jag själv inte trivs så bra med personer som förefaller betydligt smartare än jag, borde jag möjligen inse att andra kan känna likadant och att mina försök att verka smartare än jag är inte behöver medföra att jag blir mer tilltalande i andras ögon.)

    Niclas Berggren

    6 maj 2010 at 8:58

  8. Jag föreslår en fyrfältare:

    1 vara smart – verka smart
    2 vara osmart – verka smart
    3 vara smart – verka osmart
    4 vara osmart – verka osmart

    Vilket är bäst? Jag rangordnar alternativen från bäst till sämst: 1, 3, 2 och 4.

    Statsvetaren

    6 maj 2010 at 9:18

  9. Det är lite skillnad på om Du själv talar språket dåligt och ändå tycker att det är de andra som är korkade. I mina ögon verkar det nästan troligare att man skulle vara rädd att framstå som korkad själv då.

    Jag har träffar gott om mycket primitiva folk i min tid, och det gemensamma med alla dem är att de ser på mig som en hjälplös femåring(rätt eller fel), eftersom jag inte kan deras språk. Genomgående. En intelligent människa förutsätts förstå vad man säger. En bedömning är alltid subjektiv.

    Det är också det som i första hand handikappar alla invandrare. Man kan, som svensk, helt enkelt inte tro att man har en skicklig kirurg framför sig, när han/hon inte ens behärskar svenska. Inte ens om man råkar vara en intelligent svensk i övrigt.

    Redan hygglig, men Rinkebytalad, svenska, sänker den förväntade intelligenskvoten en hel del utan någon annan anledning än den subjektiva bedömningen.

    Kristian Grönqvist

    6 maj 2010 at 9:23

  10. Det är verkligen svårt att rangordna smartheten hos folk. De flesta har någon smart sida, de är kreativa/ fritänkande/ disciplinerade/ har bra minne/ pragmatiska/ praktiska/ sociala/ aktiva/ positiva.. Jag tycker själv att ett tecken på osmarthet är att vara ointresserad av abstrakta teoretiska resonemang, även de enkla. Men det håller nog inte alla med om. Däremot kan nog alla enas om att det känns osmart när man slänger sig med begrepp, namndroppande och faktakunskaper som uppenbart bara finns på ytan för att man vill göra ett positivt intryck, som inte har med ämnet att göra egentligen. Fast ett sådant beteende är snarlikt då man verkligen är intresserad och tycker ämnet och orden är roliga (sån är nog jag -jag gillar att testa nya ord, fast namn glömmer jag helt), eller att man medvetet vill bli tagen på större allvar i just den diskussionen.(Sån är inte jag, jag är oberäknande i min kommunikation eftersom jag tycker det blir roligare då, fast det också kan bli klumpigt och osympatiskt ibland.)
    Språk betyder mycket. En läkare säger samma sak som en sjuksköterska, men med ett annat ordval och (inlärd) självsäkerhet. Dock talas det en hel del inom sjuksköterskekåren om att sluta skriva saker som ”Patienten har kissat”, vilket kan verka ytligt men de facto drar ner yrkets status.

    Camilla

    6 maj 2010 at 9:39

  11. Camilla

    Jag håller med dig om språket. Hur det används är ju ofta ett mått på ens kompetens. Jag håller speciellt med om ”pat.har kissat”
    Själv skulle jag skriva ungefärlig urinmägd, tex: ”0,8 liter urin”, för att det ger mera info och räkna med att läsaren måste förstå att pat. har kissat det. Vare sig det gäller dagrapport eller journal.

    Kristian Grönqvist

    6 maj 2010 at 10:15

  12. Det finns ännu en viktig faktor i att verka smart inför åhörare X: Om man propagerar för åsikter/grundåsikten, som åhörare X hyser.

    Cecilia

    6 maj 2010 at 11:08

  13. ”Jag ogillar att umgås med personer som verkar betydligt smartare än jag.” Jaha?!

    Jag vill gärna umgås med de som är smartare än jag. Jag inbillar mig att jag själv blir smartare av det.

    Jenny

    6 maj 2010 at 11:37

  14. Det jobbiga är att de som för mig ter sig betydligt smartare än jag själv, ofta är tystare och därigenom får mig att känna mig dum och ytlig. Om man är smartare än andra, borde man istället kunna slappna av och bjuda på sig själv och sina egna begränsningar kan jag tycka.

    Camilla

    6 maj 2010 at 12:06

  15. Det är som med bajsat. Att de gjort det är ofta ointressant, bara om det är sällsynt. Bättre med: ”20 cm faeces” ev. Tunn/tjock/blodig diarre eller 20 cm svart/gråfet/blodblandad faeces. Den viktiga informationen är väsentligare än en rapport som orsakar följdfrågor.

    Kristian Grönqvist

    6 maj 2010 at 12:10

  16. ;-) Mer info än vi behöver, Kristian

    swingthatcat

    6 maj 2010 at 12:45

  17. Vänligen för till protokollet att jag har såväl kissat som bajsat idag.

    Baphomet

    6 maj 2010 at 12:58

  18. Niclas: Om jag misstänker att en relativt okänd person skulle bli missnöjd med mitt sällskap på grund av att vederbörande finner mig ointelligent och ointressant, så låter jag helt enkelt bli att umgås med denna person. Jag kan förstå att sociala människor inte vill tillämpa denna metod, men du är väl knappast social?

    David Bergkvist

    6 maj 2010 at 13:13

  19. David: Jo, så tänker jag också, och jag umgås numera inte med särskilt många jag inte känner sedan tidigare. Men det händer då och då, trots allt.

    Niclas Berggren

    6 maj 2010 at 13:14

  20. ”Jag undrar om effekten på motsvarande sätt blir negativ för personer som verkar osmarta men som kanske är relativt smarta, att de fås att prestera sämre.”

    För att bygga på vad Olof Johansson-Stenman sa ovan, så brukar den generella effekten (oavsett vad som triggar förväntan) gå under namnet stereotype threat:
    http://en.wikipedia.org/wiki/Stereotype_threat

    Mr Profit

    6 maj 2010 at 13:35

  21. ”Hur kan man avgöra vem som är verkligt smart? (Är det önskvärt att avgöra det?) Ska man be att få se resultatet på högskoleprovet?”

    Självfallet ska man be om högskoleprov eller motsvarande intyg inför en stundande vänskap. Lika självklart som att man inte skaffar en långvarig relation med en tjej man inte sett osminkad – ni kan tro att man kan bli besviken.

    Peter

    6 maj 2010 at 16:34

  22. Ofta menar man nog ‘intellektuell’ ‘charmerande’ och ‘stilfull’ ‘ojobbig’ när man säger ‘smart’. Gapiga, skrikiga personer räknas nog ofta som lite dummare just pga att de är jobbiga, men visst kan även dessa vara snabba i tanken och vasst beräknande.

    Smart är väl den person som kan se till att h*ns mål blir uppfyllda, samt kan lära nytt, se saker från olika perspektiv. Men man har olika mål här i livet.

    Cecilia

    6 maj 2010 at 16:55

  23. Jag gick in här för att upplysa om begreppet stereotyphot, och blev sedan besviken för att någon hunnit före! JAG vill ju verka smart!

    Skulle vara intressant att bygga vidare på Schwitzgebels resonemang, fast på Internet: Hur verkar man smart i skriven text? Om en kommentar är skriven av en anonym, könlös, klasslös, hudfärgslös avsändare – vad bedöms den på då?

    Känner absolut att jag har läst något om din första punkt (korrelationen mellan att verka smart och att vara smart) men kommer inte ihåg vad eller var. Här är en studie som visar på en viss möjlighet att utifrån utseende avgöra IQ (men bara på vissa åldersgrupper), men tolkningen av det försvåras ju av det du skriver i punkt två.

    Verkade jag smart nu? Eller bara som att jag försökte verka smart? Det här ämnet öppnar verkligen för metadiskussion. :)

    Mvh, Simon

    skagedal

    6 maj 2010 at 21:37

  24. Kristian. Det verkar som om man kanske kräver mer information, ju enklare språket är? Varför duger inte ”patienten har kissat”?

    Camilla

    6 maj 2010 at 23:14

  25. ”Jag försöker själv ständigt verka smartare än jag är. Om det är så smart är oklart”

    Ett typiskt medelklassdrag, men ett sympatiskt sådant. Känner igen mig. Man tassar in i strumplästen, berättar att man vikarierar inom omsorgen. Någon blir dryg och man tvingas avrätta hela sällskapet med en sammanfattning av Walter Blocks ‘Defending the undefendable’. http://mises.org/books/defending.pdf

    Suzy

    6 maj 2010 at 23:41

  26. Det är när jag läser Kristian Grönqvists återkommande nonsensinlägg jag inser att det är synd att inte bloggar har samma typ av ignorefunktion som många forum har. Varför startar du inte en egen blogg Kristian, istället för att spamma sönder Niclas komentarsfält i tid och otid?

    Marcus

    7 maj 2010 at 0:52

  27. En sak jag noterat är att folk numera använder ordet ”smart” i betydelsen _framgångsrik_. Typ Blondinbella är ”smart” för att hennes blogg har en massa besökare och hon får gratiskläder. Folk som får uppmärksamhet är ”smarta”.

    Det här är rätt förbryllande, och leder ofta till missförstånd i samtal — jag känner en massa supersmarta människor (= IQ över 140) och en del är framgångsrika, men de flesta är slackers, liksom jag. Bryr sig inte om särskilt mycket, gör vad som är kul, läser böcker, promenerar etc.

    Kalle

    7 maj 2010 at 1:56

  28. (Och Marcus, jag för min del föredrar Kristians rätt roliga kommentarer framför Jenny Marias självbelåtna missförstånd vilken dag som helst.)

    Kalle

    7 maj 2010 at 3:39

  29. Marcus, som regelbunden läsare av denna mkt intressanta blogg tycker jag att Kristians kommentarer oftast är roliga, tankeväckande och antropologiskt intressanta, dessutom stundtals extremt träffsäkra i sin kritik av de etablerade religionerna och andra dumheter. Man får väl sålla lite som med allt annat, hur intressanta är Niclas inlägg med nakna pojkar t ex? ;)

    Martin

    7 maj 2010 at 8:57

  30. Martin: Alla unga män som förevisas på denna blogg är icke-nakna. De har alla stiliga kläder på sig. (Och det är ju de bästa inläggen! ;-)

    Niclas Berggren

    7 maj 2010 at 9:06

  31. Camilla

    Som jag ser det, finns det onödigt mycket att läsa i sjukvården redan. Man kunde därför korta ner språket till ett optimalt minimum utan att tappa relevansen för diagnosticerandet

    Kristian Grönqvist

    7 maj 2010 at 9:08

  32. Kanske ska här på kommentarssidan införas ngn slags IQ-spärr, ett test man måste avklara innan man kan ta plats? Det skulle ju också garantera att det man läser är intressant, för intelligens är ju det väl. Vi vill även slippa extremt intelligenta människor och galningar.. En dylik sållning är naturligtvis möjlig, med frågor och sådant där bläcksplashtest (åh, jag och namn:))
    Men eftersom vi ju gillar vad Niclas skriver så borde han vara den naturlige sållaren?
    (Och vem vet, det kanske redan sker;))

    Camilla

    7 maj 2010 at 9:49

  33. Camilla: Jag sållar mycket lite. I stort sett är det bara regelrätt spam och riktigt elakartade påhopp som jag blockerar och raderar. Jag gillar en hög grad av öppenhet.

    Niclas Berggren

    7 maj 2010 at 9:52

  34. Badpojkarna är ett ganska roligt inslag i bloggen eftersom det är lite provokativt och utmanar våra föreställningar om vad som är politiskt korrekt. Jag har svårt att tänka mig en diskussionsblogg med anspråk på att hålla en lite högre filosofisk och akademisk nivå som lägger in bilder på bikinibrudar eller titt som tätt.

    guggebonds

    7 maj 2010 at 9:55

  35. guggebonds: Det är ett mycket medvetet val från min sida, att lägga in bilder på unga skönheter. Jag ser mänsklig skönhet som centralt för ett lyckligt liv och vill dela med mig av den typen av upplevelse. Dessutom har jag en politisk tanke: jag ifrågasätter en i vissa kretsar vanlig uppfattning, att vackra människor qua vackra människor inte ska förekomma i ”det offentliga rummet”. I detta är jag inspirerad av Camille Paglia.

    Niclas Berggren

    7 maj 2010 at 10:34

  36. Jag håller helt med dig Niclas. Jag tror att många intellektuella nästan skäms för att de hyllar den kroppsliga skönheten. Det krävs mod för att våga stå för det.

    guggebonds

    7 maj 2010 at 11:34

  37. Hmm, ”i stort sett”..blockeras bara spam o dyl.. Sällan-företeelser kan vara betydande. Skriv att du ”alltid enbart” blockerar…, Niclas.
    Jag uppskattar pojkbilderna, de är tjusigt obekväma på en blogg som ofta just provocerar.

    Camilla

    7 maj 2010 at 11:45

  38. Guggebonds

    Nu fick jag riktigt svårt med logiken.Varför skulle nakna pojkar antyda en intelligent blogg mer än nakna flickor?

    Kristian Grönqvist

    7 maj 2010 at 11:46

  39. Camilla: Det är svårt att specificera samtliga grunder för att blockera någon eller radera ett inlägg. Jag förbehåller mig rätten som blogginnehavare att ta bort och blockera det jag tycker är olämpligt. Jag vill bara nämna att detta sker mycket sällan.

    Allmänt sätt välkomnar jag kommentarer som innehåller uppfattningar som skiljer sig från mina, så sådana uppfattningar är definitivt inte en tillräcklig orsak för att blockeras eller raderas.

    Niclas Berggren

    7 maj 2010 at 11:50

  40. Själv försöker jag numer konsekvent att framstå som dumare än jag är. Eller snarare mer obildad. Jag inbillar mig att det får mig att framstå som mer sympatisk.

    Mårten Schultz

    7 maj 2010 at 15:21

  41. Mårten,

    Den typen av inlägg kan, felstavningen till trots, få kontraproduktiv effekt.

    Peter

    7 maj 2010 at 15:31

  42. Mårten, det låter som när kvinnor medvetet spelar korkade för att inte skrämma iväg män!

    Camilla

    7 maj 2010 at 17:05

  43. …och sedan får man inte förglömma att det att vara smart (kalkylerande, beräknande) inte är detsamma som att vara klok, vilket ju – ur ett grundläggande mänskligt perspektiv – är långt viktigare.

    Stefan

    9 maj 2010 at 17:36


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: