Nonicoclolasos

Nihilism i praktiken

Professor Axel Hägerström torgförde värdenihilismen i Sverige. Docent Martin Fries bemöter, i förordet till Socialfilosofiska uppsatser, en vanlig kritik mot denna metaetiska syn (s. 27):

Vad först Hägerströms värdeteoretiska nihilism beträffar, enligt vilken det icke är möjligt att iakttaga eller i ett omdöme konstatera verkligheten av våra värden, vill jag påpeka att denna nihilism icke själv innesluter en värdering. Den säger således icke, att eftersom våra moraliska värderingar varken äro sanna eller falska, den ena värderingen skulle vara lika så god som den andra, så att man därför, moraliskt sett, kunde få handla efter behag. En sådan tanke skulle nämligen innebära föreställningen om ett objektivt värde — det moraliska godtyckets värde. Därmed måste det omedelbart själv falla under den hägerströmska kritiken.

Hägerström själv skriver senare i denna bok (s. 163–164):

Man har sagt, att förnekelsen av objektivt giltig moral skulle leda till den konsekvensen, att var och en har friheten att handla, som han behagar. Vad menas med en sådan licens på de moraliska värdenas område? Jo, detta, att det icke skulle vara orätt att hänge sig åt stundens begär och lidelser, icke orätt att stjäla och mörda, om man tror sig vinna någon fördel därmed. Men den, som skulle proklamera en sådan rättsåskådning, han intager själv en värderingsposition. Det vill säga han utlåter sig icke alls om verkligheten utan ger uttryck åt sitt eget sätt att känna i moraliska ting och är därför varken konsekvent eller inkonsekvent. … Man misstager sig, om man påstår, att den orimliga tron på något i sig självt gott eller rätt skulle äga betydelse för den verkliga moralen.

Om värdenihilismen är sann är förvisso inget moraliskt förbjudet — men inte heller är något moraliskt tillåtet. Den senare insikten går många förbi, men den förmedlas alltså av Hägerström själv.

Se även inlägget ”Är allt tillåtet utan Gud?”.

Written by Niclas Berggren

7 maj 2010 den 5:11

Publicerat i etik, filosofi

6 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Vi frågar oss inte vad som är förbjudet och vad som är tillåtet. Vi frågar oss vad som är bra och vad som är dåligt. Och vi lever utifrån vår uppfattning om den frågan.

    Daniel

    7 maj 2010 at 11:49

  2. Du har rätt Daniel det förändras, vad som är moral.

    Sen allas preferenser, i konflikt. Vi kan tygla dem, regularisera dem förpacka dem i ett aggregat. Applicera vår kunskap från ekonomi.. och göra så bra vi kan.

    Är det där ordet Moral slutar (eller börjar).

    (när alla ”vet” vad ett ord betyder är det tyst, då funkar ordboken. Då konflikter syns är saker i förändring, då slås man orden)

    ccima

    7 maj 2010 at 13:59

  3. ”Man misstager sig, om man påstår, att den orimliga tron på något i sig självt gott eller rätt skulle äga betydelse för den verkliga moralen”.

    Precis min åsikt! D v s det faktum att vi inte objektivt kan identifiera vad som är gott har inga normativa implikationer.

    Olof Johansson-Stenman

    10 maj 2010 at 8:40

  4. Hägerström säger att det finns en orimlig tro på något i sig självt gott. Men är det inte ett objektivt förhållande i naturen att varelser undviker lidandet och söker det njutbara?

    Varför är det orimligt att anta att det njubara är ett objektivt förhållande som existerar? Det är ju bland annat detta förhållande vi refererar till när vi talar om det goda.

    Finns inte det njutbara? Finns inte lidandet? Är det betydelselöst? Är det inte objektivt?

    Jag skulle verkligen vilja förstå hur ni tänker, men jag kan verkligen inte. Vad är det som gör att vi inte kan tro att det goda finns? Snälla, försök förklara.

    Daniel

    10 maj 2010 at 11:06

  5. För att det som är gott för en är ont för den andra. Ta till exempel parasiter.

    Kristian Grönqvist

    10 maj 2010 at 14:00

  6. Kristian, om du funderar på saken är det inte ett tillräckligt argument för att helt utesluta att det goda kan finnas.

    Daniel

    10 maj 2010 at 18:12


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: