Nonicoclolasos

Vilken fördelning föredrar du?

Föreställ dig dessa två situationer med två möjliga, lika sannolika tillstånd, med olika inkomstfördelningar:

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

19 maj 2010 den 4:55

Publicerat i inkomst, rättvisa

16 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. ”Vet inte”. Om värdet 1 motsvarar medelinkomsten i ett fattigt i-land, och värdet 2 motsvarar medelinkomsten i ett rikt i-land, skulle jag föredra situation II. Om däremot värdet 1 motsvarar medelinkomsten i ett fattigt u-land, och värdet 2 motsvarar medelinkomsten i ett rikt u-land, skulle jag föredra situation I.

    Intressant fråga iaf!

    Veronika

    19 maj 2010 at 6:27

  2. Om det inte finns några indirekta effekter, och om ett liv med inkomst 1 är bättre än inget liv, tycker jag att svaret är fulständigt självklart (men jag kanske missat något?).

    II är naturligtvis att föredra av fördelningsskäl.

    Olof Johansson-Stenman

    19 maj 2010 at 7:18

  3. Självklart situation I. Då är samhället som helhet tillförsäkrad en total inkomst på 3. Det är bättre än att ha 2 med 50 procents chans och 4 med 50 procents chans.

    David

    19 maj 2010 at 8:44

  4. Om man tänker sig att detta representerar ett samhälle med tillväxt så är givetvis situation I den bästa, eftersom 3 är högre än det logaritmiska medelvärdet mellan 2 och 4.

    (därför svarade jag situation I)

    Men egentligen så framgår inget sådant så om man istället tänker att dessa situationer gäller för evigt så måste jag istället svara situation II..

    Daniel

    19 maj 2010 at 10:16

  5. Om jag vore en av personerna skulle jag ha 50% chans att få 1 och 50% chans att få 2.

    I situation I kommer jag dessutom med 50% sannolikhet vara ”fattigare” än den andre personen, och med 50% sannolikhet vara ”rikare”, medan jag i situation II alltid kommer att vara lika ”rik” som den andre personen.

    Jag råkar tycka mer illa om att vara relativt fattig än jag tycker bra om att vara relativt rik, så jag väljer situation II.

    Marcus Salomonsson

    19 maj 2010 at 10:23

  6. Jag tolkade valet helt statiskt (ingen tillväxt edyl) och valde därför situation 2 av fördelningsskäl. Mitt resonemang går ungefär som Salomonssons.

    Marcus Linder

    19 maj 2010 at 10:38

  7. Tänk att casinon och lotterier lönar sig i alla fall, med så många förnuftiga människor här…

    Kristian Grönqvist

    19 maj 2010 at 10:57

  8. Kristian: Kasinon och lotterier har alltid lönat sig för förnuftiga människor. Det gäller bara att veta om man ska köpa eller sälja.

    Marcus Salomonsson

    19 maj 2010 at 11:03

  9. Situation 1, av samma skäl som David angivit. Detta på villkoret att det verkligen är ett 1:2 förhållande mellan inkomsterna och inte inkomst 1 och inkomst 2, vardera arbiträra värden.

    Per

    19 maj 2010 at 12:28

  10. Indifferent, dock med visst intresse för Daniels argument för alternativ 1 givet tillväxt.

    Mr Profit

    19 maj 2010 at 15:14

  11. Jag tänkte mig att i situation I så kommer person 1 och 2 få för sig att målet i tillvaron är att stjäla den andres pengar, medan i situation II så kommer de att få för sig att målet i tillvaron är att samarbeta så att båda tjänar på det, och valde därför situation II. Men detta bygger ju på att de känner till vilka tillstånd som finns.

    David Bergkvist

    19 maj 2010 at 16:57

  12. Fragan ar helt klart intressantare an vid forsta anblick! Ur strikt fordelningssynpunkt ar naturligtvis situation II att foredra, men situation I saknar aggregerad risk. Om mojligheten finns att skriva ex ante forsakringskontrakt, sa ar ocksa mojligt att omvandla utfallen i I till 1.5 for bada parter. Det hade jag nog foredragit framfor situation II.

    Men om sadana kontrakt ar uteslutna foredrar jag saklart II.

    pontus

    19 maj 2010 at 18:20

  13. Det är mycket självklart och såklart – naturligtvis för båda alternativen. Jag antar att det beror på ens utgångspunkter. Själv tror jag på dynamik och möjlighet till frivilla utbyten och utveckling – och då börjar jag gärna på högsta möjliga nivå, för samhället snarare än bara mig själv i förhållande till andra. Således tror jag att det alternativ där samhället garanteras 3 är bättre än ett med en 50 %-ig risk för 2, trots den 50 %-iga chansen för 4 (eller hur vi nu ska uppfatta 1 och 2, de behöver ju inte vara absoluta tal).

    Att det finns ett särskilt värde i att alla ska ha det lika bra/dåligt förstår jag inte riktigt om jag ska vara ärlig. Och om man ändå tycker det, hur långt är man villig att sträcka sig? 1:1 och 4:4 mot 2:3, 3:2? Jag förstår att frågan kan ställas omvänt och jag skulle nog välja 2:2, 4:4 före 2:3, 3:2, men det är snarare utifrån egen chans än jämlikhetssträvan.

    David

    19 maj 2010 at 19:18

  14. Eftersom ingen har argumenterat för indifferens tänkte jag göra det. Dessutom är det ju faktiskt ”rätt” svar. De angivna nyttorna tar nämligen redan hänsyn till alla omständigheter i spelet. Mao är även fördelningseffekterna inkluderade.

    Det innebär att att om jag har 1 och den andre har 2, så känns det inte värre än om jag har 1 och den andre har 1. Jag har 1, och det är allt som räknas.

    Det, i sin tur, innebär att jag i både situation I och II har en förväntad nytta på 1,5 – och alltså är indifferent.

    Faktum är att även om vi inför försäkringar, så är jag fortfarande indifferent. Allt hänger på vilken typ av försäkringar vi tillåter.

    Många har varit inne på att man kan köpa en försäkring som innebär att den ”rike” ger till den ”fattige”. Men om man kan köpa en individuell försäkring som skyddar mot det dåliga utfallet i situation II, så är man också säker på att få 1,5 – och är alltså återigen indifferent mellan de två utfallen.

    Marcus Salomonsson

    20 maj 2010 at 9:49

  15. Tack för bra insikter och nyanseringar Daniel och Marcus Salomonsson. :-)

    Marcus Linder

    20 maj 2010 at 10:12

  16. Jag föredrar situation 1 för att det innebär ett bättre sämstaresultat för ekonomin som helhet.

    Den sneda inkomstfördelningen kan hanteras med hjälp av skatter och transfereringar i den utsträckning man finner lämplig, även till den grad att bådas nettoköpkraft blir exakt lika oavsett inkomst om det är det man anser bäst.

    Karl Avedal

    21 maj 2010 at 23:37


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: