Nonicoclolasos

Barns syn på rättvisa

Jag nämnde nyligen att viljan att omfördela påverkas av hur människor uppfattar orsaken till inkomstskillnader. Nu visar en ny norsk studie, ”Fairness and the Development of Inequality Acceptance”, publicerad i Science, att detta sätt att tänka är mindre vanligt hos barn men att det blir vanligare i tonåren:

We found that as children enter adolescence, they increasingly view inequalities reflecting differences in individual achievements, but not luck, as fair, whereas efficiency considerations mainly play a role in late adolescence.

Dvs. när barn är små vill de dela lika, men när de blir större tycker de i allt högre grad att inkomstskillnader är acceptabla om de beror på att vissa har ansträngt sig mer än andra. Några frågor:

  1. Är barnens uppfattning mer tilltalande än ungdomarnas, dvs. kan ungdomarnas syn ses som mer insiktsfull och välövervägd eller som mer korrumperad och kopplad till själviska impulser?
  2. Anser de som accepterar inkomstskillnader att dessa är rättvisa eller att de är orättvisa, där orättvisa accepteras därför att konsekvenserna för någon annan målvariabel anses väga tyngre?
  3. Varför förs aldrig eller sällan resonemang av det här slaget i den politiska debatten? Anser de som talar sig varma för distributiv rättvisa att några inkomstskillnader kan anses rättvisa? På vilken grund?
  4. Vad blir slutsatsen om vi inser att ingen egentligen förtjänar mer än någon annan?

Här kan man läsa en populärvetenskaplig sammanfattning.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

30 maj 2010 den 13:56

4 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Intressant! Tore Ellingsen refererade någon liknande studie när jag läste introkurs i spelteori för honom. En sak som jag har funderat på är följande:

    Om människan inte har en fri vilja (vilket jag inte tror att vi har), och även skillnader i ansträngning därmed kan anses vara moraliskt irrelevanta (de är lika slumpartade som skillnader i begåvning), är detta verkligen ett argument för att all ojämlikhet är orättvis? Och följer det per automatik att vi bör omfördela resurser?

    Som jag ser det kan ojämlikheter i utfall mycket väl vara slumpartade; men jag ser inte varför det innebär att man ska ägna sig åt omfördelning. Bara för att man inte kan bevisa att en person har rätt till det hon producerat så betyder ju inte det att man därmed också har bevisat att alla andra har rätt till det individen i fråga har producerat? Frånvaron av moraliskt försvar av individuellt ägande är väl inte ekvivalent med existensen av moraliskt försvar för kollektivt ägande?

    I min värld är ojämlikheter vare sig rättvisa eller orättvisa; de bara är. Det är så världen ser ut, och innan någon på ett övertygande sätt kan förklara varför det är moraliskt försvarbart att bruka våld mot andra för att nå sina egna mål så förhåller jag mig fortsatt skeptisk till statligt påtvingad omfördelning. Hur ser du själv på dessa frågor?

    Karl Malmqvist

    30 maj 2010 at 15:14

  2. Karl: Jag har ingen klar syn i dessa frågor, men det är frågor jag rätt ofta tänker på, och dina tankar utgör värdefull input i tankeprocessen. Jag tänker normalt sett inte i termer av ”rätt” och ”rättvisa” (vad nu sådana termer betyder) utan, som konsekvensetiskt orienterad, i termer av konsekvenser. (Jag går inte här in på vilken ”enhet” konsekvenser ska utvärderas i, det är en komplicerad fråga för sig). Jag är allmänt skeptisk till omfördelning, inte därför att de som råkar inneha pengar har ”rätt” till dem eller därför det skulle vara principiellt fel att ett våldsmonopol tar pengar, utan därför att jag på det hela taget bedömer att ett samhälle där människor får behålla en stor andel av sina pengar innefattar bättre konsekvenser. En viktig del i en sådan analys är incitamentseffekter. (Men så här tänker jag bara i normala fall. I onormala fall är jag radikalt nihilistisk, vilket definitivt utesluter begrepp som ”rättvisa”, men det kan jag av omsorg om andra läsare inte gå in på vidare här.) I vilket fall håller jag med om att det inte logiskt följer av uppfattningen att ingen förtjänar sina pengar, att andra förtjänar dem. Ditt sätt att se på saken påminner mig om frågan om huruvida världen från början var oägd eller ägd av alla och vilka implikationer det har för synen på privat ägande. Nu hinner jag inte utveckla dessa lösa tankar vidare, då jag har mycket annat att stå i för tillfället, men det är onekligen spännande frågor, som sagt.

    Niclas Berggren

    30 maj 2010 at 15:39

  3. När jag hörde dessa studier refereras i vetenskapsradion (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=3733400) tänkte jag omedelbart: ”Aha, det är därför unga är mer socialistiska än resten av befolkningen. En sorts outvecklad rättvisesyn! Vilken hos vissa består längre än hos andra…” Sedan kom jag på mig själv att det var ju oförlåtligt elitistiskt tänkt av mig. Men det vore intressant att höra representanter för olika ideologier diskutera rättvisebegreppet med utgångspunkt i vetenskapliga upptäckter om människans natur.

    Camilla

    30 maj 2010 at 19:03

  4. Intressant att Du tog upp tråden från egendomsbrotten.
    Man kan spekulera om moral i evigheter, men Karl Malmqvists snurrigheter är den värsta ursäkt för snedfördelning som jag någonsin hört. Han låtsas som om ojämn fördelning bara är…!!
    Han har ingen aning om att en del utnyttjar andra för att bli rikare, han har till och med svårt för att erkänna det.
    Så korkad tror jag verkligen inte att han är.
    I såfall borde han inte släppts ut från gymnasiet.
    Vi vet alla att smartare personer utnyttjar mindre smarta. Vad vi kallar det är inte ”dålig moral” utan vi kallar det omfördelning av resurser.
    Dom som gör mer, skall ha mer.
    Vad är mer?
    Hela definitionen står och faller med ”vad är mer?”
    En kvinna som föder upp tre barn eller en man som står på börsen och säljer andras egendom och tar betalt för det? Vem tror Du får femdubbelt mer än den andre.
    Blanda aldrig ihop ekonomi med moral Nicklas, dessa ting kan inte sammanblandas inte ens på akademisk nivå mellan belästa män/kvinnor…

    Kristian Grönqvist

    30 maj 2010 at 23:20


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: