Jag har de senaste dagarna sett två filmer med unga män som levde i celibat. Först var det Valentin Bulgakov, sekreterare till Leo Tolstoj, som enligt filmen The Last Station hade anslutit sig till den store författarens livsfilosofi, vilken inbegrep sexuell avhållsamhet. Men han föll för en flicka och kopulerade efter ett tag med henne. Sedan var det Sam Gold i filmen Holy Rollers, en ortodox jude som inte ens ville vidröra kvinnor men som till slut intensivt kysste en kvinna han inte var gift med.
Filmerna fick mig att undra över en påförd regel att leva i celibat. Har man det som egen, genuin preferens ser jag inget problematiskt med det: var och en får bli salig på sin fason. Men när ett extern regelverk ålägger en att inte ha sex uppstår nästan oundvikligen spänningar, och (skulle jag tro) osunda sådana. Filmerna illustrerar det (även om detta inte är någon huvudpoäng i någon av dem). Jag kan inte undgå att finna det märkligt och motbjudande att formulera och sprida livsfilosofier med celibat som inslag.
Jag rekommenderar Hans Küngs artikel om celibat för präster i Katolska kyrkan.
Nonicoclolasos 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.