Nonicoclolasos

Förmåga till fantasi

Jag har tidigare frågat hur det kommer sig att människor gråter eller blir rädda av något de vet är påhittat, t.ex. av en bok eller en film. Psykologiprofessor Paul Bloom ger en förklaring:

In an important pair of papers, Gendler introduces a novel term to describe the mental state that underlies these reactions: She calls it ”alief.” Beliefs are attitudes that we hold in response to how things are. Aliefs are more primitive. They are responses to how things seem. In the above example, people have beliefs that tell them they are safe, but they have aliefs that tell them they are in danger. Or consider the findings of Paul Rozin, a professor of psychology at the University of Pennsylvania, that people often refuse to drink soup from a brand-new bedpan, eat fudge shaped like feces, or put an empty gun to their head and pull the trigger. Gendler notes that the belief here is: The bedpan is clean, the fudge is fudge, the gun is empty. But the alief is stupid, screaming, ”Filthy object! Dangerous object! Stay away!” The point of alief is to capture the fact that our minds are partially indifferent to the contrast between events that we believe to be real versus those that seem to be real, or that are imagined to be real. This extends naturally to the pleasures of the imagination.

Är detta något att sträva efter att ta bort? Om vi vet att något inte är gripande eller rörande eller farligt, vore det då inte bra att slippa känslor som säger motsatsen? Eller behöver vi denna tillflykt till fantasins verklighet? I så fall, varför då? (Slutligen: hur ska ”alief” översättas till svenska?)

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

About these ads

Written by Niclas Berggren

10 juni 2010 den 5:01

5 svar

Prenumerera på kommentarer via RSS.

  1. Alieferna är ett slags direkt känslomässigt tänk utan logik. Det kan vara effektivt och snabbt när rationellt tänkande inte är det. Så det är inte helt oanvändbart.

    Svenska? Atro? :-)

    Lennart Regebro

    10 juni 2010 at 7:47

  2. Vi har ju redan vantro, otro, misstro och Lennarts atro så jag föreslår feltro

    Kristian Grönqvist

    10 juni 2010 at 8:11

  3. Alieferna är direkt kopplade till coping. Sedan kan man ibland gå omvägen och först ta till sig ”belief” (sjukdomen kommer döda mig) och sedan ta till sig ”alief” (efter döden kommer himlen), istället för att direkt ta till sig ”alief” (guden kommer rädda mitt liv).
    Men jag tror inte man har några aliefer om de inte fyller ett behov inom en, så låt dem frodas skulle jag vilja säga! (Det ger ett skydd inför framtiden) Om man ändå vill slippa dem är det nog lättare att undvika opera, bajs-fudge och död.

    Camilla

    10 juni 2010 at 9:27

  4. reason is, and ought only to be the slave of the passions

    David H

    10 juni 2010 at 12:40

  5. Camilla: Ja en försäkrade berättelse (sann eller falsk) verkar överkomma sån här ”rädsla”. Men sen stirrar döden oss i ögat.

    Skydd? Mod till att agera visst. Men inte en villfarelse i sig? Så kan man välja borde man välja så rationellt man kan.

    Niclas: Utan känslor i fantasin? Nä. De är nog också kopplade till många andra liknande/överlappande förmågor, kreativitet, prediktion osv. Känslor driver oss, ger oss riktning, i sökandet.

    ccima

    10 juni 2010 at 14:32


Kommentarer inaktiverade.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 138 andra följare

%d bloggers like this: