Nonicoclolasos

Jämlikhet och avund

Professorn i moralfilosofi vid Oxford University Julian Savulescu:

[E]quality has no intrinsic value and panders to our vicious nature to be envious of others. Levelling down is absurd. And why level up if we can raise everyone, improving all of their lives instead of just some? To reduce people’s envy of others, when their own lives are good and better? That is no reason.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

25 juni 2010 den 5:51

43 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. så talar en tvättäkta kallhamrad kapitalist!

    Lars Djerf

    25 juni 2010 at 5:58

  2. Niclas
    OK om det är avundsjuka som är drivkraften. Men finns det inte andra grunder för jämlikhet? Olika behov t ex. Eller skall vi lämna sjuka människor att ta hand om sig själva?
    Citatet verkar komma från en mycket rädd och egoistisk person som bara vill värna sitt eget och strunta i andra. Om alla vore på det sättet skulle vi få ett mycket kallt samhälle.
    Fram för frihet, jämlikhet och broderskap. Av var och en efter förmåga till var och en efter behov.

    Roland

    25 juni 2010 at 7:25

  3. Vad är det här för egoism? Jämlikhet är faktiskt bra för alla, också för dem rika. Vi ingår i ett folkhem, där tar vi hand om de svaga.

    Emil

    25 juni 2010 at 7:40

  4. Vänstermaffian var morgonpigg idag. *asg*

    Gabbe

    25 juni 2010 at 8:34

  5. Roland: Om ”till var och en efter behov” ska råda, så ska ju alltså inte alla ha lika mycket, utan de som inte har behov ska ha mindre, så du är alltså emot jämlikthet?

    Emil: Jag noterar att du indelar människor i ”vi starka” och ”de svaga”. Är detta verkligen jämlikt av dig?

    David Bergkvist

    25 juni 2010 at 10:13

  6. Det handlar knappast bara om avund, för de flesta ojämlikhetsaversiva går det ju i andra hållet, att man inte mår bra av att andra har det sämre än en själv pga av empatisk förmåga, man kanske även kognitivt vill motverka den primitiva tendensen att känna sig bättre än andra bara för att man haft lite medflyt med gener och uppväxtförhållanden.

    Men människor är så klart också egenintresserade och tänker ju olika här och jag tror väl som Pinker att politisk/moralisk uppfattning kanske till hälften är biologiskt bestämd, vilket så att säga talar för demokrati.

    Martin

    25 juni 2010 at 10:30

  7. Fantastiskt. Precis så har jag alltid tyckt om jämlikhet. Dock har väldigt många svårt att första att man faktiskt kan höja inkomstnivån hos de som har det sämst genom mindre omfördelning, eftrersom de inte tror att den totala kakans storlek över tiden delvis är en funktion av ojämlikheten i samhället (lump of income fallacy, som jag brukar kalla det).

    Pellefant

    25 juni 2010 at 10:38

  8. Pellefant: Mängden tillgänglig markyta är dock i stort sett statisk (få bygger konstgjorda öar), så man skulle kunna tillämpa omfördelning av mark istället för omfördelning av inkomst, utan att göra ”lump of income fallacy”.

    David Bergkvist

    25 juni 2010 at 11:04

  9. David
    De flesta grundläggande behov klarar vi av själva. Men är du arbetslös eller sjuk så har du behov av stöd för din överlevnad. Kan inte kalla det för ojämlikhet om någon i motsatts till mig får försörjningsstöd eller sjukhusvård, eftersom jag har arbete och är frisk. Men en kapitalist kanske tycker det är orättvist och att de som får hjälp bara är avundsjuka?

    Roland

    25 juni 2010 at 12:41

  10. Pellefant
    Förstår jag dig rätt när du menar att ökad ojämlikhet är ett medel för ökad tillväxt? Kan du ge lite mer underlag för ett sådant påstående? Finns det någon punkt där denna funktion bryts?

    Roland

    25 juni 2010 at 12:45

  11. ….jag tror inte att denna fråga egentligen handlar om linearitet, om antalet intjänade kronor eller om strikt antal bilar/fastigheter ägda av en person, utan om något helt annat (som flera här ovan varit inne på):
    Om alla medborgarna befinner sig över ett visst existensminimum, där man kan leva ett någorlunda hyfsat liv, med läkarvård, tandvård, boende, samt pendlingsmöjligheter, + någorlunda bra mat, ingen är hemlös, så borde det inte spela någon roll om grannarna är rika.

    Cecilia

    25 juni 2010 at 13:18

  12. Roland
    Jag har alltid tolkat ”av var och en efter förmåga, till var och en efter behov” som att om A tjänar 34000 kr/mån och behöver 5000 kr/mån, så ska A ge bort 29000 kr/mån, och om B tjänar 100 kr/mån och behöver 10000 kr/mån, så ska B få 9900 kr/mån. Det ojämlika i detta är inte att A betalar medan B får, utan att efter detta betalande och mottagande, så har B mer än A. Men du kanske menar att ”av var och en efter förmåga, till var och en efter behov” betyder något helt annat?

    David Bergkvist

    25 juni 2010 at 15:07

  13. ”[E]quality has no intrinsic value”

    Det tycks mig som att han har en egen uppfattning om vad som har ett värde i sig självt, men att han sitt försök att argumentera för sin sak endast förmår presentera en gammal och traditionellt kristen idé – att avundsjuka är en dödssynd. Det är inte särskilt övertygande.

    Peter

    25 juni 2010 at 15:09

  14. Jämlikhet behöver inte ha något egenvärde. Men de flesta kan nog hålla med om att det har ett stort instrumentellt värde som gör det mycket fördelaktigt att maximera.

    guggebonds

    25 juni 2010 at 15:53

  15. Jag måste vara en inbiten kapitalist eftersom jag håller med i resonemanget. Det må vara att inledningen med de sju synderna inte faller mig i smaken som ateist, men det gör inte argumentet mindre värt.

    Varför ska vi ödsla energi på att jämnt fördela det befintliga välståndet, om vi istället kan öka välståndet för alla? Att männsikor som lever ett fullgott liv är avundsjuka på de som har mer är ingen anledning i sig.

    Om målet vore att höja det allmäna välståndet är det troligat att vi kan höja den lägsta välståndsnivån över det individuella välståndet vid en jämlik fördelning.

    Som ett simpelt exempel skulle jag föredra att det allmäna välståndet ökar med 5% mot att mitt relativa välstånd ökar med 3%.

    Tomas Erling

    25 juni 2010 at 17:24

  16. Blir någon olycklig av att vara fattigare än någon annan så lider vederbörande ett falskt medvetande, sådant ska vi inte ta hänsyn till. Rationella individer vill enbart maximera sin egen inkomst. =)

    William

    25 juni 2010 at 19:08

  17. Välfärdens mininivå uttryckt i vård, skola och omsorg kan bli högre om man tillåter större ojämlikhet i inkomst. Detta skapar incitament att jobba (och tävla) vilket ger staten större skatteintäkter. Inte sant, Niclas? Om så, står vänstern inför frågan om likhet eller välfärd är att föredra.

    Suzy

    26 juni 2010 at 0:45

  18. Att låta sin lycka vara relativ till andra individers inkomst är ett fattigdomstecken!

    Det spelar ingen roll om du har en Lamborghini, bor på Strandvägen och bär Prada. Så länge du frågar efter andras godkännande är du en slav. En resentimentsmänniska – en slav!

    Suzys kompis

    26 juni 2010 at 0:51

  19. En jämlik fördelning av resurser minskar konflikter mellan människor och mellan grupper. Det är enkel psykologi/sociologi. Därför har det ett stort instrumentellt värde och är högeligen eftersträvansvärt. Om en för övrigt obebodd ö bebos av två skeppsbrutna familjer och ön har två kokospalmer så finns det stor risk för konflikter om den ena familjen lägger beslag på båda palmerna.

    guggebonds

    26 juni 2010 at 1:16

  20. (Min webbläsare i PCn visar inte länken till citatet, men såg den i iphonen).

    Hellre jämlikhet baserad på avundsjuka än ojämlikhet baserad på girighet.

    Men jag ifrågasätter att jämlikhet baseras på avundsjuka. Är känsla för rättvisa eller solidaritet=avundsjuka?

    Det handlar mer om vilken syn vi har på människan. Om vi tror att vi i botten är olika värda. Såg ett program från ngn gulfstat där vissa levde lyxliv pga att de hade lågavlönade slavar. Om dessa slavar krävde normal lön skulle deras lyxliv falla. Ett argument som framfördes för att detta var OK var att de var av olika etnicitet, dvs det var helt OK att ge nepaleser o kastlösa indier oskäligt dålig lön.

    Jag tror inte heller på argumentet att ojämlikhet ger ökad tillväxten. Det är ett bekvämt argument för att dämpa mitt dåliga samvete. Kausaliteten är den motsatta – tillväxt skapar ojämlikhet och den måste vi justera om samhället skall bestå.

    Roland

    26 juni 2010 at 7:59

  21. David
    Ditt exempel är lite för enkelt. Med jämlikhet menar jag att vi inte kan tillåta alltför stora skillnader i livsvillkor om vi skall betrakta oss som ett samhälle. Jag vill inte ha ett elitistiskt samhälle som rättfärdigar att en lite grupp kan ta för sig medan en annan grupp lever under existensminimum. Vi behöver ta hand om varandra. Därför har vi samhällsfinansierad sjukvård, skola och omsorg som är lika för alla. Och vi strävar efter att inte släppa de lågavlönade för långt bakom.

    Roland

    26 juni 2010 at 8:05

  22. David
    Ett enkelt exempel – i ett jämlikt samhälle har alla samma rätt till en dyr cancerbehandling oavsett betalningsförmåga.

    Roland

    26 juni 2010 at 8:29

  23. Bra, håller med där. Tänkte bara fråga. Du röstar väl inte på KD? Högeralliansen går med stormsteg bort från det jämlika Sverige som arbetar rörelsen har byggt upp. Så om du verkligen vill ha jämlikhet ska du rösta på SAP.

    Emil

    26 juni 2010 at 8:40

  24. Roland
    Men de som inte behöver just en dyr cancerbehandling, då? Det är väl inte jämlikt att de inte får något annat, lika dyrt, istället?

    För övrigt noterar jag att även du, i likhet med den gode Emil, delar upp samhället i ”vi” och ”de” (fast din indelning var i inkomst istället för styrka). Är en sådan indelning verkligen jämlik?

    David Bergkvist

    26 juni 2010 at 9:46

  25. David
    ”Åt var o en efter behov”. Din fråga får mig att tänka på mitt barnbarn som vill ha en present varje gång någon annans födelsedag firas.

    Roland

    26 juni 2010 at 11:26

  26. Så om vi nu har uppnått (med få undantag) en vettig nivå av välstånd i vårt Sverige, är vi då nöjda med att låginkomsttagare lever kortare liv, belamrar fängelser och inte nyttjar sin rösträtt? Motsatsen till avundsjuka är att inte jämföra sig med någon annan alls, är det verkligen någon här som (oavsett inkomst och TV-storlek) kan räkna sig till den skaran?
    Ojämlikhet påverkar säkerligen varje samhälle oavsett välstånd, Himmelriket är nog det enda undantaget. Orättvisor är naturligt, växer ständigt till och är inget man behöver kämpa aktivt för, så varför gör ni det? Kämpa istället för att minska de (få?) orättvisor ni tycker är fel, så kommer de rätta få växa mer ifred och frodas, utan för diskussionen och mediabevakningen. Och ni kan vinna valet lätt, tyvärr.

    Camilla

    26 juni 2010 at 12:02

  27. Camilla
    Hur vi förvaltar våra gåvor är ju inte en fråga om jämlikhet. Vi har ansvar för att informera om hälsorisker och hjälpa den som vill bryta ett ohälsosamt beteende, men det är individen själv som har ansvaret.
    Detsamma gäller även ekonomiska medel. Jämlikhet är att alla skall ha samma möjligheter utifrån sina grundförutsättningar. Det är inte ojämlikhet att alla inte kan bli läkare, men det skall inte bero på att mina föräldrar inte har råd att skicka mig till universitetet.
    Motsatsen till avundsjuka är förnöjsamhet skulle jag säga. Det kan man må bra av att ha. Hela tanken att jämlikhet handlar om avundsjuka är fel från början.
    Rättvisa är ett så diffust begrepp att det inte är användbart i detta sammanhanget. Är det rättvist att min pappa dog vid 65 års ålder? Hade det med ojämlikhet att göra? Däremot är det tack vara en politik som syftat till jämlikhet som jag fick chansen att studera vidare och göra min klassresa. Men det var väl bara en parentes i historien? Tillbaka till det nya feodal-samhället är väl Alliansens strategi.

    Roland

    26 juni 2010 at 12:42

  28. Vad är principen för jämlikheten som förespråkas? Ungefär så här?

    Om det råder en ojämlik fördelning av tillgångar eller möjligheter, baserat på människors olika medfödda eller inlärda fördelar, och skillnaden upplevs som orättvis eller om den anses skada samhället, så ska skillnaden minskas med omfördelning?

    OK, men varför gäller det bara för ekonomiska resurser? Exakt samma resonemang kan appliceras på sex (för att ta en annan populär sak människor strävar efter). Ett fåtal människor får massor av sex med olika sexpartner, de flesta får lite sex och några får ingen alls. Hur rättvist är det? Hur bra mår människor som inte får sex? Inte alls rättvist och förmodligen väldigt dåligt, men ingen känsla av orättvisa eller skada berättigar att sex omfördelas genom någon slags sexskatt, där en del av sexuellt aktiva människor sex måste ges till behövande.

    Kaonashi

    26 juni 2010 at 12:47

  29. Kaonashi, vad är mer eller mindre görbart? Kan det ha något med människans natur att göra?

    Martin

    26 juni 2010 at 13:13

  30. Kaonashi:

    Det var ett rimligt förslag. Jag ger hellre bort lite sex än mina pengar.

    Åke

    26 juni 2010 at 18:06

  31. Roland
    Du tycks ha svårt att besluta dig för om du gillar ”åt envar efter behov”-principen eller om du gillar jämlikhet. Det står dig naturligtvis fritt att anse att dessa är samma sak (vilket skulle innebära att du inte behöver välja mellan dem) men du har inte motiverat denna din ståndpunkt, medan jag har motiverat varför jag anser att det inte är samma sak.

    David Bergkvist

    26 juni 2010 at 18:35

  32. Kaonashi: Om sexköp vore lagligt kunde förstås den som önskade köpa sex. Då räcker det med ekonomisk utjämning, så att alla som så önskar har råd att göra det ibland. Skulle säkert minska antalet våldtäkter också, särskilt om man får bort stigmat vid sexköp/försäljning.

    William

    26 juni 2010 at 19:11

  33. David
    Jag betalar mer skatt än genomsnittssvensken. jag gör det av solidaritet med alla svenska medborgare. Min förväntan är att jag skall få den vård jag behöver när jag bli sjuk. TaNken att jag skulle dö plötsligt och inte få en chans att utnyttja denna min rätt känns bara bra. Då har mina pengar fått hjälpa någon annan medmänniska. Själv har jag ingen nytta av dem eftersom jag är död. Jag förstår inte dina resonemang.

    Roland

    26 juni 2010 at 19:53

  34. Roland,

    Frågan är i vilken utsträckning skatt kan tolkas som solidaritet. Endast om man kan tänka sig att avstå samma summa frivilligt, dvs utan risk för straff, är det möjligt att tala om äkta solidaritet.

    Suzy

    26 juni 2010 at 20:38

  35. Martin:
    Så det är enbart vad som är praktiskt som avgör? Det är inte särskilt övertygande.

    Jag vill också ifrågasätta hur görbart det är att beröva folk på hälften av resultatet av deras arbete. Det är görbart för att vi är vana vid det, men om det var ett nytt fenomen som introducerats hade det inte setts som görbart eller naturligt. Med rätt argument och tillvänjning kan du få folk att tycka att sexskatt är görbart och naturligt också.

    William:
    Jag för bara ett hypotetiskt resonemang och förespråkar inte sexköp eller noll procent skatt. Jag vill bara utmana synen på fördelning och jämlikhet.

    Kaonashi

    27 juni 2010 at 0:58

  36. Kaonashi, japp, principen bygger på vad som är praktiskt möjligt. Men så klart ett kul tankeexperiment. Jag tror att människan är seriellt monogam (själviska gener o sånt) och jag tror jag att det skulle få extremt kraftfulla motreaktioner om sex skulle omfördelas hit och dit.

    Jag tror dock att det finns en djup önskan hos många vänstermänniskor om ett ”alla har sex med alla samhälle” men de flesta har nog gett upp den tanken och är nöjda med att vi i alla fall omfördelar ekonomiska resurser vilket ju faktiskt kan gynna samhällen som helhet och således de själviska generna?

    Martin

    27 juni 2010 at 1:51

  37. Roland
    Hur kan du *inte* förstå påståendet att begreppet ”jämlikhet” innebär att alla får lika mycket, medan begreppet ”åt envar efter behov” innebär att folk får olika mycket beroende på hur stora deras behov är (och därför är de två begreppen inte samma sak)? Du kan låta bli att hålla med om detta påstående, javisst, men att inte förstå vad det betyder är ytterst märkligt.

    David Bergkvist

    27 juni 2010 at 9:11

  38. Martin: ”Jag tror dock att det finns en djup önskan hos många vänstermänniskor om ett ”alla har sex med alla samhälle”.

    Det paradoxala med vänstern är att den i kritiken mot en öppen sexmarknad, indirekt förespråkar en kristen moral, vilket är lite märkligt då denna är starkt associerad med en patriarkal familjestruktur. Sex är ”fint” och ska inte kapitaliseras så som arbetskraft, t.ex. byggnadsarbete eller naprapati.

    Suzy

    27 juni 2010 at 10:51

  39. Suzy, kritiken av sexmarknader beror väl av att vissa knäppa känslosamma icke-rationella typer har fått för sig att sexualiteten är mer känslomässigt komplex till sin natur än ett kroppsligt utnyttjande i form av byggnadsarbete etc? Medan andra anser sig ha förnuftiga skäl (genom en mängd empiri kring den olyckliga horan trots kontextuell bias).

    F ö så är väl många vänstermänniskor kritiska till marknader generellt men tvingas till politiska kompromisser som alla andra.

    Martin

    27 juni 2010 at 12:47

  40. Ja den enda skillnaden mellan sex- och byggmarknaden är väl skruvens material: kött eller järn.

    Suzy

    27 juni 2010 at 13:31

  41. F ö så är väl många högermänniskor välvilligt inställda till marknader generellt men tvingas till medmänskliga kompromisser som alla andra?

    Camilla

    28 juni 2010 at 20:20

  42. David
    Jämlikhet handlar inte om kronor och ören. Det handlar om synen på människan – att alla har samma grundläggande värde och har rätt att behandlas på samma sätt. Hela diskussionen på denna tråd, inklusive citatet den bygger på är skev.

    Roland

    28 juni 2010 at 21:33

  43. Kortfattat: Jämlikhet mätt utifrån behov är inte ett bestämt mått, mätt i en enhet fördelat lika för alla. En 90-kilos karl blir mätt på en portion gröt, en 60-kilos kvinna på en halv portion gröt.

    Suzy

    28 juni 2010 at 23:15


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: