Nonicoclolasos

Livet efter döden enligt buddhismen

Jag kände inte till att buddhismen lär att det finns en rad olika platser där livet fortsätter efter döden:

A consideration that has motivated many Buddhists to vow to follow rules of moral discipline is a wish to avoid the karmic consequences of actions that harm others. These consequences have traditionally been understood largely in terms of rebirth in the various realms of cyclic existence. In the earliest texts, there are five such realms: the hells, the worlds of hungry ghosts, animals, and humans, and the heavenly worlds of the gods (Skt. deva). Later texts add a sixth realm, that of the titans (Skt. asura).

The hells are terrible places of torture and suffering, in which beings who are dominated by anger and hatred are cut to pieces, burned, frozen, and tormented by demonic apparitions that are in fact projections of their own distorted minds. Hungry ghosts are depicted with large bellies and tiny mouths; driven by greed, they seek endlessly for something to eat or drink, but even when they find a morsel they can swallow, it turns into filth or fire in their mouths. Animals are seen as dominated by stupidity, limited to a fixed set of possible behaviors and primarily trying simply to survive. In this system, the human world is primarily characterized by the instrumental pursuit of objects of desire. The titans are powerful beings who live in relatively pleasant circumstances, but are driven by competitiveness and obsessively envious of the splendor of the gods. They continually plot to invade the heavens. Unfortunately for the titans, when they actually do battle with the gods, they always lose. The gods of the lower heavens, the heavens of desire, live in palaces of astonishing beauty and exquisite sensual pleasure. Blinded by pride, they disregard the suffering of those below them and ignore the fact that their high status is impermanent: they, too, will die. At the top of cyclic existence, in the heavens of form and the formless heavens, other gods rest in a state of peaceful, quiet bliss, with almost no manifest suffering and for vast, but finite, periods of time.

Actions motivated by greed, hatred and delusion have a tendency to drive those who do them into the three lower realms of suffering: the hells, the hungry ghost realm, and the animal realm. Actions carried out with better motivations, but still infused with a sense of self, tend to produce rebirth in the three higher realms of titans, humans, and gods. Vast numbers of sentient beings are trapped in this cycle, continually wandering from one realm to another, unable to escape and forced to experience the forms of suffering that exist in each realm. The human realm is particularly fortunate, because it is only in this realm that one can attain Awakening, which liberates one from the whole cycle.

Titaner! Detta är ju rafflande. Läs mer om buddhistisk etik (och de olika former den tar) här. För en mer skeptisk inställning till påståenden att det finns liv efter döden (rafflande idéer om titaner till trots) kan man hänvisa till David Hume och Bertrand Russell samt till Karl Lagerfeld och Robert Nozick.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

27 juni 2010 den 14:40

Publicerat i död, religion, vidskepelse

39 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Vad är det som är så intressant med liv efter döden. Det fyller ju inte definitionen på liv.

    Kristian Grönqvist

    27 juni 2010 at 14:46

  2. Jag har svårt att tro att t ex jag skulle dö bara för att t ex Niclas skulle dö, alltså finns det liv efter döden.

    Väntar vi tillräckligt länge kommer det dessutom säkert att finnas någon levande varelse som är nästan identisk med Niclas, på en jord som är nästan identisk med Jorden idag i ett universum som är nästan identiskt med Universum idag. (Bl a måste entropin minska till dagens nivåer, men så sker säkert om vi väntar länge.)

    Om man är dualist kanske det inte räcker, men annars, ja: det finns minst ett liv efter döden och det är nästan identiskt med det du lever nu. Hoppas att du inte är allt för missnöjd med ditt liv, för du kommer att få leva om det oändligt många gånger.* =)

    *results may vary, gäller ej dualister et c

    William

    27 juni 2010 at 17:34

  3. Är det inte scientologerna som också tror på himmelska titaner?

    Tore

    27 juni 2010 at 17:37

  4. Kristian: Facepalm …

    Skymning

    27 juni 2010 at 22:02

  5. Skymning:

    Tog Du inte i. Frågan blir djupare efter första påseendet

    Kristian Grönqvist

    28 juni 2010 at 19:25

  6. Kristian: Men jisses. Till att börja med kan du ju presentera ”definitionen av liv”, som âtminstone inte jag känner till. Sen kan du fundera pâ om alla svanar verkligen är vita. Till sist, stâr och faller frâgans intresse med det svaret?

    Skymning

    28 juni 2010 at 21:13

  7. De buddhistiska idéerna om livet efter döden (som de tagit över från hinduismen) är en konsekvens av deras allmänna idé om ett universum myllrande av olika världar och olika livsformer. Eftersom de tror på en cyklisk växling mellan liv och död så blir det naturligt att tänka sig en mångfald av efter-döden-scenarier. Det som i texten kallas ”titaner” är en lite kuriös översättning av sanskrit-termen ”asura” och syftar på en specifik ”familj” av gudomliga väsen som i myterna utvecklats till att tjänstgöra som illasinnade fiender till ”hjältegudarna”.

    guggebonds

    28 juni 2010 at 21:51

  8. Skymning

    Facepalmar Du mig verkligen med den ytliga kunskapen.
    Kan Du inte definitionen på liv, så kan Du ju slå upp den på lillgrabbarnas vetenskapliga sida Wikipedia, så att Du nästa gång Du filosoferar om liv i alla fall vet vad Du talar om.
    Det börjar bli viktigt med definitionen på liv nu, när de mikrobiologiska framstegen står som spön i backen.
    När det gäller liv efter döden, kan man i vilket fall som helst inte kalla det liv.
    Vill man kalla det immateriellt, så har det den begränsningen att det inte har något självklart gränssnitt med det materiella.
    Vill man, som endel dualister, använda sig av mysticismen kring kvantfysiken, så fungerar inte det som gränssnitt heller. Den är också materiell.
    Nog sagt om det.
    Läs på, så begriper Du nog vad jag menar.

    Kristian Grönqvist

    28 juni 2010 at 22:57

  9. Kristian: Ditt nedlâtande ärkenöt. Min poäng är att det finns flera sätt att definiera ”liv” beroende pâ vad man lägger mest vikt vid, att de knappast är befriade frân porositet, samt att det är möjligt att det finns livsformer vi inte känner till och i förhâllande till vilka definitionerna skulle visa sig otillräckliga eller där, säg, metabolism sker pâ andra sätt än de av oss kända. Att tala om ”definitionen”, som om det fanns en enda, evig och entydig sâdan, är därmed ganska trângsynt även för den mest hârdnackade rationalist. Det finns trots allt svarta svanar, induktionsproblemet är fortfarande ett problem.
    Förövrigt — har du missat att flertalet religioner eller trossystem (ex. just buddhismen) förfäktar reinkarnation eller gör du dig bara löjlig? Jag menar givetvis inte att reinkarnation faktiskt sker, utan att det innebär en variant av liv-efter-döden som skulle stâ pall mot livsdefinitioner.

    Skymning

    28 juni 2010 at 23:36

  10. Kristian – Skymning 0-1

    Bruno

    28 juni 2010 at 23:58

  11. Men varför anta att de tar ut varandra? Det finns väl systematiska genetiska skillnader mellan länder?

    Jan

    29 juni 2010 at 22:27

  12. Jan,
    Jag antar att denna kommentar hör under ”Är tilliten genetiskt beskaffad?” I så fall, här ett svar:

    Dom genetiska skillnaderna behöver inte ta ut varandra fullständigt på landsnivå, men säkerligen till stor del. Det är sannolikt andra förklaringar som spelar större roll på landsnivå.

    I studien som citerades i inlägget så finns det heller ingen variation i tillit som kan härledas till skilda institutioner, eftersom jag antar att studien är gjord för individer under relativt homogena institutionella förhållanden. (Men jag har inte läst själva studien, så jag kan ha fel. Oavsett så verkar det inte som att dom studerat denna faktor i så fall.) Min poäng är hur som helst att genetisk betingelse inte innebär att institutioner spelar någon mindre roll.

    Veronika

    29 juni 2010 at 22:43

  13. Skymning

    Vad olika religioner anser med liv har ju överhuvudtasget inget med saken att göra. Eller?
    Väljer Du att tro att Maria hade en jungfrufödsel, så kan du göra det, men den berättelsen har nog inte särskilt stark verklighetsförankring.
    Väljer Du att tro att bävern var universums skapare så är det samma sak.
    Väljer Du att tro på existens efter detta, så får Du visa på något påtagligt som skulle visa detta om Du vill övertyga någon annan.
    Det är samma sak med buddism.
    Det är fortfarande en livsåskådning av mänsklig fantasi.
    Att diskutera existens efter döden med hänvisningar till ålderdomliga religioner eller livsåskådningar verkar inte särdeles seriöst eller ens särskilt fiffigt.
    Vad Du själv däremot tror kan naturligtvis ingen ta ifrån Dig.

    Kristian Grönqvist

    29 juni 2010 at 23:50

  14. Grattis till den fantastiska halmgubben.

    Skymning

    30 juni 2010 at 1:45

  15. Det Kristian verkar mena är att det är ointressant med föreställningar som är felaktiga. Människans föreställningar genom historien om att döden inte är slutet för medvetandet (som t.ex. de buddhistiska) är helt ointressanta eftersom de är felaktiga.

    Själv kan jag inte hålla med om detta. Många föreställningar kan fruktbart behandlas och analyseras ur ett filosofiskt/hypotetiskt perspektiv. Det är ungefär som att säga att teodicéproblemet är helt ointressant att diskutera eftersom gud inte existerar.

    guggebonds

    30 juni 2010 at 1:47

  16. Guggebonds

    Tackar för läskunnigheten. Du har alldeles rätt. Sen kan man ha hypotetiska diskussioner så mycket man vill, de är intressanta i sig, men förändrar inte verkligheten.
    Skymning:
    Om halmgubbar och andra argumentationsfel. ”Den som byter samtalsämne och skyller på falsk argumentationsteknik, har oftast själv brist på argument” (Läs Tankebrott.nu:s argumentationsskola.

    Kristian Grönqvist

    30 juni 2010 at 12:39

  17. Guggebonds

    Om Terodicéproblemet tycker jag i princip likadant. Det är som att diskutera om bollen är rund…Eftersom Gud inte existerar.

    Kristian Grönqvist

    30 juni 2010 at 12:49

  18. Kristian, du känns lite tvärsäker där, men eftersom sannolikheten för Guds existens är identisk med den för harry potters, kalle ankas, skalmans, jultomtens osv är jag ändå beredd att hålla med dig.

    Martin

    30 juni 2010 at 13:04

  19. Kristian: Jag förklarade varför ”definitionen pâ liv” inte hâller som argument mot det eventuellt intressanta i att diskutera livet-efter-döden, oavsett om man tror pâ nâgot sâdant eller inte. Om du inte fattar är det ditt problem, och väljer du att ignorera mina argument till förmân för ogrundade pâstâenden är det nog du som saknar egna. Men ok. För det första utesluts inte reinkarnation av den (eller dem), och för det andra har det föga eller ingenting med saken att göra. För det andra gäller diskussionen — som du startade genom att frâga efter det intressanta i konceptet — ett postulat eller ett koncept, och rimligen varför religioner är sâ förtjusta i tanken, snarare än huruvida det faller utom en i sig problematisk uppsättning definitioner eller inte (och därmed vore meningslöst i naturvetenskaplig bemärkelse, men inte i ex. antropologisk, psykologisk eller litterär sâdan).

    Sâ när du tillskriver mig âsikter jag varken har eller försvarar, sâ ska jag lik förbannat försvara dem, eller? Briljant. Sen är heller inte alla bollar runda, sâ du förnekar induktionsproblemet än en gâng. Men du är âtminstone konsekvent, det kan inte förnekas.

    Skymning

    30 juni 2010 at 17:19

  20. Livet-innan-livet tycker jag diskuteras på tog för lite, det kan ha mycket att säga om livet-efter-döden.

    Martin

    30 juni 2010 at 17:53

  21. Skymning
    Vi kommer längre och längre från sakfrågan. Det enda jag påpekade i första kommentaren på tråden, var att liv efter döden inte egentligen kan heta ”liv”, eftersom ”liv” redan är definierat på ett mycket specifikt sätt.(Man måste dock ha läst biologi)
    Definitioner finns det inte två av. Därför har man definitioner på saker. För att kunna enas om en ståndpunkt.
    Det är extremt postmodernistiskt att påstå att man kan ha så många definitioner man tycker. Då är man superrelativist, världen ser olika ut för alla och fysikens grundlagar extremt flyktiga. Klockorna visar olika tid för alla och logistik är ett minne blott.
    Roligt men knappast praktiskt…

    Martin:

    ”Livet innan livet” var det roligaste jag hört på länge. Extremt enkelt, avslöjande och som sagt mycket roligt…samt tankeväckande!

    Kristian Grönqvist

    30 juni 2010 at 18:54

  22. Kristian: Jag har inte pâstâtt nâgonting relativistiskt eller ”extremt postmodernistiskt”. Däremot sa har jag sagt att ingen definition kan vara evig, vilket främst beror pâ att det är människan som formulerar dem, samt att de (ja, även naturvetenskapliga sâdana) alltid riskerar porositet i och med att de begränsas till observationer och deduktiva härledningar. Däremot kan de vara mer eller mindre stringenta, användbara, goda eller sunda men de är alltid heuristiska. Även naturlagar är heuristiska.

    Induktionsproblemet, dvs omöjligheten att med nâgot allomfattande sanningsansprâk kunna säga att alla svanar är vita eller att alla bollar är runda, kvarstâr alltsâ. Orsaken är den att definitioner arbetas fram över tid oavsett om de har sprâklig eller matematisk grund — därmed är de varken eviga eller (sâvida man inte vill hävda att vi befinner oss vid historiens slut) nödvändigtvis definitiva. Antingen kan man se det som att en och samma definition av vad liv innebär har bestâtt historiskt men efterhand reviderats och förbättrats, eller att nya definitioner ersatt de gamla.

    Apropâ möjligheten av livsformer vi inte känner till och/eller som skulle falla utanför den biologiska definitionen av idag vore genuin AI ett bra exempel. Lyckas man uppnâ en sâdan, hur skulle den förstâs i termer av ”liv”? Vore det rimligt att avfärda AI pâ basis av att den inte vore organisk i vanlig mening, eller skulle man vara tvungen att revidera definitionen/definitionerna av liv med hänsyn till det?

    Men du har rätt, vi har lämnat sakfrâgan för länge sen. Jag frâgade dig dock redan i mitt andra inlägg om sakens eventuella intresse stâr och faller med ”definitionen pâ liv”. Och jag menar att det inte gör det eftersom biologi är irrelevant i sammanhanget — det handlar heller inte om ”liv” utan om ”livet-efter-döden” eller kort och gott ”efterliv”. Kalla det vad du vill, oavsett om konceptet har nâgon verklighetsförankring eller ej finns det inga skäl att kategoriskt avvisa det för att man inte begriper implikaturen. Förstâr vi varandra nu? (Och pâ tal om ”livet innan livet”, känner du till begreppet ‘limbo’?)

    Skymning

    30 juni 2010 at 21:11

  23. Ah, en sak till. Klockor visar faktiskt olika tid för alla, givet att de har olika position/altitud och hastighet.

    Skymning

    30 juni 2010 at 21:14

  24. De tiderna är också definierade, med millisekunds exakthet även om alla personers exakthet varierar.

    Limbo. Dödsrikets översta krets enligt katolicismen. Ett mellanstadium mellan liv och död. Nästan Buddhistiskt.
    Sorterar under samma kategori villfarelser som övriga religioners mystiska tillstånd likt Zombies och Gengångare om Du frågar en antropolog.

    Du måste förstå Skymning att som antropolog konfronteras man dagligen med olika villfarelser världen över. Bäst är att inte tro på något man inte har upplevt själv. Så är det bara. Annars blir man fort förvirrad. Bekvämt…? Visst, men bekväma är vi allihopa.

    Kristian Grönqvist

    30 juni 2010 at 22:39

  25. Skymning

    Vill du höra något roligt. Jag tror personligen att vi är en form av AI vilket gör att vad Du menar med AI är samma sak.
    Jag har sedan 15-årsåldern hävdat att människan bara är en komplicerad maskin och intellektets mystiska sida enormt överskattad. Nörretranders antagande om de fyrfota djuren som vandrande ätmaskiner till de anaeroba bakteriernas nytta är mycket slående om också något förenklad.
    Det vi kallar mystiskt är bara brist på kunskap.
    Och det vi kallar filosofi är bara hjärnans lust att hitta kausalitet, en förutsättning för högre intelligens. Att föreställa sig. När det stämmer blir det kunskap, när det inte stämmer blir det Religion (villfarelser).

    Kristian Grönqvist

    30 juni 2010 at 23:05

  26. Kristian: Ok, du tycks ha förstâtt min poäng nâgorlunda. Bra. Det vore ännu bättre om du lade ner den mästrande attityden, du vet ingenting om mig och det slutar bara med att du framstâr som inbilsk.

    Good day.

    Skymning

    1 juli 2010 at 0:35

  27. Den mästrande attityden är en del av min otrevliga personlighet. Svårt att bli av med. Speciellt efter 60. Och behövs i det moderna tyckcentrerade samhället…

    Kristian Grönqvist

    1 juli 2010 at 12:10

  28. Kristian: Jag störde mig lite på att du i ditt första inlägg refererade till ”definitionen på liv” som om det skulle representera en slags högre nivå av självklarhet vilket gjorde det meningslöst att ifrågasätta och diskutera.

    Att något omfattas av en definition gör det inte mer självklart än andra saker som vetenskapen håller för sanna.

    Ordet ”atom” betyder ju rent språkligt ”odelbar” och valdes därför från början att definitionsmässigt representera något som är odelbart.

    Ifrågasättandet av atomens odelbarhet i slutet på 1800-talet ansågs av många för djärvt men knappast meningslöst.

    guggebonds

    1 juli 2010 at 12:12

  29. Guggebonds

    Inte högre nivå, bara en definition. Koncensus om vad vi för tillfället anser vara bäst.
    Sanning finns inte i bedömningfrågor. Bara vad som är mer sannolikt än annat.

    Om Din dotter kom hem och var gravid, hur stor sannolikhet ger Du möjligheten att det var den helige ande som befruktat henne.

    Att alla mina resonemang utgår från den principen, är med den utbildning jag har fått, den enda möjliga. Att den inte passar alla, kan jag mycket väl förstå, vilket dock inte betyder att jag personligen kommer att vika mig.

    Kristian Grönqvist

    1 juli 2010 at 12:33

  30. Det är självklara/triviala principer du kommer med Kristian.

    Det enda du säger är ju (som jag redan påpekat).

    ”Det som med stor sannolikhet är fel är ointressant.”

    Jag kan förstå vad du säger men jag är tacksam för att vetenskapen i allmänhet sett inte uppvisat en sån uppenbar brist på nyfikenhet och ifrågasättande. Då hade den varit kvar på stenåldersnivå.

    Jag kan förstå om det känns obekvämt för många men med min filosofiska skolning kommer jag aldrig acceptera när någon försöker åberopa definitioner som något slags oantastligt givet från ovan.

    Definitioner måste alltid ifrågasättas, uppdateras, revideras. Jag kommer aldrig att vika mig på den punkten. Hur mycket du än skulle vilja. Aldrig, aldrig, aldrig…

    Oj, nu gjorde jag visst en halmgubbe… ;-)

    guggebonds

    1 juli 2010 at 13:46

  31. Med all ära åt Din synpunkt. Och jag ifrågasätter den inte heller. Men jag får tydligen återkomma till det roliga i trådens första kommentar:

    ”Liv efter döden kan inte med nuvarande definitioner kallas för liv.”

    Det har inget med nyfikenhet eller vetenskapliga framsteg att göra. Ej heller snäva eller oföränderliga definitioner.
    Så fort det kommer en mer heltäckande, a la bonheur, då kan vi vara överens om att den nya är bättre.

    Men jag har inte sett tillstymmelsen till definition som är bättre än den nuvarande och det är bara den vi i det här fallet diskuterar.
    I det här fallet gjorde Du verkligen en hövolm.

    Kristian Grönqvist

    1 juli 2010 at 15:04

  32. Oj, Kristian. Du tror alltså att vi i den här tråden diskuterar huruvida den nuvarande vetenskapliga definitionen på liv är bra eller dålig? Wow! :D

    guggebonds

    1 juli 2010 at 16:03

  33. Det var mitt förmenande.

    Kristian Grönqvist

    2 juli 2010 at 1:22

  34. Precis som William säger ovan så dör inte alla personer bara för att en person dör. Livet fortsätter och i multiversum så finns förstås himmel, helvete och titaner.

    Ni är inte intresserade av en sådan ”objektiv” beskrivning utan ni väljer att beskriva problemet ur en dysfunktionell solipsistisk synvinkel och ni är inte intresserade av att förklara grunden för det (Fast det är enkelt att inse att ni har ett stympat kristet arv som grund för eran halva ontologi, så är det också för Hume och Russell).

    Daniel

    2 juli 2010 at 11:40

  35. ursäkta min käpphäst, men i sådana här diskussioner kan det vara bra att tydliggöra vad det handlar om:

    Huruvida medvetandet och perceptionen hos en människa på något vis kvarstår efter döden.

    (Så kanske inte livs-definitioner behöver krånglas med i onödan)

    Cecilia

    2 juli 2010 at 12:34

  36. Men på kul skulle man även kunna diskutera huruvida medvetandet och perceptionen hos en människa på något vis finns till innan livet.

    Martin

    2 juli 2010 at 14:09

  37. Daniel: Vilka ”ni” syftar du pâ?

    Skymning

    2 juli 2010 at 14:26

  38. Buddhismen är en stillsam religion och till skillnad från kristendomen hör man sällan helvetespredikningar. Du har ditt eget ansvar att leva ett gott liv. Det får konsekvenser men valet är ditt.

    Maria

    3 augusti 2010 at 8:39

  39. Det nu det där med konsekvenser. Varför är all andlig ”högfärd” förknippat med konsekvenser? I de allra flesta fall av negativa sådana om man inte omfattas av just den tron.
    Det är den oerhört puerila sandlådeinställningen, som får alla självständigt tänkande individer att omedelbart ta avstånd från denna revanschistiska uppfattning, att belöningen kommer med tiden och dom andra, dom skall minsann få…
    Väx upp och sluta gnäll.

    Kristian Grönqvist

    3 augusti 2010 at 11:12


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: