Nonicoclolasos

Traditioner för barn

Vad sägs om den radikala idén att inte dra in barn i religiösa sammanhang utan att låta dem ta ställning i en ålder då de förmår utvärdera religioner på ett självständigt sätt? Framför man den uppfattningen möts man ofta av motargumentet att föräldrar påverkar sina barn på en rad områden (med nödvändighet), varför det inte går att kritisera de föräldrar som uppfostrar barnen till kristna, muslimer, judar eller buddhister. Detta motargument bygger dock på ett tankefel: man kan vara emot vissa typer av påverkan (som man bedömer skadliga) och för andra (som man bedömer gynnsamma). Richard Dawkins klargör en sådan grund för att differentiera mellan olika typer av påverkan på barn:

There are many ways in which people differ from one another by virtue of traditions handed down through the generations, and these are often admirable and worthy of respect. But there is a qualitative difference between a cultural tradition and factual evidence, and we should not feel obliged to respect, or encourage the perpetuation of, beliefs about reality which we know to be untrue, simply because they form part of a tradition, even an ancient tradition.

Jag håller (förstås) med. En annan tung orsak: religiös etik är ofta otidsenlig och grym. Ytterligare en: vissa typer av religiös påverkan, såsom omskärelse, går inte att återkalla. Så: lämna barnen ifred!

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

10 juli 2010 den 4:53

21 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Håller verkligen inte med. Självklart inkluderar man barnen i sin gemenskap.

    swingthatcat

    10 juli 2010 at 6:35

  2. Lyssnade du inte på Göran Hägglund i Almedalen. Sluta lägga dig i hur andra väljer att göra med sina barn. Du är inte ett dugg bättre än dem som vill kvotera mammaledigheten.

    David H

    10 juli 2010 at 7:57

  3. David H, sluta lägga dig i hur andra väljer att göra med barnalstring. Du är inte ett dugg bättre än dem som som vill beskatta oss alla för att betala mammors ledigheter.

    Martin

    10 juli 2010 at 9:20

  4. Snälla Martin, jag lägger mig verkligen inte i hur andra gör. Du behöver inte skaffa barn för min del. Men vi som har barn ska väl för f-n få bestämma hur vi ska uppfostra våra barn själva? Eller ska du skicka ut genuspedagoger för kontroll av familjerna? Eller Nonicoc, han vill säkert skicka ut ateistpedagoger för kontroll av familjerna! Det är inte klokt.

    David H

    10 juli 2010 at 9:36

  5. David H, men jag måste betala till er föräldraledighet, knappast liberalt? Om staten skall ta pengar till föräldraledighet från alla individer så tycker jag att staten skall ge tillbaka lika mycket till alla individer, ”familjer” behöver inte nödvändigtvis få välja vem som får vad, om vi tagit ifrån alla individer.

    Ateistpedagoger låter som en bra idé, kan vi få majoritet för det tro? :)

    Martin

    10 juli 2010 at 9:47

  6. ”…i en ålder då de förmår utvärdera religioner på ett självständigt sätt”

    På ett självständigt sätt? Glöm det.

    Bruno

    10 juli 2010 at 10:16

  7. Martin

    Jag upprepar mig förmodligen. Du har ju redan tagit del av förmånerna Du yrar om. Du är ju redan född. och har varit barn. Kanske Du har förstått begreppet liberalt som detsamma som ultraegoistiskt?
    Eller retar det Dig att framtidens mammor skall ha det lika bra som Din mamma?

    Kristian Grönqvist

    10 juli 2010 at 12:02

  8. Ja, du betalar, än sen? Ger det dig rätt att styra mig och mina barn? Du borde vara tacksam istället för att vi skaffar barn som kan byta blöjor på dig på ålderns höst.

    David H

    10 juli 2010 at 12:05

  9. Men den intressanta frågan är ju hur du avgör vilken påverkan som är skadlig. Och varför din uppfattning om vad som är skadligt ska ha företräde framför andras uppfattning.

    Peter

    10 juli 2010 at 12:16

  10. Peter: Jag vet inte varför det är ”den intressanta frågan”; mitt svar på den är i vilket fall att bedömningar om skada är subjektiva. (En nära relaterad diskussion förs av Jonathan Wolff i den uppsats jag nämner här, apropå Mills frihetsprincip.) Därför har min uppfattning inget företräde framför andras uppfattning. Det enda jag kan hoppas på är att fler delar min uppfattning, t.ex. genom att ange skäl av det slag som anförs ovan.

    Niclas Berggren

    10 juli 2010 at 12:20

  11. Kristian och David, jag håller eg med er i det mesta, jag tror att kvinnor i genomsnitt är bättre lämpade att ta hand om barn och att barn till deras nackdel förmodligen skulle födas även utan kraftiga icke liberala subventioner (beroende på om det ligger i ett barns intresse att födas eller ej, en fråga som inte har ett enkelt svar, vilket alla intelligenta moraliska och empatiska läsare av denna blogg bör medge!)

    Men ville visa på att betald föräldraledighet i sig inte är en liberal fråga, oavsett om familjer får välja eller ej. Men som sagt eftersom människan är som hon är skall vi så klart ha väl utbyggda och utjämnande föräldraförsäkringar för de hittvingade barnens och samhällets skull.

    Off topic nu, tack för mig.

    Martin

    10 juli 2010 at 12:30

  12. Martin: Jag tycker att det ligger en del i din uppfattning. Många föräldrar klagar på styrning – men ifrågasätter inte att staten ger dem förmåner och pengar (över vilkas användning staten rimligen kan och kommer ha synpunkter).

    Niclas Berggren

    10 juli 2010 at 12:35

  13. Det är den intressanta frågan eftersom jag delar din uppfattning att inkonsekvensargumentet är bisarrt.

    Men varför vill du att folk ska hålla med dig? Du säger ju själv att du inte har mer rätt än någon annan.

    Peter

    10 juli 2010 at 13:00

  14. Peter: Jag är av uppfattningen att värderingar är subjektiva: därför går det inte att tala om att ”ha rätt” (eller att ”ha fel”) när sådana avhandlas. Jag tycker att vissa saker är bättre än andra, men den enda grunden för det (och för alla andras värderingar) är en emotionell reaktion. Precis som den emotiva grunden omfattar värderingar i vad som kan kallas moraliska frågor omfattar den också, i mitt fall, värderingen att det är bra om andra delar mina värderingar i vad som kan kallas moraliska frågor. (”Den intressanta frågan” är om värderingar i vad som kan kallas moraliska frågor per definition är av det slaget, att dess bärare anser det önskvärt att andra ansluter sig till dem. Jag drar mig till minnes att Hare har ett resonemang av det slaget om definitionen av moral.)

    Niclas Berggren

    10 juli 2010 at 13:12

  15. Vad du säger är alltså att vi ska hålla med dig för att få dig att må bra. Eller har jag missuppfattat: ska vi hålla med dig eftersom dina idéer får oss andra att må bra?

    Peter

    10 juli 2010 at 13:34

  16. Peter: Jag tror att alla som framför värderingar i vad som kan kallas moraliska frågor vill att andra ska hålla med dem. Annars vore de inte värderingar i vad som kan kallas moraliska frågor. Jag har (följaktligen) värderingen att det är bra om andra håller med mig i mina värderingar i det som kan kallas moraliska frågor, och den värderingen (liksom alla andra, hos mig och hos alla andra) är enligt min uppfattning emotionellt bestämd.

    Det innebär att värderingen om medhållande är grundad i känslor av positivt slag i mig (vilket dock inte kan anses vara detsamma som att ”må bra”). En värdering i vad som kan kallas en moralisk fråga kan aldrig bestämmas på något annat sätt, som jag ser det.

    Det gäller emellertid att hålla isär denna fråga (som rör moralens grund) och frågor om moralens innehåll. Förespråkandet av en moral vars innehåll är sådant att alla människor mår dåligt är grundat i emotioner lika mycket som förespråkandet av en moral vars innehåll är sådant att alla människor mår bra.

    (Det innebär också att om en person som förespråkar den senare typen av moral möter en person som förespråkar den förra typen av moral går det inte att med rationella argument klargöra vem som har rätt. Endast emotionell påverkan kan fungera.)

    För att återkomma till din fråga är alltså min syn att jag har en värdering om medhållande därför att jag upplever ett emotionellt tilltal därav. Jag kan bara få medhållande om jag lyckas influera andra så att de upplever ett emotionellt tilltal av mina värderingar i det som kan kallas moraliska frågor. En helt annan fråga är vilka värderingar jag har i det som kan kallas moraliska frågor. De kanske är sådana att jag eftersträvar största möjliga lycka i världen.

    Niclas Berggren

    10 juli 2010 at 14:25

  17. som småbarnsförälder är jag skyldig till indoktrinering av mina barn i familjetraditioner som julfirande och liknande. vi är inte religiösa men våra barn (4 och 5 år gamla) tror att tomten kommer med julklapparna genom skorstenen på natten när barnen sover (bor i nordamerika, min fru är härifrån så vi har lokalanpassat vidskepligheterna). dessutom tror mina barn på tandfén och antagligen en massa annat strunt. mitt försvar är att dessa vanföreställningar inte utgör någon enhetlig ideologi med anspråk på absolut sanningsvärde och att vi så småningom kommer att erkänna för de små liven att vi lurat dem i syfte att underhålla dem.

    hojo

    10 juli 2010 at 14:30

  18. @Peter

    Du säger att du håller med Niclas. Jag blir lite nyfiken hur du väljer att motivera din uppfattning? Jag är inte helt övertygad av Niclas krångliga utläggning. Den är dessutom så ”lös”.

    Simon

    10 juli 2010 at 17:12

  19. Svårt dock att klandra föräldrar för att dom uppfostrar sina barn enligt sitt eget trossystem, i synnerhet om trossystemet innefattar att barnet hamnar i helvetet om det inte delar föräldrarnas tro. Bara extremt hjärtlösa föräldrar som i så fall låter barnen fatta ett eget självständigt beslut i mogen ålder.

    Veronika

    10 juli 2010 at 21:42

  20. Jag håller med om att det är osmakligt att påstå att man inte ”får” påverka barn att tycka att mord, våldtäkt och andra hemskheter är dåliga med motiveringen att barnen måste lista ut det på egen hand.

    Jag är emellertid inte alls säker på att jag och Niclas är ense om varför man har all rätt (och skyldighet) i världen att utsätta sina barn för viss påverkan. Det kanske inte spelar så stor roll dock, om resultatet blir detsamma.

    Peter

    10 juli 2010 at 22:41

  21. Om jag hade barn, skulle jag tycka det var jobbigt om de växte upp till att bli religiösa, främlingsfientliga eller anorektiker eller liknande, och förmodligen försöka hindra att så skedde. Så jag hade inte varit bättre än de som religiöst indoktrinerar sina barn.

    David Bergkvist

    11 juli 2010 at 19:27


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: