Nonicoclolasos

Riktigt och oriktig islam

Jag är kritisk till islam av de två skäl Bertrand Russell specificerar:

The objections to religion are of two sorts – intellectual and moral. The intellectual objection is that there is no reason to suppose any religion true; the moral objection is that religious precepts date from a time when men were more cruel than they are and therefore tend to perpetuate inhumanities which the moral conscience of the age would otherwise outgrow.

Den förra typen av invändning drabbar alla religioner lika. Den senare typen av invändning, som är den jag uppehåller mig vid i detta inlägg, drabbar islam hårdare än andra religioner, i den mån mer grymheter förespråkas i islams namn.

Framför man uppfattningen att islam bör kritiseras pga. grymhet möts man dock ofta av protester (inte minst från vänsterintellektuella). En sådan kritik påstås gälla kulturella synsätt som inte har med islam att göra. Riktig islam sägs vara en god och föredömlig religion på det etiska och legala-politiska planet; de grymma uppfattningarna och beteendena har inte med riktig islam att göra. Denna typ av resonemang avvisar jag.

Jag anser nämligen att det inte finns någon objektiv definition av vad riktig islam är. Alla människor tycker olika i denna fråga, vilket för övrigt också gäller andra religioner. Om någon säger att riktig islam förespråkar avrättning med stening vid otrohet, är det lika rätt som om någon påstår motsatsen. Islams etik, liksom all etik, uttolkas alltid av människor, dvs. den är i praktiken alltid subjektiv (helt oavsett om vi tror att det bortom oss människor finns en objektiv etik eller ej). Om muslimer i religionens namn försvarar en viss, i mitt tycke grym uppfattning och tillämpar den, finner jag det rätt och riktigt att kritisera islam som det praktiska och subjektiva lärosystem islam med nödvändighet är. Man kan således inte på något tydligt sätt separera kultur och religion: religionen uttolkas och praktiseras alltid i en kulturell kontext och bidrar själv i hög grad till att forma kulturen. (Givetvis kan en viss kultur interagera med flera religioner.)

”Men,” invänder någon, ”det står inget i koranen om x. Du kan därför inte kritisera islam för att muslimer gör x i religionens namn.” Jo, det kan jag. Dels tolkas alltid nedskriven text — det finns inget facit mot vilken faktiska hållningar kan prövas utan ett subjektivt filter. Dels innefattar religion alltid mer än skriven text. Religion är en praktik, inte blott en teori, och det människor anser vara en del av deras religion är de facto en del av deras religion.

Mot mitt resonemang kan anföras att de som i islams namn förespråkar grymheter av olika slag kan utgöra en delmängd av muslimerna. Är det då rätt att dra alla över en kam och kritisera islam, tout court? Det beror på.

  • Det som talar emot att kritisera islam qua islam är att det finns muslimer som i religionens namn företräder en i mina ögon tilltalande etisk syn. Den etik de företräder, och som är lika mycket islam som andra synsätt, bör inte kritiseras. Därför bör, enligt detta resonemang, endast vissa uttolkningar av islam kritiseras, inte islam. Inte därför att vissa uttolkningar är mer i linje med riktig islam än andra — riktig islam är, som påtalats ovan, ett meningslöst begrepp — utan därför att islam är en mångfasetterad religion. De som i religionens namn förespråkar grymheter är uttolkare av islam lika mycket som de som i religionens namn förespråkar annat.
  • Det som (ändå) skulle kunna tala för att kritisera islam qua islam: i) om korrelationen mellan islam och förespråkande av grymheter är hög; och/eller ii) om en (stor) majoritet av personer som identifierar sig med islam förespråkar grymheter; och/eller iii) om en (stor) majoritet av de som professionellt uttolkar islam (präster, imamer, ayatollor) förespråkar grymheter; och/eller iv) om islam ger särskild inspiration till en minoritet, även om den inte påverkar majoriteten, att agera grymt mot andra.

Det är förstås en empirisk fråga i vilken mån personer förespråkar grymheter (enligt någon given definition) i islams namn. Min tentativa uppfattning är att de kulturer i vilka islam är den dominerande religionen innefattar många sociala, politiska, legala och religiösa grymheter och mer grymheter än de flesta andra kulturer. Därför anser jag det mer befogat att motverka islam, som faktisk och praktisk kulturell yttring, än andra religioner. Men det är samtidigt viktigt att inse att det bland muslimer finns stora skillnader i synsätt, vilket talar för en nyansering och precisering av kritiken i möjligaste mån.

Låt mig klargöra att jag välkomnar muslimer till Sverige, även sådana med värderingar som skiljer sig från mina, och att jag enbart talar om fredlig argumentation mot (delar av) islam, inte om stängda gränser, om några begränsningar av legalt slag eller om social stigmatisering. Sådant tar jag tvärtom avstånd ifrån.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

11 juli 2010 den 5:04

22 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Det är inte riktigt att fler grymheter förespråkas i islams namn än vad som gäller för andra religioner. Alla religioners mål är per definition att anstifta massmord.

    Vad gäller kristendomen har den inte haft någon politisk makt i västvärlden på sistone. Sist den hade det brändes oliktänkande på bål osv. I Afrika, där kristendomen växer snabbast, mördas det friskt i katolska kyrkans namn. Genom att studera vad som händer där kan vi lära oss något om vad kyrkan vill åstadkomma om den fick politisk makt också i Europa igen.

    Baphomet

    11 juli 2010 at 7:37

  2. Niclas, jag håller med i allt väsentligt. Ett par möjliga tilägg (som kanske är självklara):

    1. Vad gäller att mer grymheter görs i Islams namn jämfört med andra stora religioner, så håller jag med vad gäller dagsläget, men inte nödvändigtvis historiskt, och inte nödvändigtvis med avseende på framtitiden heller; historien visar väl att religioner kan ändras ganska mycket på några hundra års sikt.

    2. Ett ytterligare krterium som kan anföras vad gäller kritik av religioner och religiösa företrädare för fenomen där man inte självklart kan hävda att religionenr ligger bakom ett grymt fenomen (som kvinnlig omskärelse eller terrorism) är i vilken grad och med vilken tydlighet dessa företrädare tar avstånd från detta fenomen.

    3. Sedan, när det gäller att motverka en religion, så är det väl kanske ändå inte helt okomplicerat att muslimer i ett land som Sverige trots allt är en på det hela taget ganska marginaliserad grupp, och också en grupp där arbetslösheten (och utanförskapet mer allmänt) är hög.

    Jag anser definitivt inte att detta innebär att man inte skall kunna kritisera Islam och muslimska företrädare, men det kan ha implikationer för hur en sådan kritik bör presenteras.

    Olof Johansson-Stenman

    11 juli 2010 at 9:09

  3. Bravo Niclas.

    Kunde inte sagt det bättre själv. Naturligtvis kommer Du och jag drabbas av en fatwa samt diverse mordhot av ett antal islamtrogna. Kristna för den delen skulle ha bränt Dig på bål för ett par hundra år sedan eller kastat Dig i närmaste vattendrag med bakbundna armar.
    Det ingår som en mekanism i religion, att minusvarianterna blir de mest fanatiska anhängarna, eftersom de inom en religion mer legitimt får ägna sig åt den misshandel och de grymheter de gillar.

    Kristian Grönqvist

    11 juli 2010 at 9:20

  4. Vänsterfolk anser nog att dessa grymheter inte handlar så mycket om religion eller kultur i sig, utan istället om politiska och ekonomiska förutsättningar där väst länge fört kapitalistiska naturresurs-krig, handelshindrat och isolerat. Vi jämför kanske moderna samhällen med medeltida och då har en del vänsterintellektuella mer överseende med religiös galenskap. Men det var kanske inget nytt och jag håller också i stort med vad du skriver.

    Martin

    11 juli 2010 at 9:40

  5. Olof: Kloka kompletteringar!

    Martin: Det finns emellertid argument som säger att islam själv har hämmat den ekonomiska utvecklingen, vilket då kan ses som ytterligare en grund för att kritisera islam. Levine och Michalopoulos skriver t.ex.: ”Kuran (2006) links the comparative underdevelopment of the Islamic world with stagnant financial arrangements. Although the financial rules of Islam were efficient for a few centuries, they were not adaptable enough to permit the creation or adoption of new financial arrangements, such as the limited liability corporation, to pool and administer the funds of thousands of investors. According to Kuran (2006), the Islamic system stymied financial innovation and severely hindered technological innovation and growth.”

    Niclas Berggren

    11 juli 2010 at 9:50

  6. Det är vanskligt att skilja mellan religion och samhälle. Värderingar
    läcker över från den ena domänen till den andra. Religioner har inte uppstått i ett kontextlöst vakum, utan speglar och förkroppsligar de föreställningar omgivningen håller för sanna. Om religioner försvinner, söker grymheten legitimitet på nya arenor.

    Eva

    11 juli 2010 at 10:44

  7. Varför ska man skilja mellan religion och samhälle?

    Att religion och samhälle hänger samman är underförstått i Russels huvudtes:

    …att religionen tenderar att konservera samhällets värderingar från en tid då moraluppfattningarna var mer inhumana och grymma.

    guggebonds

    11 juli 2010 at 12:30

  8. Med tanke på ditt val av bild kanske det ska sägas att islams förhållande till homosexualitet är inte helt enkel. Stora delar av den muslimska världen var såvitt jag förstått fram till rätt nyligen någorlunda homovänlig. Åtminstone pederastivänlig, vilket väl historiskt varit den absolut vanligast förekommande varianten av homosexualitet. Det här att vissa homosexuella ska avrättas överfördes till den muslimska världen av kristna västvärlden under den viktorianska eran.

    Dessutom är det problematiskt när man försöker ”betygsätta” dagens muslimska länder i sexualitetsfrågor men bara bryr sig om vissa aspekter, betyget blir inte rättvisande då. ”I stort sett alla muslimska länder förbjuder bögsex, några har dödsstraff i skalan, alltså är de extremt hemska”. Så är det nog men det är bara en del av sanningen. I vissa former och sammanhang är det mycket mer accepterat än i påstått (men i verkligheten inte särskilt) liberala väst.

    Som ett exempel på det, läs den här korta artikeln Niclas, och säg om du blev förvånad: http://www.nydailynews.com/news/world/2010/05/26/2010-05-26_fake_video_of_saddam_hussein_having_sex_with_teen_boy_considered_by_cia_before_2.html

    Vem är liberal och vem är antiliberal?

    William

    11 juli 2010 at 12:48

  9. William: Jag håller med om att det finns komplexa påverkansmönster mellan kulturer och religioner, och det finns i sanning mycket grymhet också i västvärldens historia och i den kristna religionen (vilket också var Baphomets poäng). T.ex. var det fram till 1944 straffbart i Sverige att ha sex med någon av samma kön: maxstraffet var två års straffarbete. I USA ogiltigförklarades dylika lagar bara för några år sedan. Det talar för att vidga kritiken, som jag ser det, inte att avstå från att kritisera (delar av) islam.

    Niclas Berggren

    11 juli 2010 at 12:57

  10. William:
    Tills du lagt fram trovärdiga bevis på att pedofili och homosexualitet varit nära sammankopplade historiskt (och pedofilin funnits som en direkt följd av just homosexualitet och inte något annat) kommer jag anta att du är någon slags homofob.

    Kaonashi

    11 juli 2010 at 14:23

  11. Niclas: javisst, och efter att man hittat det som är dåligt i den muslimska världen och det som är bra och dåligt i västvärlden är det dags att börja leta efter det som är bra i den muslimska världen. Som att skulle Mark Foley bott i vissa delar av den muslimska världen skulle, kanske, ingen höjt på ögonbrynen, till skillnad från i USA, där fullständig moralpanik bröt ut.

    Kaonashi: jag skrev pederasti och jag är ingen slags homofob.

    William

    11 juli 2010 at 14:47

  12. @Niclas: Det du skriver om definitionen av ”riktig Islam” är korrekt. Den relevanta definitionen är funktionell. Det Russel skriver är också rimligt. En del av det du skriver sen fick mig dock att hoppa till.

    ”Det som (ändå) skulle kunna tala för att kritisera islam qua islam: i) om korrelationen mellan islam och förespråkande av grymheter är hög; och/eller”

    Nej. Korrelation räcker inte. Du måste visa kausalitet. Det kan mycket väl vara så att ett antidemokratiskt statsskick, historiska kristna övergrepp, eller fattigdom förbättrar grogrunden för Islam (eller någon annan religion för den delen).

    ”ii) om en (stor) majoritet av personer som identifierar sig med islam förespråkar grymheter; och/eller”

    Jag tvivlar på att du kan hitta en seriös undersökning som visar något i närheten av detta. Personligen tycker jag att det gränsar till islamofobi att du nämner denna hypotes. Jag tror du håller med mig om att det vore oacceptabelt att du framförde din hypotes om judar, och detsamma borde gälla muslimer.

    Kan du förklara hur du tänkt?

    ”iii) om en (stor) majoritet av de som professionellt uttolkar islam (präster, imamer, ayatollor) förespråkar grymheter; och/eller iv) om islam ger särskild inspiration till en minoritet, även om den inte påverkar majoriteten, att agera grymt mot andra.”

    Med samma argument kan man kritisera alla katoliker i Nordirland för att en liten klick IRA ledare fick en lite större klick människor att mörda besinningslöst i London.

    Man kan också kritisera alla religiösa, och alltså dra Islam, Kristendom, osv över en kam, eftersom det finns en liten klick präster totalt i alla dessa religioner som uppmuntrar till mord och liknande. Tex Dawkins driver denna linje.

    Du har en mängd M=muslimer i vilken du vet att en delmängd V=våldsförespråkare är idioter. Du har begränsad information V’ om vilka element som ingår i V. Istället för att kritisera/diskutera med V’, dvs den bästa approximationen till V, verkar du faktiskt vilja kritisera M.

    Kan du klargöra varför du vill göra så?

    Vetenskapare

    11 juli 2010 at 14:49

  13. Når man taler om Islam – og nogen bliver åbenbart meget vrede hvis man kritiserer lige præcist dén religion – er der en væsentlig forskel fra de fleste andre religioner. Siden en retslig/religiøs strid i midten af 800-tallet har en vigtig del af islam været ‘hadith’, dvs. en lang række udtalelser om næsten alt mellem himmel og jord, som tillægges Muhammed, men som_ikke_står i koranen. Det er ikke nok at læse koranen, hvis man vil have et indtryk af hvad islam i praksis betyder.

    Christian Bjørnskov

    11 juli 2010 at 15:26

  14. William: Jag har inget emot att leta efter bra saker i den muslimska världen. En sådan är att många muslimer förefaller stödja demokrati. En annan är att islam tycks ha befrämjat vetenskapligt utveckling en gång i tiden.

    Vetenskapare: Minst tankeverksamhet i detta inlägg gick till att formulera dessa punkter, så jag håller vid närmare eftertanke med om att de är ofullständigt och i en del fall felaktigt uttryckta. Låt mig utveckla något:
    i) Jag håller med om att kausalitet är en förutsättning för kritik.
    ii) Här förstår jag inte vad du menar. Jag vet inte hur du definierar islamofobi och håller absolut inte med om att det vore oacceptabelt att framföra en hypotes av det här slaget om judar. Varför skulle det vara det? Däremot har du helt rätt i att jag inte har någon undersökning som visar detta: det är blott, liksom övriga punkter, en möjlighet som, vore den sann, vore en indikation på att kritik mot islam kan vara befogad. Tanken är enkel. Antag att 85% av alla muslimer anför att islam säger att en person som utför en homosexuell handling ska avrättas. Då vore kritik av islam berättigad, anser jag.
    iii-iv) Jag menar inte att alla muslimer ska kritiseras utifrån dessa punkter – se t.ex. mitt inlägg om demokrati som jag länkar till ovan i denna kommentar – däremot kanske islam som religion kan kritiseras om de mest lärda i den religionen uttalar sig för grymheter och om det kan visas att extremister i relativt hög grad finner inspiration i islam.

    Och nej, apropå M, V och V’, jag tyckte att jag hade klargjort att jag strävar efter att ge en så precis kritik som möjligt: se min nästa sista punkt och slutet på den sista meningen i huvudtexten. Den kan gälla M i vissa, men absolut inte i alla, fall. Sedan bör man skilja på kritik av personer och religionen som sådan.

    Niclas Berggren

    11 juli 2010 at 15:32

  15. Synd att Vetenskaparen börjar svinga islamofobi-ordet. Det omöjliggör en seriös diskussion. Dags att formulera en ny version av Godwin’s lag?

    Torsten

    11 juli 2010 at 16:12

  16. @Niclas: ”ii) Här förstår jag inte vad du menar. Jag vet inte hur du definierar islamofobi och håller absolut inte med om att det vore oacceptabelt att framföra en hypotes av det här slaget om judar. Varför skulle det vara det? Däremot har du helt rätt i att jag inte har någon undersökning som visar detta: det är blott, liksom övriga punkter, en möjlighet…”

    Jag använder ingen särskild definition, och det spelar inte så stor roll. Vi kan kan använda ett annat ord. Låt mig poängtera att jag alltså *inte* hävdar att du är islamofob, men jag tycker att just den punkten jag kritiserar tangerar detta, och jag tycker att det var slarvigt tänkt eller uttryckt. Låt mig klargöra.

    Du för här fram hypotesen att just muslimer skulle vara särskilt förtjusta i grymheter. Om du inte har något som helst skäl att tro det efter att ha korrigerat för alla andra relevanta faktorer, som fattigdom, utbildning, osv, så tycker jag inte att det finns någon anledning att föra fram en sådan hypotes.

    På samma sätt finns det ingen anledning för Expressen att föra fram att det är logiskt möjligt att Israel mördat palestinier och stulit deras organ. Jag tycker att det är antisemitism.

    ”Och nej, apropå M, V och V’, jag tyckte att jag hade klargjort att jag strävar efter att ge en så precis kritik som möjligt:”

    Jag läste även slutet på ditt inlägg, och det är därför jag frågar hur du tänkt, för det synes mig att ditt inlägg inte riktigt hänger ihop.

    ”Antag att 85% av alla muslimer anför att islam säger att en person som utför en homosexuell handling ska avrättas. Då vore kritik av islam berättigad, anser jag.”

    Jag antar att du menar att det gäller efter att vi har korrigerat för övriga faktorer. I så fall har du rätt.

    Det finns dock många uppenbara felkällor som måste hanteras, och innan man gjort det tycker jag att det är mer konstruktivt att inte peka på just muslimer.

    Vetenskapare

    11 juli 2010 at 18:27

  17. Detta var en sansad röst i den här debatten, om fanatiker i islam.
    http://secularoutpost.infidels.org/2010/07/heart-of-religion.html

    Mats

    13 juli 2010 at 8:22

  18. Det är som med fotbollssupporters. Avarterna uppstår inom religionen (fotbollen), med religionen(fotbollen) som ursäkt, men handlar bara om mäönniskor som vill slåss.

    Kristian Grönqvist

    13 juli 2010 at 10:41

  19. Mats: Tänkvärt.

    Kristian: Jag tycker det är lite för enkelt att dra den parallellen. Religionen kan innefatta instruktioner för beteende och i sig inspirera människor att begå grymma handlingar (på ett annat sätt än fotboll). Pascal insåg detta.

    Niclas Berggren

    13 juli 2010 at 10:44

  20. Niclas: Fotbollen lär en ju att om man sparkar folk i bröstet, så ska man endast få en varning. Är inte detta att inspirera människor att begå grymma handlingar?

    David Bergkvist

    13 juli 2010 at 13:16

  21. Så, det verkar som om vi har ungefär samma syn på islam men drar skilda slutsatser av detta. Intressant.

    Joakim Larsson

    1 augusti 2010 at 16:33

  22. Hum-Sam

    9 augusti 2010 at 11:13


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: