Nonicoclolasos

Större stat, lägre tillväxt

De svenska nationalekonomerna Andreas Bergh och Magnus Henrekson skriver i Wall Street Journal:

We surveyed the existing literature looking at the trade-offs between government size and economic growth throughout the world. While results vary, the most recent research, by Diego Romero-Avila in the European Journal of Political Economy (2008) and by Andreas Bergh and Martin Karlsson in Public Choice (2010) find a negative correlation between government size and economic growth in rich countries. The weight of the evidence demonstrates that when government spending increases by 10 percentage points of GDP, the annual growth rate drops by 0.5 to 1 percentage point.

Deras budskap är att politiker bör beakta denna negativa effekt på välståndsutvecklingen av högre statliga utgifter.

Andreas Berghs artikel, som nämns ovan, har jag bloggat om tidigare. Även Magnus Henrekson har forskat på detta område: se här och här. Diego Romero-Ávilas artikel, som också nämns ovan, återfinns här.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

13 juli 2010 den 13:06

22 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Den gode Bergh hänvisar alltså till sig själv när han kommer till denna slutsats? Enligt David Bergkvist, som jag delar hjärna med, så känns detta ganska schitzofrent.

    David Bergkvist

    13 juli 2010 at 13:10

  2. Kan inte läsa hela artikeln! :(

    Tom

    13 juli 2010 at 13:10

  3. David: Dr. Bergh är mycket riktigt god.

    Tom: Testa att klicka överst bland sökresultaten här.

    Niclas Berggren

    13 juli 2010 at 13:12

  4. Såsom en av författarna som refereras ovan vill jag inskärpa att denna tolkning av resultaten inte är tillrådlig.

    Det går inte att dra slutsatser utifrån korrelationer om vad som händer när de offentliga utgifterna förändras.

    Detta är något som brukar förklaras på den första föreläsningen på A-kursen i statistik eller ekonometri.

    Dessutom finns det ingen anledning att anta att effekter av offentliga utgifter eller skattekvoter är homogena; tvärtom torde det spela enormt stor roll vad pengarna spenderas på samt vad som beskattas.

    Jag tycker det är bekymmersamt att välrenommerade ekonomer som Berggren/Bergh/Henrekson inte finner det påkallat att slänga in en enda liten reservation.

    Martin

    13 juli 2010 at 13:27

  5. Martin: Jag förväntade mig att du (och andra) skulle stå till tjänst med reservationerna.

    Niclas Berggren

    13 juli 2010 at 13:30

  6. Hedervärt ånyo Martin!

    Olof Johansson-Stenman

    13 juli 2010 at 17:34

  7. Den troligaste förklaringen är att Keynes har vunnit! När tillväxten sjunker (kris) satsar regeringarna mer pengar på att stimulera ekonomin så att vi slipper massarbetslöshet. Så tillväxten går ner och staten ökar.

    Emil

    13 juli 2010 at 19:00

  8. Nu har även jag läst artikeln och inte bara sammanfattningen. Jag kan tyvärr inte säga annat än att jag är besviken; detta är politik, inte forskning.

    Olof Johansson-Stenman

    13 juli 2010 at 20:59

  9. Skulle någon kunna förklara varifrån siffran 354.000 i artikeln kommer? Eller är det den där sortens avancerade matematik som kräver ölbackar?

    Martin

    13 juli 2010 at 23:42

  10. @Olof Det är varken politik eller forskning, det är en kort artikel i WSJ, som i sin tur bygger på en litteraturöversikt.

    @Martin Påpekande om korrelation/kausalitet, heterogenitet och att olika utgifter har olika effekter är självklara. Men de gör knappast att artikelns poäng felaktig: att det sannolikt har en tillväxtkostnad för USA om de allt annat lika ökar storleken på den offentliga sektorn.

    I övrigt gör tonen i dina inlägg att jag är osäker på vart du vill komma, om problemet är att det skrivs förenklade debattartiklar på basis av forskningsartiklar, att det sätts siffror på effekters storlek, eller om du bara ogillar resultatet.

    @Emil: Det är en bra invändning du tar upp, men samtliga nyare artiklar tar upp och hanterar denna källa till omvänd kausalitet.

    Till exempel kan jag rekommendera

    Romero-Avila och Strauch. 2008. ”Public finances and long-term growth in Europe: Evidence from a panel data analysis.” European Journal of Political Economy 24(1) sid. 172-191.

    bergh

    14 juli 2010 at 0:49

  11. och just det: Det faktum att jag själv är medförfattare till en av artiklarna i översikten är väl knappast schizofrent?

    bergh

    14 juli 2010 at 0:53

  12. @bergh; ang. ”schizofrenin” så är det nog bara en ”krock” mellan vad man är van vid i journalistiska texter kontra hur man refererar inom forskning och vetenskap – inget att haka upp sig på.

    Joe

    14 juli 2010 at 8:45

  13. du har rätt, jag reagerade också på detta första gången jag såg det. Sedan dess har jag blivit miljöskadad/van…

    bergh

    14 juli 2010 at 10:53

  14. Andreas, vad jag menade när jag skrev att det var politik var att ni, i likhet med politiker, föreföll att driva en tes, där ni inte alls verkade anstränga er för att ge en rättvisande bild över de osäkerheter som finns, eller för den delen en representativ bild av vad forskare i allmänhet anser om frågan.

    Inte heller nämner ni att papperet av dig och Martin tydligt visar att resulten (inkl tecken) varierar starkt med specifikation och antal länder som inkluderas (kommer inte ihåg detaljerna nu).

    Inte heller nämner ni att det så klart spelar en stor roll vad de offentliga utgifterna består av. Diego Romero-Avila i artiklen ni hänvisar till fann ju t ex att högre offentliga investeringar leder till högre tillväxt (om vi litar på kausaliteten etc).

    Fördelningsproblematiken däremot skriver ni följande om: ”A larger government sector may decrease some economic inequality, but will ultimately leave Americans sharing smaller pieces of a smaller pie.”

    Jag tycker nog att fördelningseffekterna är mycket enklare att prediktera än tillväxteffekterna. Och det vore också värt att nämna hur mycket inkomstojämlikheten ökat i USA sedan 80-talet.

    Olof Johansson-Stenman

    14 juli 2010 at 21:21

  15. Jag håller väl i stora drag med Martin och Olof. Samtidigt får man ta debattartiklar med en nypa salt, kan jag tycka.

    Det vore mer intressant att läsa boken som debattartikeln bygger på och se hur forskningen diskuteras där.

    http://www.aei.org/book/100043

    Nek:are

    14 juli 2010 at 21:43

  16. Nek:are, jag håller med om att man inte kan få med alla reservationer i en debattartikel, men man kan välja hur polemisk och hur saklig man vill vara.

    Boken (85 sidor) ges f ö ut på AEI, American Enterprize Institute. Wikipedia skriver om AEI bl a följande: ”AEI is the most prominent think tank associated with American neoconservatism, in both the domestic and international policy arenas”, se vidare http://en.wikipedia.org/wiki/American_Enterprise_Institute

    Detta betyder självklart inte att boken är dålig eller onyanserad, men somliga kanske ändå anser att det är intressant information…

    Olof Johansson-Stenman

    15 juli 2010 at 9:31

  17. Vad är ”neoconservatism”? Är det typ nyliberalism i USA?

    Lotta

    15 juli 2010 at 10:24

  18. Beror väl lite på vem man frågar, men enligt Britannica Concise Ecyclopedia:

    ”U.S. political movement. It originated in the 1960s among conservatives and some liberals who were repelled by or disillusioned with what they viewed as the political and cultural trends of the time, including leftist political radicalism, lack of respect for authority and tradition, and hedonistic and immoral lifestyles. Neoconservatives generally advocate a free-market economy with minimum taxation and government economic regulation; strict limits on government-provided social-welfare programs; and a strong military supported by large defense budgets. Neoconservatives also believe that government policy should respect the importance of traditional institutions such as religion and the family. Unlike most conservatives of earlier generations, neoconservatives maintain that the United States should take an active role in world affairs, though they are generally suspicious of international institutions, such as the United Nations and the World Court, whose authority could intrude upon American sovereignty or limit the country’s freedom to act in its own interests. ”

    Olof Johansson-Stenman

    15 juli 2010 at 10:42

  19. Visst driver vi en tes, nämligen att USA bör tänka sig för innan de ökar ökar den offentliga sektorn, en ökning skulle sannolikt skulle försämra landets ekonomiska utveckling.

    Och visst finns det mycket mer att beakta än vad som syns i debattartikeln (och mycket av detta diskuteras i boken). Men jag tycker inte kullkastar huvudtesen.

    När man lägger till faktorer som att länder knappast tilldelats storleken på sin offentliga sektor slumpmässigt (utan snarare valt denna genom en historisk-politisk process),

    samt att olika typer av offentliga utgifter har olika effekter på tillväxten,

    så stärks snarast slutsatsen att USA inte bör snegla på Sverige och försöka kopiera vår storlek på statsapparaten.

    Däremot håller jag med om att det är svårt att hitta fler policyimplikationer än så av makrosambandet i sig. Government kan ju vara väldigt många olika saker.

    Kan f ö meddela Olof och andra att jag redan ändrat position om robustheten i detta samband en gång, och gärna gör det igen om det är påkallat. Men nu är min bedömning av de nyaste och i min mening bästa artiklarna att den negativa korrelationen finns där och inte kan bortförklaras av exempelvis länderval, val av tidsperiod, automatiska stabilisatorer, demografi eller liknande.

    Men visst går det att hitta specifikationer utan signifikant negativt samband, och har man en stark teoretisk prior att det inte finns något samband är det såklart dessa man ska kika på :-)

    bergh

    15 juli 2010 at 12:22

  20. Fair enough. Själv har jag f ö ingen ”stark teoretisk prior” och jag är inte alls säker på eventuella samband, mer än att jag är ganska säker på att offentliga utgifter har väldigt annorlunda effekter på tillväxten beroende på ekonomins omständigheter och vilka utgifter det handlar om. Min bild är dessutom att min uppfattning här ligger nära genomsnittsekonomens.

    Obama har ju dessutom talat mycket om att öka just de offentliga investeringarna, som ju alltså enligt Romero-Avila och Strauch ger en positiv effekt på tillväxten.

    När det gäller USAs (och även svensk, för den delen)politik anser jag f ö att det i många fall finns goda skäl att genomföra sådant som man misstänker sänker BNP.

    Olof Johansson-Stenman

    15 juli 2010 at 17:25

  21. Bergh: Du far ovantat stod fran Tino,

    ”My philosophy is that political ideology has to be adapted to the culture and institutions of the particular country. In other words, it has to be compatible with their national ethos.

    Anglo-Saxon classical liberalism, which I personally enjoy, is not suited to the Swedish ethos. Unlike Americans, Swedes are not very independence minded, but instead are very inequality averse. A center-right program for Sweden has to be based on Scandinavian values and preferences.

    Furthermore, because they [Swedes] still have stronger work ethics and a very homogeneous and productive population, policies such as generous replacement rates in unemployment insurance and high effective minimum wages are less destructive in Sweden than they would be in the U.S. (Needless to say as norms are eroded and as more of the population are non-Scandinavians, the associated problems are likely to increase.)

    I thus oppose American economic policies in Sweden as much as I oppose Swedish policies in the U.S (and for many of the same reasons). Sweden should focus on cutting taxes to average European – not American – levels and fixing immigration.”

    Las hela: http://super-economy.blogspot.com/2010/06/some-lazy-self-centered-blogging.html

    pontus

    15 juli 2010 at 21:32

  22. Lotta: Neoconservatism är en amrikansk ideologi som förespråkar att staten bör låna pengar i syfte att skapa välstånd, och kriga i syfte att sprida fred och demokrati. Se http://en.wikipedia.org/wiki/Neoconservatism

    David Bergkvist

    16 juli 2010 at 1:43


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: