Nonicoclolasos

Musikens sociala funktion

De flesta människor jag känner tycker om musik. Hur kommer det sig? En ny studie, ”Joint Music Making Promotes Prosocial Behavior in 4-Year-Old Children”, publicerad i Evolution and Human Behavior, anför en evolutionär teori som rör musikens förmåga att binda samman:

Humans are the only primates that make music. But the evolutionary origins and functions of music are unclear. Given that in traditional cultures music making and dancing are often integral parts of important group ceremonies such as initiation rites, weddings or preparations for battle, one hypothesis is that music evolved into a tool that fosters social bonding and group cohesion, ultimately increasing prosocial in-group behavior and cooperation. Here we provide support for this hypothesis by showing that joint music making among 4-year-old children increases subsequent spontaneous cooperative and helpful behavior, relative to a carefully matched control condition with the same level of social and linguistic interaction but no music. Among other functional mechanisms, we propose that music making, including joint singing and dancing, encourages the participants to keep a constant audiovisual representation of the collective intention and shared goal of vocalizing and moving together in time — thereby effectively satisfying the intrinsic human desire to share emotions, experiences and activities with others.

Jag finner resultaten och tesen rimliga. Det är nog ingen slump att organisationer — alltifrån staten till kyrkor och revolutionära kampgrupper — använder sig av musik för att försöka skapa enhet och glöd. Vad sägs om ”Rule Britannia” som exempel?

Själv blir jag, som individualist-atomist-autonomist, nervös av musikens förmåga att verka i riktning mot gemenskap och närhet. Det kanske kan förklara varför musiken inte spelar en så stor roll i mitt liv och varför jag, särskilt teoretiskt, kan tilltalas av udda, dissonant musik som snarast skrämmer iväg andra. (Måhända indikerar det att jag är hjärnskadad. Eller neurotisk.) Det normala verkar hursomhelst vara att söka gruppgemenskap genom musik — eller åtminstone att uppleva sådan gemenskap av musik.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

22 juli 2010 den 7:37

Publicerat i ego, experiment, forskning, musik

5 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Rule Britannia är bra shit. The Proms har börjat nu. Kollar alltid på last night.

    Jesper

    22 juli 2010 at 10:00

  2. Lite neurotisk är du nog.

    HC

    22 juli 2010 at 10:31

  3. Många duktiga elitmusiker har vuxit upp i en kyrklig miljö, där alla får plats och vara med och spela (kolla studenterna på KMH). Men för att bli riktigt bra solist – oavsett om detta avser popsång, klassisk violin eller jazzmusiker – förutsätter detta en individualism och självupptagenhet som i viss bemärkelse kontrasterar den alla-får-vara-attityd som råder inom frikyrkan.

    Och visst kan man gilla musik teoretisk, som är något annat än musikteori som satslära etc. Här finns en nära släktskap med konceptuell konst (och ljudkonst), samtidigt som just dessa fenomen fungerar som sociala markörer. Lite lustigt nog måste man ibland lyssna förutsättninglöst för att uppskatta vissa tonsättar – Man måste bli som ett barn för att komma till himlen.

    Pierre

    22 juli 2010 at 11:47

  4. Låter intressant!

    Men man kan också fråga sig vad som är hönan och vad som är ägget. Sociala evolutionister har en tendens att förklara människans ”överlägsenhet” genom förmågor som är socialt utbildande, även om förmågan att spalta upp ljud i övertoner-undertoner är en förutsättning för att överhuvudtaget igenkänna ljud.
    Regelbundet upprepade ljud (Trummor, fotsteg hjärtslag) är i en kaotisk natur, något som avviker och väcker uppmärksamhet, samma sak som oregelbundet upprepade ljud i en regelbunden ljudkuliss, något vi alltid lystrar till
    Forskning om bl.a. varför vi gillar musik har man ägnat sig åt i trettio år på Östersunds högskola bl.a.
    Icke desto mindre är det en intressant utredning…

    Kristian Grönqvist

    22 juli 2010 at 11:48

  5. Har du kryssat bort automatisk länkning i WordPress:

    http://andersbwestin.wordpress.com/2010/07/22/musikens-evolutionara-funktion/

    Anders B Westin

    22 juli 2010 at 22:11


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: