Nonicoclolasos

Bristen skärskådas

Naturligtvis utförs skärskådningen av vår guide till den verklighet som inte är godtycklig men potentiellt utbytbar, självaste Igitur:

Född till brist, och bristen är Gud. Här går det bra att vara svartklädd och svår, anamma avfärdande och missnöje. Här går det bra att dricka rosé och vara solbränd och kåt. Här går det bra att äta middag på tu man hand på en balkong som vetter mot en gemensamt väl underhållen innegård, kooperationens ironiska seger. Här går det bra att vara sur och trött, ensam och helgalkad. Vi har alla möjliga vägar – den ena utbytbar med den andra.

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv, ens om jag hade haft Igiturs språkliga och filosofiska talang.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

29 juli 2010 den 15:39

4 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Que?????

    Ella

    29 juli 2010 at 16:14

  2. Brist, just det! Det kan man fundera över, och då överväga att läsa Georges Batailles ‘Den fördömda delen’.

    Suzy

    29 juli 2010 at 20:33

  3. Hmm…

    George Bataille, som ”…vände upp och ned på det gängse sättet att föreställa sig “ekonomi”, genom att utgå från överflöd i stället för från brist.

    Vad menas med utgift? Bataille reserverar begreppet för vad han kallarimproduktiva utgifter, “till skillnad från alla de former av konsumtion som tjänar som mellanled i produktionen”. Som exempel nämner han, bland annat:

    lyxen, sörjandet, krigen, kulterna, uppgörandet av kostnadskrävande monument, spelen, skådespelen, konsterna, den perversa sexuella aktiviteten (utan fortplantning som mål)

    Gemensamt för dessa improduktiva utgifter är att de i någon bemärkelsehar sig själva som mål, menar Bataille (något förenklat). De är inte medel för att uppnå ett separat mål, eller kan åtminstone inte helt reduceras till medel. Framför allt är dess mening oskiljbar från själva förlusten. Ja, förlusten “måste vara så stor som möjligt för att handlingen ska få sin verkliga innebörd”.

    Det räcker inte att ett smycke är vackert och blänkande – smyckets värde är omöjligt att skilja från det slöseri som det manifesterar. Gäller inte i grunden detsamma för alla performative arts; “skådespelen, konsterna”, all kultur som är “live“? Den frågan återkommer vi till i ett senare avsnitt.

    Slöserierna anses, enligt rådande samhällsmoral, ofta som acceptabla njutningar. Ändå har de ingen plats inom vad Bataille kallar “den klassiska nyttoprincipen”, och är i princip uteslutna från alla ekonomiska resonemang som grundar sig på denna nyttoprincip. Bataille intresserar sig därför för “motsättningen mellan dagens sociala ideéer och samhällets reella behov”.

    Njutningen – det må gälla konsten, den tillåtna utsvävningen eller spelet – reduceras /…/ till en eftergift, dvs till en förströelse vars betydelse enbart skulle vara en bisak. Den största delen av livet framställs som en betingelse /…/ för den produktiva sociala handlingen.

    Så framstår ekonomi ur det perspektiv som utgår från brist och från slutna system. Ur den allmänna ekonomins perspektiv, däremot, är det ackumulationen som reduceras, till endast “en frist, en reträtt inför den oundvikliga slutliga tidpunkt då den hopade rikedomen endast har värde för ögonblicket.”
    Ögonblicket, “där tillvarons helhet förtärs” (med Michael Richardsons ord), kan men behöver inte vara extatiskt. Förra inlägget visade att Bataille kom att se en helt odramatisk overksamhet som den enklaste formen av förbrukning. En förbrukning som alltså, ur den allmänna ekonomins perspektiv, kan ses som ett funktionellt alternativ till t.ex. krig och konst.

    På ett eller annat sätt måste energin förslösas. Övertygad om att det finns “ett måttlöst behov av att förlora”, inleder Bataille sin undersökning av förlustens positivitet.”

    http://copyriot.se/2007/06/25/georges-bataille-del-i-presentation/

    Lins

    29 juli 2010 at 23:32

  4. Bataljen kan fortsätta med sina väderkvarnar på Rosinante och kanske få en Sancho med sig, men han tillhör de Riddarna som reduceras till sorgliga skepnader.

    Kristian Grönqvist

    30 juli 2010 at 8:27


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: