Nonicoclolasos

Rapport från en cancerpatient

Christopher Hitchens har drabbats av cancer. I en gripande, jordnära redogörelse skriver han:

To the dumb question “Why me?” the cosmos barely bothers to return the reply: Why not?

Ett mycket klokt påpekande. Det är märkligt att så många verkar utgå från att det finns någon ytterst ansvarig man kan ställa till svars när man själv drabbas av plågor.

Se även det tidigare inlägget ”Den meningslösa frågan varför”.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

5 augusti 2010 den 14:37

Publicerat i determinism, ego

6 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Frågan om varför katastrofer av olika slag inträffar förutsätter inte bara att det finns en mening. Den förutsätter också att normaltillståndet är ett långt och friskt och lyckligt liv, och att det är alla avvikelser från det som måste motiveras. Det är en inställning som bäddar för besvikelser, eftersom ju livet ofta inte blir så där perfekt.

    Varför inte vända på det? Normaltillståndet är att inte finnas till ö.h.t. Varje dag är en oskattbar gåva. Spelar inte så stor roll egentligen om det även finns en givare (typ Gud), eller om man bara haft tur i naturlagarnas slumpspel, eller ev. något annat, det är mer själva inställningen.

    Och så är världen verkligen inte deterministisk i minsta detalj. Det är ett fysikaliskt faktum, förstått teoretiskt och verifierat i experiment.

    Lennart W

    5 augusti 2010 at 15:26

  2. Niklas Elert

    5 augusti 2010 at 15:40

  3. Niklas: Det var en vidrig kommentar från dessa kristna.

    Niclas Berggren

    5 augusti 2010 at 15:41

  4. Mark Lewengood har en liknande story om sin mormor. I släkten diskuterades vad som skulle stå på hennes gravsten. ‘Varför?’ föreslog någon, ‘Varför inte?’ föreslog någon annan.

    suzy

    5 augusti 2010 at 17:26


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: