Nonicoclolasos

Stimulerande skattesänkningar

Nu ser vi en konjunkturuppgång, och kraven på stimulanspaket har snarast förbytts i krav på sparprogram för att minska de stora budgetunderskott som tidigare stimulanspaket bidrog till att skapa. Nå, lågkonjunkturer kommer och går, och det är viktigt att klargöra hur ekonomin kan stimuleras när de inträffar. Vissa, som nationalekonomen Torbjörn Becker, hävdar att skattesänkningar inte är ett bra sätt att stimulera ekonomin i lågkonjunktur. Skälet är att människor under osäkerhet tros öka sitt sparande istället för sin konsumtion om de får mer pengar kvar efter skatt. Nationalekonomen Bryan Caplan kontrar:

[T]ax cuts/helicopter drops of cash/whatever do much more to stimulate demand than they appear. Even if they don’t persuade anyone to actually spend more, they move people closer to their financial comfort zone. And once they reach that zone, they’ll start spending again! Even seemingly ineffective efforts to boost demand reduce the time we’ll have to wait before demand begins to rise.

Detta är en finurlig tanke! Det finns för övrigt också empiriska belägg för att skattesänkningar faktiskt har en stimulerande effekt. Kanske just därför att de för en hel del människor in i den zon Caplan talar om, där de erhåller mod att spendera.

Se även nationalekonomen Greg Mankiws teoretiska resonemang i samma anda.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

6 augusti 2010 den 5:27

13 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Det där är nyliberalt skitsnack.

    Emil

    6 augusti 2010 at 7:59

  2. Emil: Ett märkligt utfall från din sida. Du förefaller avfärda forskningsresultat enbart därför att de inte harmonierar med dina ideologiska föreställningar.

    Niclas Berggren

    6 augusti 2010 at 8:26

  3. Niclas

    Vad jag tycker är intressant är att ekonomer så gärna byter fot. Om det finns två möjligheter, som tex vid konsumtion eller inte konsumtion, alltså två helt diametrala möjligheter, så kan bägge vara sanna samtidigt?
    Finner Du det inte lite roande ibland?
    Brukar Du ibland sätta odds på, vilken teori som är den rätta? Eller blir det alltid fifty-fifty?
    Lite som att vara ateist och troende samtidigt…
    För säkerhets skull.

    Kristian Grönqvist

    6 augusti 2010 at 10:05

  4. Emil: Vad i hans skitsnack är nyliberalt? Den nyliberala ståndpunkten i denna fråga är ju att staten inte ska stimulera ekonomin alls.

    David Bergkvist

    6 augusti 2010 at 15:13

  5. Niclas: vad tycker du om Alan Greenspans förslag om att Bush skattesänkningar inte ska fortsätta (i praktiken skattehöjning) och hans tveksamhet till att de skattesänkningarna skulle ha resulterat i högre tillväxt: http://www.nytimes.com/2010/08/07/business/economy/07greenspan.html ?

    William

    7 augusti 2010 at 14:52

  6. William: Förutom de studier jag länkar till ovan, som påvisar stimulanseffekter av skattesänkningar, vill jag även framhålla en färsk studie som påvisar positiva tillväxteffekter av skattesänkningar mer allmänt.

    Bortsett från kriser håller jag med Greenspan när han säger att skattesänkningar är bra, men inte med lånade pengar.

    Niclas Berggren

    7 augusti 2010 at 14:59

  7. Niclas: Tja, var det inte ohederligt att skippa andra meningen i det här stycket?:

    For data that start in 1950, we estimate that a one-percentage-point cut in the average marginal tax rate raises the following year’s GDP growth rate by around 0.6% per year. However, this effect is harder to pin down over longer periods that include the world wars and the Great Depression.

    Hur som helst vill jag veta ifall du menar att vi får ökat tillväxt för evigt eller under en kort period, ifall en skatt sänks. Skillnaden är enorm och det förra är absurt så jag antar att du menar det senare. I så fall är det missvisande att säga att vi får högre tillväxt av en sänkt skatt, snarare får vi en engångs(procentuell)höjning bnp. Det är inte särskilt imponerande – den nivån skulle vi ju ändå nått efter några få år, givet 2-3 % tillväxt per år, oavsett skattenivå – ifall det vi samtidigt får är ökad ojämlikhet (något som inte försvinner efter några få år).

    Om du menar att tillväxten skulle bli märkbart högre för alltid är det en annan sak, då är nog jag den förste att bli nyliberal (åtminstone under en övergångsperiod), då kommer den relativa skillnaden mellan ett lågskatteland och ett högskatteland gå mot oändligheten. Något vi inte har sett i verkligheten (?) så den hypotesen kan vi nog glömma.

    William

    7 augusti 2010 at 15:30

  8. William: Evigheten överlåter jag till prästerna att tala om.

    Niclas Berggren

    7 augusti 2010 at 15:34

  9. William, har du sett den här boken av två svenska nationalekonomer? http://www.aei.org/book/100043 Du kan bli nyliberal av att läsa den.

    Anton

    7 augusti 2010 at 15:38

  10. Niclas: en väldigt lång period nöjer jag mig förvisso med, generös som jag är. =)

    Anton: betvivlar jag men visst kan jag läsa boken, dock hittar jag den inte i libris så det får vänta.

    William

    7 augusti 2010 at 16:40

  11. Varför skulle det vara absurt att om man sänker skatten med X%-enheter så blir det Y%-enheter högre tillväxt så länge den lägre skatten få råda?

    Säg att politikerna höjer skatterna till 100%, och spenderar alla skattemedel till att bygga statyer av ledaren. Då måste ju sannolikt tillväxten bli negativ. Antag vidare att politikerna inser sitt misstag och överger denna politik. Skulle då tillväxten snart återgå till att bli samma negativa nivå som den var under statybyggartiden, även fast man inte längre har 100% skatt?

    David Bergkvist

    7 augusti 2010 at 19:14

  12. David Bergkvist: Om du har 100 % inkomstskatt har du säkert ingen fungerande marknadsekonomi (vilket jag vill ha, men med höga skatter). Nordkorea är kanske ett exempel på ett land som kommer att ha lägre tillväxt för evigt om de inte ändrar politik (de har förvisso gjort vissa marknadsekonomiska experiment då och då).

    Att jag tycker det verkar absurt följer delvis av att jag ser hur världen ser ut. Jag blir inte jätteimponerad över diagram som visar att länder med lägre skatter har permanent högre tillväxt eller att det för något land finns en korrelation mellan perioder med låga skatter och hög tillväxt. Anledningen till att jag inte blir det är för att jag inte ser något sådant samband när jag helt ovetenskapligt tittar på länders skattenivåer och bnp/capita. Jag tittar på Norden och Nederländerna och ser höga skatter och rika länder, jag tittar på Japan och England och ser låga skatter men inte högre bnp/capita. Det är inte exakta undersökningar men bnp/capita och skattenivåer (eftersom du inte vet hur du ska jämföra olika typer av skatter) har så stora osäkerheter att det nog inte spelar så värst stor roll.

    Vissa kan kanske (bort)förklara detta och jag har hört olika försök till det, men jag köper det inte, jag skulle känna mig falsk (kognitiv dissonans) om jag försökte få mig själv att tro att låga skatter skulle leda till högre tillväxt (annat än väldigt kortsiktigt och i specialfall) samtidigt som verkligheten runt mig säger något annat.

    (Därmed inte sagt att jag nödvändigtvis föraktar ekonomiska artiklar om länders tillväxt och deras skatter, det är bara att när de enligt mig kommer till extraordinära slutsatser så vill jag ha en extremt bra förklaring till varför mina intuitioner är felaktiga. Det har ingen gett mig.)

    William

    7 augusti 2010 at 21:15

  13. Vill gärna rekommendera folk att besöka humanistbloggen eller Patrik Lindenfors, för att se vad som egentligen driver detta maskineri.(TED, Apor och ekonomi)
    Vi verkar nämligen ha en tendens att alltid spela säkert när vi får något, men risky när vi kan förlora något. Mycket fascinerande och kan förklara den brist på rationalitet vi alla upplever, med marknadens målgrupp, alltså människorna. De gör inte som ekonomer tycker att de borde…

    Kristian Grönqvist

    8 augusti 2010 at 11:07


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: