Nonicoclolasos

Nationalekonomen som politisk ekonom

I den mycket läsvärda artikeln ”Positive Economics, Welfare Economics, and Political Economy”, publicerad i Journal of Law and Economics, gör ekonomipristagaren James Buchanan skillnad på tre typer av nationalekonomi: positiv nationalekonomi (som handlar om att ta fram kunskap om världen), välfärdsekonomi (som handlar om att anföra åtgärder som ökar den sociala välfärden) och politisk ekonomi (som handlar om att presentera förslag som ekonomen tror kan vara Paretoeffektiva, vilket dock endast kan avgöras genom att berörda människor enhälligt stöder förslagen). Han har störst sympati för den tredje typen av nationalekonomi, vilken han illustrerar med ett exempel:

Jag har själv stor sympati för den politiska ekonomins ödmjuka inställning till vad nationalekonomen qua nationalekonom kan och bör säga när det gäller politiska reformförslag, även om jag inser det praktiskt svåra med att erhålla enhällighet (ens med kompensationsförslag inbakade).

Jag ser den här artikeln som väsentlig läsning, inte minst för alla doktorander, när de funderar på sin framtida yrkesroll.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

11 augusti 2010 den 5:01

Publicerat i nationalekonomi

7 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Tack! Jag gillade verkligen essän, även fast jag inte höll med om en hel del (särskilt inte det där om SWF). Synd att vi så sällan diskuterar de här lite större frågorna inom professionen. På 1950-talet var det mer diskussion om hur man ska se på sig själv som ekonom. Ska sprida till doktorandkollegor!

    Nek:are

    11 augusti 2010 at 8:27

  2. Håller med om att doktorander och studenter borde konfronteras mer med denna typ av litteratur, även om jag själv inte alls är någon anhängare av Buchanans syn på ekonomisk metodologi.

    F ö har jag aldrig sett något politiskt förslag någonsin som inneburit en paretoförbättring. Antingen slirar man lite med vad man menar med en paretoförbättring, eller också innebär det att inget kan ändras (om man utgår från att enbart paretoförbättringar skall genomföras).

    Att resonera (och analysera mer formellt) i termer av samhälleliga välfärdsfunktioner tillhör därför också sådant som doktorander borde få en bättre utbildning i.

    Olof Johansson-Stenman

    11 augusti 2010 at 8:46

  3. Nek:are: Roligt att du delar min syn, att denna typ av frågor bör diskuteras mer av (inte minst unga) nationalekonomer! Apropå sociala välfärdsfunktioner skrev jag ett term paper en gång i tiden i vilken jag kritiserade dem som företeelser, bl.a. utifrån Buchanans kritik, men tyvärr hittar jag inte den uppsatsen (trots genomgång av ett 30-tal gamla disketter).

    Olof: Du kan möjligen finna Buchanans artikel ”The Relevance of Pareto Optimality” intressant.

    Niclas Berggren

    11 augusti 2010 at 10:00

  4. Ett problem med James Buchanans förslag är att dagens nationalekonomer inte ser vanliga människor som pålitliga. Det går inte att fråga dem om de stöder en reform och tro att det är ett bra välfärdskriterium. Om människor inte vet sitt eget bästa återstår bara välfärdsekonomen. Eller ska vi säga paternalisten.

    Q

    11 augusti 2010 at 11:16

  5. Det är alltid problemet när man vill styra folk. Dom vet inte vad som är bäst för dem själva, troligen måste man byta folk…!

    Fascinerande.

    Kristian Grönqvist

    11 augusti 2010 at 18:10

  6. Q

    ”Dagens nationalekonomer ser inte folk som pålitliga”…

    Intressant kommentar.

    Tror Du verkligen att dagens folk ser nationalekonomer som pålitliga?

    På allvar…

    Kristian Grönqvist

    11 augusti 2010 at 18:19

  7. Niclas:
    Du har väl koll på ekonometri förmodar jag, så jag passar på och ställer en fråga. Kan en I(1)-variabel och ”first difference” av en I(2)-variabel vara kointegrerade?

    Andreas

    12 augusti 2010 at 16:29


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: