Nonicoclolasos

En fara med deliberativ demokrati

För några år sedan var deliberativ demokrati en populär normativ teori (och förespråkades t.ex. på flera ställen i Demokratiutredningens betänkande). Grundidén är att en demokrati, för att vara levande, kräver ett deltagarinslag, där medborgarna gemensamt diskuterar politikens innehåll. En ny studie, ”Participatory Decision Making: A Field Experiment on Manipulating the Votes”, visar på en fara med en sådan typ av demokrati:

Many believe that deliberative democracy, where individuals discuss alternatives before voting on them, should result in collectively superior outcomes because voters become better informed and decisions are justified using reason. These deliberations typically involve a moderator, however, whose role has been under-examined. We conduct a field experiment to test the effects moderators may have. Participants in a class of 107 students voted on options over their writing and exam requirements. Before voting, they participated in group discussions of about five people each with one moderator. Some (randomly assigned) moderators remained neutral throughout, while others made limited interventions, supporting a specific option. We find a substantial moderator effect. Our experiment is structured like deliberations used world-wide to make community decisions and thus should have some external validity. The results indicate that if organized interest groups had influence over moderators, they might be able to hijack a deliberative decision-making process.

Mitt intryck av litteraturen om deliberativ demokrati är att den tenderar att lite naivt tro att de gemensamma diskussionerna med nödvändighet leder till bättre politiska beslut, och jag ser denna studie som en förtjänstfull påminnelse om att så inte behöver vara fallet. Den institutionella inramningen behöver analyseras noga för att klargöra effekterna av medborgardeltagande av olika slag.

Jag rekommenderar även artiklarna ”Hayekian Political Economy and the Limits of Deliberative Democracy” (av min gode vän Mark Pennington) och ”The Communicative Character of Capitalistic Competition: A Hayekian Response to the Habermasian Challenge” (av min gode vän Michael Wohlgemuth), som utgör två ytterligare kritiska röster med bas i Hayeks förståelse av hur marknad respektive politik fungerar, samt böckerna Deliberative Democracy och Why Deliberative Democracy?, som presenterar argument för deliberativ demokrati.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

12 augusti 2010 den 4:34

Publicerat i demokrati, experiment, forskning

8 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Ja, det bästa systemet är att var fjärde år välja mellan sju stycken i allt väsentligt likadana partier.

    Kalle

    12 augusti 2010 at 4:48

  2. Kalle, det är inte förvånande att två politiska block ligger nära varandra. Varför det är så är utrett genom Hotelling-Downs-modellen och medianväljarteoremet.

    http://blogs.warwick.ac.uk/dcstevens/entry/the_hotelling-downs_model/

    http://en.wikipedia.org/wiki/Median_voter_theorem

    Nek:are

    12 augusti 2010 at 7:12

  3. Har du hört uttrycket skomakare bliv vid din läst? Jag tror det är bäst om du håller dig till ekonomi och inte ger dig in på områden som du inte behärskar eller vet något om. Bara ett råd i all välmening.

    Statsvetare

    12 augusti 2010 at 12:43

  4. Antagligen behöver man balansen mellan
    1) dels expertgrupper och ekonomer inom politiken, för att förankra besluten någorlunda empiriskt/statistiskt
    och
    2) dels människors enskilda erfarenheter inom sina geografiska områden, situationer, kulturer, familjestrukturer, individuell smak, sjukdomar, speciella misär etc, för att förstå vilka fält som bör beaktas och lyftas fram.

    Cecilia

    12 augusti 2010 at 14:43

  5. Och då vore det följaktligen intressant att höra just ”Statsvetares” förklaring till att vi har sju i det närmaste identiska partier.

    swingthatcat

    12 augusti 2010 at 15:28

  6. Måhända för att deras partistrateger har fått Hotelling-Downs-modellen förklarad för sig på en tvådagarskonferens på någon idylliskt placerad folkhögskola?

    Olle Jansson

    13 augusti 2010 at 9:25

  7. Och vad är det överlägsna alternativet då?

    Kami Petersen

    13 augusti 2010 at 15:59

  8. ”Statsvetaren” är lite styv i korken. Han säger att nationalekonomer ska ägna sig åt sitt och inte lägga sig i vad de inte begriper. Jag kan säga samma sak till denne ”statsvetare”. Ni har hittat på en ny teori ”deliberativ demokrati” utan att ha en aning om att detta begrepp har gamla anor. Deliberativ är en av de retoriska genren som presenterades av Aristoteles, när han utvecklade sin Retorik, som var Politikens instrument. På svenska heter det
    ”överväga”, med på andra språk känner man igen det ord som i Retoriken lyder: ”genus deliberativum”. Det handlar således om ett retoriskt begrepp, inte i första hand om ett statsvetenskapligt. Att ta upp detta begrepp i statsvetenskap utan att känna till alla de ingredienser som gör det till ett användbart retoriskt begrepp är dumt. Så statsvetarna borde läsa på lite mer och inte vara så högfärdiga. Statsvetare till din läst!

    JLRamírez

    22 oktober 2010 at 6:41


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: