Nonicoclolasos

Aggressiva schackspelare

Den kylighet som man lätt föreställer sig utmärker schackspelare tycks inte total. En ny studie av Christer Gerdes och Patrik Gränsmark, ”Strategic Behavior across Gender: A Comparison of Female and Male Expert Chess Players”, finner bl.a. följande:

In line with previous research, we find that women are more risk-averse than men. A novel finding is that males choose more aggressive strategies when playing against female opponents even though such strategies reduce their winning probability.

Männen beter sig alltså irrationellt när de möter lika duktiga kvinnor. Forskarna spekulerar om att detta kan bero på överdrivet självförtroende när de möter kvinnor, eller på en stereotyp uppfattning om kvinnor som mindre duktiga. Kanske kan det även ha med en vilja att visa sig manlig och stark att göra? Jag undrar om män som har uppfostrats av genuscertifierade dagisfröknar beter sig så här i lika hög grad som andra.

Tips: Gustav Bonds.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

13 augusti 2010 den 5:31

Publicerat i aggression, forskning, kön, risk, schack

49 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Naturligtvis har det med alltihop att göra. Skulle det sexuella spelet försvinna, bara för att man spelar schack?
    Samt att kvinnor av födsel och ohejdad vana (läs genetik) sas är mindre riskbenägna än män.

    Kristian Grönqvist

    13 augusti 2010 at 8:23

  2. Männens beteende påminner lite om högintressanta Holm (2000)

    Fredrik P

    13 augusti 2010 at 9:07

  3. Mäns och kvinnors olika beteenden är inte bara ”sociala konstruktioner”. Finns ju t.ex. också sånt som hormoner.

    Lennart W

    13 augusti 2010 at 10:37

  4. Jag undrar om män som har uppfostrats av genuscertifierade dagisfröknar beter sig så här i lika hög grad som andra.

    Beror nog på huruvida dessa fröknar är medvetna om mekanismerna bakom beteendet. Har länge lurat på mänsklighetens, som det tycks, allmänna irritation på kvinnor som tävlar och tar plats och syns. Undrar lite om det är ett socialt evolutionärt tryck som orsakat de nedärvda instinkterna. Apflocken mår kanske bäst om medlemmarna (av båda könen) i den gillar alfahanen + hans bästisar bäst? Eller är det så att de klaner som hade hårdast kontroll över kvinnorna (barnafödarna) hade störst chans att överleva?

    Cecilia

    13 augusti 2010 at 10:48

  5. Men varför skulle män bli mer aggressiva när de spelar mot kvinnor, än när de spelar mot män? Man kan ju tro att de borde konkurrera mer mot varandra.
    Hursom borde det här beteendet kunna finnas inom varje arbetsplats då. Hur kommer man åt det genom kvotering?

    Camilla

    13 augusti 2010 at 10:48

  6. spekulationer, spekulationer..

    Andreas

    13 augusti 2010 at 11:06

  7. Undrar om män ökar sin riskbenägenhet endast när de tävlar mot kvinnor, eller om samma sak gäller när kvinnor bara är närvarandedet? I så fall borde man kanske tänka efter innan man kvoterar in kvinnor i styrelser och ledningsgrupper, givet att man inte vill ha riskbenägna sådana.

    Camilla

    13 augusti 2010 at 11:29

  8. OK för att det är irrationellt ur ett individuellt perspektiv att ta risker som minskar den egna chansen att vinna (och ffa om det handlar om överlevnad). Men det kan kanske ge vinster för gruppen som helhet? Tänker då på innovationer och upptäckter, dvs t.ex. nya schackstrategier, där iaf något ibland kan visa sig vara genialt när man väl vågat testa ett tidigt strategiskt offer av en värdefull pjäs. Eller att upptäcka en ny kontinent när man vågat sig på en livsfarlig resa över det okända havet.

    Lennart W

    13 augusti 2010 at 13:17

  9. Nu är jag ingen schackspelare, men ”aggressiv schack” låter som att det leder till att båda spelarna blir av med många pjäser, vilket i sin tur leder till färre möjliga antal drag. Och ju fler möjliga drag, desto större chans för en bättre schackspelare att manövrera ut sin motståndare.

    Så om de manliga schackspelarna spelar mer aggressivt mot kvinliga schackspelarna för att de är fördomsfulla och tror att de sistnämnda är sämre, så är de idioter dubbelt upp.

    David Bergkvist

    13 augusti 2010 at 14:01

  10. ”Männen beter sig alltså irrationellt när de möter lika duktiga kvinnor.”

    Det beror nog på vilket spel man tittar på. Kan det möjligen vara så att den som spelar aggressivt mot kvinnor och vinner får hög status bland andra män och/eller kvinnor?

    Vetenskapare

    13 augusti 2010 at 15:35

  11. David B: Traditionellt syftar aggressivt schack snarare till att man öppnar upp sin position och kanske offrar ett torn för en springare samtidigt som man försöker initiera en attack. Dock är inte syftet att byta bort pjäser rakt av, den typen av spel är snarare en defensiv strategi som ofta leder till oavgjorda matcher.

    David

    13 augusti 2010 at 15:54

  12. Cecilia har inte riktigt köpt det här med ”färdiga paket”.
    Kanske vill Du inte riktigt förstå Dina bevekelsegrunder, eller så är Du ”bara” testosteronstinn. Det känns som om du inte vill förneka könets genetiska information, eftersom Du är medveten om naturliga fakta, men att Du ändå vill spjärna emot lite grann för att det inte riktigt känns rätt.
    Where´s the itch?

    ”Mänslighetens allmänna irritation på kvinnor som tävlar och tar plats.” Låter det inte lite irriterat?

    Kristian Grönqvist

    13 augusti 2010 at 17:30

  13. Om Camilla (blå) har rätt, bidrar hennes och Cecilias närvaro här till hur vi killar borstar upp oss och försöker låta smartast och starkast, både här och jmf med de schackspelande grabbarna. Inte alls omöjligt.

    LOL.

    Samtidigt ser jag nog faktiskt inget fel i det heller. Vive la différence..

    Lennart W

    13 augusti 2010 at 17:30

  14. Publiken vill se aggressivt spel och de gillar aggressiva spelare. Jag vet inte hur mycket det är värt att vara omtyckt av publiken men det måste beaktas som en faktor innan man dömer ut detta beteende som irrationellt.

    Daniel

    13 augusti 2010 at 17:42

  15. Kommer osökt att tänka på världens starkaste kvinnliga schackspelare, Judit Polgár, som är den yngsta av tre schackspelande systrar. Hon ”excels in tactics and is known for an aggressive playing style, striving to maximize the initiative and actively pursuing complications”.
    http://en.wikipedia.org/wiki/Judit_Polgár

    Magnus Strömgren

    13 augusti 2010 at 20:38

  16. Hm, en bitch? Inte undra på att gubbarna skruvar på sig, om det är vad som krävs för att kvinnor ska lyckas. Fast vad händer när Polgár blir mer aggressiv än sina manliga motståndare? Hur reagerar männen då?

    Camilla

    13 augusti 2010 at 21:08

  17. Camilla, sveper bort pjäserna från brädet?

    Martin

    13 augusti 2010 at 21:39

  18. Traditionellt sett har män alltid protesterat (på mer eller mindre smaklösa sätt) när kvinnor kommit in på ”deras” områden. Det brukar lugna ner sig med tiden, som om män är genetiskt disponerade för irrationalitet verkar det ändå finnas vissa möjligheter för lärande. (Disclaimer: jag är inte biologist, så jag vet att män inte är genetiskt handikappade ift rationalitet)

    Mina

    13 augusti 2010 at 21:40

  19. På Chessbase skriver Gränsmark om det här med irrationalitet:

    The first question to ask is why male players choose more aggressive openings against female opponents. Could it be that such a strategy for some reason is more efficient when facing a female opponent? To obtain an answer to this question, an analysis of the performance was carried out. The result is that male players actually perform about 1 percentage point worse when adopting a more aggressive strategy. Expressed differently, it is irrational to choose a more aggressive opening when playing against a female opponent, given that other characteristics are accounted for. This implies that male players that behave more aggressively against female opponents could improve their performance by choosing less aggressive openings.

    http://www.chessbase.com/newsdetail.asp?newsid=6595

    Kanske lite lättillgängligare text än den som länkas till i inlägget.

    Tor

    13 augusti 2010 at 22:43

  20. Mina

    Intressant med ”jag är inte biologist”. Vad betyder det?

    Kristian Grönqvist

    13 augusti 2010 at 23:46

  21. Jag vill påpeka att schackboxning aldrig har… eh… slagit.

    Dennis

    14 augusti 2010 at 0:07

  22. Mina och Cecilia. Jag är fortfarande nyfiken…

    Kristian Grönqvist

    14 augusti 2010 at 12:07

  23. ”Mänslighetens allmänna irritation på kvinnor som tävlar och tar plats.” Låter det inte lite irriterat?

    Kristian: Det är svårt att svara på din fråga för den verkar så känslofylld och som du var lite avert mot att ens fråga dig/resonera kring om det kan finnas någonting mer generellt/evolutionärt i frågan. Att kvinnor haft svårt i de flesta samhällen för att få lov enligt lag att utöva olika ämbeten och delta i olika tävlingar är ett faktum. Jag kände mig inte det minsta irriterad när jag skrev min förra kommentar.

    Cecilia

    14 augusti 2010 at 16:51

  24. Du kan utesluta verkligheten, jag har varit antropolog i 40 år. Den känner jag till utan bias.
    För det första menade jag mänskligheten, Du menar säkert halva mänskligheten, eller?
    Frågan om tävlande i de tidigare kulturerna gav faktisk utrymme för kvinnor i en helt annan utsträckning är efter de stora världsreligionerna, som fö verkar vara uppfunna av män för ett alldeles särskilt ändamål:
    Hålla kvinnor på mattan.
    Tidigare kulturer levde mycket mer kring komplementära resurser, eftersom resurser var en bristvara. Vi har faktiskt överlevt rätt länge och det är ingen slump..

    Jag frågade eftersom Du verkade luta åt ett postmodernt synsätt som utgår från att det alltid är synd om kvinnor.
    Per definition. Men riktigt så är det inte. Kvinnor vet ju faktiskt vad de gör de också… Och alla män är i sin tur uppfostrade av kvinnor…från barnsben

    Kristian Grönqvist

    14 augusti 2010 at 21:06

  25. För det första menade jag mänskligheten, Du menar säkert halva mänskligheten, eller?
    Nope, jag menade vad jag skrev. Varför verkar det i allmänhet i världen och i historien vara så att både män och kvinnor stör sig extra mycket på kvinnor som tar plats/tävlar/syns mycket. Det var det som var min frågeställning. Och även sådant är värt att leta evolutionära svar på.

    Cecilia

    14 augusti 2010 at 21:37

  26. Jag skummade igenom artikeln. I ett första intryck verkar skillnaderna mellan olika kombinationer vara relativt små—stora nog för att man misstänka en (inte oväntad) skillnad mellan könen som grupper, men inte stora nog att man kan våga ens en approximativ gissning när det gäller individer. (Till skillnad från tex om en slumpaktigt vald man är längre till växten än en slumpaktigt vald kvinna.)

    En intressant sats var:
    ”It is striking that both men and
    women seem more inclined to choose a risky strategy when facing a female opponent on
    occasions when the opponent is superior by means of their respective Elo ratings.”

    Sedan är en intressant fråga som jag inte såg angripen: Är män tendensiellt mer riskbenägna eller finns det fler män som är riskbenägna.

    michaeleriksson

    14 augusti 2010 at 23:18

  27. Kanske innebär starka kvinnor att hela samhället sätts på spel, att de tidigare enande kvinnorna beger sig ut och att samhällen bryts upp och förlorar sin stabilitet. Vem ska nu samla familjen på söndagen? Vem ska nu stå för julmaten? Vem ska nu packa barnens skolväska? Om mamma, liksom pappa, jobbar dygnet runt?

    Camilla

    14 augusti 2010 at 23:32

  28. Starka kvinnor som håller sig till den traditionella kvinnorollen, tycks inte särskilt provocerande. ”Min mamma var verkligen en stark kvinna..”
    Men då kvinnor visar sig starka i andra sammanhang, blir det uppmärksammat och störande. Alltså borde vi kanske sluta fokusera på hur starka kvinnor beter sig, utan mer VAR de beter sig.
    En annan fundering ang risk är att kvinnor enligt min tro har ett mer komplext sätt att spela schack, och att då motståndaren anpassar sig till detta genom att spela mer ”aggressivt”. Det jag menar är att man kan ta för givet att en man tänker rationellt och torrt i steg, medan en kvinna ser spelet mer processinriktat. I alla fall tycker jag mig se en sådan skillnad i andra sammanhang, där kvinnor tänker mer i olika dimensioner samtidigt. I en sådan kontext kan man också tillåta sig mer utrymme för risktagande? Om man nu har en sådan böjelse.

    Camilla

    16 augusti 2010 at 11:27

  29. ”Men då kvinnor visar sig starka i andra sammanhang, blir det uppmärksammat och störande.”

    Detta är en åsikt som man gärna hör från kvinnor (eller möjligen feminister)—men några bevis för detta har jag aldrig sett. Inte heller täcker det sig med mina egna observationer. På det hela taget misstänker jag att det finns färre män som stör sig på starka kvinnor än det finns kvinnor som klagar över att män skulle störa sig…

    ”Det jag menar är att man kan ta för givet att en man tänker rationellt och torrt i steg, medan en kvinna ser spelet mer processinriktat. I alla fall tycker jag mig se en sådan skillnad i andra sammanhang, där kvinnor tänker mer i olika dimensioner samtidigt.”

    Din första mening förstår jag inte i sammanhanget; den
    andra är, än en gång, motsatsen till vad mina erfarenheter säger—än rätt kräftig motsats, dessutom.

    michaeleriksson

    17 augusti 2010 at 10:57

  30. Det står helt klart att kvinnor som avviker från den traditionella kvinnorollen, som moder eller hemmafru, fast i modernare tappning, blir kritiserade och ifrågasatta. Även om vi nu också ser det motsatta, att även valet att vara hemma med barnen attackeras. Dock finns många exempel på att allt detta även är en intern fråga bland kvinnor, och kanske är det där den landar helt till sist. Karriär är ju trots allt något nytt för kvinnor som grupp, det är känt att vi har en annorlunda inställning som påverkar vid t.ex. löneförhandlingar. Det kan förklara att kvinnor drar ner varandra.
    När det gäller schack, funderade jag i banan att man omedvetet väljer en strategi pga generaliseringen att män normalt tänker rationellt i steg, i kronologisk tid. Och kvinnor inte, tillägger jag, med stolthet. Däremot finns det säkerligen undantag hos bägge könen, om vi accepterar att generaliseringen stämmer.
    Det flerdimensionella tänkandet, eller ”meta-tänkandet”, är troligen något alla tränar upp via nätet. Men kvinnor visar t.ex. ideligen på intresse för människans tankar och beteenden som inte stödjer sig på något man kan ta på, dvs som inte är kopplad till en vetenskapligt beprövad verklighetsdimension. Medan männen inte har uppfattat det som var (t.ex. hur något doldes i samtalet, eller känslan vid ett tillfälle), eller heller visar något intresse för att vidga sin bild av personen/situationen i fråga när kvinnan försöker förklara vad hon såg/uppfattade. Män har en rätt snäv bild av verkligheten, är min uppfattning. Samtidigt talar både konstformer och verkliga män för att detta inte stämmer, men i så fall är det ett reellt hinder för mönskligheten att män inte uttrycker sin känsla (för andra dimensioner) annat än i litteraturform.
    (En verklighetsnaiv blogg som denna kräver en kommentar som denna då och då)

    Camilla

    18 augusti 2010 at 23:46

  31. Frågan var nu inte om kvinnor blir ifrågasatta för att de lämnar en traditionell roll, utan om hur starka kvinnor i olika roller blir behandlad.

    Vad angår det förra fallet, dock, kan du mycket väl ha rätt i att huvudkritiken kommer från andra kvinnor—som en man som jobbar i ett mansdominerat yrke har jag nämligen intrycket att män ser det som positivt att det i varje fall finns några kvinnor här och där. Helt säkert finns det ytterst få som vill köra tillbaka kvinnorna till köket.

    Din schack-anmärkning förstår jag inte från innehållet: Du verkar säga att män spelar schack som man ska göra och att du är stolt att kvinnor inte gör detta. (Om du har aspekter som att försöka lista ut motståndarens strategi, eller liknande, i åtanke, så kan du lugnt utgå från att manliga schackspelare också ägnar sig åt sådant.)

    Angående tänkande: Dels skulle jag inte liksätta flerdimensionellt tänkande med meta-tänkade, dels har jag intrycket av att män är mer benägna även till meta-tänkande.

    Ditt exempel om implicita budskap är sedan missvisande—och ett bra exempel på hur kvinnor regelmässigt tänker för en-dimensionellt (då detta är ett mycket vanligt fel bland kvinnor): Det handlar inte om att män är för inskränkta för att se subtexten, inte heller om att kvinnor har en särskiljd begåvning för detta. Den verkliga förklaringen är att män (kvinnor) brukar kommunicera med lite (mycket) egen subtext—och att de förväntar sig lite (mycket) subtext från andra. Resultat är att män ofta missar kvinnors subtext, men också att kvinnor ofta tolkar in dolda budskap, känslor, och intentioner i mäns beteenden som helt enkelt inte finns där. Det senare torde göra mer skada. (Inte heller har jag sett något påtagligt intresse från kvinnor att förstå männens positioner, situationer, synvinklar, osv. Tvärtom verkar de flesta kvinnor utgå från att det är männen som ensidigt måste anpassa sig till kvinnorna.)

    michaeleriksson

    19 augusti 2010 at 7:32

  32. Michael

    Du snodde min kommentar, men först till kvarn…

    Kristian Grönqvist

    19 augusti 2010 at 10:48

  33. Komplettering

    Det är faktiskt rätt vanligt nuförtiden, att kvinnor tycker sig vara både djupare och mer reflekterande än män i allmänhet, men det beror troligen på att de snackar mer om det. Tankar behöver man inte alltid gödsla med.

    Kristian Grönqvist

    19 augusti 2010 at 10:51

  34. Det är ju lite lustigt att kvinnor dels använder sig av mer subtext i kommunikationen (för båda vägarna), samt överhuvudtaget ”snackar mer”. Det låter då som att skillnanden mellan könen gällande kommunikation är väldigt stort? Att män helt enkelt nedprioriterar kommunikation. Kanske naturligt ur ett antropologiskt perspektiv. Men det borde med tiden förändras när vi nu lagt jagandet åt sidan och befinner oss i ett kommunikationssamhälle? Om det nu inte finns nya anledningar till att vara tyst, som att göra det svårt för kommunikativa kvinnor t.ex.?
    Sedan kan jag omöjligt hålla med om att männen måste anpassa sig till kvinnorna onödigt mycket. Vi ger och tar allihop, men männen kanske inte ännu förstår poängen med att vara med i utbytet?

    Camilla

    19 augusti 2010 at 23:06

  35. Du visar åter på ett en-dimensionellt och ”kvinnocentriskt” perspektiv av just det slag jag beskriver ovan.

    Män nedprioriterar inte kommunikation—vi kommunicerar annorlunda och med andra prioriteter. Tex sätter män (i genomsnitt) mer på kvalitet och informationsutbyte, medan kvinnor satsar på kvantitet och relationsbyggen.

    Dina underställningar att män skulle vara tysta för att försvåra för kvinnor och män inte skulle förstå poängen med utbytet är helt fel på plats.

    Genomgående i dina utsagor här visar du på en förutfattad och felaktig mening att det kvinnliga sättet att göra det ena eller andra skulle vara bättre—trots att det till största del handlar om rent subjektiva preferenser att jämföra med tex musiksmak. (Och till den del man eventuellt kan se en objektiv fördel, så är det ur min sikt tvärtom männen som brukar ha ett försprång.) Därutöver verkar du inte vilja se det manliga perspektivet på olika frågor.

    (Detta blir troligen min sista kommentar på det här inlägget.)

    michaeleriksson

    20 augusti 2010 at 8:55

  36. Efter viss provokation uttrycker du dig nedvärderande om kvinnor. Men ändå tror jag att vi behöver diskussionen för att kunna rensa bland villfarelser och fakta. All den ilska och frustration som pyr i genusfrågan, är något vi behöver hantera om vi ska bygga vidare samhället på ett konstruktivt sätt. Varför är det så svårt?! Och är det inte så, att vi riskerar att hamna i onödigt svåra situationer, om vi bara lägger locket på? I goda tider kommer vi kunna arbeta tillsammans män och kvinnor, men så snart det blåser kommer motsättningen ta central plats, även om den grundas på tomtar & troll.
    Varifrån kommer de här könsdiskriminerande tankarna? Det är intressant.

    Camilla

    20 augusti 2010 at 10:46

  37. Camilla, ta och läs igenom dina egna kommentarer: Det är du som vid upprepade tillfällen uttrycker dig nedvärderande om män. Detta dessutom helt utan provokation. (Till och med på ett sådant sätt att jag ett tag funderade på om du var ett troll.)

    michaeleriksson

    20 augusti 2010 at 11:43

  38. Michael, man behöver bara följa dina och mina kommentarer för att se vem som sätter fart på trollandet! Du skriver fina små elaka inflikar, beter dig som en tronsittare, och visar överhuvudtaget på en intolerant och torr kommunikation, som den här gången har till syfte att aldrig släppa till en liten del av manligheten till kvinnorna. Du är en manlig motsvarighet till ”feminist”, det står helt klart.(Ingen här brukar ta till ngt starkare ord än just ”feminist”, men det begreppet tycks alltid betyda något väldigt negativt.) Små meningar i varenda en av dina kommentarer visar att du får det svårt den dag en kvinna blir din överman och chef.(jag ger dig här möjlighet att säga att du har en redan. Och om du har svårt att hitta dina egna fel, kan jag ge dig facit.)

    Camilla

    20 augusti 2010 at 20:44

  39. Camilla, du kastar sten i glashus och går nu över till personangrepp och spekulationer om min person. Utsagor som ”beter dig som en tronsittare” och ”Och om du har svårt att hitta dina egna fel, kan jag ge dig facit.” visar på ett grovt hyckleri och brist på självinsikt i ditt skrivande.

    Om du objektivt läser igenom våra kommentarer ovan (utan att försöka tolka in saker) ser du att det är du som driver en ”kvinnor är bättre” linie, medan mina kommentarer bemöter utsagor från dig som jag finner fackligt felaktigt och/eller misandristiska.

    För övrigt, min allra första chef var en kvinna och det fungerade utmärkt.

    Jag är nu två kommentarer längre in än planerat och kommer att ignorera vidare utsagor från din sida.

    michaeleriksson

    20 augusti 2010 at 21:29

  40. ”…even though such strategies reduce their winning probability.”

    Detta antagande förutsätter att forskaren känner till spelarnas stragetgiska tänkande. Ett drag kan i kortsiktig bemärkelse framstå som aggressivt, men kan vara en liten rörelse i en långsiktig strategi som generellt inte låter sig beskrivas som aggressiv.

    Frågan är i fall schackspelaren förstår att draget minskar chansen att vinna (”reduce winning probability”), eller om detta är forskarens tolkning.

    suzy

    21 augusti 2010 at 0:47

  41. Micke Ericsson!

    ”Om du objektivt läser igenom våra kommentarer ovan (utan att försöka tolka in saker)…”

    Fniss!

    Jättestorabröst

    21 augusti 2010 at 0:55

  42. Vi ger och tar allihop, men mannen kanske ”inte ännu förstår poängen” med att var med i utbytet.

    Vilken poäng?

    Kristian Grönqvist

    21 augusti 2010 at 9:15

  43. Michael; Jag vet att min förra kommentar inte tillför diskussionen något, utan bara kommenterar din attityd här. Men dina kommentarer har inte heller tillfört mycket, utan mest bemött det jag skrivit. Jag menade för övrigt dina egna fel: i kommentarerna.
    Jag tror som jag sa att det går utmärkt även för en galen feminist att ha en manlig chef, men vid problem kommer troligen genussynen skapa nya problem.
    @ Kristian, det jag funderar över är just upplevelsen bland män att kvinnor kräver ensidig anpassning från deras sida, att kvinnor blundar för männens situation. Jag tror inte det är så. Därför tänkte jag att detta kunde bero på att män inte upplever att de har så mycket att vinna på ökad jämställdhet. Att de därför besväras mer av att tvingas till förändringar.

    Camilla

    21 augusti 2010 at 13:24

  44. Camilla

    Jag är man. Vad finns det för poäng för mig att göra ännu mer som kvinnor vill?

    Kristian Grönqvist

    21 augusti 2010 at 22:18

  45. Jag skall förtydliga det för Dig ytterligare. En gång i tiden ville flickorna (60-talet) att männen skulle vara sociala, trevliga och pratsamma över en pava rödvin. Jag var det några gånger. Men när de skulle hem och knulla gick de i alla fall med de osociala busarna. Förklara det.
    Jag blev i alla fall vis av skadan. Och har aldrig ångrat mig…

    Kristian Grönqvist

    21 augusti 2010 at 22:24

  46. Kristian, Kristian.. Tricket är att undvika att vara enbart snäll som man.. Samtidigt finns ingen universallösning. En del män uppfattar jag som enbart kompisar, medan andra kvinnor omkring mig svärmar runt desamma. Det är fantastiskt!
    Män har vunnit som pappor av jämställdheten, men pappa-kampen fortsätter alltjämt (med all rätt).
    Samhället har att vinna på att främja de bästa, oavsett kön.
    Men samtidigt ökar konkurrensen om arbeten.
    Det är heller inte helt roligt att ägna tid åt hushållsarbete och matlagning (på trötta vardagar). Eller att löneutvecklingen avstannar i vissa yrken.
    Vad har vi kvinnor att dela med oss av, som är positivt? Med den mansdominering som varit torde männen redan tagit till sig vad de ville ha av kvinnorna och deras uppgifter?
    Så det är klart det knorras. Kanske är genusforskandets uppgift att komma fram till saker som hur vi kan utvecklas bäst tillsammans, när det gäller kommunikation t.ex..

    Camilla

    22 augusti 2010 at 11:10

  47. ”Tricket är att undvika att vara enbart snäll som man.”

    Tror jag vet det.

    Men det är vad kvinnor offentligt begär av män. Och helst ta ifrån dem deras styrelseroller också.

    Men att kräva 50/50 i gruvan, soptippen, byggjobb eller armén ställer sig inte lika naturligt, eller hur?

    Kristian Grönqvist

    22 augusti 2010 at 12:50

  48. Vad är det för mening med att kräva 50/50 om varken män eller kvinnor, eller ekonomer, vill det?
    Och sedan är det lite svårt i diskussionen att skilja mellan känslorna/sex och jämställdhet. Kristian; tänk Niclas, som ju begär helt olika saker av folk när det gäller attraktion och arbete. Det kan visst vara svårt för den kollega som vill ha honom, att verka både smart och korkad samtidigt! Samma problem kanske vi är rädda för när det gäller män och kvinnor på arbetsplatser? Eller troligen inte alls.
    Jag vill ha snälla kollegor som jag slipper tända på. Jag tror visst inte att vi alla bara tänker på sex jämt. Eller har männen ännu en svårighet där;)

    Camilla

    22 augusti 2010 at 15:11

  49. Irrationellt beteende är en vanlighet bland notoriska schackspelare.
    De flesta är det mycket synd om, man låter spelet ta för stor plats i medvetandet.
    De värst utsatta sätter likhetstecken mellan schack-rating och människovärde.
    Det är en sann fälla att börja umgås med notoriska schackspelare, i alla fall där det är som värst, i Stockholm. Sämre vänner får man knappast ens inom knarkarkretsar.
    Jag har ingen som helst erfarenhet av knarkare och kan inte utesluta att det existerar riktig vänskap i de kretsarna.
    Schacket domineras av trasiga huvuden. Många knarkare lär ha en bättre diagnos.

    Hans

    25 december 2010 at 9:39


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: