Nonicoclolasos

Att få

Maud Olofsson kritiserade i en radiointervju härförleden ett vanligt språkbruk: att säga att man ”får” ett jobb. Maud:

Och ofta hör man ju så här: ”Jag måste ‘få’ ett jobb!” Vad då ”få” ett jobb? Jag måste ju anstränga mig själv också.

Jag har själv tidigare reagerat på ett liknande språkbruk: att säga att man ”får” en lägenhet. Detta språkbruk reflekterar ett, tenderar jag att tycka, osunt synsätt på individens roll och ansvar i samhället.

En implicit modell, där någon överherre har förmåga och vilja att distribuera jobb, lägenheter och annat vi vill ha här i livet, verkar förutsättas. Individen söker sig till denna överherre — det må vara en stat, en kommun eller en feodalherre — och ställer sig i kö. En vacker dag blir drömmen sann! Ett jobb i vård, skola, omsorg är ditt; en standardiserad lägenhet på 42 kvadratmeter är din. Å, vilken godhet och lycka! Eller ska vi följa Mauds uppmaning att ta ansvar för våra egna liv, att anstränga oss, att kunna och vilja välja mellan arbetsgivare och fastighetsägare som konkurrerar om vår gunst? Ett mentalt skifte behövs här, bort från den socialdemokratiska modellen — som har trängt sig in i mångas sätt att tänka även om vardagliga och personliga ting. Det handlar inte om att ”få” ett jobb eller en bostad: det handlar om att skaffa sig det man behöver här i livet.

Written by Niclas Berggren

21 augusti 2010 den 5:47

40 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Kan jag få en butler, tack!

    Tom

    21 augusti 2010 at 7:45

  2. Tänk att jag är överens med NONICOCLOLASOS.
    Det är ”arbetsförmedlingen” och ”bostadförmedlingen” som ”ger” oss dessa saker. Däremot säger man normalt inte att man fått bil, om man köpt den.

    Du glömde förresten ”fått barn”. Men där finns ju denne överherre, you know who ;-)

    swingthatcat

    21 augusti 2010 at 7:47

  3. Den råa nyliberalismen visar sitt fula tryne igen. Fy f-n!

    Emil

    21 augusti 2010 at 8:13

  4. I någon mening så sätter ju Maud faktiskt fingret på vad som är fel i dagens samhälle, men det handlar inte alls om människors attityder. Problemet är ju att den feodala strukturen i vårt näringsliv, och den oligarkiska kapitalstrukturen gör att människor uttrycker sig alldeles korrekt när de pratar om att ”få” jobb. Att prata om att ”skaffa” sig ett jobb är bara att försöka lura sig själv.

    Robert Wensman

    21 augusti 2010 at 8:41

  5. Spännande formuleringar. Helt i linje med det nya samhället. Jag skulle förstå resonemanget om det fanns sysselsättning åt alla. Och om det skulle råka finnas, dessutom 1000 km från det ställe, där man själv har byggt sin villa och sommarstuga och där sambon/frun har jobb. Men de facto så gör det i inte det. Och att då komma dragandes med den tesen implicerar bara att man har en teoretisk och idealiserad syn på världen och är föga bevandrad i hur en del (alltså inte man själv) har det.

    Kristian Grönqvist

    21 augusti 2010 at 9:01

  6. Jag hittar jobb och lägenheter, jag.

    Men nån tunnelbane-butler har jag inte hittat. Det tycker jag är en bra ide. Istället för ”Greeters” som man har på Walmart å sånt borde man ha Butlers. Högre status. Samma jobb. :-)

    Lennart Regebro

    21 augusti 2010 at 9:12

  7. Jag röstar på Centern i år, trots att jag är medlem i Moderaterna. Maud är bäst!

    Tina

    21 augusti 2010 at 10:32

  8. Jag brukar nog säga att jag ”måste skaffa ett jobb”. Men när det är avklarat så skulle jag nog säga att ”jag har fått jobb”.

    Andreas

    21 augusti 2010 at 11:14

  9. Egentligen borde nog uttrycket ”få ett jobb” reserveras för de tillfällen då man faktiskt blir erbjuden ett jobb man inte sökt.

    Christopher Aqurette

    21 augusti 2010 at 12:01

  10. Det är det här alltihop, hela valet, handlar om. Ur detta ämne går trådar åt alla riktningar!
    Jag tycker dock att det är fånigt att skuldbelägga själva bekvämligheten i att stå i kö. Det kan väl inte vara människors bekvämlighet som vi behöver diskutera, den är ju en grundläggande del av oss människor, som för oss vidare också.

    Camilla

    21 augusti 2010 at 12:56

  11. Niclas, du är förstâs medveten om att det här gâr rakt emot dina âsikter om ansvar och determinism? Jag hâller med dig i sak, men för att ditt resonemang ska hâlla krävs antagligen ett negativt frihetsbegrepp.

    Skymning

    21 augusti 2010 at 13:08

  12. Niclas, får du betalt av din arbetsgivare? Eller tar du betalt?

    David Bergkvist

    21 augusti 2010 at 13:21

  13. Själv retar jag mig mer på språkbruket som brukar användas av företagare och arbetsgivarorganisationer som på fullt allvar hävdar att de ”skapar nya jobb”. Som om de människor som väljer att ta en anställning enbart skulle ha rullat tummarna annars.

    Olof Johansson-Stenman

    21 augusti 2010 at 13:40

  14. Ja och ”arbetsgivaravgifter” istället för ”här får du lite mindre i lön” :)

    Andreas

    21 augusti 2010 at 14:23

  15. Instämmer med Skymning. Att hävda att vi borde ”ta ansvar för våra egna liv”, ”anstränga oss” etc. rimmar ganska dåligt med idéen att vi saknar fri vilja. Jag skymtar en rätt betydande spricka i ditt tänkande.

    P

    21 augusti 2010 at 14:32

  16. Begreppen ”arbetsgivare” och ”arbetstagare” är väl också väldigt politiserade? Det är uppenbart att det är arbetaren som ska vara tacksam till arbetsgivaren enligt detta språkbruk.

    Robert Wensman

    21 augusti 2010 at 23:46

  17. Skymning och P: Jag ser ingen spricka i mitt tänkande i den fråga ni tar upp. Jag tänker på tillvaron i flera nivåer. På en nivå kan jag acceptera x och framhålla det som Sant och Rätt och Riktigt (fiktionalism); på en annan, högre nivå kan jag helt sakna övertygelse om och t.o.m. förneka x.

    Niclas Berggren

    22 augusti 2010 at 8:58

  18. Jag inbillar mig att sprickan uppträder mellan dessa olika nivåer.

    Baphomet

    22 augusti 2010 at 9:28

  19. Skulle säga detsamma. Att postulera flerplansmetafysik utan goda argument för nivâernas vara vore … ja, filosofiskt naivt. Sâ vadan höjdskillnaden?

    Skymning

    22 augusti 2010 at 16:00

  20. Skymning: Varför är det ”filosofiskt naivt” att tro att en viss sak förhåller sig på ett visst sätt, samtidigt som man säger en annan sak? Tvärtom tycks det mig mer filosofiskt raffinerat. Goda argument för detta ges av litteraturen om fiktionalism, som jag även har bloggat om tidigare. Man kan helt enkelt finna det konsekvensetiskt önskvärt att tala som om x är sant, trots att man är övertygad om att x inte är sant. I samband med att hålla någon ansvarig är t.ex. Posner och Pereboom inne på liknande tankar.

    För övrigt menar Galen Strawson att det av psykologiska skäl inte torde gå att göra något annat sätt för en person som inte tror på fri vilja.

    Niclas Berggren

    22 augusti 2010 at 18:36

  21. ”Tvärtom tycks det mig mer filosofiskt raffinerat.”

    Vilken postmodern undanflykt. Har du förläst dig på franska filosofer eller?

    Däremot ser jag i detta fall inga problem med att hävda att man inte har fri vilja, och att man bör uppföra sig på ett visst sätt. Ett beteende kan vara dåligt även om det är ofrivillig. Att man inte har fri vilja betyder inte att man är oföränderlig.

    Lennart Regebro

    22 augusti 2010 at 18:54

  22. Det blir stelt när vardagsspråk analyseras med satslogik. Uttrycket ‘att få’ kan mycket väl användas i situationer där man själv varit mest aktiv. Nåväl, anställningsvillkoren och arbetsuppgifterna kan dock förstås förstås som givna.

    Suzy

    22 augusti 2010 at 22:36

  23. Niclas: Det var inte det jag sa. Att postulera en flerplansmetafysik utan synnerligen goda skäl för dess stratifiering är naivt.

    Skymning

    23 augusti 2010 at 15:37

  24. Skymning: Det må så vara, men jag kan inte se att jag har postulerat en ”flerplansmetafysik”.

    Niclas Berggren

    23 augusti 2010 at 15:40

  25. Niclas: ”Jag tänker på tillvaron i flera nivåer” ger det intrycket. Hur hänger dessa nivâer samman, vad är det som motiverar dem?

    Skymning

    23 augusti 2010 at 19:47

  26. Skymning: Vi tycks tala förbi varandra, då jag tycker mig ha besvarat dessa frågor (och jag ser inte att jag postulerar det du påstår att jag postulerar, men å andra sidan är jag inte helt säker på vad du menar med ”flerplansmetafysik” – alltså, vad metafysik har med saken att göra). Rent allmänt är det inte ovanligt i filosofin att tillämpa tvånivåstänkande, vilket t.ex. Hare illustrerar i Moral Thinking.

    Niclas Berggren

    23 augusti 2010 at 20:04

  27. Niclas: Om det handlar om tillvaron som sâdan lär det vara metafysik, dvs en beskrivning av det varande. Är det tillvaron som sâdan som har flera nivâer, eller enbart ditt tänkande om den, menar du? I det senare fallet är det inga problem, sâ länge tänkandet inte sammanblandas med dess ”objekt”.
    Problemet vore som sagt annars att förklara hur dessa nivâer hänger samman, vilket de mâste göra för att den berömda sprickan inte ska uppstâ. Dualism mâste som bekant motiveras väldigt väl.

    Men, som du säger, att det vore önskvärt att tala om x som nâgot slags konjuktivistisk sanning trots att x i själva verket inte är sant, eller utan att det gâr att veta dess sanningsvärde, innebär knappast nâgon nivâskillnad utan beprövad idealism. Dvs, minst ett postulat. Problemet att motivera saken kvarstâr. Kan man inte göra det liknar det mest önsketänkande eller torrsim. Annan problematik kan vara epistemologisk, eller för all del metaetisk, politisk … (nationalekonomisk?)

    Har jag förstâtt s.a.s ärlig eller välment fiktionalism rätt kräver det sättet (eller de sätten) att tänka att man blundar med ena ögat men inte med det andra. Det har nog sina poänger, men de verkar ganska lätträknade.

    Och jag är väl medveten om att ”tvânivâstänkande” är rätt vanligt, tack. Det är dock inte särskilt raffinerat om man samtidigt bryter mot Humes lag (enligt ovan, dvs tanke=objekt) eller har tappat bort Ockams rakkniv. Sâ jag frâgar igen — vadan dessa nivâer? Är de verkligen nödvändiga för att tänka ”som om”?

    Skymning

    24 augusti 2010 at 7:12

  28. Jo, just. Pâ tal om rättsfilosofi och ansvar argumenterar Niclas Juth och Frank Lorentzon här* för att rättsväsendet bör vara normativt och döma ”som om”, om determinism slâr ut alla former av kompatibilism, och inte bry sig alls om metafysik eller det vettiga i att kalla nâgon ansvarig om viljans frihet har nâgot med saken att göra. Det är upp till filosofer, menar de. Dock förfäktar de samtidigt en form av gradvis autonomi som till viss del liknar sui iuris — vilket râkar passa bra ihop just med det svenska rättssystemet. Men nâgra nivâskillnader behövs inte för att det ska gâ ihop.

    * Länkade till första bästa sida där âtminstone abstractet är tillgängligt utan att man registrerar sig. Vore nâgon hemskt intresserad sâ säg till, har artikeln pâ datorn.

    Skymning

    24 augusti 2010 at 7:33

  29. Skymning: Jag har en känsla av att du förstår ordet ”nivåer” annorlunda än jag. När jag talar om nivåer avser jag mitt eget tänkande (låt vara att andra kan tänka likadant). En nivå är den filosofiska, som ger (viss) insikt om hur tillvaron verkligen är, och en annan är den praktiska. På den filosofiska nivån kan man anse att människan inte kan hållas moraliskt ansvarig för sina handlingar eftersom hon saknar fri vilja; på det praktiska planet kan man tala som om människan kan (och bör) hållas moraliskt ansvarig för sina handlingar, vilket kan motiveras konsekvensetiskt. Det handlar med andra ord inte om något slags metafysiskt dualism, utan om fiktionalism.

    Niclas Berggren

    24 augusti 2010 at 8:04

  30. Jag håller delvis med båda. Jag finner argumenten mot fri vilja logiska i meningen att vår hjärna som allting annat rimligen påverkas av diverse kausala processer, oberoende av ngt tänkt ”jag”, men jag ser inte att detta har några praktiska bör-implikationer alls.

    Om ingen har en fri vilja så är ju upplevelsen att jag har ett reelt val att skriva dessa ord också en illussion. Och så kan det ju vara, men implikationen är ju knappast att om jag t ex skulle skriva något kränkande om någon annan inte har några skäl att känna skuld, eller att den utsatte inte har något skäl att bli arg på mig.

    Som jag ser det är det alltså möjligt att allas våra liv på sätt och vis kan liknas vid en film där allting är förutbestämt (jag bortser från kvantmekaniska argument och dyligt…). Men om vi upplever att vi funderar på hur vi skall göra inom filmen så bör vi utgå ifrån att andra medverkande i filmen också kan fundera på hur de skall göra, och alltså i alla fall har en liknande upplevd fri (eller delvis fri) vilja.

    D v s på samma sätt som jag har ett val när det gäller att anse om frågan om fri vilja skall påverka straffrågan, så har en potentiell brottsling ett val i att begå brott eller inte.

    Jag ser det ungefär analogt med de klassiska tankeexperimenten som handlar om huruvida det existerar en yttre värd eller inte. Dessa tankeexperiment, tror jag, kan vi aldrig ytterst besvara, men även om jag tror att en yttre värd inte existerar innebär detta inte att jag inte bör beakta konsekvenserna av mina handlingar. Jag bör alltså handla som om det finns en yttre värld, eftersom det är det enda som jag kan erfara och uppleva. På samma sätt kan jag aldrig erfara en värd där jag inte har några reella val alls.

    Olof Johansson-Stenman

    24 augusti 2010 at 8:36

  31. Niclas: Alright, jag var rädd att du menade nâgorlunda diskreta, mer eller mindre väl avgränsade nivâer i stil med ”lager”. Men det var ju bra att du inte gjorde det dâ. Hade du skrivit ”perspektiv” eller ”hâllningar” hade jag varit helt med; anade att det nog var sâ men man vet aldrig.

    Olof: Mja, nu ger jag inte särskilt mycket för ‘fri vilja’ i bet. ”en intrinsikal egenskap hos alla kognitiva medvetanden” där ett sâdant (en person eller ”läsare”) alltid hade kunnat vilja, välja eller göra annorlunda. Där tänker jag mer i stil med med Juth & Lorentzons tes om gradvis autonomi. Skillnaden är dock att jag ställer högre och helt andra krav.

    Hur som:
    Det är varken nödvändigt att viljeakten innebär en reell möjlighet eller att den kan omsättas i handling. Viljans frihet är, menar jag, negativ (fri-frân-tvivel) och behöver bara röra hennes tänkande, dvs den mening hon ser i tillvaron. Fysikaliska skeenden spelar alltsâ ingen särskild roll — vi verkar se rätt lika pâ saken där — eftersom de saknar mening utanför ett medvetande. Universum lär vara deterministiskt om än kaosartat och strängt taget oförutsägbart vad gäller sânt, men teorin torde hâlla även om det var indeterministiskt. Den rör meningsfulla (eller meningslösa), inte mekaniska relationer. Heidegger med rejäla modifikationer alltsâ.

    Kontentan är att ingen alltid är fri och att ”viljans frihet” är tämligen sällsynt, men möjlig. Man väljer dock inte ett av tvâ alternativ, man vill möjligen bli sin egen givet att man vägrar famla i blindo.

    (Den mentala semestern är nog över nu … sâ lägligt.)

    Skymning

    24 augusti 2010 at 11:37

  32. Olof: Du kan mycket väl ha rätt, men jag anser inte att det är av särskilt stor praktisk relevans. Antag determinism. I så fall kan inget av det som sker inte ske och inget av det som inte sker kunde ha skett. Vi är alla determinerade. Men som jag ser det, av skäl som Strawson utvecklar i intervjun jag länkar till i en tidigare kommentar i denna tråd, agerar vi alla i praktiken som om vi har fri vilja (med allt vad det innebär). Vi är förstås determinerade att göra det, antagligen därför att det har varit evolutionärt gynnsamt för oss att tänka så. Vissa av oss är dessutom determinerade att modifiera det praktiska ”fri-vilja-tänkandet” med implikationer av determinism: dvs. vi försöker införa element (men bara element) av determinism på den praktiska nivån av tänkande. De kan troligen inte i någon ultimat mening visas vara ”sanna” men kan tilltala och påverka andra som inser varifrån elementen kommer. När jag t.ex. anför att brottslingar bör ses som om de vore moraliskt och juridiskt ansvariga för sina socialt destruktiva handlingar, då talar jag som om de har fri vilja (och som om jag har det, förstås). Skälet är nog i grunden psykologiskt, men jag kan rationalisera det med att konsekvenserna blir bättre i ett system där handlingar får konsekvenser i form av belöningar och straff. (Incitament har effekt i en deterministisk värld! [Frågan är om de har det i en icke-deterministisk…]) Men när jag försöker modifiera uttalandet och påpeka att de inte i yttersta mening är moraliskt ansvariga, eftersom de faktiskt inte har fri vilja utan är determinerade att agera som de gör, givet allt i tillvaron, då gör jag det för att förska modifiera sättet på vilket de hålls ansvariga på den praktiska nivån. Det kan t.ex. eliminera vedergällning som grund för straff och peka på rehabilitering/vård som viktiga metoder för att minska brottslighet. Jag tolkar också din analys som ett försök att modifiera vår förståelse av implikationerna av determinism, givet determinism, på den praktiska nivån. Det kanske inte går att ”lita på” resonemang hos den som, genom en fiktionalistisk ansats, försöker modifiera ett ”som-om-vi-hade-fri-vilja”-tänkande; men vi befinner oss på den praktiska nivå av tänkande som vi befinner oss på, och där kan detta ”språkspel” (med implikationer för praktiska synsätt) fortgå utan problem, som jag ser det.

    Niclas Berggren

    25 augusti 2010 at 7:22

  33. Niclas,
    Man använder den fiktionalistiska nivån för att den är nyttig, eller hur? Frågan är vad det är för nytta?

    Om nu nytta existerar kanske man kan göra ett försök att förstå den bättre? Då skulle vi ha en bättre grund att fråga oss varför vissa fiktioner är nyttiga medan andra är onyttiga?

    Eller är det så illa att också nyttan är en fiktion? Jag befarar att det i praktiken kan vara så men i så fall har vi ju ingen koppling alls till verkligheten. Det vore väl ett bekymmer?

    Så hur ser kopplingen till verkligheten ut?

    Daniel

    26 augusti 2010 at 8:53

  34. Daniel: Jag är inte alls säker på att jag har någon koppling till verkligheten.

    Niclas Berggren

    26 augusti 2010 at 9:18

  35. Samma här, men det är väl något att sträva efter?

    Daniel

    26 augusti 2010 at 9:59

  36. Daniel: Det är jag osäker på. Jag tillhör den skara som lockas av Nozicks upplevelsemaskin.

    Niclas Berggren

    26 augusti 2010 at 10:07

  37. I brist på effektiva upplevelsemaskiner har jag full förståelse för de som t.ex knarkar ner sig. Men när man formulerar filosofiska teorier så är mitt tips att det har någon slags koppling till verkligheten.

    Det lär ju byggas upplevelsemaskiner i framtiden. Folk kommer ladda upp sig och många av de som gör det kommer göra det baserat på falska övertygelser. Jag tror att utan kunskap om verkligheten kan man knappast fly verkligheten.

    Daniel

    26 augusti 2010 at 21:28

  38. Om vi ska avskaffa språkbruket att man får ett jobb, tycker jag att alla med borgerliga politiska sympatier borde sluta säga att ”entreprenörer” och företagare skapar jobb. Då är det väl helt enkelt arbetarna själva som gör det. Vad säger du om den kompromissen, Niclas?

    William

    26 augusti 2010 at 22:40

  39. Förresten, att Nozicks åsikt om upplevelsemaskinen var absurd, då vi inte ens nu kan veta om vi är inkopplad i en eller inte, och för övrigt dessutom kanske borde se hjärnan som en upplevelsemaskin, borde inte kräva någon större intelligens för att inse… Dessutom har vi, helt säkert, redan partiella upplevelsemaskiner i form av datorer och böcker. =)

    William

    26 augusti 2010 at 22:49

  40. Vilken härlig energi du har William!

    Lars

    26 augusti 2010 at 23:01


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: