Nonicoclolasos

Odödlighet som drivkraft

Varför anstränga sig? Martin Amis:

The desire for immortality … explains all the extraordinary achievements, both good and bad.

Se även inlägget ”Ingen gravsten, tack”.

Written by Niclas Berggren

24 augusti 2010 den 14:45

Publicerat i död, incitament

4 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Jag skiter i om folk minns mig när jag är död. På det sättet är ”odödlighet” inte min drivkraft. Däremot skulle jag mer än gärna leva för evigt.

    Det är en annan femma, där kan vi prata odödlighet som drivkraft.

    Micke

    24 augusti 2010 at 16:24

  2. Helt rätt – det är därför folk skaffar barn. För att leva vidare genetiskt. Och det är därför folk skriver böcker och vill ha sitt namn överallt, då att de ska bli ihågkomna. Alla utom Micke och Nonicoc vill bli ihågkomna.

    Sam

    24 augusti 2010 at 21:20

  3. Snarare är det väl dödligheten som är den stora drivkraften.

    Skymning

    25 augusti 2010 at 1:40

  4. Verkligen. Önskar att min hypokondri yttrade sig mer på det viset.. Fast hittills har nog andras dödlighet fått mig mer aktiv än tanken på min egen.

    Camilla

    26 augusti 2010 at 21:58


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: