Nonicoclolasos

Påverkar könet straffets längd?

Något som upprör många är när kvinnor och män behandlas olika. En ny studie, ”Sex, Sexual Orientation, and Sexism: What Influence Do These Factors Have on Verdicts in a Crime-of-Passion Case?”, publicerad i Journal of Social Psychology, rapporteras resultaten från ett experiment. Fyra grupper fick ta del av en fallbeskrivning, som byggde på ett verkligt fall i Texas, där en person skjuter och dödar en ex-partner dagen efter att ha dumpats. Det som skiljde sig i fallbeskrivningarna var könet och den sexuella läggningen på förövaren. Bl.a. ombads deltagarna att ange hur hårt straff som skulle utdelas för dådet. Resultat:

Heterosexual female defendants were given significantly shorter sentence lengths than either heterosexual male defendants or homosexual defendants.

Upprörande? Ja, det tycker jag. Resultatet tycker jag kan tolkas som en varning för lekmannadeltagande i domstolars dömande. Bör inte uteslutande tränade jurister ägna sig åt att döma?

Se även ”Optimala straff efterlyses” samt Mårten Shultz inlägg ”Varför jag är emot lekmannadomare”.

Written by Niclas Berggren

25 augusti 2010 den 4:48

17 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Om män exempelvis är mer benägna att återfalla i brottslighet än kvinnor så kan det väl mycket väl vara optimalt att justera strafflängden efter kön.

    Jonas Vlachos

    25 augusti 2010 at 9:20

  2. Man kan också ställa den omvända frågan: Påverkar straffet könets längd?

    Baphomet

    25 augusti 2010 at 9:48

  3. Om kvinnor är mer benägna att vara föräldrarlediga när de får barn kan det vara ”optimalt” att ge dem lägre lön. Men det är inte tillåtet.

    Uppenbarligen har folk en preferens för likabehandling som ekonomer rimligen bör ta hänsyn till.

    Johan Richter

    25 augusti 2010 at 10:30

  4. Johan: Likabehandling och optimalitet går sällan hand i hand (och Niclas brukar argumentera för optimalitet). Oavsett hur det kausala förhållandet mellan föräldraledighet och lön ser ut så kan man konstatera att kvinnor tjänar mindre än män.

    Jonas Vlachos

    25 augusti 2010 at 10:35

  5. […] 25, 2010 in Uncategorized Idag läser vi Niclas intressanta reflexion om fördomar och synen på påföljder, föreslår jag! […]

  6. Om vi nu en gång har kommit överens om att könen inte är lika, så skall väl inte behandlingen vara lika heller…
    Och förmodligen måste homosexuella behandlas på ett tredje sätt, vad jag kan förstå, för att det skall bli optimalt.

    Kristian Grönqvist

    25 augusti 2010 at 11:02

  7. Du skriver
    ”Resultatet tycker jag kan tolkas som en varning för lekmannadeltagande i domstolars dömande. Bör inte uteslutande tränade jurister ägna sig åt att döma?”

    Har du bevis för att ”tränade jurister” inte gör samma fel? Eller andra som är lika problematiska?

    JPume

    25 augusti 2010 at 11:04

  8. Men vad menas med optimalitet här? Implicit bygger ju Jonas resonemang på någons sorts nyttomaximering där folks intresse av att slippa bli utsatta för brott tillmäts vikt liksom deras intresse av att inte finansiera gångvård i onödan.

    Men om människor har en preferens för lika behandling bör väl det ingå i nyttokalkylen också? Och en sådan preferens är ju en enkel förklaring till förekomsten av anti-diskrimineringslagar.

    Johan Richter

    25 augusti 2010 at 11:59

  9. Men om man står åtalad för brott mot staten, så är det ju inte så roligt att bli dömd av någon som får sin lön av staten.

    David Bergkvist

    25 augusti 2010 at 12:15

  10. Jag hänvisar Johan till den diskussion kring optimal bestraffning som Niclas förde i inlägget han länkar till ovan. I sammanhanget är det inte en nyttokalkyl som diskuteras utan hur man minskar brottsligheten. Om ett hårt straff för grupp A (ex män) minskar brottsligheten i denna grupp medan ett milt straff minskar brottsligheten i grupp B (ex kvinnor), hur förhåller sig Niclas till det (givet vad han tidigare skrivit om optimal bestraffning)?

    Jag anser alltså att en diskussion kring nyttokalkyler inte är helt relevant här. Dock kan man fråga sig hur en utilitarist skulle förhålla sig om ett stor folkmajoritet skulle få stor nytta av att dela ut mycket hårda straff till en liten folkminoritet? Den nyttominskning en princip om likabehandling skulle medföra för folkflertalet måste väl rimligen tillmätas vikt i nyttokalkylen.

    Jonas Vlachos

    25 augusti 2010 at 12:39

  11. Intressant diskussion! Märkligt nog tänkte jag inte tanken, som Jonas lanserar, att en särbehandling av det slag som rapporteras ovan skulle kunna vara optimal (i den mening nationalekonomer avser). I princip är jag öppen för en rättstillämpning i enlighet med en optimalitetsansats, och den implicerar ofta olika behandling, men jag ser ändå ett problem med att döma individer olika för samma handling beroende på kön (eller sexuell läggning) när grunden är en skillnad i genomsnitt mellan grupper som individer tillhör. Många kvinnor är rimligen mer benägna att återfalla i brott än många män, även om kvinnor i genomsnitt är mindre benägna än män i genomsnitt att göra det. Det är rimligen också så att individer ingår i en mängd olika grupper med olika genomsnittlig återfallsbenägenhet. Så i den praktiska situationen är frågan om det inte finns ett svår- eller olösbart kunskapsproblem här som ändå talar för att en strävan efter likabehandling är rimlig.

    Ytterligare en reflexion är att jag skulle gissa att ”vanliga människor” som ger sina svar i ett experiment av det här slaget inte är bekanta med teorin om optimal bestraffning och att de istället motiveras av andra faktorer (av mer emotionell karaktär). Sådana faktorer kan förstås ibland sammanfalla med optimal bestraffningsteori, men om de accepteras tout court är risken att det i en rad andra fall döms olika av emotionella skäl utan att det är i linje med denna teori.

    JPume tar också upp en intressant fråga: jag har inte belägg för det, måste jag erkänna. Men mitt intryck av att ha läst juristers kommentarer kring hur nämndemannasystemet fungerar i Sverige är att de i regel har en större förmåga att vara sakliga i sina domslut. Nu ska förstås erkännas, i linje med Jonas kommentar, att om juristerna är rättsekonomiskt skolade så kan de aktivt verka för olika behandling även de, men förhoppningsvis då med utgångspunkt i optimal bestraffningsteori och inte i emotioner. Trots allt, på ett praktiskt plan, skulle jag nog vara obenägen, av ovan nämnda skäl, att rekommendera domare att utgå från denna teori i situationer av det slag som jag skriver om ovan, där ett stort kunskapsproblem föreligger.

    Ja, det var lite tentativa tankar. (Det är stimulerande att tänka på detta; jag är inte alls ”färdigtänkt”, vilken kanske märks.)

    Niclas Berggren

    25 augusti 2010 at 14:28

  12. Män är oftast större och starkare än kvinnor. När man är stor måste man vara snäll. En riktig man slår inte en kvinna, och ännu mindre skjuter henne. Som jag ser det.. Kvinnan har inte samma fysiska möjligheter att ge igen på andra sätt.

    I.ö. var tydligen 63 % av de tillfrågade män, viket nog också har betydelse på något sätt för resultatet. En snygg heterosexuell man har kanske bättre chanser om det är fler heterosexuella kvinnor i juryn? Om det finns såna korrelationer, är det förstås inte så bra för sexuella minoriteter..

    Lennart W

    25 augusti 2010 at 15:12

  13. Nu utdömer ju juryn inte straff i USA; det sköts av domare.

    Baphomet

    25 augusti 2010 at 16:27

  14. Jag håller inte med om att det talar för proffsjurys utan bara för att vi antingen måste acceptera och lära oss hantera skevheterna som stereotypa könsroller medför eller förändra dessa.

    Artikeln var knepig att läsa och summeringen kanske lite förenklad eftersom det t ex fanns barn inblandade i scenariot. Men vore det ändå inte mer intressant att förstå vad som egentligen är fördomen som ger effekten istället för att bara stadfästa symptomet?

    Heterosexuella kvinnor uppskattades av experimentdeltagarna ha starkare förmildrande omständigheter och uppleva starkare provokation än övriga grupper: partnern hade ju kastat ut gärningspersonen och behållt barnen vilket i ett heteronormativt samhälle antagligen betraktas som värre för mammor. Homosexuella av båda könen men framför allt kvinnliga uppskattades ha svagast förmildrande omständigheter så det handlar inte bara om könet.

    Om man utgår från att fördomar i grunden är en automatisk mekanism för att snabbt fatta beslut så skulle datan kunna stödja (det självklara) påståendet att vi blandar in könsroller i våra bedömningar. I vårt samhälle (mer i USA än här) tar kvinnor hand om barn och därför är det förståeligt (både för män och kvinnor) att kvinnor tillgriper sig rätten att ta hand om barnen. Den motsägelse som tas upp, mot studier som visar att män dömer män lättare vid våldsbrott som resultat av otrohet, förklaras också av könsroller: För män, men inte för kvinnor, är det förståeligt att försvara sin rätt att vara frivilligt frånvarande familjeförsörjare utan att bli bedragen.

    Vad gäller homosexuella relationer så döms dessa (nästan) oberoende av kön och kanske är detta ett tecken på att stereotypa könsroller inte påverkar då (men kanske något annat). Vem vet?

    Mikael

    25 augusti 2010 at 20:17

  15. ”Nu utdömer ju juryn inte straff i USA; det sköts av domare.”

    Det stämmer i det federala systemet men inte i alla delstater. (Eftersom vi diskuterar mord kan dock noteras att i dödsstraffsmål dömer även federala juryer.) Just i Texas dömer faktiskt juryn, åtminstone ibland.

    Johan Richter

    25 augusti 2010 at 21:10

  16. Om de hade lyssnat på Annika Östbergs sommartal hade de, såvida de inte är genomonda, förespråkat ett omedelbart rivande av usas koncentrationsläger till fängelser. Vem som får längre eller kortare straff är i sammanhanget av liten relevans.

    William

    26 augusti 2010 at 0:48

  17. Jag läste först

    Påverkar könets längd straffet

    *ASG*

    botte

    30 augusti 2010 at 8:35


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: