Nonicoclolasos

En ateistisk doktor, tack

För ett tag sedan publicerades Döden är förhandlingsbar av professor Torbjörn Tännsjö. I denna genomgång av vård i livets slutskede i Sverige konstateras bl.a. följande:

[I] dag varierar praxis och läkarens personliga moral är många gånger avgörande. Men inom gällande lagstiftning finns trots allt ett förhandlingsutrymme för ett anständigt döende …

Intressant nog visar en ny brittisk studie, ”The Role of Doctors’ Religious Faith and Ethnicity in Taking Ethically Controversial Decisions During End-of-Life Care”, publicerad i Journal of Medical Ethics, att läkares religiösa synsätt påverkar hur de talar med och beter sig mot svårt sjuka, döende patienter:

Independently of speciality, doctors who described themselves as non-religious were more likely than others to report having given continuous deep sedation until death, having taken decisions they expected or partly intended to end life, and to have discussed these decisions with patients judged to have the capacity to participate in discussions.

Detta förvånar inte: som Peter Singer påpekar i Rethinking Life and Death: The Collapse of Our Traditional Ethics står en humanitär idé om livskvalitet och en religiös idé om livskvantitet mot varandra i den praktiska medicinska etiken. När jag drabbas av sjukdom, plågor, åldrande — måtte jag få en ateistisk doktor! (En fördel med att ha flyttat till Stockholm från Jönköpings län är att sannolikheten att min önskan blir uppfylld är betydligt högre här.)

Se även ”När palliativ vård inte räcker till”, ”Nedsövning för att minska lidande””Är dödshjälpsmotståndarna inkonsekventa?”, ”Doktor Glas om dödshjälp och abort””Balanserad önskan att dö””När livet är hemskt””Svaga argument mot dödshjälp””Friheten att dö””Ja till eutanasti””Liv och död””Legalisera aktiv dödshjälp””Dödshjälp och Göran Persson”, ”Att dö utan smärta””Döden kan befria””Dödshjälp när så önskas””Hjälp att dö bör tillåtas””Liv till varje pris””Dödshjälp i Nederländerna””Obefogad religiös alarmism””Att dö för andras skull””JK om dödshjälp””Det rör på sig i dödshjälpsfrågan””Dödshjälp skadar men kan föredras ändå”, ”Den irrationella döden””Rationell syn på självmord”.

Written by Niclas Berggren

27 augusti 2010 den 5:15

10 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Det är viktigt med valfrihet i vården så att man kan välja doktor själv.

    Lars

    27 augusti 2010 at 7:52

  2. Men måtte man också få sjuksköterskor och läkare som vågar vara nära döden utan att sedera bort varje tår.

    Camilla

    27 augusti 2010 at 9:42

  3. Jag har svårt att se hur en ”humanitär idé om livskvalitet” följer av ateism. Singer blandar nog samman sin egen utilitarism med ateismen som den delvis vilar på.

    Det finns en tendens inom den akademiska filosofin att avfärda allt man ogillar som religion. Ofta utifrån en naiv föreställning om kristendomen specifikt. Men det finns andra religioner med helt andra föreställningar kring livet och döden.

    Christopher Aqurette

    28 augusti 2010 at 3:25

  4. Man kan ju alltid fundera på vad som är naivt, Christopher… Att tro på en religion eller att tro på många.

    Filosofin blir inte djupare, för att man har läst fler sagoböcker eller för att man hänvisar till fler religioner. Den blir bara krångligare.

    Väldigt ofta ser/möter man filosofer som anstränger sig för att bli djupa genom att krångla till saker, när det stora djupet ligger i att förklara verkligheten på ett enkelt sätt, som alla kan förstå.

    Hela den filosofiska grejen med religion, handlar ju inte om varför en del är muslimer, en del kristna, en del buddhister, en del konfutsianer, utan om varför en del människor är religiösa överhuvudtaget. Vilken religion de har, det har de ju inte ens valt själva.

    Utan:
    Vems ide?
    Varför?

    Lycka till med svaren.

    Kristian Grönqvist

    28 augusti 2010 at 13:35

  5. Kristian:

    Frågan kan lika gärna ställas om filosofiska teorier. Varför blir en människa utilitarist eller marxist?

    Religionen är inte så annorlunda filosofin i detta. Alla ha sina sagor. Skillnaden ligger i att det till religionen kommer en kultur och identitet som i de flesta fall är starkare än den identitet och kultur som följer av filosofin. Men även där finns det undantag. Från den marxistiske klasskrigaren till den ortodoxe religionsutövaren är steget inte långt.

    Så varför begränsa religionsfilosofin till en fråga om varför människor är religiösa? Varför inte rikta samma krav till filosofin i stort och avkräva ett svar på frågan varför människor överhuvudtaget håller sig med etik, kultur och uppfattningar om världen?

    Det är sant att de flesta inte valt sin religion. Det har att göra med att biologin inte tillåter att vi väljer våra föräldrar. Som vuxna kan vi naturligtvis välja att konvertera till ateismen eller en annan religion, men de flesta gör inte det därför att de värderingar och den kultur som fanns i barndomshemmet känns naturligt och självklar. Jag tror detta förklarar varför ateismen i Europa och Nordamerika tycks vara helt oförmögen att se religion som något annat än kristna föreställningar. En religion helt fri från tro på övernaturliga varelser och mirakel är tydligen svår fastän det i andra religiösa kulturer är tämligen vanligt. Det märks tydligt när exempelvis Richard Dawkins skriver om judarna. Han kan inte begripa hur en religiös identitet kan vara så stark hos ett folk där den stora majoriteten helt förkastar det övernaturliga.

    Christopher Aqurette

    28 augusti 2010 at 14:48

  6. Christopher

    Jag utgår från att Du förstod att jag i grunden applicerar denna värdering även på esoterisk filosofi. Filosofer som är fantasifulla, men helt utan verklighetsförankring, finner jag roliga men betydelselösa.
    Beträffande Dawkins upplever jag det som nästan skrattretande att han inte förstår judarnas förhållande till sin religion.
    Den är ju deras…
    Jag finner ju det mycket mer underligt att folk i Norden bekänner sig till en 2000 år gammal herdevidskepelse från mellanöstern.

    Jag kan historien och har sett filmen, men ändå..?

    Kristian Grönqvist

    28 augusti 2010 at 15:32

  7. Fortfarande alltså:

    Vems ide?
    Varför?

    Kristian Grönqvist

    28 augusti 2010 at 15:37

  8. När det gäller sjukvård är det alltid negativt att inte utgå från patientens bild av verkligheten. (Dock kan det negativa ibland vägas mot andra faktorer, som t.ex. i dödshjälpsfrågan.)
    Frågan är om inte en ateistisk doktor istället misslyckas med att tillfredsställa troende patienters behov? Hursom är nog allt som stör professionella beslut ett problem, vad det än må vara.

    Camilla

    28 augusti 2010 at 20:10

  9. Ser ut som om jag kommer läsa den här boken i höst då den dök upp i min litteraturlista. Ibland är världen rätt liten.

    Andersson

    31 augusti 2010 at 21:30

  10. Du krånglar till det igen Christopher.

    Etik och moral har inget med saken att göra. Alla flocklevande djur har en moral och etik som bygger på maximal överlevnad för flocken. Alltså praktiska regler. Inga Gudar inblandade.

    Det är bara en överenskommelse mellan flockens deltagare om vad som går för sig och vad som inte går för sig

    Gudarna kom in i skedet där vi började tänka hinsides vär egen ganska begränsade tillvaro. Man kan hitta de mest fantasifulla religiösa föreställningar fortfarande i världen, trots att världsreligionerna har försök utrota dem.

    Visste Du tex att innehavet av en nåjdtrumma kunde leda till dödsstraff en gång i tiden i Sverige. Så aggressivt kristna var Svenskarna.

    Därför sätter jag ofta likhetstecken mellan filosofi och religion. Bägge besitter någon slags universal sanning, som det hänvisas till tex vid diskussioner. Man slår folk i huvudet med citat av en varelse som levat för länge sedan, och sätter sig sedan bakåt och småler grötmyndigt, som om man hade sagt något oerhört klokt.

    Som Du redan har märkt i diskussionerna här, så stöder jag mig aldrig på citat från någon förmodat klok varelse. Det blir som att komma med ett bibelcitat.

    Oomkullrunkeligt och odiskutabelt. Lol. Sanning är en färskvara. Halveringstid någonstans mellan 10-100 år.

    Med ökad kunskap, nya sanningar. Ingen ide att hänga upp sig på gamla. Man blir bara rigid och grinig. Och det fina i kråksången är att man hela tiden får något nytt att lära sig.

    Kristian Grönqvist

    31 augusti 2010 at 23:37


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: