Nonicoclolasos

Varför ger jobbskatteavdraget fler jobb?

Jag rapporterade häromdagen om en beräkning av professor Lennart Flood som ger vid handen att jobbskatteavdraget kan förväntas ge upphov till drygt 70 000 nya jobb. Finansdepartementet har tidigare beräknat effekten till ca 80 000 jobb. I den politiska debatten diskuteras nästan uteslutande direkta fördelningseffekter av avdraget; att det kan ge upphov till nya jobb verkar vara allmänt okänt. Så här förklarar Finanspolitiska rådet varför nya jobb följer:

En rationell politisk diskussion om jobbskatteavdraget förutsätter tydlighet om hur det är tänkt att fungera. Här finns det anledning att vara kritisk mot regeringens pedagogik. Den framhåller att avdraget gör det mer lönsamt att arbeta och därför kan antas leda till ett högre arbetskraftsdeltagande. Däremot har man inte velat förklara varför det högre utbudet av arbetskraft kommer att motsvaras av en högre efterfrågan, så att de som vill ha jobb också får det. Den uppenbara mekanismen är att ett större arbetskraftutbud på sikt leder till att lönerna före skatt, och därmed företagens lönekostnader, hålls tillbaka, vilket gör det mer lönsamt för företagen att anställa. Samtidigt kan lönerna efter skatt antas öka mer än som annars skulle bli fallet. Kombinationen av lägre löneökningar före skatt och högre löneökningar efter skatt innebär att såväl arbetsgivare som löntagare tjänar på reformen. Detta är möjligt därför att de tillgängliga resurserna ökar om fler arbetar. En omfattande empirisk forskning från andra länder tyder på att jobbskatteavdrag har betydande positiva sysselsättningseffekter.

Pedagogiskt föredömligt!

Written by Niclas Berggren

10 september 2010 den 5:31

15 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. I pedagogikens namn borde man väl till resonemanget också föra effekterna av den ökade skattebasen som följer av jobbskatteavdragen. Alltså punktera oppositionens argumentationslinje om att ”skattesänkningar för de allra rikaste” sker på bekostnad av välfärden.

    Mattias

    10 september 2010 at 9:52

  2. Mer lönsamt att arbeta och högre arbetskraftsdeltagande – ja, men det gäller ju i hög grad även dem som redan har ett jobb. De blir mer benägna att jobba lite mer, eftersom de får behålla mer av lönen på marginalen. Men inte leder det till att deras löner hålls tillbaka – snarare tvärtom.

    Så de 70.000 ”nya” jobben är sannolikt inte alls så många. I stället rör det sig om personer som redan har jobb som arbetar mer, och det är också de som drar störst nytta av skatteavdragen. Så i den meningen ger jag kritikerna av jobbskatteavdraget rätt, även om jag i.o.f.s. gillar reformen. Jag tycker bara inte att man ska presentera glädjekalkyler – några 70.000 nya jobb blir det svårt att räkna hem.

    Spillulle

    10 september 2010 at 10:19

  3. är 27 augusti häromdagen? :)

    Andreas

    10 september 2010 at 11:04

  4. Sillulle – Valdigt fa manniskor har arbeten med timlon och flexibel overtid.

    pontus

    10 september 2010 at 12:03

  5. Spillulle: Nu är jag inte helt insatt i förvärvsavdragets exakta konstruktion men i princip funkar det väl som ett grundavdrag. Detta innebär att folk med jobb inte får behålla mer av lönen på marginalen. För alla med jobb innebär detta att förvärvsavdraget inte påverkar avvägningen mellan arbete och fritid på marginalen. För denna (mycket stora) grupp innebär avdraget dock en inkomsteffekt som enligt standardteorin får folk att arbeta mindre.

    I vilken utsträckning bedömningarna kring avdragets effekter på arbetsutbudet tar hänsyn till dessa inkomsteffekter vet jag inte men om hänsyn inte tas så kommer effekterna på arbetsutbudet att överskattas (i någon grad). Samtidigt har Pontus rätt i att väldigt många inte har fullt flexibla arbeten. Man skulle dock kunna tänka sig ett antal småbarnsfamiljer där avdraget gör att en förälder får råd att gå ner till deltid.

    Jonas Vlachos

    11 september 2010 at 11:23

  6. Jonas:

    ”Förvärvsavdraget” är inte alls utformat som ett grundavdrag. Ett grundavdrag är i princip ett avdrag på ett fast belopp.

    ”Förvärvsavdraget” är egentligen inget avdrag alls utan en skattereduktion. Reduktionen är proportionell mot prisbasbelopp, kommunalskattesats och inkomsten, i två olika skikt.

    Just proportionaliteten mot inkomsten (upp till en viss nivå) är den avgörande skillnaden, och innebär att ”förvärvsavdraget” minskar marginalskatten för de som inte nått upp till taket.

    Ditt resonemang faller i hög grad i och med detta.

    Karl Avedal

    11 september 2010 at 19:44

  7. Karl, tack för detta klargörande. Men det innebär ju trots allt att det inte finns några marginaleffekter alls för de stora grupper löntagare som nått upp till avdragstaket (vilket förefaller ligga vid 28000 kr/mån).

    Dessutom är marginalskattesänkningen för arbetande under taket rätt liten; pga avdraget får man behålla 31 kronor mer av en löneökning från 25000 till 26000 kronor (enligt jobbskatteavdrag.se). Inkomsteffekterna finns däremot för alla löntagare.

    Nu ska det dock framhållas att det kommit till min kännedom att Floods utredning försöker ta hänsyn till den typ av inkomsteffekter som jag pratar om.

    Jonas Vlachos

    12 september 2010 at 11:20

  8. Pontus – inte så få människor har betald övertid, eller arvodesbaserad lön (hantverkare, konsulter, frisörer, egna företagare etc.)

    Spillulle

    12 september 2010 at 13:01

  9. Spillulle – Galler det alltsa hantverkare, konsulter, etc. som inte ar egna foretagare ocksa? Och kan dessa ta ut overtid utan arbetsgivarens godkannande? Ar det endast deras arbetsvilja som satter granser for hur mycket de jobbar? Jag kanner manga som inte ar anstallda under sadana principer.

    Nar det kommer till egenforetagare sa ifragasatter jag ocksa om det verkligen ar deras arbetsutbud som satter granser for deras produktion, eller om, mitt under radande finanskris, faktiskt ar efterfragan i hogre grad. Producerar flertalet under kapacitet finns det litet utrymme att ”arbeta mer”.

    Sa jag tycker du har tunt med bevis for pastaendet att den storsta justeringen av arbetskraft sker medelst overtid och att de ”70.000 ”nya” jobben [darfor] är sannolikt inte alls så många”.

    pontus

    12 september 2010 at 16:39

  10. Om inte förtagens befintliga kunder efterfrågrar mer varor eller tjänster eller får nya kunder händer ju inget hur mycket jobbskatteavdrag man än har. Tar jag den tusenlapp extra jag fått ut netto och lägger den i madrassen skapas inga nya jobb, men ökar jag min konsumtion, tex köper mer möbler,skor,kläder,mat,semester i sverige,vit varor, nyttjar RUT & ROT, el prylar m.m. Då skapas efterfrågan och med den jobb, och ju mer av de varor och tjänster vi efterfrågar är svenska dessto bättre.

    TS

    13 september 2010 at 10:38

  11. En vanlig invändning från vänsterhåll är att man hittills inte sett skymten av dessa jobb här i Sverige, och att det i nuläget mest är nationalekonomiska teorier och hypotetiska beräkningar. Min fråga är huruvida forskningen säger någonting om hur lång tid det tar innan dessa jobbskapande effekter av jobbskatteavdraget också kan observeras empiriskt?

    Marcus

    14 september 2010 at 19:10

  12. Marcus, Lennart Flood har tittat på det här för SNS och han skriver så här:

    Slutligen är modellen ett verktyg för att bedöma de långsiktiga effekterna av regeländringar. De siffror som presenteras här är inte ett mått på den faktiska effekten på kort sikt, som ju påverkas av konjunkturella faktorer som t ex att efterfrågan på arbetskraft har fallit under lågkonjunkturen. Analysen tar istället sikte på det långa perspektivet och hur skattepolitiken påverkar sysselsättningen på lång sikt.

    Så några 70000 jobb har förstås inte kommit än. Däremot kan man tänka sig en rätt betydande effekt när högkonjunkturen är här och när efterfrågan på arbetskraft stiger kraftigt. Då samverkar det med jobbskatteavdraget.

    Nek:are

    14 september 2010 at 19:37

  13. Tack för svar Nek:are, så det går alltså inte att precisera ”lång sikt” bättre än till ”nästa högkonjunktur”?

    Marcus

    14 september 2010 at 19:50

  14. Intressant kommentar Marcus.

    Kan det tänkas att ekonomin liksom livet följer en sinusvåg med ömsom förstärkande krafter och förväntningar som sedan blir en förväntningarnas bubbla som spricker och orsakar en lågkonjunktur som återigen följer samma mönster
    För många ekonomiska prediktioner följer ungefär mönstret från högkonjunktur till högkonjunktur. Kan man kanske göra förutsägelser om hur och var saker kommer att hända?
    Hari Seldons psykohistoria???

    Kristian Grönqvist

    14 september 2010 at 20:09

  15. Saxat ur texten ”Den uppenbara mekanismen är att ett större arbetskraftutbud på sikt leder till att lönerna före skatt, och därmed företagens lönekostnader, hålls tillbaka,” PRECIS!

    DVS lönerna ska hållas tillbaka och mängden pengar totalt sett minska så att det som kallas reservationslön blir så låg som möjligt… Är det ett bra samhälle? Jag är mycket mycket tveksam precis som ett antal tunga ekonomer också är,,,
    För om lönen blir låg blir också pensionen låg och har man låg lön så lär man ju inte konsumera ihjäl sig precis…. Vid en presskonferens 2009 visades det en powerpoint som regeringen stod bakom och som stödjer mitt uttalande till fullo… Har man dessutom en låg lön lågt beskattad minskar skattteintäkterna och då måste staten sälja ut gemensamma tillgångar för att finansiera… Är det handen på hjärtat någon som tycker vi har en vård skola omsorg i toppklass för närvarande? Nähhä tänkte väl det….

    ingemar

    8 maj 2012 at 20:04


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: